Där är nog inte alls frågan om någon nationalism i egentlig mening, utan om just ett försvar av välfärdssystemen som sådana.Mathias Forsberg skrev:I Sverige har vi för stora drag av vänsternationalism eftersom våra nationalstater är förknippade med starka välfärdssystem och transfereringar av resurser.
Krig = högerpolitik?
Är det inte så att enligt anarkistisk teori så ska folket orsaka ett sådant uppror, som raserar hela statsapparaten, där resultatet sedan blir ett lugn som kommer att råda i all evighet?Örjan skrev:Anarkismen räknas ju som den allra mest fredliga ideologin. Deras människosyn är så positiv att de inte tror det kommer bli något "allas krig mot alla" ifall staterna försvinner. Med tanke på anarkisternas facit från olika demonstrationer kan detta vara svårt att tro, men som sagt teori och praktik överensstämmer sällan.
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Välfärdsstaten blir ju dock på något sätt bunden till nationalstaten, eftersom välfärdsstatens bevarande blir förknippad med nationalstatensförmåga att tillhandahålla den (förutsatt att hela världen inte ser likadan ut).LasseMaja skrev:Där är nog inte alls frågan om någon nationalism i egentlig mening, utan om just ett försvar av välfärdssystemen som sådana.
/Forsberg
Det är ingen nödvändighet, många av de fattigare medlemsländerna ser ju EU som en möjlighet till mer välfärd och då blir EU ur vänsterns synpunkt positivt. Välfärden som sådan behöver inte förknippas med nationalstaten.Mathias Forsberg skrev:Välfärdsstaten blir ju dock på något sätt bunden till nationalstaten, eftersom välfärdsstatens bevarande blir förknippad med nationalstatensförmåga att tillhandahålla den (förutsatt att hela världen inte ser likadan ut).
Precis, om man ska hårddra de (visserligen en annan disskussion men) så menar många anarkister att man inte kan be makthavarna att dom snällt skulle lämna över makten till folket, för att dem helt enkelt skulle vägra.Armfeldt skrev:Är det inte så att enligt anarkistisk teori så ska folket orsaka ett sådant uppror, som raserar hela statsapparaten, där resultatet sedan blir ett lugn som kommer att råda i all evighet?Örjan skrev:Anarkismen räknas ju som den allra mest fredliga ideologin. Deras människosyn är så positiv att de inte tror det kommer bli något "allas krig mot alla" ifall staterna försvinner. Med tanke på anarkisternas facit från olika demonstrationer kan detta vara svårt att tro, men som sagt teori och praktik överensstämmer sällan.
Alltså krävs en revolution, mer eller mindre våldsam, eftersom de är som örjan säger en fredlig ideologi så vill man ha en så lite våld som möjligt. Men att decentralisera och revolutionärt förändra ett system som befäst sig våra själar och tankesätt i runt 400 (eller ännu mer) år kan bli svårt om man ska krama och mysa sig till det.
/Max
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Oj, 400 år räcker inte som sagt, här snackar vi tusentals år.Fiskebat skrev
Men att decentralisera och revolutionärt förändra ett system som befäst sig våra själar och tankesätt i runt 400 (eller ännu mer) år kan bli svårt om man ska krama och mysa sig till det.
Anarkismen uppstod, i samband med filosofernas teorier om ett socialt kontrakt mellan människor och huruvida människan varit och i såfall hur hon betedde sig i naturtillståndet osv, dvs Med Hobbes, Locke och Rouseau och grabbarna. Anarkisterna menade, att ingen tillfrågat dem om de hade accepterat att det skulle finnas någon stat, de hade inte fått någon möjlighet att skriva på det där sociala kontraktet som filosoferna pratade om, (ingen annan heller förstås) därför ville de inte acceptera statens maktbefogenheter. Hobbes var självklar i sin ståndpunkt då han skrev om det på 1600talet under brinnande engelskt inbördeskrig, utan en stat som upprätthåller lagar och håller människor i schack, kommer det råda ett "allas krig mot alla".
Eftersom man inte kan veta om nästa person man träffar ska slå ihjäl dig, är det lika bra att ta det säkra före det osäkra och slå ihjäl honom först. Att producera vare sig mat eller något annat, blir meningslöst eftersom det inte finns något som säger att du får behålla det, vilket du förmodligen inte kommer få göra. Någon annan kommer snart att dräpa dig och sno dina grejer, och han kommer i sin tur alldeles säkert snart mista livet också. Hobbes, är alltså en av de som rättfärdigar staten med dessa tänkvärda ord. Anarkisterna är förstås av en helt annan åsikt.
Själv tycker jag mig nog ana att Hobbes har rätt, titta vad som hände när ingen lag eller ordning fanns i Irak efter att Saddam-regimen fallit, plundringar överallt! Man har ju hört om när det blivit strömavbrott i Newyork, folk blir som galna, affärer länsas och man får slåss för att försvara sina skor. Redan på femhundratalet, och naturligtvis tidigare, urartade människor i plundring och mord då ingen uprätthöll kontrollen efter jordbävningar, ett fenomen som också finns idag.
Då människor förlorar räddslan för att bli straffade för sina handlingar, kan de hitta på precis vad som helst.
Ja, sett historiskt så är krig högerpolitik, krig har startats av fler högerpolitiker än av vänsterpolitiker.wiseguy skrev:lite off-topic
jag har alltid sett på labour partiet i england som höger och tony blairs politik är väl vad man som svensk skulle kalla högerpolitik(ja till EMU, krig mot iraq etc)
Men sen finns ju tories också, är dom då högerextremister eller vad?
vore tacksam om någon kunde klargöra detta då jag är hemskt dåligt insatt i england politik
Dock är krig endast en form av våld, därför bör frågan utvidgas till att vara "i vilket ideologiskt block hör våld hemma?"
Då framträder istället frågans komplexitet.
Våld accepteras som politiskt medel av flera ideologier, företrädelsevis kollektivstiska, från höger till vänster.
Det som skiljer dem åt är för vem syften våldet tillåts användas och bland dessa återfinns kyrkan, proletariatet, staten, det allmännas bästa, rasen m.fl.
(Med våld åsyftar jag offensivt våld, våld som är förknippat med tvång. Självförsvar och våld till följd av en frivillig överenskommelse inkluderas alltså inte i ovanstående definition av våld.)
/Erik
Senast redigerad av 1 Erik F, redigerad totalt 18 gånger.
Ja, denna syn delar anarkismen med liberalismen (främst riktningarna nyliberalism och libertarianism).wiseguy skrev:Nu är jag inte särskilt insatt i anarkism men förordar inte den att slå ner den som försöker kontrollera en?Örjan skrev: Fast den enda ideologi som inte tar avstånd från krig är fascism. Liberalism och konservatism är lika lite som socialism ideologier som tillåter krig.
/Erik
Med höger åsyftar jag främst konservativa partier, och med vänster åsyftar jag främst socialdemokratiska partier.Hans skrev:Erik,Erik F skrev: Ja, sett historiskt så är krig högerpolitik, krig har startats av fler högerpolitiker än av vänsterpolitiker.
Kan du exemplifiera ditt påstående, gärna med din definition på höger och vänster?
MVH
Hans
Konservativa politiker har historiskt sett alltid har värnat om statens intressen, och när statens intressen hotats av råvarubrist och utomnationella händelser har konservativa politiker alltid i större utrstäckning än politiker med andra ideologiska hemvister accepterat kolonialism och anfallskrig.
(Värt att lägga till är dock att även vissa socialistiska statsbilningar har ägnat sig åt kolonialism och anfallskrig, detta därför att staten har varit central i samhällsbildningen.)
/Erik
Här får vi börja räknaErik F skrev:Med höger åsyftar jag främst konservativa partier, och med vänster åsyftar jag främst socialdemokratiska partier.Hans skrev:Erik,Erik F skrev: Ja, sett historiskt så är krig högerpolitik, krig har startats av fler högerpolitiker än av vänsterpolitiker.
Kan du exemplifiera ditt påstående, gärna med din definition på höger och vänster?
MVH
Hans
Konservativa politiker har historiskt sett alltid har värnat om statens intressen, och när statens intressen hotats av råvarubrist och utomnationella händelser har konservativa politiker alltid i större utrstäckning än politiker med andra ideologiska hemvister accepterat kolonialism och anfallskrig.
(Värt att lägga till är dock att även vissa socialistiska statsbilningar har ägnat sig åt kolonialism och anfallskrig, detta därför att staten har varit central i samhällsbildningen.)
/Erik
OK, om vi avgränsar till demokratiska socialdemokrater kontra demokratiska konservativa under 1900 talet så vore det intressant att veta vilka som "vinner". Likaså om vi låter socialistiska diktaturer "möta" facistiska/högerdiktaturer. Jag är nöjd så länge vi inte låter socialdemokratin "möta" konservativa och facistiska/högerdiktaturer.
MVH
Hans
Hans skrev: Här får vi börja räkna
OK, om vi avgränsar till demokratiska socialdemokrater kontra demokratiska konservativa under 1900 talet så vore det intressant att veta vilka som "vinner". Likaså om vi låter socialistiska diktaturer "möta" facistiska/högerdiktaturer. Jag är nöjd så länge vi inte låter socialdemokratin "möta" konservativa och facistiska/högerdiktaturer.
MVH
Hans
Ärligt talat så har jag inte gjort någon nogrannare beräkning, det som fick mig att komma fram till min slutsats var dels det faktum att få stater innan förra sekelskiftet var liberala, socialdemokratiska eller socialistiska, men främst att konservaiva rörelser historiskt sett alltid har hyst en större acceptans för den formen av statsingripanden är liberala och socialdemokratiska rörelser.
Ska man räkna bör man börja vid mitten på 1800-talet (innan dess var den ideologiska floran begränsad) och man bör inte göra undantag för stater som inte uppfyller de moderna kraven på en demokrati. Detta av anledningen att koservativa partier väldigt länge motsatte sig allmän rösträtt.
/Erik
Hm, jag vet faktiskt inte.Perra skrev:Räknar ni in de amerikanska demokraterna som vänster tro?
(vietnamkriget)
Demokraterna betraktas ofta som socialliberala/socialdemokratiska, men partiet har även en konservativ falang.
(Att placera partier är synnerlighen komplicerat och inte blir det lättare om man gör en jämförelse med de svenska partierna. Utomlands står t.ex. ofta de socialdemokratiska partierna, såsom New Labour och det estniska socialdemokratiska partiet, till höger om Moderaterna.)
/Erik
Demokratiska liberaler är väl vänster, men det är ju som sagt mer komplicerat eftersom partiet representerar både liberaler och konservativa. Ser man till trådens rubrik så stämmer dock detta överens med den amerikanska politiken, de främsta krigsförespråkarna finns idag hos de så kallade neokonservativa, dvs den amerikanska högern.Perra skrev:Räknar ni in de amerikanska demokraterna som vänster tro?