Slaveriets lönsamhet

[LasseMaja]

Men i ett samhälle där arbetarnas lönerna är höga
(p.g.a. arbetarnas relativt höga sociala status och/eller politiska makt)
kan man knappast acceptera slaveri.

Det där kan du gärna få utveckla lite mera. Varför skulle det vara omöjligt med slavarbete i ett sådant samhälle?

[Olof Larsson]

Det där kan du gärna få utveckla lite mera. Varför skulle det vara omöjligt med slavarbete i ett sådant samhälle?

Vad jag menar är att en grupp som skulle vara politiskt accepterbar
att använda till slaveri har en så låg status och/eller politisk makt
att det inte är aktuellt att vid lönearbete ge dem en hög lön, utan endast en svältlön.

[LasseMaja]

Ja det kan ju stämma. Det jag ville ha sagt är att så länge inte "arbetarna" själva hotas av lägre löner, att själva bli slavar eller arbetslösa så kan det mycket väl vara så att slaveri accepteras. Den grupp som förslavas kan ju vara avskiljd ifrån majoriteten av arbetare genom annan etnicitet, religion, kön eller ålder. Bra exempel på detta är ju som du säger Tyskland, men jag skulle tro att även Sydafrika skulle kunnat infört slavarbete (för svarta) i gruvorna utan att de vita arbetarna skulle ha klagat. Likaså i den amerikanska södern så existerade ju "vita arbetare" och småbönder vid sidan om slaveriet. Vi har även än idag exempel på hur kvinnor och barn utnyttjas i tredje världen i slav-liknande arbetsformer, inlåsta i fabriker eller tvingade till prostitution.

[LasseMaja]

Ett annat exempel på där slaveri antagligen lätt skulle kunna accepteras är om man lät dömda brottslingar utföra det.

[Fläsket]

Endel arbete utförs väl av fångar i vissa delstater i USA?
Har för mig att man fortfarande har små grupper av fångar som rensar vägkanterna från sly och skräp.
Eller är jag helt ute och cyklar nu?

[Löwe]

Jag tycker det är konstigt att ingen av er verkar ha tänkt igenom vilka effekter slaveriet skulle ha på köpkraften i den moderna ekonomin. En anledning till att vi kan ha en så stor tjänstesektor, som vi har i Sverige, är just att "vanligt folk" dvs lönearbetare, har råd att konsumera. Visst kan men teoretiskt sett tänka sig ett samhälle där det bara är de rika som som står för "lyxkonsumtion", men hur många gånger går man egentligen och ser på bio? Hur stor chans är det att någon måste laga sin bil tre gånger per kvartal?

Som jag ser det är det nog större sannolikhet att fem arbetare ser en viss film på bio i veckan, än att en kapitalist ser på fem filmer samma vecka. Jag tror också bilfirman har större chans att få in tre trasiga bilar från tre arbetare på ett kvartal, än att de får in tre trasiga bilar från en enda kapitalist (även om vi utgår från att han kanske äger mer än en bil).
Resonemanget blir större ju större population vi undersöker, dvs, man kan lätt tänka sig hundra arbetare som köper en chokladask, men knappast en kapitalist, som köper hundra stycken (för eget bruk).

[niclas_karlsson]

Jag tycker det är konstigt att ingen av er verkar ha tänkt igenom vilka effekter slaveriet skulle ha på köpkraften i den moderna ekonomin.

Right on.

Dessutom bygger slavekonomin på kvantitet, snarare än kvalitet, vilket är grundläggande för att det inte är effektivt.
Eugune Genovese har skrivit: ”Under kapitalismen styrs den största delen av profiten tillbaka till produktionen av trycket från konkurrensen och den borgerliga ackumulationsandan. [...] Även inom slaveriet går den större delen av profiterna tillbaka till produktionen men metoderna för återinvestering är väsentligen olika i de båda systemen. Kapitalismen dirigerar huvudsakligen profiterna till en utvidgning av fabriker och utrustning, inte till en utökning av arbetskraften; dvs. den ekonomiska tillväxten är kvalitativ. Av ekonomiska skäl så väl som av social prestige dirigerar slavekonomin sina återinvesteringar efter samma linjer som den ursprungliga investeringen. Man investerar i slavar och jord; dvs. den ekonomiska tillväxten är kvantitativ.”
En kvantitativ ekonomi kan inte konkurrera med en kvalitativ. När det inte finns mer land att expandera till, eller kostnaderna för expansionen börjar bli för höga, måste man effektivisera och utnyttja den mark och den arbetskraft man har bättre.
På det viset är slavekonomin helt irrationell. I vanliga fall leder hög agral produktion till ökad välfärd, industritillväxt och urbanisering, men söderns utveckling gick i rakt motsatt riktning. Innehavet av, och beroendet av, slavarbetskraft förhindrade effektivt all sorts nydaning inom produktion och levnadssätt.
Ett slavsamhälle är också beroende av att slavklassen håller sig på sin plats. Alltså kan de inte i någon högre utsträckning utbildas eller läras avancerade tekniker för produktion, krig eller liknande, då detta skulle kunna leda till revolution och slavägarnas nedfall. Och hur mycket av arbetet i en modern ekonomi bygger på "pure, dumb muscle"?

Vidare: Det är den totala välfärden i ett samhälle som utmärker hur effektivt och ekonomiskt gångbart det är. Oavsett hur stor vinst slaveriet skapade så var det ändå för några få, och långt under den gemensamma vinst som skulle kunnat skapas i ett vanligt ekonomiskt samhälle, där alla både producerar och konsumerar.

[Mathias Forsberg]

Dessutom bygger slavekonomin på kvantitet, snarare än kvalitet, vilket är grundläggande för att det inte är effektivt.
Eugune Genovese har skrivit: ”Under kapitalismen styrs den största delen av profiten tillbaka till produktionen av trycket från konkurrensen och den borgerliga ackumulationsandan. [...] Även inom slaveriet går den större delen av profiterna tillbaka till produktionen men metoderna för återinvestering är väsentligen olika i de båda systemen. Kapitalismen dirigerar huvudsakligen profiterna till en utvidgning av fabriker och utrustning, inte till en utökning av arbetskraften; dvs. den ekonomiska tillväxten är kvalitativ. Av ekonomiska skäl så väl som av social prestige dirigerar slavekonomin sina återinvesteringar efter samma linjer som den ursprungliga investeringen. Man investerar i slavar och jord; dvs. den ekonomiska tillväxten är kvantitativ.”
En kvantitativ ekonomi kan inte konkurrera med en kvalitativ. När det inte finns mer land att expandera till, eller kostnaderna för expansionen börjar bli för höga, måste man effektivisera och utnyttja den mark och den arbetskraft man har bättre.
På det viset är slavekonomin helt irrationell. I vanliga fall leder hög agral produktion till ökad välfärd, industritillväxt och urbanisering, men söderns utveckling gick i rakt motsatt riktning. Innehavet av, och beroendet av, slavarbetskraft förhindrade effektivt all sorts nydaning inom produktion och levnadssätt.

Fogel & Engerman menar dock att slavekonomin var mer lönsam kring det som Genovese benämner kvantitativ tillväxt. Södern hade också en stark ställning som producenter av tobak och framförallt bomull. Någon måste ju producera dessa varor, och hade Södern (tack vare slavekonomin) fortfarande utproducerat Indien, Turkestan eller Egypten i bomullsodling hade denna varit "rationell". Vilket också är författarnas poäng något vidlyftigt.

Personligen så håller jag däremot med dig om att en slavekonomi kvarhåller nödvändiga strukturomställningar inom ekonomin. En region kan dock vara specialiserad och leva gott på en sådan primär ekonomisk sektor, även inom den agrara sektorn (t ex Champagne).

/Forsberg

[niclas_karlsson]

Absolut. Men slavekonomin hade i längden inte kunnat konkurrera, även om den tillfälligtvis lyckades. Högre produktion i slavekonomin krävde mer jord och mer slavar, och jord finns det väldigt ändliga resurser av. I ett industrialiserat jordbruk lyckas man få ut mer grödor av samma mängd jorden utan att utarma den, detta med lägre arbetsinsats och lägre kostnader.
Bland annat därför var sydstaterna angelägna om att få expandera slavekonomin till de nya delstaterna i väster, söder om den överenskommna slav-gränsen.
Men många slavar och få ägare skapar som tidigare nämnt på det hela taget en fattig ekonomi. En marknad behöver också konsumenter, inte bara producenter. Slavekonomin höll uppe söderns aristokratiska samhällssystem, men förhindrade utvecklingen och var därför dödsdömt.

[Mathias Forsberg]

Absolut. Men slavekonomin hade i längden inte kunnat konkurrera, även om den tillfälligtvis lyckades. Högre produktion i slavekonomin krävde mer jord och mer slavar, och jord finns det väldigt ändliga resurser av. I ett industrialiserat jordbruk lyckas man få ut mer grödor av samma mängd jorden utan att utarma den, detta med lägre arbetsinsats och lägre kostnader.

Du menar således att mekaniseringsprocessen (och därmed en stark produktivitetesökning) är betydligt mer lönsamt än slavjordbruk i längden?

Det är i princip vad jag själv anser också, min "hypotes" var snarare att om man kombinerar en specialiserad produkt (t ex Champagne eller bomull) som är svårproducerad i övriga världen och har en relativt konstant eller svagt stigande efterfrågan torde det vara ekonomiskt rationell mycket långt fram i tiden?

Bland annat därför var sydstaterna angelägna om att få expandera slavekonomin till de nya delstaterna i väster, söder om den överenskommna slav-gränsen.

Det hade också en självbevarelsedrift, nämligen att ha kontroll över senaten och representanthuset genom förhållandet mellan slavstater och de övriga. Det hela utvecklades till en politiskt nollsummespel under mitten av 1800-talet.

Att slavar "överfördes" från Deep South var också en effekt av att alla andra kanaler var stängda. Att köpa slavar från Afrika, Karibien eller någon annanstans var inte längre möjligt (frånsett den brasiliansk-portugisiska trafiken).

Men produktivitetsargumentet är mycket intressant. Den kastar nytt ljus över frågan för min egen del.

Slavekonomin höll uppe söderns aristokratiska samhällssystem, men förhindrade utvecklingen och var därför dödsdömt.

Instämmer.

/Forsberg

[Löwe]

Kanske en lite dum fråga, men jag känner ändå att jag vill ställa den:
Fanns det fackföreningar för slavar, liknande de som arbetarna hade. Visst, frågan kan vara överflödig, men ibland undrar man om inte slavarna organiserade sig. Säkert illegalt och så vidare, men ändå. Bara för att de var slavar var de väl inte hjärndöda. Eller?

[diravi]

Jovisst, klart som korvspad kan det tyckas! 8)

Frågan som istället borde ställas är väl, när är det mer lönsamt med betald arbetskraft istället för slaveri?

När tillgången på arbetskraft är såpass hög att arbetarna tollererar en levnadsstandard som är lägre än vad en slavägare anser det vara ekonomiskt försvarbart att utsätta sina "ägodelar" för.

En slavägare borde ha ett ekonomiskt intresse i att slavarna är välmående och förökar sig, altså hålla levnadsstandarden på en viss nivå.

[Hellbastard]

En slavägare borde ha ett ekonomiskt intresse i att slavarna är välmående och förökar sig, altså hålla levnadsstandarden på en viss nivå.

Inte nödvändigtvis att de förökar sig -- det kan ju vara billigare att köpa nytt än att ägna sig åt "egen uppfödning". Ett slavbarn kostar ju i ett antal år innan individen blir produktiv.

För övrigt hade de slavekonomier jag känner bäst till (=Västindien) i allmänhet negativ naturlig tillväxt inom slavbefolkninge så länge importen fortfarande pågick. Och slaveriet var i princip aldrig lönsamt där (men "nödvändigt" för att det inte gick att få tag på annan arbetskraft).

[Martin Lundvall]

Fanns det fackföreningar för slavar, liknande de som arbetarna hade. Visst, frågan kan vara överflödig, men ibland undrar man om inte slavarna organiserade sig. Säkert illegalt och så vidare, men ändå. Bara för att de var slavar var de väl inte hjärndöda. Eller?

De mest kända är väl nätverket för att hjälpa förrymda slavar att fly och kanske även slavupproret på Haiti.

Inte nödvändigtvis att de förökar sig -- det kan ju vara billigare att köpa nytt än att ägna sig åt "egen uppfödning". Ett slavbarn kostar ju i ett antal år innan individen blir produktiv.

Hade varit intressant att se en beräkning på detta, det kan ju finnas flera faktorer som är betydligt svårare att beräkna man kan ju tänka att slavarna blir mindre benägna till uppror om de har familj.

/Martin

[Hellbastard]

Hade varit intressant att se en beräkning på detta, det kan ju finnas flera faktorer som är betydligt svårare att beräkna man kan ju tänka att slavarna blir mindre benägna till uppror om de har familj.

Hade onekligen varit intresssant. Citerandes ur minnet nu -- jag har aldrig sett nån sån beräkning (eller ens en uppskattning), men med avseende på relativt kortsiktig lönsamhet, så gav nyimport definitivt mer profit än egen "uppfödning". Detta trots att tillgången normalt var lägre än efterfrågan, och att det i åtskilliga västindiska kolonier rådde mer eller mindre konstant slavbrist.