Vad gjorde Bellman?

[Hexmaster]

De mängder folk hällde i sig visar, att sponken inte kan ha varit särskilt stark. I en varningstext från 1754 mot omåttligt drickande rekommenderas man att nöja sig med åtta dragnaglar om dan! Det skulle alltså anses vara måttligt.

Dylika citat används än idag i avskräckande syfte (alt. uppmuntrande i festliga sammanhang), men det har aldrig fallit mig in att brännvinet förr i tiden skulle vart avsevärt annorlunda än dagens, vilket dock är tämligen självklart.

Ett annat tecken på spritens utbredning, som dessutom ligger lite närmare trådens Bellman, brukar vara det rent häpnadsväckande antalet krogar. Men en "krog" på 1700-talet behövde inte alls vara en lokal av den sort vi tänker på, det kunde lika gärna vara ett reserverat hörne i någons kök. Därav följer att det inte nödvändigtvis behövde vara någon större skillnad på det egentillverkade och det man drack på krogen. Kronobrännvinet var nog bättre vara.

[Widsith]

"Råbrännvinet" höll förstås en hög alkoholhalt, vilket sedan späddes ut till ca 40%. Men sedan får man nog räkna med, att krögarna spädde ut det ytterligare. På en del syltor kan det alltså, hypotetiskt sett, ha varit väldigt utspätt blask man sålde.

[Fubbik]

Nu har detta urartat till en diskussion om hojtarolja!

Det är kanske inte så väl känt att man på Bellmans tid övervägde att ge ut en ny upplaga av psalmboken. Bellman sände in ett tiotal bidrag, som refuserades direkt. Prästerskapet menade, att här sitter karln på krogen sex kvällar i veckan och sjunger om hur härligt det är att supa sig full, och på den sjunde dagen vill han stå i kyrkan och prisa Gud. Det går inte för sig. Tyvärr har dessa bidrag gått förlorade, men enligt samtida vittnen skall det ha rört sig om allvarligt menade psalmer, inte parodier i stil med Joachim uti Babylon t ex. Bellmanssällskapet kan nog säga mer om detta.

[Fubbik]

Maria Christina Kiellström (eller Maja Stina) var dotter till en artillerist och blev tidigt moderlös. Fadern gifte om sig. En tid arbetade Maria Christina på en sidenfabrik och fick på 1760-talet två utomäktenskapliga barn, båda döda vid eller strax efter födseln. 1772 gifte hon sig med Erik Nordström som blev sjötullsbesökare i Norrköping. Han dog 1781 och Maria Christina flyttade tillbaka till Stockholm och gifte efter några år om sig med extra hallrättsvaktmästaren Erik Lindståhl. På nyåret 1798 avled hon av obstruktion (förstoppning).

Hon drev ett tag ett etablissemang i Stockholm, där man kunde titta in och få sig en dricka och kanske också en flicka. Eftersom det var en föga reputerlig sysselsättning ville hon inte skylta med sitt riktiga namn utan använde styvmoderns och kallade sig Ulla Winblad. Det hade väl gått bra om inte den där Bellman tagit sig för att nämna henne i sina visor. Eftersom dessa var populära började folk undra vem denna Ulla Winblad kunde vara och så var hemligheten röjd. Var det någon Ulla Winblad avskydde var det Bellman.

Eftersom den här tråden handlar om Bellman finns det väl anledning att blanda in hans person. Carl Gustaf Leopold nämner, att Bellman inte var någon omåttlighetsdrickare, och han deltog inte i det lägreskiktsliv han skildrar. Ni som tycker att han skrev halvdan poesi, läs Epistlarna och Sångerna! Han skrev en vaggvisa till sin son, ett åtminstone i mitt tycke vackert stycke.

[HoaHoa]

Bellmans "Fredmas Epistlar " var faktiskt min första
lärobok i svenska.

[HoaHoa]

Bellmans Fredmans Epistlar var faktiskt min första lärobok i svenska

[Gudbjorn]

Det er vel mange Bellmann.. Carl Michael Bellman??
Hvilken Bellman?? Har han fornavn??

Det er han derre Dikt, Komponisten og Sprellemannen som brukte masse penger. Han levde vel på midten av 1700 tallet... Merkelig type...

Han lånte noe penger av Riksen og måtte stikke til Norge å noe greier...

[Fubbik]

Såvitt jag vet var han aldrig tvungen att dra till Norge,

Det var ett förhastat uttalande. Han gjorde det faktiskt (som har påpekats) 1763 för en skuld på 18.000 daler.

Mycket av Bellmans arbeten var beställningsarbeten som hyllningar till olika personer. Det må väl förlåtas honom om han inte lade ner hela sin själ i dem.

[Dilbert]

Såvitt jag vet var han aldrig tvungen att dra till Norge, men han satt i bysis i Stockholm för sina obetalda skulder.

Vid 23 års ålder skall Bellman i augusti 1763 ha flytt undan sina svenska fordringsägare till Norge - enligt Paul Britten Austins Bellmanbiografi kunde man på detta sätt komma undan akuta ekonomiska kriser genom att sedan från utlandet begära ett lejdebrev som innebar tillåtelse att återvända och ordna upp affärerna. Så här skriver en olycksbroder till Bellman i ett brev i oktober samma år:

Sedan nästan alla Handlande Banquerouteradt är här blifwen en sådan brist på penningar, att Wi stackars Secreterare som tjäna par Honneur, snart blifwa allihopa Hollbergs poeter neml. med Hjerte på armbogen, Bellman hafwa Wi redan sändt till Trondhem, för att beställa rum åt Oss, och Wi vänta nu alla dagar att få swar af honom sedan han nu fått Lof att komma hem på Legd. Men nog om detta jag blifwer helt mjältsjuk när jag tänker på detta wårt nästan oundwikeliga öde.

Citerat efter Austin, som dock tvivlar på att Bellman varit i Trondheim; hans begäran om lejd skrevs tydligen i Fredrikshald/Halden.

[CRS]

Jag måste tillstå att jag läser detta något konsternerad. Skulle någon av herrarna vilja redogöra för vad som kännetecknar "halvdan lyrik". Bellman, vare sig han nu var alkoholist eller inte, är en svensk kulturbärare av kollosala mått. Vems musik och lyrik tror ni kommer att fortfarande vara spelad och omhuldade om 250 år. Beträffande Bellman är det faktiskt så, att han fortfarande ännu är älskad.

Ja, och jag tillhör en av de större beundrarna, ännu efter så lång tid. Vad jag menade var inte hans klassiska arbeten som är värda all den beundran som de fått, utan den enorma produktion som han utförde vid sidan om sina mer berömda verk. Totalt sett utgör hans främsta verk endast en liten del av hans hela produktion. Bellmansällskapet har utgivit en mängd av dessa mindre kända dikter och sånger. Och eftersom jag läst dem kan jag i jämförelsen med t.ex. Fredmans epistlar och sånger leda mig till slutsatsen att de inte är den bästa sortens lyrik. Halvdana verser som uppenbarligen tillverkats i hastigheten. Allting ett geni gör behöver inte vara genialt.

[Carl-Henrik Lundborg]

Var han inte tjänsteman inom statliga nummerlotteriet? Innan detta hade han ialla fall arbetat som tjänsteman på en bank men fått sparken, kanske pga av att han lade ned för mycket av sin tid på sin största hobby "superit"

Carl Michael Bellman (1740-1795) innehade under åren 1759-1763 en tjänst som extra ordinarie tjänsteman vid Riksbanken i Stockholm. Han fick avsked på grund av privata skulder, och befann sig därav under en tid utanför huvudstaden, men var tillbaka i Stockholm under efterföljande år. Bellman fick då genom sin far, Johan Arent Bellman d. y. (d. 1765), en tjänst vid Manufakturkontoret, vars dåvarande chef Anders Lissander (d. 1786) tidigt hörde till skaldens beundrarkrets. Efter att kontoret indragits fick han anställning vid Generaltulldirektionen, och därefter fick han 1776 en tjänst som sekreterare i Kongl. Nummerlotteriet. Från samma år hade han rätt att använda titeln ”Hof-Secreterare”.

Ja, och jag tillhör en av de större beundrarna, ännu efter så lång tid. Vad jag menade var inte hans klassiska arbeten som är värda all den beundran som de fått, utan den enorma produktion som han utförde vid sidan om sina mer berömda verk. Totalt sett utgör hans främsta verk endast en liten del av hans hela produktion. Bellmansällskapet har utgivit en mängd av dessa mindre kända dikter och sånger. Och eftersom jag läst dem kan jag i jämförelsen med t.ex. Fredmans epistlar och sånger leda mig till slutsatsen att de inte är den bästa sortens lyrik. Halvdana verser som uppenbarligen tillverkats i hastigheten. Allting ett geni gör behöver inte vara genialt.

Det finns, som flera i denna debatt påtalat en stor mängd tillfällighetsdiktning av Carl Michael Bellman. Mycket av detta har skalden skrivit på eget initiativ, och håller enligt mitt tycke ofta en tämligen hög kvalitet (men det är förstås en smaksak!).* Några av dessa tillfällighetsdikter publicerades separat redan under skaldens samtid; flera exempel finns också tryckta i C. M. Bellmans skaldestycken, efter C. M. Völschows manuscripter första gången utgifna (1814), och i den av Vilhelm Fredrik Palmblad och Per Adolf Sondén utgivna antologin Fredmans Handskrifter (1813).**

* Jfr [Per Adolf Sondén] (red.), Valda Skrifter, vol. V, Stockholm 1836, s. 365-367.
** Avseende separattryck från 1700-talet kan följande nämnas: Vid mademoiselle Ulrica Lidmans samt grosshandlaren Herr Scharps äkta förening den 18 januarii 1784 [1784] och det ytterst sällsynta Vid Secreterarens och Kämnärens, Herr Claes Arrhén von Kapfelmans samt Mademoiselle Catharina Christ. Bellmans bröllops-dag den [-] Februarii 1763 [1763]. Det sistnämnda skaldestycket trycktes i Stockholm genom Nyström och Stolpe. Se vidare Olof Byström (red.), Carl Michael Bellmans skrifter: Standardupplaga utgiven av Bellmanssällskapet/ Dikter till enskilda I, Stockholm 1942, s. I:11-14, II:18. Delar av Fredmans Epistlar (1790) och Fredmans Sånger (1791) fanns också publicerade separat i tidningar och separattryck både innan och efter att antologierna utkom. Fredmans Sång 65, som skalden dedicerade till hovsekreteraren Elis Schröderheim, trycktes exempelvis separat 1794, medan en tidig version av Fredmans Sång 32 återfinns i Gustaf Regnér, Svenska Parnassen, Stockholm 1784, s. 249-252.

Det är kanske inte så väl känt att man på Bellmans tid övervägde att ge ut en ny upplaga av psalmboken. Bellman sände in ett tiotal bidrag, som refuserades direkt. Prästerskapet menade, att här sitter karln på krogen sex kvällar i veckan och sjunger om hur härligt det är att supa sig full, och på den sjunde dagen vill han stå i kyrkan och prisa Gud. Det går inte för sig. Tyvärr har dessa bidrag gått förlorade, men enligt samtida vittnen skall det ha rört sig om allvarligt menade psalmer, inte parodier i stil med Joachim uti Babylon t ex. Bellmanssällskapet kan nog säga mer om detta.

En Prof-Psalmbok planerades inte bara, den utkom också! Den utgavs under Olof Celsius ledning och innehåller sju översättningar av Bellman, samt en originalpsalm (nr 74). Prof-Psalmboken (av Bellman kallad den ”Hallinska Psalmboken”), utkom i två delar under titeln Af then Swenska Prof-Psalmboken, Som, Efter hans Kongl. Maj:ts Nådigsta Befallning, bör utgifwas. (1765-1767). Den var tänkt att ersätta 1695 års psalmbok, men utsattes för kritik och antogs inte. 1695 års psalmbok ersattes först år 1819. Ett antal exemplar av den här aktuella skriften finns idag kända; ett välbevarat exemplar med vapenexlibris för Schering Rosenhane d. y. (1754-1812), ingår idag i en privatägd samling. Carl Michael Bellman har i sin levernesbeskrivning (Lefverne) daterat översättningarna till 1755.* Levernesbeskrivningen daterar sig till 1794, och publicerades 1815 i andra upplagan av Bacchi Tempel öpnadt vid en Hieltes död (1783).

* "[…] under hans [Clas Ludvig Ennes, förf. anm.] inseende har jag författat flera Bref och Poesier, ibland dem, 1755, Öfversättningar af Psalmerna i Hallinska Psalmboken. Dessa Öfversättningar, jemte flera Bref på Tyska, Engelska, Italienska och Fransyska af min hand, lära förvaras hos Presidenten Rosenadler i dess Bibliotek hemma." (Efter [Per Adolf Sondén] (red.), Valda Skrifter, vol. I, Stockholm 1835, s. 10-11.)

[aftonande]

"Råbrännvinet" höll förstås en hög alkoholhalt, vilket sedan späddes ut till ca 40%.

Detta gäller väl modernare förhållanden? Jag har alltid hört att man inte kunde få brännvinet starkare än 35% med den primitiva utrustning man hade på den tiden.