Folketymologier
Det är inget fel på Ditt resonemang, men det behövs nog mer för att jag skall gå över till det lägret...Hexmaster skrev:Dagsaktuell: Jag är säker på att det skall vara "förlät" = lämnade, snarare än "förgät" = glömde. Betydelsen blir vettigare, och "förlåta" = lämna finns som arkaiserad betydelse i SAOB från 1927 (dvs. året innan texten skrevs). Vet inte ens om "sol'n förgät" är grammatiskt?
/ Probstner
- Den stegrande kamelen
- Medlem
- Inlägg: 991
- Blev medlem: 23 mars 2002, 21:08
- Ort: Göteborg
- Kontakt:
"Dagsaktuell" är väl knappast rätt beteckning för denna upprepning av vad som skrevs redan på sidan 1 i den här tråden...Hexmaster skrev:Dagsaktuell: Jag är säker på att det skall vara "förlät" = lämnade, snarare än "förgät" = glömde. Betydelsen blir vettigare, och "förlåta" = lämna finns som arkaiserad betydelse i SAOB från 1927 (dvs. året innan texten skrevs). Vet inte ens om "sol'n förgät" är grammatiskt?
-
Ohlmarxisten
- Medlem
- Inlägg: 177
- Blev medlem: 11 juni 2006, 22:42
- Ort: Hobsala
Ursäkta att jag frågar. Men vad är det du är säker på? Att Rosén skrev ”förlät”? Att Rosén skrev ”förgät” men egentligen menade ”förlät”? Att det vad än Rosén avsåg "borde" stå ”förlät”? Eller något annat?Hexmaster skrev:Jag är säker på att det skall vara "förlät" = lämnade, snarare än "förgät" = glömde.
-
Ohlmarxisten
- Medlem
- Inlägg: 177
- Blev medlem: 11 juni 2006, 22:42
- Ort: Hobsala
Nej, då hade jag formulerat det annorlunda. Jag är så säker jag kan bli utan originaltext.Ohlmarxisten skrev:Aha, det var ju intressant. Du har alltså letat upp originalet.Hexmaster skrev:Att Rosén skrev "förlät" och avsåg den gamla betydelsen.Ohlmarxisten skrev:Ursäkta att jag frågar. Men vad är det du är säker på?
-
Ohlmarxisten
- Medlem
- Inlägg: 177
- Blev medlem: 11 juni 2006, 22:42
- Ort: Hobsala
Då borde du kanske fundera på att leta upp originaltexten, speciellt med tanke på hur du formulerar dig på din faktoidsida:Hexmaster skrev:Nej, då hade jag formulerat det annorlunda.Ohlmarxisten skrev:Aha, det var ju intressant. Du har alltså letat upp originalet.Hexmaster skrev:Att Rosén skrev "förlät" och avsåg den gamla betydelsen.Ohlmarxisten skrev:Ursäkta att jag frågar. Men vad är det du är säker på?
Roséns text trycktes första gången 1928, men den var avsiktligt skriven för att ge ett gammaldags intryck, med redan då åldriga glosor som "stuva" och "förlät" (sic). Någon barnvisa var det rakt inte. Det är därför inte underligt att dessa ord kommit att omtolkas och justeras över tid, i synnerhet som man nog inte alltid gått till de primära källorna för sånghäftens kopierande.
http://www.faktoider.nu/lucia.html
-
Jurgen Wullenwever
- Medlem
- Inlägg: 1216
- Blev medlem: 12 november 2006, 00:46
- Ort: Närke
Hvi står det (sic) efter "förlät" i faktoidtexten? Föreligger något fel därstädes, och i så fall hvad?
Själv uppvuxen i okunnighet om de framhållna ordens betydelser haver jag ändå aldrig ens tänkt tanken att verbet "förgäta" skulle hava något med saken att skaffa. Detta ord är ju betydligt mer arkaiserande än förlåta, som ju förekommer i nutidsspråket, må vara med annan betydelse, och böjningen stämmer ej heller - en imperativform! En animistisk syn kan mycket väl låta en sol förlåta (i nutida betydelse) jorden, om jag nu kan hava tänkt den tanken som barn, hvilket är tvivelsamt.
(Man kan undra om hv-stavningen skulle kunna återinföras.)
Angående verbet förgäta så är det en sak som jag har undrat, och när Ohlmarxisten är i närheten kan den vara passande. I Ohlmarks översättning av Tolkiens ring står det någonstans "längst förgätna dagar" och är detta ett normalt uttryck, eller är det en felöversättning från tyskan (inte Tolkiens språk utan allmänspråkligt), där jag har mött motsvarande "längst förgångna dagar". Det kan hända att Tolkiens engelska faktiskt har "längst förgätna dagar" men jag minns inte platsen just nu, så jag kan inte se efter.
Själv uppvuxen i okunnighet om de framhållna ordens betydelser haver jag ändå aldrig ens tänkt tanken att verbet "förgäta" skulle hava något med saken att skaffa. Detta ord är ju betydligt mer arkaiserande än förlåta, som ju förekommer i nutidsspråket, må vara med annan betydelse, och böjningen stämmer ej heller - en imperativform! En animistisk syn kan mycket väl låta en sol förlåta (i nutida betydelse) jorden, om jag nu kan hava tänkt den tanken som barn, hvilket är tvivelsamt.
(Man kan undra om hv-stavningen skulle kunna återinföras.)
Angående verbet förgäta så är det en sak som jag har undrat, och när Ohlmarxisten är i närheten kan den vara passande. I Ohlmarks översättning av Tolkiens ring står det någonstans "längst förgätna dagar" och är detta ett normalt uttryck, eller är det en felöversättning från tyskan (inte Tolkiens språk utan allmänspråkligt), där jag har mött motsvarande "längst förgångna dagar". Det kan hända att Tolkiens engelska faktiskt har "längst förgätna dagar" men jag minns inte platsen just nu, så jag kan inte se efter.
- Den stegrande kamelen
- Medlem
- Inlägg: 991
- Blev medlem: 23 mars 2002, 21:08
- Ort: Göteborg
- Kontakt:
The Two Towers, Ch2: The Riders of RohanJurgen Wullenwever skrev:I Ohlmarks översättning av Tolkiens ring står det någonstans "längst förgätna dagar" och är detta ett normalt uttryck, eller är det en felöversättning från tyskan (inte Tolkiens språk utan allmänspråkligt), där jag har mött motsvarande "längst förgångna dagar". Det kan hända att Tolkiens engelska faktiskt har "längst förgätna dagar" men jag minns inte platsen just nu, så jag kan inte se efter.
Tolkien skrev:It was in forgotten years long ago that Eorl the Young brought them out of the North, and their kinship is rather with the Bardings of Dale, and with the Beornings of the Wood, among whom may still be seen many men tall and fair, as are the Riders of Rohan.
Tolkien är för övrigt förtjust i att använda ordet "forgotten" om flydda tider. Det här är långt ifrån enda stället. På åtminstone ett ställe jag såg hade Ohlmarks översatt det till "förgångna", dvs gjort precis tvärtemot din hemska misstanke.Ohlmarks skrev:Det var i längst förgätna år för längesen som Eorl den unge förde hit dem från länderna uppe i norr, och deras ras har snarast frändskap med Bardingarna i Dalar och med Beorningarna i Hult, bland vilka man ännu kan se en del högvuxna och blonda män som ryttarna av Rohan ju är.
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 17567
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Andra gången jag läste det, såg jag att det inte var norska.Jurgen Wullenwever skrev:Hvi står det (sic) efter "förlät" i faktoidtexten? Föreligger något fel därstädes, och i så fall hvad?
Själv uppvuxen i okunnighet om de framhållna ordens betydelser haver jag ändå aldrig ens tänkt tanken att verbet "förgäta" skulle hava något med saken att skaffa. Detta ord är ju betydligt mer arkaiserande än förlåta, som ju förekommer i nutidsspråket, må vara med annan betydelse, och böjningen stämmer ej heller - en imperativform! En animistisk syn kan mycket väl låta en sol förlåta (i nutida betydelse) jorden, om jag nu kan hava tänkt den tanken som barn, hvilket är tvivelsamt.(
-
Ohlmarxisten
- Medlem
- Inlägg: 177
- Blev medlem: 11 juni 2006, 22:42
- Ort: Hobsala
Kul med lite Tolkien igen.
Jurgen Wullenwever skrev:I Ohlmarks översättning av Tolkiens ring står det någonstans "längst förgätna dagar" och är detta ett normalt uttryck [...]
SAOB (uppslagsordet [i]länge[/i]) skrev: d) i superl. i vissa anv.
α)
[jfr motsv. anv. av d. længst, t. längst]
för mycket lång tid sedan; se¬dan mycket lång tid; mycket längesedan; äv. i uttr. för löängst l. (för) längst sedan (äv. hopskri¬vet förlängst, längstsedan;
jfr FÖRLÄNGST slutet); numera nästan bl. (ngn gg i vitter stil) i så¬dana uttr. som längst försvunnen l. förfluten l. förgäten o. d.
VgFmT II. 6–7: 47 (1549).
Är icke Assurs mackt längst krafftlös ok förgäten? LUCI- DOR (SVS) 375 (1674).
Jag weet intet sakzens be- skaffenheet, och har fördenskull redan längst be- giärt k. Broors underrättelse därutinnan. KKD 8: 250 (1706).
Jag har längst sedan nog af detta jordiska. TESSIN Bref 1: Dedik. 4 a (1756).
Nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar. TOPELIUS Ljungbl. 55 (1852, 1860)
När längst det var förbi. HALLSTRÖM Skogsl. 12 (1904).
När han skriver om gamla tonsättare från längst föflutna tider. NutMusL 1921, s. 74.
För att poängtera att det skall vara "förlät", inte "förgät" som så många fått för sig.Jurgen Wullenwever skrev:Hvi står det (sic) efter "förlät" i faktoidtexten?
Edit: Jag har nu kontrollerat med fem böcker från 1977-2001 och inte funnit något annat än "förlät". Även Språkrådet förklarar den versionen. Om någon har en version med "förgät" i en tryckt och utgiven bok så vore jag mycket intresserad av att få reda på det.
Re: Folketymologier
Ordets germanska form skall rekonstrueras som *aikurna- m./n. (enligt Klüge/Seebold 2002 - 24. upplagan). Den första leden är troligtvis ordet för ek, teoretiskt kunde det också vara ett Indo-Europeiskt verb *aig- (enligt Nielsen 1966/1976) med betydelsen 'röra sig eller svinga sig häftigt'.Den stegrande kamelen skrev:Jag hänvisar gärna också till kunnigare folk för att reda ut den här frågan rätt. Men mitt intryck av den något luddiga texten på Online Etymology Dictionary är att -corn:et i acorn är nära besläktat med det vanliga corn (och med "kärna"). Squirrel däremot tycks ha helt andra rötter, att döma av samma källa. Intressant att notera där, för övrigt, att det fornengelska ordet för ekorre var acweorna. Någon som kan reda ut vad den ändelsen betyder?Olof Ekström skrev:Naturligtvis är det ett urgermanskt "ek" ("aich" eller något liknande) som sitter i början av ekorren. Ekorre och ekollon är två av mina allra mest favoritiska ord - tillsammans med sina engelska motsvarigheter squirrel och acorn, som allihop har samma rötter. Det finns inget "corn" i acorn, men däremot samma "aich" följt av samma "ollon" som vi känner (men engelsktalande glömt).
Förlåt min informella inställning i frågan, den kan säkert korrigeras på ett dussin sätt av en kunnigare etymolog.
Den andra leden är ett nordvästindoeuropeiskt namn för just ekorren med reduplikation i de flesta språk (rekonstruktion *woiwr): keltiska, litauiska, fornryska. På latin har vi liknande viverra för 'vessla' och på persiska liknande varvarah. I germanska *-urna- har vi en stympad form av densamma, som dessutom har utvidgats till en stamform med n-tillägg, klurigt.
Klüge/Seebold 2002 vågar inte spekulera i ursprungsroten, Nielsen framkastar med osäkerhet ett verb *wer- 'böja' med hänvisning till den böjliga svansen.
Linken ovan till engelskans acorn är i sammanhanget irrelevant då ordet inte är etymologiskt besläktat. Ett "folketymologiskt" sidospår alltså