Historiaundervisning i Skolan

[Psilander]

Kursplan är en sak, i mina ögon ganska flummigt dokument, en målbild är nått mer handfast man kan visa eleverna.

Exempel:
Utbidlningens byta däck på bilens målbild är just att visa hur man tar av det gamla och sätter på det nya. Hur ser det ut i historieämnet, eller är det bara högskolefloskler nedtecknade av en gammal 68 rebel med för mycket högskolepoäng för sitt eget bästa?

[Johan Olofsson]

En positiv utveckling som jag ser det är förslaget att det ska bli nationella prov även i SO-ämnena.

Ja, det hade varit en gudomlig nåd!

Ett sätt att få historia intressant är att göra det som var helt absolut förbjudet under min utbildning under 1990-talet, nämligen att bedriva katederundervisning. Att på ett underhållande sätt berätta historia på ett sätt som förklarar varför vissa händelser är viktiga och hur de hänger ihop med varandra.

Sannerligen!

Men varför ska man vara duktig i historia? Det torde vara det ämne som ger sämst pekuniär utdelning av alla i skolan?

Men se här kan jag inte längre följa dig.

Låt mig först tillstå att jag är något så politiskt inkorrekt som en elitist.
Jag menar alltså bland annat att det är betydligt viktigare (för hela nationen eller för ett helt företag) vilken kompetens vissa nyckelpersoner besitter.

Att upprätthålla och utveckla affärsförbindelser handlar i stor utsträckning om social och kulturell kompetens. Och för mig är de två begreppen absolut inte synonymer. Jag gissar för övrigt att mellanstatliga relationer på rent politisk och diplomatisk nivå ställer samma krav.

Den kulturella kompetensen behöver en grund i vissa faktiska kunskaper för att man ska kunna förstå och anpassa sig till att samhällen är olika därför att deras kollektiva minne har påverkats av olikartade historiska skeenden.

En duktig säljare, t.ex., behöver ha sådan förståelse så snart han (eller hon) vänder sig till någon med annan social bakgrund än han själv. Det gäller redan inom nationer, även om det gäller mindre i Sverige än i stort sett någon annanstans. Jag exemplifierar med säljare, men givetvis är detta relevant för väldigt många fler.

Nå, om då t.ex. civilekonomer och civilingenjörer kommer ut i arbetslivet utan goda kunskaper om andra religioner och relevanta nationers historia så är det en väsentlig konkurrensnackdel för de företag som anställer dem. Inte nödvändigtvis från början, men så småningom när några av dem råkar bli nyckelpersoner.

Således ser jag ett stort pekuniärt intresse i att försäkra sig om goda insikter i historia hos de elever som har tillräcklig mental kapacitet för det - även om de just då, i tonåren t.ex., skulle tycka att det verkar vara det mossigaste och onödigaste av skolämnen.

[varjag]

Väl rutet Johan! Varjag

[Stefan]

Jag hade turen i realskolan att få en utmärkt lärare i ämnet, hans specialitet var den Grekiska och Romerska antiken och vi 'var andlöst med...' vid Marathon, Thermopylae, Salamis och Cannae. Epaminondas, Perikles, Hannibal, Scipio och Ceasar blev så färgstarka personer att svenska kungar och den förhatliga svenska regentlängden föreföll bleka och ointressanta vid jämförelse.

Dessvärre miste vi denne lärare efter ett par år - och historia blev sedan bara ett till, grått och tråkigt ämne. Det är nog inte möjligt att skapa sådana lärarkrafter idag annat än kanske undantagsvis(?), Varjag

Ah, du menar en kunnig lärare som är duktigt på att berätta på ett levande sätt - helst i kombination med en dialog med eleverna. Javisst, det är ett mycket effektvit sätt att tillvarata en begränsad lektionstid.

Men i bästa fall tröttnar eleverna efter ett tag, säg några veckor. Vill det sig illa så vill de inte alls ha "föreläsningar". Alldeles speciellt som nivåerna, intresse för ämnet och koncentrationsförmågan varierar. Och med den dåliga arbetsdisciplinen som är den normala idag... Man behöver inte ens ha bokstavselever i klassen.

Ok. Så läraren får i praktiken planera det mesta på enskild arbete, ofta sk "grupparbete". Läraren har givetvis översyn, syfte och mål med sin undervisning, och avser att bibringa eleverna en översyn och insikt. Läraren ser till att alla nödvändiga områden och aspekter är täckta... Varpå eleverna / grupper väljer var sitt område att arbeta med - läs skriva referat utav/om.
Och så gör de det, mer eller mindre bra. Kan de dra ut på tiden så görs det också, för genomsnittseleven läser ganska långsamt, och skolarbetet kommer ganska långt ner på prioritetslistan...

Inte sällan plankar man arbetet från internet.

Och grupparbeten tenderar ju också på att delas upp: du läser och sammanfattar dessa sidor, du sammanfattar dessa sidor, du går och intervjuar... Det är ganska sällan som gruppen gör någon gedigen sammansmältning som avsikten egentligen är.
Detta gäller inte bara ungdomar. Jag har sett detta ett flertal gånger bland mina lärarstuderande-kollegor också...

Under redovisningen koncentrerar de sig på läsa upp sitt eget stycke. I bästa fall sitter de stillsamt när de andra högläser...

Vidare.
Många sk duktiga tenderar att memorera / skriva bra referat ist för att dra slutsatser. Och sedan undrar de att de inte fick högsta betyget, när de inte ens i sista extra frågan: Det här vill jag också berätta - istället för att komma med intelligenta kommentarer, frågor och kanske rent av analyser, eller åtminstone referera någonting som INTE står i läroboken - skriver bara flera fakta från godkänd-nivån...

[Hexmaster]

Det är nog inte möjligt att skapa sådana lärarkrafter idag annat än kanske undantagsvis(?)

Det har det nog aldrig varit. Har stött på ett par sådana förmågor under skolgången - inte i historia, tyvärr. Formell behörighet och akademiska poäng har tyvärr aldrig haft någon särskilt stark koppling till sådana djupare pedagogiska talanger.

[millgard]

Det känns som det mest är hårda slag i luften i denna tråd.


Som alltid hänger mycket på läraren när det gäller undervisning. Jag kan säga att trots mångårig misskötsel av historieämnet från ansvarigt håll - när beslutande organ (riksdagens ledamöter) inte har egen akademisk bakgrund är det svårt att förstå varför det är viktigt - finns det mycket god historieundervisning ute i svenska skolor. Denna utförd av intresserade lärare med god kunskap och förmåga att både trollbinda och förmedla samt givetvis att inspirera eleverna till egna analyser och tankegångar.

Jag avser absolut inte att försvara dåliga lärare, tvärtom blir lärarna sannolikt allt sämre i någon mening allteftersom deras bakgrund blir allt mindre "bildad". Men man skall inte dra ett klart kausalsamband mellan "ej bildad bakgrund" och "dålig lärare" eftersom det handlar om helt andra saker egentligen.

Det jag vill säga är att det finns många "bra lärare" även i svensk skola av idag, och de flesta lärare hälsar sannolikt regeringens uppstyrning - med ökade krav, kunskapsfokusering mm - med glädje.

Tyvärr väntar sig dagens elever i stor utsträckning att få kunskaperna gratis, den utvecklingen tar längre tid att vända men likväl är det nödvändigt att göra det.

[Stefan]

Tyvärr väntar sig dagens elever i stor utsträckning att få kunskaperna gratis, den utvecklingen tar längre tid att vända men likväl är det nödvändigt att göra det.

Dvs i klartext - att få goda betyg gratis eller iaf så gott som gratis...

[millgard]

Tyvärr väntar sig dagens elever i stor utsträckning att få kunskaperna gratis, den utvecklingen tar längre tid att vända men likväl är det nödvändigt att göra det.

Dvs i klartext - att få goda betyg gratis eller iaf så gott som gratis...

Ibland, ja.

[Artur Szulc]

Efter att ha undervisat i historia i över 4 år, ser jag ingen motsättning mellan att memorera fakta och att lära sig att tolka det historiska skeendet. Oftast går dessa två förmågor hand i hand. Du kan inte analysera ett händelseförlopp utan att besitta fakta.

Be mig t ex inte förklara skillnader mellan olika u-båtar under andra världskriget. Om det kan jag nämligen oerhört lite, måste läsa på först, dvs inhämta fakta.

Efter varje termin bad jag eleverna skriva utvärderingar och kommentera min undervisning. ibland fick man ris och ibland ros, så som det ska vara. Men de allra flesta tyckte det var bra att vi inte bara gick genom sådant som återfanns i boken. "Det kan man ju läsa själv om", var det vanligaste reaktionen.

Därtill anpassade jag mina prov efter betygsskalan. Proven delades in i två delar, en faktadel (där eleverna fick briljera med sitt minne, inget fel i det, alla människor använder minnet i sin dagliga yrkesutövning) samt en "tolkningsdel". För att få G räckte det emellertid inte att bara få alla rätt på faktadelen, något poäng var man också tvungen att plocka i tolkningsdelen.

Jag bad sällan elever dra "egna" slutsatser om historiska skeenden, eftersom det är omöjligt för dem. En egen slutsats är ju unik, dvs presenterar något nytt. (En egen slutsats kan förvisso manifestera elevens utveckling, alltså att man har tagit till sig ett abstrakt tankesätt. Men att kalla det för "egna" slutsatser är att urholka begreppet och jag hade inga planer på att delta i det begreppets inflation.) Sådant görs, förhoppningsvis, på doktorandnivå, inte på gymnasiet. MEN, vad jag gav eleverna utrymme att göra var att tolka och analysera andras slutsatser och motivera vilken de ansåg som mest hållbar. Det är minst lika bra och motsvarar enligt mig det högsta betyget.

Inte sällan fick också eleverna ha tillgång till material under proven. Exempelvis textutdrag o dyl. När vi gick genom ideologiernas historia och sedan avslutade det med ett lätt prov, så kopierade jag ut korta stycken som på bästa sätt illustrerade ideologiernas innebörd. Eleverna fick sedan ange vilken text som hörde till vilken ideologi. På på sätt kunde jag bedöma flera saker, utan att be dem skriva ett grupparbete som till 85% var plankat från nätet. (Märkligt hur många elever alltid trodde att man inte skulle upptäcka det).

Bara mina synpunkter.

[Mikael XII]

Denna diskussion har hållit på länge, så jag upprepar säkert. Men det är en trend just nu. Krig, Kungar är något man hoppar över. Det händer på universitet, och det händer i skolorna, det är "ointresasnt", det som lärarutbildningen lär ut är att den "lilla historien" är intressant. D.v.s hur hade mjölkerskorna det på 1400-talet jämfört med idag ? Men, tro det eller ej, min erfarenhet ute på praktik är att det är under de lektioner sådant tas upp som gäspandet startar. Men när man väl talar om saker som hänt som har effekter än idag, så lyssnas det mer. Det är inget fel, det är till och med bra, att belysa alla samhällsklassers utveckling i historien. Men det får inte övergå till hysteri där viktiga historiska händelser försvinner i vimmlet av mjölkkannor, kolarbetare, adelsmän och steget från plog till traktor.

[Olof Trätälja]

.....det som lärarutbildningen lär ut är att den "lilla historien" är intressant. D.v.s hur hade mjölkerskorna det på 1400-talet jämfört med idag ? Men, tro det eller ej, min erfarenhet ute på praktik är att det är under de lektioner sådant tas upp som gäspandet startar. Men när man väl talar om saker som hänt som har effekter än idag, så lyssnas det mer.

Exakt, detta förmenta intresse för den lilla historien som du skriver om och som man påstår och försöker inbilla sig själv att eleverna har eftersom de ju inte förstår bättre är i själva verket den värsta formen av översitteri. Självklart är de allra flesta mest intresserade av vad som haft betydelse för det stora, varför skulle någon vara intresserad av bli nedtryckt i ett fack och hålla sig till det lilla?

[Fredrik Andersson]

Jag är utbildad och har arbetat som SO-lärare sedan 1998. Under denna korta tid kan jag på min skola (åk 7-9) se tydliga tecken på att ämnen i allt högre utsträckning "flyter ihop". Att arbeta "tematiskt" kring till exempel USA blir allt vanligare. SO-ämnena flyter i allt högre ytsträckning samman till någon slags grå gröt ur vilken du ska försöka tolka eleverna kunskaper gentemot de fastställnda mål som finns på varje skola (lokala mål). Dessa är tolkningar gjorda utifrån de centrala styrdokument som kommit från Skolverket.

Det här är synd. Elevernas kunskaper blir allt mer av översiktskaraktär. Översikt är bra, men säger egetligen ingenting om du inte har fördjupade kunskaper/hållpunkter att hänga upp detta välsignade sammanhang på. Årtal är något som jag kör med hela tiden i ämnet historia. Ungarna måste ju för 17 få någon slags struktur och kronologi på arbetsområdena? Jag vet att det inte är PK bland kollegor, men jag står för den åsikten. OK, det är kanske inte nödvändigt att kunna alla datum under andra världkriget, men man måste ju för tusan kunna placera in åtminstone de avgörande kampanjerna och slagen. Om du till exempel inte arbetar med Stalingrad och Kursk så blir ju till exempel kriget på Östfronten 41-45 ganska knepigt:

"Den 22 juni 1941 anföll Tyskland Sovjetunionen. Det gick bra för tyskarna i början. Sen gick det dåligt. Hitler dog när Sovjet intog Berlin 1945."

Jag brukar till 80% bygga min historieundervisning på att engagerat berätta och förklara för eleverna. Kartor, Powerpoint, filmer och föremål kompletterar min berättelse. Jag brukar alltid komplettera den där "översiktligheten" med fördjupande nedslag kring relevanta personligheter och händelser för att väcka intresse bland ungarna. Jag brukar köra med "etiska problem" när vi arbetar med världskrigen då syftet är att de ska leva sig in i en dåtida person. När vi arbetar med första världskriget får de skriva "dagbok från skyttegraven" där de ska beskriva vardagen på västfronten.

Avslutningsvis anser jag att:

a/ Historia är grunden för hela SO-blocket.
b/ Ämnet kommer att gynnas av nationella prov.
c/ Eleverna kunskaper har kapitalt försämrats bara på den korta tid jag har varit lärare (1998-2007).
d/ Huruvida eleverna ska bli intresserade av ämnet och kanske fördjupa sig vidare på frivillig basis är helt upp till lärarens professionalism och engagemang.
e/ Krig är centrala och ofta epokavgörande och har en självklar/naturlig del i min undervisning. Känner du inte till amerikanska revolutionen kan du inte förklara den franska, Napoleons era, Tysklands enande, världskrigens tid, kalla kriget och det pågående kriget i Irak.

Edit: korvfingrar så här på morgonen...

[Hexmaster]

Det är ett bra tag sen jag gick i skolan. Jag har därför ingen koll på dagsläget. Om där verkligen finns och tillämpas läror i stil med "årtal är inte politiskt korrekt" eller "krig är ointressant" så vore det högst intressant att få belägg för det. Helst av lite hårdare slag än anekdotiska "jag-har-hört-att", sådana har aldrig varit några problem att få tag på.

[Niedzwiadek]

Elever har för sig idag att man inte behöver kunna några årtal alls. Dem tror att det finns någon sorts allmän regel i skolorna som lyder ungefär "frågor om årtal och datum får ej förekomma i provsammanhang".

[Gutekrigaren]

Elever har för sig idag att man inte behöver kunna några årtal alls. Dem tror att det finns någon sorts allmän regel i skolorna som lyder ungefär "frågor om årtal och datum får ej förekomma i provsammanhang".

Tack för ett utmärkt exempel på den typ av anekdot som Hex inte efterlyste.

Mvh Petter