Inlägg
av Andreas Wien » 24 februari 2003, 19:50
Ok, tobbe. Jag klistrar in den.
...Huvudsyftet med Dresden var att döda så många civila tyskar som möjligt för att mentalt försöka bryta ned de tyska soldaterna som fortfarande kämpade vid fronterna. Detta stoltserade även bomber Harris högt och tydligt med. Hade han velat träffa de få och obetydliga militära mål som Dresden hade, så skulle han ha inriktat sig på dessa och inte i ett par veckors tid före anfallet letat efter tyska medeltida kulturstäder med en gammal stadskärna och trånga gränder omgivna av höga trähus, sasom Dresen var.
Anfallet den 13-15 februari 1945 gick till följande (mycket förenklat):
1) En styrka av bombplan, bestående av 773 Lancaster, släppte först ned sprängbomber för att perifiera tak, väggar och fönster. Vissa av dessa bomber hade en vikt på 3,5 ton
2) Syftet med aktionen ovan var att elden, som brandbomberna orsakade i den andra anfallsvågen, skulle få mer tillgång till syre, så att den planerade eldstormen skulle kunna bryta ut. Totalt släpptes det 650 000 brandbomber till vikten av 2 659 Ton tortyl (alltså en sprängkraft på 2,659 KT)
3) Några timmar efter brandbomberna och den påföljande eldstormen, så kom man en tredje gång med 311 B-17 och släppte ned ytterligare 711 ton sprängbomber över den vitglödgane staden, för att vara på den säkra sidan, så att säga.
4) De medföljande P-51 jaktplanen roade sig med att jaga den flyende befolkningen, som mest bestod av kvinnor, barn och äldre, på vägarna ut från, och på fälten runt om staden.
5) Den 15 februari kommer man tillbaka ännu en gång med 210 B-17 och släper ned ytterliggare 210 ton bomber, som nu träffar de oskyddade människor som han fly vid det första anfallet den 13:februari. Nästan alla skyddsrum är begravda eller omöjliga att hitta och människorna blir ett lätt offer för bomberna.
Mellan 65 000 och 245 000 människor beräknas ha omkommit under dessa 3 (tre) dygn. Den första siffran referear till den statistiska centralkontoret i Wiesbaden, dvs siffran på hur många lik man kunde regristrera efter räden, dvs de som inte blev uppångade, uppbrända eller blev sönderslitna till färs under sprängbomberna. Den andra siffran refrerar till hur många människor som uppskattades ha omkommit dessa dygn. Staden var ju full upp till brädden med "oregristrerade" människor som flydde från den analkande östfronten. Därtill kan inga döda tala. Om en familj dör finns det alltid släktingar, grannar etc. som kan bekräfta att dessa saknas, men om alla människor på en yta av 20 Km² är utraderade (jmfr London som under hela kriget "förlorade" en yta på hela 2,4 Km²), så finns det inga vittnen som kan tala. Släktingar i andra städer kan ju inte heller veta om de dog i staden dessa nätter, eller om de blev likviderade senare.
Det är inte att förglömma att en mycket hög procent av de som tog skydd i skyddsrummen dog av kvävning, kolmonoxidförgiftning eller av inrasande tak.
Tillbaka till den ärofyllde "Air Chief Marshal Harris", som till den ena gruppen bombplan hade sagt att deras mål i Dresden var en "giftgasfabrik, viktiga amunitionsfabriker och ett Gestapo-högkvarter" alla dock mitt i staden. Till den andra gruppen hade han sagt att det rörde sig om en viktig järnvägsknut, även den skulle ligga mitt i staden.
Efter det att allt var över, så hade man dock "glömt" att bomba flygplatsen Dresden-Klotzsche 4 gånger om, likadels de stora kaserner och materiallager som låg vid stadsranden.
Alla fakta hämtade från Janusz Piekalkiewicz bok "Der Zweie Weltkrieg", sidorna 1033-1035.
Andreas Wien