Sverige fegt under IIvk....det var USA oxå

[Kapten_Gars]

När det gäller svek/feghets debatten så kompliceras fallet Finland av det långtgående militära samarbetet mellan Sverige och Finland under 20-och 30-talen. Ett samarbete som "sveks"/avbröts i sista stunden av den svenska regeringen. I efterhand så kan man konstatera att även om sverige faktiskt hade manskap och utrustning i tillräcklig mängd för att fullgöra den tänkta planen så var bristerna i utbildning så stora att de svensak trupperna kunde blivit mer hinder än hjälp om de sattes in utan en omfattande extrautbildning. Läs tex Douglas beskrivning av krigsvintern i Norrland '39-'40.

Sveriges militära svaghet var/är ju ett av huvudargumenten mot interventioner i Finland/Norge '39-'40. Men om så inte varit fallet, borde Sverige ha agerat annorlunda då? Eller skulle vi till varje pris undvika konflikter med blodsbesudlade diktaturer som eventuellt kunde anställa "blodbad" på svenska folket. Är det aldrig värt att ta risker för att försvar högre värden? Skall den egna överlevanden och vinsten alltid styra? När kan man börja ta risker?

Låt oss säga att Sverige politiker till stor del gjorde vad de "borde" ha gjort enligt Stellan Bojerud. Dvs tagit 41-42års försvarsbeslut redan 1936.
Det var tex först då som man förlängde grundutbildning från 175 dagar till 450. Mer pengar satsas tidigare på att framför allt bygga upp arme och flygvapen, även om satsningen inte blir lika 100% som den blev när kriget väl var ett faktum.
Resultatet blir iaf att när kriget bryter ut 1939 så står sverige markant starkare. Bla så har har huvudlen av de amerikanska flygplans leveranserna redan anlänt och resten komemr att komma fram före april 1940.
Sveriges arme består av följande förband
6 fördelningar med en 7:e under uppsättande
36 infanteriregementen som fördelas med 3 per fördelning, resten organiseras i fristående "grupper".
13 kavalleribataljoner som (1 per fördelning plus fristående förband)
1 motoriserad brigad
2 pansarbataljoner och ett antal kårstridsvagnskompanier
8 artilleriregmenten (staber, tross och dyl förband=
19 bataljoner 7,5cm artilleri
15 bataljoner 10,5cm artilleri
5 bataljoner 15cm artilleri
Till detta fristående bataljoner och kompanier, befästningstrupper mfl.
Antalet stridsvagnar är ca 100-120st med 37mm kanon och ett 40 tal med ksp (tanketter). Svenska, tjeckiska och ev polska modeller. (Sverige ville köpa polska 7TP strv 1937)
Armen är rätt väl utbildad även om både utbildning och taktik fortfarande delvis präglats av ett föråldrat tänkande. Förbande klara generellt av att lösa uppgifter som regmenten och bataljoner men det är lite si och så med hur fördelningarna löser sina uppgifter.


Flygvapnet är också i klart mycket bättre skick.
Ca 200 jaktplan är stridsberedda och ytterligare 100-talet håller på att tas i bruk. Typerna är J8, J9 och J10 (Vultee Vanguard)
Bombflyget består av ca 120 flygplan, B3, B4, B6 (Gr. Guardsman) och ytterligare B6 och B5 håller på att levereras Spaningsflyg och torpeflyget som har ca 60 flygplan av främst äldre modell.

Flottan är det vapenslag som blivit mest eftersatt och har fått nöja sig med ett par nya jagare och några ubåtar i nytillskott förutom att Sverige skeppen rustats upp.

Sverige är med andra ord nordens militära stormakt även om tex flyget fortfarande inte är lika modernt som det tyska.
Är det i detta läget försvarbart att hävda att sverige är för svagt för att militärt ingripa till våra ansatta grannländers hjälp? Kom ihåg att man vare sig '39 eller '40 visste om Stalin/Hitler skulle nöja sig med Finland/Norge.
Om man ändå löper risk att bli anfall är det då inte bättre att slåss tillsammans med någon än att ge angriparen chansen att slå ut en stat i taget?
Saknar Sveriges regering helt skyldighet att värna andra värden än den egna befolkningens överlevnad?
Är alla eftergifter godkända i strävan att säkerställa det målet?
Eller finns det ting som inte kan offras och som det är värt att ta risker för?

[Gutekrigaren]

Tack för ett mycket intressant inlägg Gars. För mig kommer saken i en helt annan dager, även om jag tycker att yttersta försiktighet bör råda kunde Sverige i så fall agerat med en annan "kaxighet".

Mvh Petter

[JohnT]

Nu valde den Svenska regeringen att uppge möjligheten att styra sitt liv till Adolf Hitler utan att med militära medel försöka påverka händelseförloppet. Med facit i hand var det smart, vi klarade oss.

Kan du omformulera den första meningen till begriplig svenska?

Sverige lät tyskarna gå in i Norge och på så sätt ge tyskarna tillgång till hela den Svensk-Norska gränsen. Det är svårt att hitta ett tydligare exempel på att överlämna landets säkerhet i Adolf Hitlers händer. Notera att Jag inte har sagt att Sverige kunde kasta ut tyskarna ur Norge efter mitten av April 1940. Skulle det ske måste det ske innan tysken fick grepp om situationen och tillräckliga förstärkningar.
Klassiskt exempel på att slå fienden innan brohuvudet har blivit för stort.

Vore det dock inte smartare att ha gett Nazitysklan sitt första bakslag i Norge?

Precis vad England och Frankrike försökte, och se vad det resulterade i...

och

Visst, men försök anfalla in i Norge på de smala vägarna, särskilt om fienden har luftherraväldet. Engelsmännen och fransmännen klarade ju inte av tyskarna - varför skulle vi gjort det?

Ett antal skäl:

Kan förstå Norska
hygglig kunskap on terräng och klimat.
Använder med få undantag samma ammunition och till viss del samma vapen.
Underhållet kommer via vägar istället för småhamnar.
Sverige behövde t ex inte lasta ur lastbilar från fartyg för att få ett fungerade underhåll.

Om Skandinaverna dessutom får del av de allierades fördelar, några divisioner modernt jaktflyg och Royal Navy's relativa sjöherravälde - vilket kunde utökas söder ut allt efter som flygbaser blev tillgängliga i Sverige.

Alla vet att "himelen hade blitt randig av Messersmittar" men tittar man på antalet jaktflygplan som tyskarna satte in i Weserübung var de ganska små styrkor - ca 40 Me109'or och 60 Me110 som (om jag har fattat det rätt) skulle täcka området från dansk-tyska gränsen till Narvik. I de blindas rike är den enögde kung. Det behövs inte mycket för att vinna luftherravälde när motståndaren inte har något för att sätta emot. Jämför med de första två veckorna när F19 kom till Finland, dom var knappast materiellt överlägsna men norra finland befriades från Ryska terrorbombningar.


/John T.

[JohnT]

kolla vad Kn Gars skriver,

Får vi besvära om inläggets tidsnummer?

Jag tror Björn H syftar på mitt inlägg på trådens sida nr 7.
Vad gäller sveriges militära styrka 1939-1940 så bestod
Armen av följande:
5 Fördelningsstaber (med tillhörande fördelnings förband)
21 Infanteriregementen
1 Kavalleribrigad
8 Kavalleribataljoner
1 Pansarbataljon
6 Artilleriregementesstaber
11 artilleribataljoner med 7,5cm fältkanon
6 artilleribataljoner med 10,5cm fälthaubits
3 artilleribataljoner med 10,5cm fältkanon
5 artilleribataljoner med 15cm fälthaubits
Utöver dessa förband finns ett antal fristående förband främst befästningstrupper, ingenjörer osv.
<klipp>

Vad det gäller fältarmén vill jag bara lägga till sex pvkompanier med 12 st 37mm pvkan (göms i fördelningstrupperna) och skidlöpar bataljonen.
fältarmén var på totalt 205 000 man

och sedan hade vi en landstorm med mycket varierande kvalité,
om 186 000 man.
Blanda annat var de utrustade med huvuddelen av de 190st 40mm Bofors kanonerna och 50st 75mm LVkanonerna som fanns den 1/1 1940.
75mm m/36 levererades med ca. ett dussin per månad under 1940.

[/b]

[JohnT]

Nej varför skulle jag göra det,
/Martin

Nähä, varför skulle jag orka bemöta ditt tyckande om du inte behöver ange några fakta?

Du har inte precis kommit med något själv, hosta upp siffrona själv, du som är så förbannat stensäker att vi hade trupper för att kriga både i Norge, Finland och i Sverige.

/Martin

Jag tog en snabb titt i Zetterling/Tamelanders 9 April .

I första vågen anföll
1610 man Narvik,
1700 man Trondheim,
1900 man Bergen,
Stavanger ung. samma storlek plus fallskärmsjägarkompani på Sola.
1000 Kristiansand,
Oslo: 2 fallskärmsjägarkompanier följt av två bataljoner luftburet och 1600 med båt.

Norska armén var på ca 100 000 man totalt.

Jag har inte hittat någon fin sammanställning på den tyska styrkeuppbyggnaden därefter.

MVH
/John T.

[JohnT]

Tack Daniel.
Var hittar man den artikel av Bojerud?
Han håller sig fortfarande utanför eventuella Allianser men det ger ett perspektiv. Om man sedan lägger till de Norska flygbeställningarna i USA så blir det en ännu större utväxling.
Norrmännen hade 12 stridsklara Gladiatorer 9 April 1940,
under 1941 hade dom haft
72 P-36 + ev. licenstillverkning
36 Douglas 8-A (Ung. svenska B-5 men med kralligare motor)
12 Vultee V-12 (kolla in den, om ni vill se ett coolt attackplan)
24 Northrop N-3PB



För övrigt börjar det bli lite rörigt för mig att försöka försvara alla möjliga kombinationer.

Främst måste man hålla sig vid en tidslinje och helst klart markera vilka förutsättningar man arbetar med, om vi ska föra diskussionen framåt.

Frågan är i första hand inte om Tyskarna hade kunnat invadera Sverige/Norge - det är svårt att avfärda att Tyskarna kunde göra det om dom koncentrerade sig på det.
Men det var klart mycket svårare än vad historien visar på, Tyskarna hade minimal landstigningsförmåga förrän dom började förbereda Seelöve. Utan hamnar var Tyskarna chanslösa. Hur dom skulle ha erövra en försvarad hamn med hjälp av ett par kompanier flottister med valbåtar och barkasser är snäppet mer otroligt än på det sätt som dom fick fri lejd in i Narvik. Men de Norska officerarna var ju vana vid fred, att börja skjuta i en stad full av civilister var inte gentlemannamässigt
Med en rimlig "planeringssäkerhet" krävdes det förräderi eller fallskärmsstyrkor för att skapa ett brohuvud.

Men hur mycket var Tyskarna beredda att låta skandinaverna påverka sina strategiska planer? Marginaldoktrinen måste ju hela tiden verka främst mot Tyskland och arbetat enligt de allierades syften.

Om Sverige gått med i vinterkriget och blivit en av de Allierade så hade uppenbarligen Norrmännen antingen gått med eller handlat som under vinterkriget - välvilligt icke-stridande.
Att Sverige då inte skulle ha total mobiliserat får någon annan försöka argumentera för.

Om Norge och Sverige mobiliserade den 4 April 1940 hade Weserübung knappast ha kunnat genomföras heller.


Som sagt jag har använt många OM men minns
Där uppgivenheten råder är intet möjligt

För övrigt - är det någon siffra ni saknar så säg till

Ha det Gott
/John T.

[Stilleben]

Vill bara påminna John T om att medan han kalkylerar om att Sverige skulle militärt ha ingripit i såväl i Finland som Norge (!!!), så låg hela södra Sverige oförsvarat för tyskarna. Det är allmänt omvittnat.

Medan tyskarna från den 9 april hade betydande militära styrkor i Danmark och hade stora militära resurser i norra Tyskland för att iscensätta t.ex. ett landstigningsföretag mot Skåne-kusten med bl.a. flera hundra moderna flygplan att sätta in. Och troligen hade de då ganska snabbt kunna erövra i varje fall en stor del av södra Sverige. Det hade de säkert också gjort om den svenska armén engagerat sig mot tyskarna i Norge. Och troligen hade de då rätt snart ockuperat även norra delen av Sverige. Observera också, som det har påvisats, att miliära stormakter som England och Frankrike inte var till någon större hjälp för norrmännen. Varför skulle då Sverige med sin klena försvars- och anfallsförmåga ha lyckats bättre?

Dessutom är det omvittnat att de svenska militära förråden den 9 april hade stora luckor eftersom en mycket materiel sänts till Finland Bl.a. många pansarvärnskanoner. Sverige hade bara c:a 200 kvar för att försvara hela landet (och för att föra krig i Norge!).

[JohnT]

Lite mer siffror om Norgefälttåget.


Zetterling/Tammelanders 9/4 igen:

Jag hade fel – det var 9 st Gladiatorer kvar i Norska flygvapnet 9/4


Sidan 133:

Totalt överfördes Tyskarna till Norge fr.o.m. 10/4 till kampanjens slut:
Per båt:
107 581 man
16 102 hästar
20 339 fordon
109 400 ton underhåll

Per flyg:
29 280 man
2 376 ton underhåll.


Alltså anföll Tyskarna med nästan en mot tre om man räknar både Norska armén och Svenska fältarmén. Räknar man hela Svenska försvaret så var det nästan 1:5

Räknat på att Tyskarna fick dit allt folk på det relativt ostörda sätt det gick i verkligheten!


Dessutom hade Britterna två Infanteridivisioner öronmärkta för Skandinavien till någon gång i mars 1940. (samma bok sidan 120)

Dock ska man inte göra för mycket av siffrorna, det hade krävts en annan anda också.
Viljan, utbildningen och mental förberedelse var viktigare än antalet.

Läser man sidorna 130-140 i nionde april och ser hur Norrmännen lyckades göra så många felaktiga val under så kort tid. Helt koncentrerade på sina egna militära svagheter samtidigt som man tillskrev tyskarna övermänsklig förmåga.
(Jag ser vissa sådana tendenser på forumet idag också)

Jan Linder har en liten syrlig kommentar i stil med ”Det var noterbart att de Svenska militärer som ville gå med i Vinterkriget och slåss mot kommunister såg så stora problem när det gällde Norge och Tyskarna.”


Den gode Bojerud har även visat på att Polska armén inte var så väldigt efterblivet vad det gällde kvantitet och modernitet, den största skillnaden var i ”krigskonst”.

I Norge hade Tyskarna bara möjlighet att använda två komponenter av blixtkriget, aggressivt handlande och samarbetet land/sjö/luft. Hur mycket mer utbildning och ”go getting” hade krävs av Norrmännen för att sätta tyskarna i Motti?

En ”rolig” jämförelse är att Sovjetiska pansarförband spöade Japanerna i Manchuriet 1938 för att fastna i finska Mottin året efter.


MVH
/John T.

[JohnT]

Vill bara påminna John T om att medan han kalkylerar om att Sverige skulle militärt ha ingripit i såväl i Finland som Norge (!!!), så låg hela södra Sverige oförsvarat för tyskarna.

Frågan har jag försökt besvara ett antal gånger tidigare.
Att Armén inte räckte för att skicka 4 fördelningar till Finnland och en till Norge är sant.
Jag har försökt påpeka att det vore otroligt att vi skulle behöva göra det samtidigt.

Vill du förklara varför det vore militärt bättre att vänta tills Tyskarna har fått erövra Norge ifred och sedan försvara Sverige från en landinvasion någonstans mellan Riksgränsen och Strömstad?


Om vi begränsar diskussionen till att antingen
bara hantera Sverige-Norge och börjar den 1 April 1940
Eller
Svenskt deltagande i vinterkriget och allians med Frankrike/England.
så kan vi sedan konkret titta på de möjliga handlingsalternativen.

Dessutom skulle lokalförsvaret i syd-sverige stanna i området, de var fullt sysselsatta med att spika taggtråd och rep-öva i PA-linjen.

Det är allmänt omvittnat.

När man läser Beredskapsverkets tabell om materiella brister i februari 1940 så har dom råkat ange bristerna som att vara vad som behövdes för att fylla upp organisation modell 1941. Inte vilka brister som fanns i den dåvarande organisationen. Dessutom har man lyckats räkna bort leveranserna från Tyskland som var under transport till Sverige.

Sverige hade ungefär dubbelt så stora ammunitionslager per eldrör som Finnarna när vinterkriget bröt ut, med undantag av 7 cm luftvärnsamm. där svenskarna hade sju gånger så mycket. Och en mycket större industriell bas att använda för ammunitionstillverkning.

Under vinterkrigets ställningskrig kunde ammunitionsåtgången bli stor men under kriget i Norge med de små förband som opererade så borde det inte blivit något större problem.- Om inte tysken misslyckades totalt och fastnade i ett ställningskrig runt någon Norsk hamn. Hade Stavanger blivit Tyskland Tobruk?


Det allmänt omvittnade är en intressant fråga, som kan besvaras med ett antal motfrågor:
1. De som vittnade, vad visste de?
- Många drabbades svårt av defeatism och ryktesspridning utan att ha några fakta bakom sig.
2. De som vittnade, när vittnade de?
- Memoarerna skrevs efter kriget med facit i hand och jag har bara hittat en författare som klockrent försvarade sina defeatistiska åsikter från våren 1940 i sina memoarer.
3. De som vittnade, vilken politisk åskådning hade de 1940?
- Jag litar inte på de som arbetade för Nya Dagligt Allehanda, dom har ju en hel del skäl att hitta en förklaring för sitt handlande.

Medan tyskarna från den 9 april hade betydande militära styrkor i Danmark och hade stora militära resurser i norra Tyskland för att iscensätta t.ex. ett landstigningsföretag mot Skåne-kusten med bl.a. flera hundra moderna flygplan att sätta in. Och troligen hade de då ganska snabbt kunna erövra i varje fall en stor del av södra Sverige. Det hade de säkert också gjort om den svenska armén engagerat sig mot tyskarna i Norge. Och troligen hade de då rätt snart ockuperat även norra delen av Sverige. Observera också, som det har påvisats, att miliära stormakter som England och Frankrike inte var till någon större hjälp för norrmännen. Varför skulle då Sverige med sin klena försvars- och anfallsförmåga ha lyckats bättre?

Jag har tidigare gett ett antal skäl, vill du vara snäll och kritisera dessa argument?
Läs mitt inlägg från i går kväll - Skrivet: Mån Mar 08, 2004 11:34 pm

Dessutom är det omvittnat att de svenska militära förråden den 9 april hade stora luckor eftersom en mycket materiel sänts till Finland Bl.a. många pansarvärnskanoner. Sverige hade bara c:a 200 kvar för att försvara hela landet (och för att föra krig i Norge!).

För det första så skickade Sverige i huvudsak sådant som vi hade överskott på med då gällande organisation, med undantag av F19.
Eller så ersattes vapnen som skickades till Finland före den 1 April. Dessutom så skickade Finnarna tillbaka ca 2/3-delar av vad de fick efter vinterkrigets slut, jag har visat ett av kontrakten i en annan tråd här på skalman.

Om Sverige hade varit i krig men inte Finland så hade dom kunnat leverera vissa mängder ammunition och vapen till Sverige. Finnarna hade stora krigsmaterielleveranser på väg in efter vinterkriget, sin egen krigsindustri på högvarv och ett omättligt behov av dollar. Finnarna erbjöd t.o.m. Frankrike ammunitionsleveranser i juni 1940!


Cheerio
/John T.

[Stilleben]

Jag bryr mig inte om att fortsätta analysera dina argument för svenskt krigsdeltagande i både Finland och Norge (!!!), jag anser att de är en ren efterhandskonstruktion och fullständigt orealistiska. Den som minns eller läst litet om hur fullständigt värnlöst Sverige var den 9 april 1940, speciellt i södra Sverige, resonerar inte så blåögt som du gör. Tyskarna hade med lätthet över en natt från sina positioner i Danmark och Nord-Tyskland kunnat sätta sig i besittning av hela Skåne och förmodligen en bra bit norröver också. Vi hade ju bl.a. i hela landet c:a 200 pv-kanoner att bekämpa det tyska pansaret med. Och vad skulle vi ha bekämpat det tyska flygvapnet med, ja knappast i varje fall med jaktflyg! Läs t.ex. gärna SMB:s bok "Urladdning. 1940 Blixtkrigens år" för att få en bättre uppfattning om vad som var möjligt. Och att tro att Finland omedelbart efter mars-freden och med ett fortfarande angreppsberett Sovjet inpå knutarna hastigt skulle återsända en del av den erhållna materielen till Sverige är ju löjligt.

[Patrik]

Frågan man kanske borde ställa sig är hur Sovjet och Stalin skulle ställt sig till ett svenskt ställningstagande i kriget.
Nu kan man bolla med siffror fram och tillbaka, men jag är tämligen övertygad om att ett ev. svenskt ingripande i finska vinter inte nämnvärt avskräckt Sovjetunionen, snarare tvärt om. Det är möjligt att Finlands militära läge för en kortare tid kunnat förbättrats, men när väl snön smält och Sovjet fört fram nya styrkor (onekligen var det så att Stalin struntade i förluster) så skulle en svensk/finsk armé inte haft mycket att säga till om alls. Även om Sverige i sig kanske skulle besparats själva krigshandlingar så är jag ganska övetygad om att Stalin INTE nöjt sig med de - förhållandevis - moderata landvinningar han gjorde vid fredsförhandlingarna innan vapenstilleståndet.
Om vi nu leker med tanken att Sverige involverat sig i Finland 1939/40 vad skulle finnas kvar av den svenska armén våren 1940? För att överhuvudtaget göra någon som helst inverkan på kriget så torde den svenska armén tvingats till att skicka större styrkor, vilket onekligen skulle försvagat armén både matriellt och vad gäller manskapet.
Sålunda skulle Sverige på något sätt behöva ersätta dessa förluster, och till vem skulle man då behöva vända sig för att skydda sig från en hotande (med tanke på att Sverige tagit aktiv part i kriget i Finland så var givetvis Sverige en poteniell fiende) Sovjetmakt?
Risken var då att Sverige, mer eller mindre, tvingats att söka hjälp från Tyskland för att boosta sitt försvar mot ett ev. ryskt angrepp, vilket var precis den utveckling som skedde i Finland.

[Stilleben]

Helt riktigt, Patrik. Och det verkar ha glömts bort att Tyskland en månad senare, den 10 maj 1940, angrep och på c:a en månads tid slog ut den holländska, belgiska och franska krigsmakten och ockuperade dessa länder (betr. Frankrike en stor del av det). Så förutsättningarna för Sverige att åtminstone då kämpa mot tyskarna var nog inte så stora....

[M Corleone]

Kanske man kan i slutändan säga att vi hade varit fega och svikit våra grannländer OM vi hade haft en militärallians med dem.

[JohnT]

Jag bryr mig inte om att fortsätta analysera dina argument för svenskt krigsdeltagande i både Finland och Norge (!!!), jag anser att de är en ren efterhandskonstruktion och fullständigt orealistiska.

Du är fri att analyser eller inte, självklart är det efterhandsrekonstruktioner.

Vad som är realistiskt och vad som är möjligt är för mig inte riktigt samma sak.
Realistiskt givet den moraliska situationen i Sverige/Norge/Danmark kan jag nog inte kalla det jag säger men faktiskt vidhåller jag att det vore fysiskt möjligt.

Svensk och Norsk Mob den 4/9 ger 305 000 man som ska försvara sig mot 10 000 Tyskar som anländer med båt - inte landstigningsfartyg.

Den som minns eller läst litet om hur fullständigt värnlöst Sverige var den 9 april 1940, speciellt i södra Sverige, resonerar inte så blåögt som du gör.

Verkligheten, när Svenska officerare satt och skrev ut inkallelseorder på kvällen den 9 april stämmer bra på din beskrivning.

Klar att det är blåögt att tro att vi hade handlat annorlunda, men inte omöjligt.

Tyskarna hade med lätthet över en natt från sina positioner i Danmark och Nord-Tyskland kunnat sätta sig i besittning av hela Skåne och förmodligen en bra bit norröver också. Vi hade ju bl.a. i hela landet c:a 200 pv-kanoner att bekämpa det tyska pansaret med. Och vad skulle vi ha bekämpat det tyska flygvapnet med, ja knappast i varje fall med jaktflyg! Läs t.ex. gärna SMB:s bok "Urladdning. 1940 Blixtkrigens år" för att få en bättre uppfattning om vad som var möjligt.

Jag har fortfarande inte fått ett scenario från dig på hur det skulle gå till,
Hur skulle dom ha kommit över Öresund om man samtidigt skulle invadera Norge?
Jag har "Urladdning" i bokhyllan. var lugn - Skulle vi diskutera vad som faktiskt hände så har vi ganska liknande åsikter.

Och att tro att Finland omedelbart efter mars-freden och med ett fortfarande angreppsberett Sovjet inpå knutarna hastigt skulle återsända en del av den erhållna materielen till Sverige är ju löjligt.

Detta är faktiskt fakta, eller tror du att den finska historieskrivningen bara ljuger?


Cheers
/John T.

[JohnT]

Kanske man kan i slutändan säga att vi hade varit fega och svikit våra grannländer OM vi hade haft en militärallians med dem.

HiHi jag är på väg åt andra hållet
-Att inte använda ordet fegt utan att säga kortsiktiga val istället för de långsiktiga.


/John T.