Inlägg
av TypBeläst » 18 juni 2005, 22:24
Jag läste häromdagen i Svenska Turistföreningens Årsskrift 1951 och upptäckte att Nils Ahnlund hade skrivit en artikel om 1200-talet. Nils Ahnlund var vid tiden för artikeln professor i historia och var från Stockholm. Jag tänkte att det kunde vara av intresse vad en sådan sakkunnig person hade att säga om Slagen vid Lena och Gestilren.
Jag citerar Nils Ahnlund professor i historia:
"--Härvid bör erkännas att våra grannar i väster hade en avundsvärd förmån i sin större vana att hantera litterära uttrycksmedel; vad man känner om det svenska 1200-talets historia stammar till till icka ringa del från norskisländska källor.
Få vi tro en norsk historia >>saga>>, icke mycket yngreän den omtalade händelsen,
skall krigsguden Oden ännu ha uppenbarat sig i det stora vinterslaget vid Lena
i Västergötland 1208. Strax förut hade han varit synlig hos en bondesmed i Norge
och låtit förstå att han hade brådskande ärenden österut, vilket bonden förde vidartill den svenske tronpretendenten Erik Knutssons vänner bland stormännen där i landet;
man uppfattade tydligt nog det timade som ett lyckligt varsel.
Mindre bjärt står än annan gammal folklig åskådning med tillflöden utanför kristendomen
avtecknad i Västgötalagens korta Kungakrönika där samme Erik Knutsson - enligt tidens
räkning Erik II - rosas som en god >>årkonung>>, vars regeringstid beredde folket
minnesvärt goda skördar.
En handskrift av krönikan tar ut steget och kallar honom - efter genomskinligt hedniskt
mönster - Erik Årsäll. Det av folkvisan besjungna slaget vid Lena(nu Kungslena) står i
centrum av de blodiga händelser, som steg för steg förde Erik II Knutsson till makten
i kamp med den från Danmark understödde Sverker II Karlsson. Vad ryktbarhet angår
har nog detta slag under hela vår medeltid knappast annat motstycke än Brunkebergsslaget
1471. Dessa täta vapenskifte - Älgarås i november 1205, Lena i januari 1208, Gestilren i juli
1210 - hade icke tillfälligtvis till skådeplats mellersta och norra Västergötland med samman-
löpande stråkvägar åt skilda håll. Ett härad längre i söder, Redvägs, har fått namn efter
den stora >>ridväg>> nedåt kusten, som 1208 följdes av Sverker den yngres försmädligt
slagna danska hjälptrupper (>>Sic contigit in Lenom>>). Gestilren är nu ett försvunnet
ortnamn; enligt äldre uppgift låg valplatsen strax norr om Lena, hän mot Dala. det var här
Sverker den yngre fann sin bane 1210. Man vet, såsom ju också kan väntas, att kung
Erik var med vid Gestilren. Det fälttecken han kämpat under i slaget förärade han ridderligt
åt en fränka i Västergötland, lagman Eskils maka, som sedan i sin tur bortskänkte det till
Snorre Sturlasson, den isländske hövdingen och historieskrivaren, vid detta nordiska
tidevarv, att Snorre vid tillfället föredrog ett ståtligt kväde, som han diktat till sin högborna
värdinnas ära."