Fördrivningen av tyskar efter andra världskriget

[von Adler]

Min mor och hennes föräldrar med släkt fördrevs brutalt från Hinterpommern i november 1945. De hade fina bondgårdar och brukade sin jord. Många djur,spannmål och skog. Polackerna misshandlade morfar i en källarhåla. Min sjuke morbror nekades sjukvård och var lite handikappad resten av livet. Vid fördrivningen fråntogs de ytterkläder och bagage. Godståget kom till Berlin efter en vecka. Så småningom kom de till Västtyskland. Alla hatade polacker resten av livet. Detta är Europas största folkfördrivning och ett stort folkmord. Många år senare besökte jag mors hemby. Den var vanskött. Husen ruttna. På åkrarna växte ogräs. Den tyska Kyrkogården var borta enstaka gravstensskärvor låg i diket. Enkla polska kors fanns där. Mor noterade att ockupanterna inte kunde ta tillvara landet. Omkring 12 miljoner fördrevs och flera miljoner mördades. Allt beslutat av Churchill Roosevelt och Stalin.

Jag tror faktiskt att fördrivandet av muslimer från Balkan 1877-78 är Europas största folkfördrivning. Serbien, Montenegro, Grekland och Bulgarien fördrev kring 15 miljoner människor totalt.

[Smalandsman]

Arvssynden talas det om redan i Bibeln, definierat som "..född med ett skadat tillstånd"

Otroligt att det får leva kvar i generation efter generation, långt efter att världen och människor förändrats x antal gånger.
Inte konstigt att konflikter runtom i världen lever vidare med barnbarnsbarns planterade värderingar.

[Observator]

Hur mor kom till Sverige. Släkten byggde sakta upp ett liv i västra Tyskland. Det rådde svår arbetslöshet. Först 1969 kunde de ersätta sin minimala stuga (ett svartbygge som tusentals) med en villa. Mor sökte och fick jobb i Sverige 1951. Träffade far. De byggde ett egnahem 1956. Rekordåren var strålande för alla som ville arbeta. Jag blev akademiker och statstjänsteman tack vare ospärrade och avgiftsfria studier. Tyvärr är mycket spärrat numera. Det finns många svenskar med bakgrund i fördrivna från Europa. Historia visar hur ledare beslutar och vanligt folk lider. Idag sker det bla i Ukraina och i Mellanöstern. Tiotusentals blir mördade, skadade och hemlösa.

[koroshiya]

Även jag har släkt som fördrevs från Vorpommern. Farsan har berättat om några fastrar som kom till USA när han var barn. Måste varit slutet av 40-talet början av 50? De var som levande vrak sa han. De hade suttit i arbetsläger i Sovjet.
Jag har endå svårt att känna nått agg mot polacker m.m. För jag vet ju hur illa de hade behandlats i sin tur. Även om fel folk i flesta fall råkade ut för hämnden.

Det är svårt att skifta gränser efter 80 år men jag har ofta undrat varför inte Tyskland krävt tillbaka Kaliningrad enklaven? Men det finns väl inga tyskar kvar där vad jag hört.

Sonderling

Det finns det förmodligen inte, men de från öst hade sina uppfattningar, varför styrande lyssnade på dem som en del av det politiska spelet. Men någon chans att områden i öst skulle bli tyska igen fanns inte.

Google säger, kanske mellan 7-10 000 tysktalande i Kaliningradområdet. De allra flesta tysk-ryssar som före 1939 bodde någon helt annanstans.

I Litauen sade maskinen att det bodde en handfull äldre.

I Polen fanns de i sydväst, runt Oppeln. Vad nu det är.