Karl XII

[Lord Havelock Vetinari]

särskilt intressant och tung vikt skulle man ju lägga vid ett yttrande från herr Englund.

Om vi har tur så kanske han recenserar boken på sin hemsida?

[Ben]

särskilt intressant och tung vikt skulle man ju lägga vid ett yttrande från herr Englund.

Om vi har tur så kanske han recenserar boken på sin hemsida?

Jag tror att de som är någorlunda historiskt bevandrade i ämnet egentligen inte behöver sådan experthjälp för att bilda sig en uppfattning om Brunners bok - när den väl kommit ut. En "sann" roman är en ganska egendomlig konstruktion i sig och inte blir det bättre av att den är berättad i jag-form, d.v.s. Brunner är Karl XII. I intervjun i Aftonbladet kunde B. dessutom berätta att Karl XII skulle ha tyckt om boken, d.v.s. Karl XII skulle ha tyckt om att bli jämförd med bl.a. Hitler och Stalin.

[Perra]

Jag tror att de som är någorlunda historiskt bevandrade i ämnet egentligen inte behöver sådan experthjälp för att bilda sig en uppfattning om Brunners bok - när den väl kommit ut. En "sann" roman är en ganska egendomlig konstruktion i sig och inte blir det bättre av att den är berättad i jag-form, d.v.s. Brunner är Karl XII.

Jag tror ändå att det skulle vara bra om auktoriteter som Englund förklarade dumheten i det hela, det skulle ha mer genomslag än när vi skalmän sitter och säger något förstås. Det är ju fler folk än sådana som är historiskt bevandrade som kommer läsa boken.

I intervjun i Aftonbladet kunde B. dessutom berätta att Karl XII skulle ha tyckt om boken, d.v.s. Karl XII skulle ha tyckt om att bli jämförd med bl.a. Hitler och Stalin.

sa han att karl XII skulle tyckt om boken, han är inte lite fräck må jag säga.

Edit: ja hjälp...här står det.

http://www.aftonbladet.se/vss/bocker/st ... 13,00.html

Först nu vågar Ernst Brunner skaka liv i vår grymmaste kung.

hmmm.... det är ju inte klokt, hur bedömer man grymhet då tro? tvärtom skulle jag vilja hävda att de flesta andra kungar var grymmare än han.

Många läsare kommer först ruska på huvudet och sedan bli förtvivlade och inse att Brunner inte är ute i ogjort väder. Dessa fakta går inte att motbevisa, säger han.

går inte att motbevisa...jag står knappt inte ut mot den här mannens självgodhet. Hur går det där med att han inte riskerade sig på slagfältet ihop med alla hans sår han ådrog sig tro? De bevisen kan han ju försöka motbevisa.

Frågan är snarare om svenskarna är redo för sanningen om hjältekungen efter 300 år.
- Vi kräver att andra ska göra upp med sin historia men är inte mogna själva. Kanske vill vi ändå nå en historisk nollpunkt.

Andra gör upp med en historia som ligger närmare i tid, jag begriper inte vad det är han menar att vi ska göra upp med! ska svenskarna vakna och bli medvetna om att vi har krigat ute i europa? det tror jag att de flesta vet...hela sökandet efter en svensk skurk är ju märklig också. jämförelsen med diktatorerna och de suspekta siffrorna han kastar fram är ju beklämmande.

[Ben]

Den som vill försöka sig på att motbevisa Brunners så kallade "sanningar" kommer säkerligen inte att ha någon särskilt svår uppgift. De uppgifter han spritt i pressen är verkligen högst diskutabla. Vi kan ta ett exempel, den s.k. asexuelle Karl XII. I precis samma diplomatrapporter från 1698 som Brunner använt för att bygga upp sin beskrivning av massaker på olika djur inne i kungens rum på Wrangelska palatset (det han läste upp i TV4:s morgonsoffa) finns berättelser om att Karl XII börjat visa intresse för vissa damer - en fröken Lewenhaupt bl.a. Vad gör då Brunner? Jo, naturligtvis broderar han ut diplomatrapportens uppgift om slakten av djur, men rensar bort uppgifterna om kungens intresse för vissa damer. Naturligtvis därför att en Karl XII med ömma känslor för kvinnor, eller ömma känslor överhuvudtaget, inte skulle passa in i den bild Brunner vill ge - att Karl XII var helt känslokall. Däremot var han, enligt Brunner, en massmördare. Alltså in med fler djur än som finns i diplomatrapporten, mer blod, mer utdraget o.s.v.

[Perra]

här har vi ännu mer saker.

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10201821.asp

Vad är det som provocerar så i romanen?

- Det upplevs uppenbarligen som kontroversiellt att revidera bilden av Karl XII som den romantiska krigarhjälten. Det visar sig när man tittar i källorna att den storslagna fältherren vi beundrar i dag inte fanns, och om man presenterar en verklig bild, som jag försöker göra, kommer glorian att krackelera, säger Ernst Brunner. (TT Spektra)

han tar sig sannerligen på stort allvar...och har skapat vissa föreställningar som väl redan tagits itu med, han säger sig måla upp sanningen. Visst fanns det en hjältegloria och ett vurmande för karl XII förr, inte minst under början av 1900-talet, generalstaben hyllade ju honom till skyarna. Men visst har det också förekommit verk där man mer nyktert analyserar kungen och hans förehavanden. Bengtsson tippade över en smula åt hjältedyrkan, werner von heidenstam vars bok "karolinerna" var en roman och förmodligen är lika trovärdig som Brunners, har jag inte läst. Var placerar man egentligen in sådana som Hatton och Liljegren tro? Den senare är väl ändå ganska saklig?

Försöker Brunner också hävda att kungen inte hade några taktiska kvaliteter? Det verkar som om allt som skrivits är felaktigt och att han själv har lyckats hitta "sanningen" som inte bara lite skiljer sig mot alla andra utan är helt tvärtemot. Det verkar högst osanolikt, och blir inte mer sanolikt bara för att han envist hävdar att han har tittat i källor.

[Ben]

Det som kommer att krackelera allra mest när boken kommit ut är Brunners trovärdighet som den store sanningssägaren, det vågar jag nästan garantera. Det kommer att påminna om "Kejsarens nya kläder".

[Perra]

i intervjun på tv4 ser jag att han menar att invasionen av ryssland syftade till att utöka besittningarna. Det har jag inte hört tidigare heller...syftet var väl snarare att sätta upp en välvillig tsar på den ryska tronen?

[Strut-Harald]

Kan undra om ett ifrågasättande av Brunners påståenden från någon auktoritet på området, kommer att få lika stor uppmärksamhet i media som Brunners bok? Brunners syfte med boken är nog inte i första hand är att ge en alternativ bild av Karl den XII utan att istället försöka plocka ner en, som han nog föreställer sig, ikon för extremhögern. I Brunners kamp mot denna extremhöger misstänker jag att fakta, historisk relevans och objektivitet får sig en kraftig törn. Brunners bok är med andra ord i första hand "politiskt korrekt" och därför tror jag att den kommer att hissas till skyarna, citeras och refereras till som vore den en faktabok, av alla (inte minst av media) som tycker den kan fylla ett syfte i motarbetandet av nationalismen och dess ikoner. Problemet idag är att det kändisgökar som Brunner och Guillou säger och skriver får större genomslag än seriösa historikers arbete. Dels för att de är just kändisar och därmed "spännande för media" och dels för att deras "alternativa historieskrivning" ligger i linje med etablissemangets befrämjande av mångkultur och bekämpande av allt vad de nu kan koppla ihop med nationalism och främlingsfientlighet.

[maal]

som Brunner och Guillou säger och skriver får större genomslag än seriösa historikers arbete.

Skillnaden är att Gulliou tydligt talar om att han är journalist och därför tar sig vissa friheter, kanske något som herrarna Lindqvist och Brunner borde ta efter.

[Gutekrigaren]

som Brunner och Guillou säger och skriver får större genomslag än seriösa historikers arbete.

Skillnaden är att Gulliou tydligt talar om att han är journalist och därför tar sig vissa friheter, kanske något som herrarna Lindqvist och Brunner borde ta efter.

Du menar att han är författare och därför tar sig vissa friheter? För journalister skall inte fantisera de heller...

Mvh Petter

[maal]

som Brunner och Guillou säger och skriver får större genomslag än seriösa historikers arbete.

Skillnaden är att Gulliou tydligt talar om att han är journalist och därför tar sig vissa friheter, kanske något som herrarna Lindqvist och Brunner borde ta efter.

Du menar att han är författare och därför tar sig vissa friheter? För journalister skall inte fantisera de heller...

Mvh Petter

Helt rätt, jag skrev lite fel där.

[Perra]

Av tv 4 värdarnas entusiasm och frånvaro av ifrågasättande att döma så passar det dem utmärkt...upskattade lidande...suck. Vidare tyckte jag att Brunner slank undan ganska friskt på de svåra frågorna och började snacka om helt andra saker...som att det pratades tyska vid hovet och så vidare, som att det skulle besvara frågan om han hade källor direkt från karl XII, som knappast personligen skrivit något i närheten av att man skulle kunna sätta sig in i hans tänkande.

[Ben]

Nej, det är rätt anmärkningsvärt att Brunner menar sig kunna se på sakerna med Karl XII:s ögon och dessutom ger sig till att påstå att Karl XII hade tyckt om att kallas massmördare.

[CRS]

Av tv 4 värdarnas entusiasm och frånvaro av ifrågasättande att döma så passar det dem utmärkt...upskattade lidande...suck. Vidare tyckte jag att Brunner slank undan ganska friskt på de svåra frågorna och började snacka om helt andra saker...som att det pratades tyska vid hovet och så vidare, som att det skulle besvara frågan om han hade källor direkt från karl XII, som knappast personligen skrivit något i närheten av att man skulle kunna sätta sig in i hans tänkande.

Jag anmärkte också det där. Det kändes som att Brunner ville säga att Karl XII är så svår att komma in på livet eftersom han a) inte efterlämnat sig just några papper av egen hand, b) att det han faktiskt skrev var på en mycket svårbegriplig tyska.

Man måste då fråga sig om Brunner verkligen har läst en enda rad som Karl XII skrev, det finns nämligen ganska stora mängder dokument bevarade som Karl XII har skrivit, på renaste svenska (om än inte med 2000-talets stavningsregler; men det kanske Brunner kan ha överseende med...), ja t.o.m. i tryck faktiskt. Karl XII använde ett lättbegripligt språk som sjuder av liv och humor. Och den svårintagliga medeltidstyskan har jag heller inte upptäckt än, fastän att jag läst ganska många brev som Karl XII skrev på tyska till sin svåger Fredrik av Hessen.

Mitt omdöme blir därför att Brunner inte kan ha läst någonting som Karl XII skrivit - och detta beror nu inte på att sådana dokument saknas, ett sådant påstående är lögn.

[Strut-Harald]

Ett citat från artikeln om Brunner i Aftonbladet:

"Han beskriver blodiga avrättningar och brutala mord, bland annat fylls en kvinnas underliv med sprängmedel som tänds på.
Ernst Brunner menar att boken är byggd på väl underbyggda fakta."

Vet någon var Brunner kan ha hittat källan till påståendet om sprängmedel i kvinnas underliv? Låter inte som "väl underbyggda fakta".