Marxistisk frågelåda

[Donkeyman]

En sak jag undrat mycket över är varför vänstern sedan sextiotalet gått från att vara en rörelse som enbart handlat om att försvara det man uppfattar vara majoritetens intressen, till att bli en rörelse som mest tycks se samma majoritet som någonting reaktionärt som måste dekonstrueras.

Som framgår tidigare i tråden så har jag personliga erfarenheter och minnen från vänstersidan på 60- och 70-talen. En av hörnstenarna den gången var "klassanalysen". Då kunde man klart urskilja en arbetarklass supplerad av en lägre medelklass. Så hade man en liten grupp av dem som stod helt utanför, som motsvarade gamla tiders "trasproletariat". De här grupperna utgjorde tillsammans en majoritet och vänstern såg som sin uppgift att medverka till att den här gruppen skulle ta makten genom revolution.

Men det blev inte någon revolution. Villkoren för både arbetare och tjänstemän hade förändrats så att man med tiden kom att blida en Medelklass som i grund och botten var nöjd med tingens tillstånd. En medelklass som ideologiskt avlägsnade sig från vänstersidan, många solidariserade sig tvärt om med högersidan på den politiska skalan. Medan vänstern mer och mer kom att intressera sig för situationen för den växande grupp som kom att stå utanför och politiskt kom i motsatsställning till den grupp man tidigare varit uttalad advokat för.

Detta är i vart fall min personliga analys av saken. Som jag inte riktigt kan finna stöd för hos Marx. Synd att "Davian" tycks ha tystnat, han kunde säkert ha redit ut de här begreppen från ett Marxistiskt synsätt.

[Lasse O]

Jag saknar också Davian men är osäker på om ens han kunnat reda ut den röra som alla vänsterorganisationer utgjorde under 60- och 70-talen. Vad jag minns så var vi tonåringar ganska säkra på att vi utgjorde den kader som skulle leda arbetarna till seger i en oblodig revolution. Men precis som Donkeyman säger så var intresset bland arbetarna ganska ljummet och de av oss som stannade kvar bland slagorden och parollerna blev tvingade att hitta nya förtryckta grupper att försöka företräda. Så småningom blev det tydligen politiska flyktingar och därefter invandrare i allmänhet och sexuella minoriteter i synnerhet.
Redan då var parollen Rättvisa men vad jag minns handlade det mest om att vi ogillade att vissa hade det bättre än vi själva. Så här på ålderns höst kan jag väl erkänna att Rättvisa hade en synonym som hette Avundsjuka

I sammanhanget kan det vara på sin plats med en ursäkt till LasseMaja. Jag avsåg inte att likna dig och dina åsikter med en begåvad Cocker Spaniel. Liknelsen gällde mer vänstern i allmänhet och var alltså inget personligt även om det kan uppfattas så.

[Donkeyman]

Vad jag minns så var vi tonåringar ganska säkra på att vi utgjorde den kader som skulle leda arbetarna till seger i en oblodig revolution.

Visst var det så. Men det fanns också en del partier och grupper som förväntade sig en klassisk revolution med vapen i hand. Det man kan kalla "Revolutionsromantik" stod högt hos en del. Men gemensamt för alla var att man väntade på att en så kallad "Revolutionär Situation" skulle uppstå bland arbetarna. Det var då som de så kallade "Medvetna" som skulle vara väl förberedda skulle gå in och ta ledningen.

Villket väl i grunden inte var något som kom från Marx utan snarare var en del av Lenins teorivärld. Samtidigt tycker jag mig se en klar parallell till de så kallade "Islamistiska" rörelserna. När det uppstår oroligheter i ett muslimskt samhälle så kommer de mer radikala att söka sig dit för att ta ledningen och styra utvecklingen mot en fundamentalistisk samhällsordning enligt deras önskemodell. Det vore intressant att få reda på varifrån de tankarna kommer och hur gamla de är. Kanske det är något som är mycket äldre än Lenin.

[Martin Lundvall]

Lämna spåret med vad "vänstern" gör i Sverige.

/mmartin

[Lasse O]

Lämna spåret med vad "vänstern" gör i Sverige.

/mmartin

Det är svårt att frikoppla den svenska vänstern från Marx men för all del. Det skall alltså vara ett historiskt perspektiv, säkrast från 20 århundradet och marxism skall nämnas plus att man inte får lägga någon värdering på någon marxistisk företeelse.

Det börjar kännas som frågespalten i den saligen avsomnade Stormklockan

[Martin Lundvall]

Jag tycker inte alls det är svårt att höra den distinktionen. Det är en intressant och befogad fråga hur marxismen har ändrats. Men detta är en tråd om marxismen som politisk teori, inte hur vänstern i Sverige agerar.

/martin

[Donkeyman]

Jag håller med Martin. Ämnet är för intressant för att tråden skall leda iväg till något annat. Däremot är det ändå så att vi har påfallande lite på Skalman om Vänstersidans utveckling och inriktning genom tiderna. Annat än som biprodukter i trådar som tar diverse omvägar. Trots att detta i grunden är nog så intressant. Se till de gamla Kommunisterna och partisplittringen med Socialdemokratin. Se på dem som utvandrade till Sovjetunionen av ideologiska skäl. Se på de interna dispyterna och hur man kom att säga: "Vänstern förökar sig genom delning". För att inte tala om vänstervågen på 60- och 70-talen när tiotusentals ungdomar väntade att revolutionen skulle komma runt hörnet. Och så har vi alla de olika tolkningarna i olika länder.

Detta borde vara material nog för flera givande trådar ur rent historiskt perspektiv utan att över huvud taget komma fram till "Dagshistoria", dvs Politik. Eller finns det trådar som har "somnat in".

[Martin Lundvall]

Moderna påfynd som "gilla knapp" finns ej, men hade det funnits hade jag använt det på föregående inlägg.

/martin

[varjag]

Undran om trådskaparen - Davian.....

Davian var ju mycket aktiv sista halvåret 2014 - sen blev det dödstyst.......

Någon som vet orsaken?
Förefaller mig som ett avhopp p.g.a. att han känt sig kränkt eller blivit förbannad på forumet/medlem/poster?????

Som edsvuren anti-marxist/leninist/stalinist/maoist/ho-chi-minist & alla andra kommunistvarianter - undvek jag
nogsamt att direkt svara på Davians poster. Så - känner mig oskyldig till hans tillbakaträdande från Skalman.

Måste finnas någon - som vet mera??????

undrar - Varjag

[LasseMaja]

Jag tror han tidigare nämnde tidsbrist i något sammanhang.

[Donkeyman]

Välkommen tillbaka till oss "Varjag". Och även jag saknar "Davian". Han är otroligt kunskapsrik och klarar av att förklara sammanhangen i den något snåriga Marxistiska teorin för de "otrogna" och för "avfällingar" som undertecknad. Utan att driva propaganda utan bara genom att förklara hur Marx och hans efterföljare såg på sakerna. En teorivärld som man måste förstå för att kunna förstå de senaste 150 årens historia.

[varjag]

Välkommen tillbaka till oss "Varjag". Och även jag saknar "Davian". Han är otroligt kunskapsrik och klarar av att förklara sammanhangen i den något snåriga Marxistiska teorin för de "otrogna" och för "avfällingar" som undertecknad. Utan att driva propaganda utan bara genom att förklara hur Marx och hans efterföljare såg på sakerna. En teorivärld som man måste förstå för att kunna förstå de senaste 150 årens historia.

Tack Donkeyman - skönt vara tillbaka ''i gängorna'' s.a.s.

Jo Davian är/var (?) en behagligare bolsjis än t.ex. denne -

mythcracker.jpg (4.09 KiB) Visad 837 gånger

- som jag fann avskyvärd.

Har erhållit lugnande PM om honom och - LasseMaja hade helt rätt (tack för det LM!) - han har tidsbrist.

Synd. Även om jag fått uppfattningen att han ibland kastade ultraradikala brandfacklor - enbart för att chockera ''forumhögern''

Varjag

[Davian]

En helt annan fråga...
Generellt ogillar ju Marx religion, Opium för folket osv. Då ställer jag mig frågan, vad ser socialismen hos islam? Är detta ett nytt fenomen eller har det historiska rötter? Personligen tycker jag islam och socialism/ socialliberalismen skiljer sig väldigt mycket åt, rent idémässigt.

Kort svar tyvärr. Återkommer nån dag med lite mer tid.

Socialismen, eller mer exakt marxism, ser inget i religion. Man menar att religion är ett hittepå människor använder för att förklara varför världen fungerar som den gör och i de allra flesta fall för att förklara varför så många människor har ett så skitigt liv. En slags försvarsprocess så att säga. Det är enkelt att stå ut med skitliv ifall man hamnar i paradiset senare.

"Religion är opium för folket" handlar således om inte att religion är dåligt utan att religion fungerar som "självmedicinering" så att säga. När det gäller Islam gör man heller ingen distinktion på den eller andra religioner. Alla religioner är likadana. Däremot är det ur ett progressivt synsätt beklagligt att religion, och Islam nu mest kanske, har blivit samlingspunkten för anti-imperialismen i mellanöstern och andra ställen.

[Davian]

En sak jag undrat mycket över är varför vänstern sedan sextiotalet gått från att vara en rörelse som enbart handlat om att försvara det man uppfattar vara majoritetens intressen, till att bli en rörelse som mest tycks se samma majoritet som någonting reaktionärt som måste dekonstrueras. För arbetarklassen var ju majoriteten av befolkningen under såväl Marx, Brantings och Lenins (bolsjevik betydde ju ursprungligen "majoritetens man")tid, men när jag tittar på marxistiska nätsidor idag handlar sisådär 90 procent om att hylla minoriteter så som muslimer, romer, homosexuella och hitte-på-begreppet queer, och normativ används här mest som ett skällsord(mina källor till detta är http://rummets.se/ , http://www.genusfotografen.se/ och http://motkraft.net/ ). Är det Gotfred Appels snyltarstatsteori som skapade denna tendens inom vänstern eller någon annan "kul" sextioåttahypotes? Eller finns denna tendens med i någon form även hos klassikerna (ett möjligt foster till denna tendens skulle även kunna vara Engels polygamiförespråkande, men då han samtidigt inte ska ha gillat homosexualitet är jag lite osäker på detta)?

Det här har enligt massor av nutida teoretiker tolkats som en konflikt inom vänsterröreslerna mellan modernism och postmodernism. Jag ska återkomma med lite länka om det här såfort jag har mer tid. De två "sidorna" i konflikten är vad som lite raljant kallas för "klasskampsvänster" och "idepolitiker". Ursprunget antas generellt ha med de nya postmoderna teoriskolorna från 60-talet att göra när författare som Sartre, Focault, Bordeuax mfl började helt omdefiniera vad som vad.

[Davian]

Nu har vi säkert förflyttat oss långt ifrån marxismen och moderatorns tålamod är säkert hårt prövat

Ja det har du rätt i, vi lugnar moderatorn och försöker återknyta till marxismen.

Det där vad som är utsatt i samhället och inte är nog svårt att nå enighet om, de flesta anser sig nog nedtryckta medans andra grupper anser dem som starka.

I marxistisk teori finns det objektiva samhällspositioner som människor befinner sig i oavsett vad de tycker/tänker om saken. De här positionerna är baserade på relationen till makten. En arbetare är en arbetare oavsett om hen känner sig som en fri konstnär utan några samhällskopplingar. Vissa grupperingar av människor har det som kollektiv sämre än andra, aovsett om individerna tycker det är så, eller om det finns enskilda individer som bryter mönstret. Snabbt exempel: kvinnor har lägre löner än män generellt sett. Det har de oavsett om männen eller kvinnorna inte tycker det. Dessutom; det finns individer som bryter mönstret uppåt och neråt. Det finns kvinnor med mer lön än män, män med lägre lön än kvinnor. osv.

Det är skillnader på strukturella nivåer och individuella nivåer. Socialism sysslar oftast och mest det strukturella. Liberalism mest med det individuella. Det är därför socialister och liberaler så sällan kommer med samma problemformuleringar, problemlösningar, visioner eller ens förstår varandras tankar...