Två stycken artiklar har ju länkats till de senaste dagarna, den på Skipper verkade inte ha några direkta problem med kvalificerat hemligt, där diskuterades ju hemliga torpedtester och kvalhemlig artillerieldledning och de vad jag förstår lite småhemliga ensmärkena, där verkade ingenting vara heligt, vi fick ju tom. veta att sekreteraren svettades på slutet.
Artikeln från 2010 i Örloggsmannasällskapets tidning slingrade sig lite mer runt de hemliga delarna men var som sagt från 2010.
Satt och läste följande från gamle ÖB Bengt Gustafsson från 2011 och nu undrar jag faktiskt på allvar, vad kan egentligen vara hemligare än det han diskuterar?
Alla dessa bevis som aldrig får yppas, här är det ju en rejäl bredsida med det mesta tycker jag, varför skulle en Sovjetisk ubåtstyp vara hemligare än att svenska regeringen gick NATO ärenden.
Ni som har sett något och sitter och håller på det av rädsla för repressalier, börjar det inte bli dags att ventilera?
Och återigen, är inte NATO samarbetet sveriges sämst bevarade hemlighet vid det här laget?
Nyhetens behag 2010 när det slog ned lite som en bomb men nu 2016 är det inte ganska klarlagt?
Det är frestande att försöka fastställa vad det är som får Lennart Ljung att ungefär samtidigt förstöra pärmarna med Nato-samarbetet och intensifiera flygvapnets incidentberedskap västerut.
När jag fick klart för mig hela vidden av västsamarbetet 1992 var ju Lennart Ljung redan död, så jag kunde inte fråga honom vad som låg bakom. Utanför den lilla grupp av politiker och kanslihandläggare som kände till försvarsministerns förberedelser för västsamarbete, varav Olof Palme var en, så sköttes genomförandet av militärledningen med några få förbundna betrodda diplomater samt ett par officerare på den operativa sidan i Försvarsstaben. Fram till början av 1960-talet – när allt operativt arbete samlades till denna – sköttes arbetet direkt av Marin- och Flygstaben
http://kkrva.se/fd-ob-sovjet-hade-ocksa ... kningarna/De synnerligen hemliga pärmarna i Försvarsstaben förstördes 1984. De ersattes av en ”telefonkatalog” som angav de inom samarbetsländerna befintliga kontaktmännen. Från och med utnämningen av Bengt Schuback till marinchef, så inviger Lennart Ljung inte nyutnämna amiraler och generaler i de förberedelser som är gjorda för att kunna samarbeta operativt med Nato. Beredskapen upprätthölls fortfarande av några officerare på Operationsledningen under ledning av den pensionerade marinchefen Per Rudberg. Resorna fortsätter som förut till Oslo, Köpenhamn och London det kalla kriget ut, det vill säga också med Ingvar Carlsson som statsminister.