Krig?

[Örjan]

Just Frankrike är nog inget bra exempel att göra sådana jämförelser med eftersom det under 1800-talet hade en exceptionellt svag befolkningstillväxt (och därmed var mer sårbart för krigsförluster). Men rent allmänt utgörs det stora hacket i befolkningskurvan under ett krig inte så mycket av antalet stupade utan det beror mer på uteblivna födslar, och detta kompenseras efter krigsslutet oftast av en babyboom.

[Hans]

Just Frankrike är nog inget bra exempel att göra sådana jämförelser med eftersom det under 1800-talet hade en exceptionellt svag befolkningstillväxt (och därmed var mer sårbart för krigsförluster).

Jag är ingen expert på demografi men kan du förklara vad du menar och vad den stora skillnaden mot t.ex. Tyskland var?

Men rent allmänt utgörs det stora hacket i befolkningskurvan under ett krig inte så mycket av antalet stupade utan det beror mer på uteblivna födslar, och detta kompenseras efter krigsslutet oftast av en babyboom.

True.

Jag hittade en intressant animation med befolkningspyramiden i Tyskland 1950-2050:
http://www.destatis.de/basis/e/bevoe/sr ... /start.htm

MVH

Hans

[Probstner]

Jag är ingen expert på demografi men kan du förklara vad du menar och vad den stora skillnaden mot t.ex. Tyskland var?

Ur Wikipedia (samma sajt gissar jag där Hans hittade sitt diagram):

Starting around 1800, the historical evolution of the population in France has been extremely atypical in the Western World. Unlike the rest of Europe, France did not experience a strong population growth in the 19th century and first half of the 20th century. The birth rate in France diminished much earlier than in the rest of Europe. Consequently, population growth was quite slow in the 19th century, and the nadir was reached in the first half of the 20th century when France, surrounded by the rapidly growing populations of Germany and the United Kingdom, experienced virtually zero growth. This, and the bloody losses in France's population due to the First World War, may explain the sudden collapse of France in 1940 during the Second World War. France was often perceived as a country irremediably on the decline.

/ Probstner

[Hans]

Starting around 1800, the historical evolution of the population in France has been extremely atypical in the Western World. Unlike the rest of Europe, France did not experience a strong population growth in the 19th century and first half of the 20th century. The birth rate in France diminished much earlier than in the rest of Europe. Consequently, population growth was quite slow in the 19th century, and the nadir was reached in the first half of the 20th century when France, surrounded by the rapidly growing populations of Germany and the United Kingdom, experienced virtually zero growth. This, and the bloody losses in France's population due to the First World War, may explain the sudden collapse of France in 1940 during the Second World War. France was often perceived as a country irremediably on the decline.

/ Probstner

Min fetstil.

Det var första gången jag har hört det som förklaringen till Frankrikes kollaps 1940! Jag ställer mig aningen tvekande till att den kollapsen skulle ha demografiska orsaker. Det var knappast bristen på vare sig soldater eller skattebetalare som ledde till sammanbrottet. Men någon kanske kan förklare bättre?

MVH

Hans

[Schwalbe]

Det heter ju "Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid"
Det är alltså bara dumma nationer som startar krig?

[lioness]

Av rädsla

[Användarnamn?]

Jag tror att man startar krig på grund av att vi är dumma, helt enkelt. Ofullkomliga.

[Daniel L]

Schwalbe, Lioness och Användarnamn, ni borde nog ta och läsa följande artikel i Svenska Dagbladet. Den är mycket intressant och träffar precis rätt i sin analys. Jag hoppas det väcker några funderingar.

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9184430.asp

mvh/ Daniel

[J.K Nilsson]

Lioness analys sätter huvudet på spiken, det är just rädslan som triggar människor försvarsmekanismer vilket kunde skådas i Exjugoslavien. Rädslan är grunden i nationalistisk våldsretorik, "Håll er till oss och ni kommer inte att bli ihjälslagna för era efternamn".

Fredsskadade, så dumt....

J.K Nilsson

[Probstner]

En fråga som är intressant att diskutera med pacifister är rätten att försvara sig om man blir angripen. Då handlar det naturligtvis också om rädsla, men kanske av ett annat slag.

/ Probstner

[Sarvi]

Löwenhamn, jag tror att SVD-länken skulle passa bättre i tråden Finns ondskan?, eller?

Jag tyckte det var en bra artikel. Tendensen att patologisera ondskan är förstås inte något speciellt för Sverige, det är nog dumt att hävda, men det är en vanligt förekommande företeelse. Även om det flesta svenskar inte har en aning om hur bra de har det och har haft det (men det är en annan diskussion!). Se på hur Hitler, Stalin och nu senast Saddam Hussein alla har anklagats för att vara "sjuka", psykopater etc. Mer eller mindre rättvisande... Peter Englund (förlåt att jag tjatar...) har en text om just jakten på en rationell förklaring för att förklara ondskan. Värt att reflektera över, absolut.

[Daniel L]

Tack Sarvi!

Förövrigt, tyvärr känns förklaringen att våld beror på rädsla lite som att den klassiska förklaringen att någon blir retad endast beror på avundsjuka. I vissa sammanhang kan det säkert stämma men som allmängiltig regel håller det inte.

mvh/ Daniel

[lioness]

Det var bara en fundering, att krig startas på grund av rädsla.
Det är naturligtvis inte hela förklaringen, men jag tror att rädsla är en av orsakerna.
Man försvarar sig när man känner sig hotad och är rädd att förlora liv, land, familj, anseende...

[J.K Nilsson]

Det var bara en fundering, att krig startas på grund av rädsla.
Det är naturligtvis inte hela förklaringen, men jag tror att rädsla är en av orsakerna.
Man försvarar sig när man känner sig hotad och är rädd att förlora liv, land, familj, anseende...

"War beginns in the mind of man" lyder en känd devis. Man måste acceptera våldet för att kunna döda. Därefter är ursäkterna lika många som utövarna av våldet. Just rädsla är ett mycket säker kort att spela för att övertyga folk om nödvändigheten med våld. Rädsla för att den egna kulturen skall gå under, den egna folkgruppen (påtagligt hot), hot mot egna gruppen med andra idéer.

J.K Nilsson

Edit: Stavfel och tillägga att rädslan behöver inte vara rationell som vi känner rationalitet i varma trygga datorrummet.

[Dûrion Annûndil]

Jag måste invända lite grann mot tanken att rädsla är en betydande krigsorsak... Av diskussionen att döma får i alla fall jag intrycket att beslutet av krig på den basisen kräver att beslutet fattas av någon slags gemensam samhällskropp, där folks rädslor avgör handlandet... Och jag kan inte se att det har varit en reell faktor sedan sociala skillnader och stratifierade samhällen uppstod med en avskild styrande klass, eller åtminstone en dominerande klass. Det är inte samhället som tar besluten, utan de styrande.

Och de styrande verkar vad jag kan se knappast ta beslutet om krig utifrån rädslan för samhället särskillt ofta. Snarare tas beslutet som en rationell chanstagning, där kriget kan anses vara lönande, vinstgivande. Visst finns det fall av 'förebyggande pacificering av fientliga krafter', men det tillhör väl ändå undantagen? Mången stat har anfallit en annan med föreställningen om en seger som lönar sig mer än den kostar.

Sedan kan däremot kriget rättfärdigas av den/den som styr, med hänvisning till den egna befolkningens rädslor, eftersom deras stöd troligen krävs för krigföringen. Exempelvis har det senaste Irakkriget rättfärdigats genom att man målat upp ett skräckscenario om vad som skulle kunna hända om Saddam Hussein gett WMD:s till terrorister, eller fått utveckla kärnvapen. Men huruvida det var det verkliga motivet för kriget diskuteras ju framgent.

Mvh -Dan