Igår gick första delen av "Atombomben" på Hallmark kl 18:00, en dramadokumentär där man får se resonemangen mellan såväl de amerikanska politikerna som de japanska politikerna och militärerna. Andra och sista delen går vid samma tid idag, avsnitten är en timme och 45 minuter. Det första var riktigt bra tyckte jag.
Dessutom håller jag precis på att läsa David Horowitz bok "Från Jalta till Vietnam" som är en kritisk bok mot USA:s utrikespolitik från det att FDR avled. Boken är från 60-talet och då var Horowitz ganska vänstervriden, detta får man ju ständigt tänka på. Men argumenten för själva poängen är ibland slående. Och poängen är att Sovjet egentligen inte hade den initiativförmåga man egentligen tror, istället kom de flesta av deras aggresiva åtgärder i östeuropa som en reaktion på den nya amerikanska utrikespolitik som Truman-administrationen stod för, det vill säga såväl Truman-doktrinen och Marshallplanen, vilka var ett steg i vad Truman ansåg vara en nödvändighet. Att en svängning i inställningen till Sovjet omedelbart ägde rum efter att Roosvelt dog är klart, vid Trumans första möte med utrikesminister Molotov och efter bara 11 dagar som president skällde han ut denne efter noter för att de enligt honom inte höll avtalen från Jalta. Molotov sa att han aldrig blivit tilltalad på det viset av någon, varpå Truman svarade att om de höll sina avtal skulle han slippa det i fortsättningen.
Inför det första mötet i Förenta Nationerna i San Fransisco sa Truman att om inte ryssarna förenade sig med amerikanerna kunde de fara åt helvete. Och till sin utrikesminister skrev han att man var tvungen att stoppa ryssarna överallt, att det enda språk de förstod var "hur många divisioner har ni?", de behövde se en "järnnäve". Och därmed hade "uppdämningspolitiken" börjat.
Japanerna försökte, vilket också framgår i ovannämnda dramadokumentär, söka fred genom att låta ryssarna vara förhandlare. I dramadokumentären nämns även att Sverige erbjudit sig, men japanska militären tyckte inte vi var tillräckligt starka för en medlingsposition. Enligt Horowitz kände amerikanerna till att japanska politiker var ute efter att kapitulera men ville ändå släppa atombomben, vars främsta syfte skulle vara att sätta skräck i Sovjetunionen. Man meddelade japanerna att om de inte ovillkorligt kapitulerade skulle "snabb och fullständig förödödelse" bli resultatet. Men ingen varning om att den nya bomben existerade kom, det moraliska i detta diskuteras också i dokumentären. Man inväntade inte heller effekterna av att Sovjet gav sig in i kriget under Augusti, samma dag som de gick med släppte man atombomben över Nagasaki. Faktum är att det som före sommaren varit oerhört viktigt för amerikanerna, att ryssarna skulle gå med i kriget, hade efter att atombomben framgångsrikt provsprängts blivit till det motsatta. Man såg helst att de inte gick med alls, så att de inte fick breda ut sitt territorium.
Jag tror att syftet med atombomberna fyllde det dubbla syftet av att spara amerikanska liv och faktiskt även var en del i den nya politike som höll på att utformas mot Sovjet, man ville visa dem vilken kraft man satt på.
Missa inte andra delen idag, kl 18:00
