Jag fann en liten märklig sak när jag tittade igenom några artiklar av Johannes Olsen om jordrevningar och skattläggningar i Skåne. I en av dessa, publicerad i Karolinska förbundets årsbok 1967, under titeln "Skånska skattehemman 1670-1672 och 1687-1688" tar han upp Loshults socken. Olsen nämner (s. 26 ff.) att ett skattehemman i Höghult underkastades noggrann granskning eftersom rusthållaren Måns Håkansson i Höghult hade dömts för delaktighet i Loshultskuppen och avkrävts återbetalning av 1 400 daler smt. Enligt vittnesmål från drabanten Anders Löfberg hade Håkansson tillsammans med sin bror kört plåtar i tre dagar och nätter. Håkansson skulle också ha lovat att täcka "hijnerums bro med plåtarna, deröfr sättia en sölfwerflagga, om Kongen i Danmark fått Skåne." Olsen kommenterar det sistnämnda med att Alf Åberg har tillskrivit en helt annan bonde samma löfte.
Alf Åberg nämner löftet i "Snapphanarna" (3. uppl. 1952), s. 158. Enligt honom skullle den utpekade vara bonden Måns Stensson i Västra Genastorp (Osby sn). Löftet skulle ha avgivits då Pontus de la Gardie i oktober 1676 närmade sig området. Straffet ska ha blivit att han sedermera avsattes som rusthållare.
Också Carl Gustaf Liljenberg anger att det var Mogens Stenssön som avgav det generösa löftet ("Ett blad ur Skånes..", s. 110). Enligt honom blev konsekvensen för "frälseåbon" att han avsattes som rusthållare och förlorade hemmanet. (Detta tycker jag låter egendomligt - kunde en frälsebonde vara rusthållare?)
Sixten Svensson uppger samma namn som Liljenberg i "Sanningen om snapphanelögnen" (s. 104).
Tyvärr har jag inte tillgång till Viggo Edvardssons bok om Loshultskuppen, men i del 1 av hans "Snapphanekriget 1675-1679" finns en lista (s. 159) över dem som 1685 ålades att betala pengar. Under Västra Genastorp finns en "Måns Svensson", men inte någon "Måns/Mogens Stensson". Denne Måns Svensson skulle betala 40 daler smt - svårt att täcka en bro med den summan. Måns Håkansson i Höghult står däremot upptagen för 1400 daler smt, precis som Olsen anger i sin artikel.
Frågan är alltså om Liljenberg och Sixten S. har skrivit av Alf Åberg och Åberg helt enkelt blandade ihop två bönder? Eller missade undersökningen 1684 helt "Mogens Stensson"? Eller skulle två bönder, helt oberoende av varandra, täcka samma bro med kopparplåtar?
Snapphanars efterdyningar
Som ett P.S. kan jag nu lägga till att vid en granskning av jordrevningshandlingarna från 1671 (Skånska generalguvernementskontoret och landsbokhålleriet G III C:4) kan jag konstatera att det under Västra Genastorp tas upp två brukare: "Måns Swenszon" och "Peer Biörnszon" (s. 234). Båda dessa herrar står upptagna i den av Viggo Edvardsson publicerade listan.
Frågan blir alltså än mer påträngande: Läste Alf Åberg fel på efternamnet och blandade sedan ihop den rätte åbon med en helt annan bonde i en helt annan socken? Och kanske än mer intressant: Har Carl Gustaf Liljenberg och Sixten Svensson, utifrån Åbergs uppgifter, helt enkelt trampat vidare i samma spår utan att kontrollera källmaterialet?
Frågan blir alltså än mer påträngande: Läste Alf Åberg fel på efternamnet och blandade sedan ihop den rätte åbon med en helt annan bonde i en helt annan socken? Och kanske än mer intressant: Har Carl Gustaf Liljenberg och Sixten Svensson, utifrån Åbergs uppgifter, helt enkelt trampat vidare i samma spår utan att kontrollera källmaterialet?
Enligt Vigo Edvardssons "Loshultskuppen" (1960) framgår det att det rör sig om två stycken Måns.
Enligt Edvardsson är det "Måns i Genastorp", Osby socken, (patronymikon anges inte) som skall ha fällt uttalandet om att täcka Höjnarum bro med plåtar. Måns nekade till detta men erkände till slut att han tagit två endalersplåtar. (s. 40-41)
Måns Håkansson i Höghult, Loshult socken, anklagades för att ha stulit 1400 plåtar. Protokollet ägnar en hel del bläck åt Måns bror Jöns som flytt till Själland men ville återvända. Det står ingenting om att de skulle kört plåtar i tre dagar och tre nätter. (s. 48-50)
Edvardsson har suttit med originalhandlingarna från 1684 i Krigsarkivet vilket också märks. Hans text är genomgående präglad av originaltexternas språk.
Någon Drabant Löfberg nämns inte av Edvardsson, inte heller att någondera av Månsarna skulle varit frälsebönder.
En gissning från min sida är att Anders Löfberg möjligen vittnat inför en senare jordrevning och att det är han som blandar ihop sakerna?
Enligt Edvardsson är det "Måns i Genastorp", Osby socken, (patronymikon anges inte) som skall ha fällt uttalandet om att täcka Höjnarum bro med plåtar. Måns nekade till detta men erkände till slut att han tagit två endalersplåtar. (s. 40-41)
Måns Håkansson i Höghult, Loshult socken, anklagades för att ha stulit 1400 plåtar. Protokollet ägnar en hel del bläck åt Måns bror Jöns som flytt till Själland men ville återvända. Det står ingenting om att de skulle kört plåtar i tre dagar och tre nätter. (s. 48-50)
Edvardsson har suttit med originalhandlingarna från 1684 i Krigsarkivet vilket också märks. Hans text är genomgående präglad av originaltexternas språk.
Någon Drabant Löfberg nämns inte av Edvardsson, inte heller att någondera av Månsarna skulle varit frälsebönder.
En gissning från min sida är att Anders Löfberg möjligen vittnat inför en senare jordrevning och att det är han som blandar ihop sakerna?
Det av Olsen redovisade vittnesmålet förefaller vara från 1687-89. Kan drabanten Löfberg ha lyckats få fram rätt namn mellan 1684 och 1687? Eller gissade han bara?Roback skrev:Enligt Vigo Edvardssons "Loshultskuppen" (1960) framgår det att det rör sig om två stycken Måns.
Enligt Edvardsson är det "Måns i Genastorp", Osby socken, (patronymikon anges inte) som skall ha fällt uttalandet om att täcka Höjnarum bro med plåtar. Måns nekade till detta men erkände till slut att han tagit två endalersplåtar. (s. 40-41)
Måns Håkansson i Höghult, Loshult socken, anklagades för att ha stulit 1400 plåtar. Protokollet ägnar en hel del bläck åt Måns bror Jöns som flytt till Själland men ville återvända. Det står ingenting om att de skulle kört plåtar i tre dagar och tre nätter. (s. 48-50)
Edvardsson har suttit med originalhandlingarna från 1684 i Krigsarkivet vilket också märks. Hans text är genomgående präglad av originaltexternas språk.
Någon Drabant Löfberg nämns inte av Edvardsson, inte heller att någondera av Månsarna skulle varit frälsebönder.
En gissning från min sida är att Anders Löfberg möjligen vittnat inför en senare jordrevning och att det är han som blandar ihop sakerna?
En smula intressant är det förstås då att Sixten S. (och Liljenberg före honom) faktiskt gör gällande att Måns S. ljög inför kommissionen. De accepterar inte Måns eget nekande utan vill alltså göra gällande att han faktiskt hade fällt yttrandet. Kanske tur för Måns att de svenska myndigheterna inte var lika kritiska?
Måns i Genastorp var frälsebonde under Vanås. Hur kunde Liljenberg och Alf Åberg göra honom till rusthållare?
En annan egendomlighet är att Åberg redovisar anklagelserna mot Måns Stensson (sic) som framställda under arbetet med 1687 års kavalleriindelning. Det måste ju rimligen vara en ihopblandning, en frälsebonde hade ju knappast med den indelningen att göra och inte skulle väl Ascheberg åter ta upp samma anklagelser som gåtts igenom en gång - återbetalningskravet på Måns S. hade ju fastställts hösten 1685.
Förmodligen har Åberg erinrat sig förhöret med Måns S när han studerade kavallerindelningshandlingarna och sedan helt enkelt trott att det måste röra sig om samma bonde.
Förmodligen har Åberg erinrat sig förhöret med Måns S när han studerade kavallerindelningshandlingarna och sedan helt enkelt trott att det måste röra sig om samma bonde.
Alf Åbergs böcker spelar, får jag en känsla av, en väldigt stor roll i "skånsknationalistisk" historieskrivning. Låt mig ge ett exempel:
I sin avhandling "Indelningen av rytteriet i Skåne 1658-1700" (1947) berättar han på s. 69 om ett myteri i Nyen:
1. Har någon av nämnda herrar, utom Åberg, faktiskt studerat rapporterna från Nyen?
2. Har Hedwall eller Ambrius forskat så djupt att de kunnat hitta belägg för att skåningarna utsattes för en speciellt dålig behandling?
3. Har någon av herrarna faktiskt undersökt hur många skåningar som hamnade i Pommern eller Baltikum?
4. Har någon av dem studerat hur ofta skåningar gjorde myteri och om deras myteribenägenhet var större än t.ex. finnars?
Frågan är om det här inte bara är ett exempel på ett mycket ihärdigt avskrivande av äldre litteratur kryddat med en dos skånsk nationalism. Jag tycker exempelvis att det skulle vara ytterst naturligt att underkasta fallet Nyen en noggrann granskning innan man drar en massa slutsatser. Vilket källmaterial finns bevarat rörande myteriet i Nyen? Vad kan man ur detta dra för slutsatser om orsakerna?
I sin avhandling "Indelningen av rytteriet i Skåne 1658-1700" (1947) berättar han på s. 69 om ett myteri i Nyen:
I Carl Gustaf Liljenbergs "Ett blad ur Skånelands...", en samling uppsatser ursprungligen publicerade under 1960-talet, finns samma historia (s. 126):I juni månad 1676 fick krigskollegium rapport från Ingermanland, att de Nyens skans förlagda skånska knektarna hotat att avliva sina officerare och överlämna fästningen till ryssarna. Generalguvernörerna i Östersjöprovinserna fingo därför order att så fördela soldaterna i garnisonerna, att de finska och svenska knektarna överallt voro starkare till antalet än de skånska
I Uno Röndahls "Skåneland utan förskoning" (1981) heter det (s. 257 f.):De utskrivna transporterades alla till utlandet: ett kompani sändes till det erövrade norska Jämtland och en kontigent (sic) till Pommern, varifrån den på grund av sin trofasta Danska sinnelag överfördes till Ingermanland, där ännu 1676 Göingarna utgjorde en betydande del av besättningen på Nyensskans och då hotade skära halsen av sina officerare och överantvarda fästningen i ryssarnas händer.
I Sixten Svensson "Sanningen om snapphanelögnen" (2005) heter det (s. 60):Kanske någon av dem kom att hamna i fästningen Nyenskans i Ingermanland. Där höll skåningarnas närvaro på att ta en ända med förskräckelse, då de hotade att skära halsen av sina officerare och överlämna fästningen till ryssarna!
I Anders Hedwalls "Skånska friskyttechefer" från 1962 (http://www.danskskaanskforening.dk/lit_skytte3.htm#hans) finns ett avsnitt om Hans Severin. Där har Åbergs uppgift växt till något mycket större:I Halland, Skåne och Göinge togs 600 man ut året därpå, 1666. De skickades senare bland annat till INgermanland där de skulle försvara Nyensskans. Det var illa ställt med försvarsviljan, göingarna påstods ha hotat skära halsen av sina officerare och öppna portarna för ryssarna.
Hedwalls variant återfinns också i Jonny Ambrius "Vem är vem i skånsk historia" (1997). Där står det (s. 125) följande om Hans Severin:De tvångsutskrivna skåningarna borta i Balticum och Pommern gjorde emellanåt myteri i raseri över sin omänskliga behandling, men dessa desperata försök att slå sig fria dränktes naturligtvis i blod. I mycket sällsynta fall lyckades dock en och annan att rymma från detta veritabla helvete och efter många underliga öden och äventyr ta sig hem igen till Skåne. En av dessa få, som lyckades härmed, var Hans Severin, som i icke mindre än tretton års tid hade försmäktat någonstans borta i Östersjöprovinserna.
Det man förstås frågar sig är:Han tillhörde de tiotusentals skåningar som efter 1658 tvångsutskrevs av svenskarna och skeppades till Baltikum för att slåss på svenskarnas sida där. Skåningarna behandlades rent omänskligt av sina svenska befäl och i raseri över detta blossade åtskilliga myterier upp som samtliga dränktes i blod - skåningarnas.
1. Har någon av nämnda herrar, utom Åberg, faktiskt studerat rapporterna från Nyen?
2. Har Hedwall eller Ambrius forskat så djupt att de kunnat hitta belägg för att skåningarna utsattes för en speciellt dålig behandling?
3. Har någon av herrarna faktiskt undersökt hur många skåningar som hamnade i Pommern eller Baltikum?
4. Har någon av dem studerat hur ofta skåningar gjorde myteri och om deras myteribenägenhet var större än t.ex. finnars?
Frågan är om det här inte bara är ett exempel på ett mycket ihärdigt avskrivande av äldre litteratur kryddat med en dos skånsk nationalism. Jag tycker exempelvis att det skulle vara ytterst naturligt att underkasta fallet Nyen en noggrann granskning innan man drar en massa slutsatser. Vilket källmaterial finns bevarat rörande myteriet i Nyen? Vad kan man ur detta dra för slutsatser om orsakerna?
Jag har en känsla av att det förekom en hel del mytbildning och ryktesspridning i området ganska lång tid efter händelsen (som ju var exeptionell) och att det är i ett sådant sammanmhang Löfbergs vittnesmål skall förklaras. Kanske hade han hört av nån som hade hört av nån som hade ... osv.Det av Olsen redovisade vittnesmålet förefaller vara från 1687-89. Kan drabanten Löfberg ha lyckats få fram rätt namn mellan 1684 och 1687? Eller gissade han bara?
Löfberg ingick i kommissionen 1684 och hade tydligen ägnat mycket möda åt att spåra plåtar. Allt beror förstås på vilket värde man tillmäter undersökningens resultat och de avgivna vittnesmålen.
Lite "kul" är det trots allt att både Sixten S. och Liljenberg har "Stensson" fast till exempel jordrevningen från 1671 tydligt har "Svenszon". Liljenberg har t.o.m. gjort mannen i fråga till rusthållare fast han varit medveten om att Stensson/Svensson var frälsebonde. Trots den ståtliga titeln "Sanningen om snapphanelögnen" bygger Sixten Svensson just här ytterst på Alf Åberg och inte på något otryckt material. Liljenberg & S. Svensson har förmodligen inte ens observerat att två olika bönder pekades ut och att Åberg blandat ihop dem.
Lite roligt är det ju också att de i praktiken hävdar att Måns Svensson ljög när han 1684 inför kommissionen förnekade att han fällt yttrandet. Det skulle nog inte bli mycket kvar av Sixten S. skildring av Loshultskuppen om han utgick från att alla de som förhördes ljög om allting av någorlunda vikt.
Och egentligen - vad är underlaget för "Sanningen om snapphanelögnen"? Jo, i mycket hög grad svenskt material. Det är svenska rättegångshandlingar som bildat underlag för uppsatser i olika årsskrifter, det är Alf Åberg och det han grävt fram, det är Vigo Edvardssons forskningar etc. Några spår av otryckt danskt material finns inte i källförteckningen och detta trots att Sixten S. grundinställning tycks vara att svenska källor är lögnaktiga. I dokumentären hävdades det att det i Köpenhamn finns mycket rapporter från olika friskytteförband. Om det stämmer vet jag inte. Men om ambitionen är att avslöja svenska lögner - vore det inte det material man borde använda?
Lite "kul" är det trots allt att både Sixten S. och Liljenberg har "Stensson" fast till exempel jordrevningen från 1671 tydligt har "Svenszon". Liljenberg har t.o.m. gjort mannen i fråga till rusthållare fast han varit medveten om att Stensson/Svensson var frälsebonde. Trots den ståtliga titeln "Sanningen om snapphanelögnen" bygger Sixten Svensson just här ytterst på Alf Åberg och inte på något otryckt material. Liljenberg & S. Svensson har förmodligen inte ens observerat att två olika bönder pekades ut och att Åberg blandat ihop dem.
Lite roligt är det ju också att de i praktiken hävdar att Måns Svensson ljög när han 1684 inför kommissionen förnekade att han fällt yttrandet. Det skulle nog inte bli mycket kvar av Sixten S. skildring av Loshultskuppen om han utgick från att alla de som förhördes ljög om allting av någorlunda vikt.
Och egentligen - vad är underlaget för "Sanningen om snapphanelögnen"? Jo, i mycket hög grad svenskt material. Det är svenska rättegångshandlingar som bildat underlag för uppsatser i olika årsskrifter, det är Alf Åberg och det han grävt fram, det är Vigo Edvardssons forskningar etc. Några spår av otryckt danskt material finns inte i källförteckningen och detta trots att Sixten S. grundinställning tycks vara att svenska källor är lögnaktiga. I dokumentären hävdades det att det i Köpenhamn finns mycket rapporter från olika friskytteförband. Om det stämmer vet jag inte. Men om ambitionen är att avslöja svenska lögner - vore det inte det material man borde använda?
Detta är också mäkta underligt ("Sanningen om snapphanelögnen"), s. 61:
"I ett av Skånes norra härader" - typiskt tecken på att uppgiften är hämtad ur något tryckt verk. Vid verklig, egen historisk forskning hade förstås häradet namngivits.
Utskrivningarna ställs in 1661 och 1662, däremot genomfördes de 1663 och 1664. Sedan hoppar skildringen till 1674. Då skrivs 366 man ut. 1675 går det däremot dåligt, men året därefter - 1666 - går det bättre. Eller ska det vara 1661,1662, 1663, 1664, 1665 och 1666 som ovanstående utspelas?Istället skickades rekryterna till Pommern. För att inte skapa ny oro ställdes utskrivningarna in 1661. Nästa år flydde unga karlar från både Halland och Skåne till Köpenhamn i rädsla för en förväntad utskrivning. Den ställdes in.
Nästa år tog utskrivningarna fart igen, liksom nästa. Året 1674 lämnade 366 knektar från Kristianstads län landet och sändes mot ovissa öden i de östra grannländerna.
Året därpå gick det betydligt sämre. Kommissarierna fick gå på jakt efter rekryterna. I ett av Skånes norra härader lyckades de hitta en enda ensam knekt och därefter tvingades socknarna avlösa, byta en obefintlig knekt mot 100 daler silvermynt. Det gjorde bönderna gärna, även om fattigdomen var stor. Svenskarna var inte lyckliga över uppgörelsen, de förstod att de unga karlarna skulle ''söka sig till Skogen och under dessa Konjunkturer bliva snapphanar".
I Halland, Skåne och Göinge togs 600 man ut året därpå, 1666.
"I ett av Skånes norra härader" - typiskt tecken på att uppgiften är hämtad ur något tryckt verk. Vid verklig, egen historisk forskning hade förstås häradet namngivits.
Sedan ska man kanske i jämlikhetens namn vara lite elak även mot Alf Åberg. I "Snapphanar" (3. uppl.), s. 81 berättar han om fallet med bonden som gav "kronan fanen". Efter att ha berättat om spänningarna mellan svenska ryttare och lokalbefolkning går Åberg över till att tala om direkt aktioner mot främlingarna och skriver då bl.a. så här:
"I mars 1674 anklagades bonden Sönne Svensson i Boarp för majestätsbrott, sedan han vid ett tillfälle beväpnad med kniv och stridshammare förklarat att han "gav kronan fanen".
Som Roback tidigare berört innehöll ärendet också helt andra saker.
"I mars 1674 anklagades bonden Sönne Svensson i Boarp för majestätsbrott, sedan han vid ett tillfälle beväpnad med kniv och stridshammare förklarat att han "gav kronan fanen".
Som Roback tidigare berört innehöll ärendet också helt andra saker.
Granskningsnämnden har fått in en anmälan på program: Snapphanarnas krig
http://www.grn.se/grn/pages/CommissionP ... 114%2f2007
Blir intressant att se vad det handlar om.
Mvh Blom
http://www.grn.se/grn/pages/CommissionP ... 114%2f2007
Blir intressant att se vad det handlar om.
Mvh Blom
Reglerna för SVT, SR och UR finns sammanfattade här: http://www.grn.se/grn/pages/Page____1416.aspxblom109 skrev:Granskningsnämnden har fått in en anmälan på program: Snapphanarnas krig
http://www.grn.se/grn/pages/CommissionP ... 114%2f2007
Blir intressant att se vad det handlar om.
Mvh Blom
Där står bland annat:
"Uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta. Framställningen får inte vara vilseledande, t.ex. genom att väsentliga uppgifter utelämnas"
I ett annat avsnitt sägs detta om ensidighet:
"Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas ensidigt på det sättet att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar ett program. Det är dock tillåtet att skildra ett ämne från en speciell utgångspunkt, om detta klart framgår av programmet eller programpresentationen. "
Att det var mycket illa ställt när det gäller efterlevnaden av punkt 1 torde ha framgått i den här och andra snapphanetrådar.
När det sedan gäller ensidigheten så framställdes t.ex. Ole Hyltoft i förhandsreklamen som en expert på området och en som skulle berätta om "den moderna forskningen kring snapphanarna och vad som verkligen hände." Han berättade då bland annat att det fanns 4 stora svenska krigarkungar på 1600-talet och att dessa erövrade bl.a. Balkan och halva Ryssland. Dessa intressanta rön från "den moderna forskningen" kommenterades tyvärr inte vidare i programmet.
En annan intressant detalj som anmälaren kan ha fäst visst avseende vid är det som t.ex. Kalle Bergman uttryckt offentligt - att teamet bakom filmen var i kontakt med flera representanter för modern forskning på området, men avstod från att använda den information man då fick och istället valde att följa den mer "braskande" och mytbelamrade skånsknationalistiska historieskrivningen. Programmakarna (eller åtminstone de som assisterade dem) visste alltså att de skulle komma att sprida en betydande mängd felaktig information i fall de lät "skånsknationalistisk" historieskrivning bilda underlag för dokumentären. Men det föranledde inte någon åtgärd. Anmälaren kan nog ha ansett sådant vara anmärkningsvärt och i strid med reglerna för SVT.
Inte en dag för tidigt!!
Jag har dock inte alltför stora förhoppningar på granskningsnämndens historievetenskapliga kompetens. Förhoppningsvis vet De om att det finns historiker som inte stavas "Herman Lindqvist".
Ang. Hyltoft så framförde han också så vitt jag minns en politisk uppfattning, något om att skåningarna inom några decennier skulle vara självstyrande. Självklart skall sådant få framföras (Hyltoft är knappast ensam om den) Men borde inte de ganska många, skåningar och andra, som inte delar den uppfattningen i så fall också fått komma till tals?
Sen måste jag fråga ännnu en gång (jag vet att jag ställt frågan tidigare och fått svar vill jag minnas) men med risk för att bli tjatig, säger verkligen Hyltoft "Balkan", eller är det översättaren som tolkat "Baltikum" som "Balkan"?
Jag har dock inte alltför stora förhoppningar på granskningsnämndens historievetenskapliga kompetens. Förhoppningsvis vet De om att det finns historiker som inte stavas "Herman Lindqvist".
Ang. Hyltoft så framförde han också så vitt jag minns en politisk uppfattning, något om att skåningarna inom några decennier skulle vara självstyrande. Självklart skall sådant få framföras (Hyltoft är knappast ensam om den) Men borde inte de ganska många, skåningar och andra, som inte delar den uppfattningen i så fall också fått komma till tals?
Sen måste jag fråga ännnu en gång (jag vet att jag ställt frågan tidigare och fått svar vill jag minnas) men med risk för att bli tjatig, säger verkligen Hyltoft "Balkan", eller är det översättaren som tolkat "Baltikum" som "Balkan"?
Han sade "Balkan". Inget tvivel alls. Och vilka var "1600-talets fyra svenska krigarkungar" som erövrade detta Balkan, halva Ryssland och Tyskland. Gustav II Adolf, Karl X Gustav och ??? Kristina var knappast krigarkung. Karl XI förlorade ett stycke land i Tyskland och Karl XII:s krig hör ju till 1700-talet.
Att vinkla program är tillåtet enligt samma regler som refererades ovan. Det ska dock tydligt framgå att så sker. I förhandsreklamen till dokumentären sades inte ett dugg om någon vinkling utan det hette bland annat:
"Nu ska vi få hela bilden av 1600-talets sydsvenska gerillakrig, den bild vi kanske saknat.”
"Motståndsmän eller stråtrövare? Efter SVTs stora dramasatsning Snapphanar i jul kompletteras bilden av snapphanarna med dramadokumentären Snapphanarnas krig. Den redovisar vad man idag vet om de motståndsmän och danska friskyttekompanier som slogs mot den svenska ockupationsmakten i Skåne och Blekinge under nästan hela 1600-talet. Följ med på en resa som avslöjar en hittills oskriven historia!"
"och nu kompletteras bilden av 1600-talets sydsvenska gerillakrig i en dramadokumentär där bakgrunden och orsakerna till detta krig presenteras.
Filmarna Casimir Reuterskiöld och Mikael Agaton tar tittarna med på en resa i snapphanebygden med historikern och snapphaneexperten Sixten Svensson som ciceron."
Att vinkla program är tillåtet enligt samma regler som refererades ovan. Det ska dock tydligt framgå att så sker. I förhandsreklamen till dokumentären sades inte ett dugg om någon vinkling utan det hette bland annat:
"Nu ska vi få hela bilden av 1600-talets sydsvenska gerillakrig, den bild vi kanske saknat.”
"Motståndsmän eller stråtrövare? Efter SVTs stora dramasatsning Snapphanar i jul kompletteras bilden av snapphanarna med dramadokumentären Snapphanarnas krig. Den redovisar vad man idag vet om de motståndsmän och danska friskyttekompanier som slogs mot den svenska ockupationsmakten i Skåne och Blekinge under nästan hela 1600-talet. Följ med på en resa som avslöjar en hittills oskriven historia!"
"och nu kompletteras bilden av 1600-talets sydsvenska gerillakrig i en dramadokumentär där bakgrunden och orsakerna till detta krig presenteras.
Filmarna Casimir Reuterskiöld och Mikael Agaton tar tittarna med på en resa i snapphanebygden med historikern och snapphaneexperten Sixten Svensson som ciceron."
Det är f.ö. rätt belysande hur dokumentären mottagits av "skånsknationalister". Säger man t.ex. att detta med nästan tvåhundraårig järnridå och totalt handelsstopp var helt fel och visar bevis på det, tycker de att det kan ses som en bagatell. Jag undrar vad de skulle ha sagt om t.ex. berättarrösten hade påstått att det var friskyttar som brände Örkened och försökte avrätta socknens manliga befolkning. Ett sådant fel hade de nog inte tyckt vara en struntsak.