Sovjetisk vardagsstandard

[Martin Lundvall]

Var detta en officiell bok, hur kan den ha slunkit genom censuren?

/Martin

[pandersson2]

I högsta grad officiell. Mycket sedeslärande berrättelse. Slutsatsen var att även om det fanns fördelar, som apelsiner, för miljonärer, så var de ju ändå alla tjuvar, och ingen ville ju vara vän med en tjuv. Därför skulle man inte bli miljonär trots allt.

[Martin Lundvall]

Låter som en underbar dikt.
Det lät lite otroligt första gången, men nu verkar det vettigt.

/Martin

[mythcracker]

Kameror
Det finns ytterst få bilder av släktingar och vänner. Anledning är att man inte att hade kamera. Ville man ha bilder fick man uppsöka en fotograf. De bilder som finns är givetvis svartvita. Liepajas sjukhus har haft en fin bildutställning över sin historia, inte en enda färgbild finns från sovjettiden.

Jag hade runt 1975-1976 en egen fotokamera av märket SMENA (förmodligen "Smena 8 M" som på bilden nedan). En grannkompis till mig hade en sådan också. Vi sprang runt och fotade både släkt och vänner, hundar och katter och framkallade bilderna själva med hjälp av exponerings- och fixeringsvätskor i mörkerrum med rödbelysning.

Fanns även färgfilm och färgfotopapper att köpa, men de kostade en aning mer än de svartvita rullarna och pappret samt att det krävdes flera olika framkallningsbad för att framkalla färgfotografierna. Just färgframkallningsvätskorna fanns inte alltid inne i butiken, var ofta slut, men de fanns från och till, man fick bara hålla utkik efter dem.

Kameran kostade om jag minns rätt runt 15 rubel, inköpt av min mormor. Jag har fortfarande en del av de bilderna kvar i mitt fotoalbum, fina barndomsminnen. Jag minns att det var ett smärre helvete att få in rullarna i kameran, då filmerna var öppna (utan kasset omkring). Man fick snitsa in sig på att böja filmkanten och rulla in filmen i kameran på känn.

Annars var ju "ZENIT" en mer känd sovjetisk kamera, mycket dyrare också, men tydligen uppskattad även utomlands.

Tilläggas bör att jag på den tiden bodde i en mindre rysk stad med cirka 40.000 invånare, så det jag beskriver utspelade sig inte i någon storstad. I storstäderna fanns det säkert mer variation på kamerautbudet och fototillbehör.

Mythcracker

[mythcracker]

Tvättmaskin
Min frus familj tillhörde de lyckliga som hade tvättmaskin. Man lade i tvätten, kokade vattnet på spisen, hällde i vatten och tvättmedel varpå det centrifugerades, därefter tog man ur kläderna och lade i nästa omgång för att spara på vattnet.

Min mormor tillhörde annars också dem som ägde en egen tvättmaskin på 1970-talet. Innan hon skaffade den så tvättade hon som de flesta andra av våra grannar för hand i tvättkar och balja med tvättbräda. Ren tvätt hängdes i linor med klädnypor ute på gården eller på balkongen. Det var mycket göra, tvättningen kunde ta några timmar och skedde oftast på en helg. Sen skaffade hon den här tvättmaskinen, den var cylinderformad, vilket märke vet jag inte, men den såg ut ungefär som på bilden nedan. Fanns märken som "Riga-60" och "Oka". Jag minns att det var småjobbigt att fylla maskinen med vatten och tömma den efteråt. Sedermera gick den sönder och lagades aldrig vad jag minns, så mormor gick tillbaka till handtvätt.

Mythcracker