Jag måste nog hålla med lindir här. Att använda ord som chock, landssorg, katastrof etc är precis lika rätt som att säga omtumlad, omskakad nedstämd etc etc.
Det är lite av ordmärkeri att binda upp sig på ett ord i en mening. Orden definieras precis lika mycket av sammanhanget som utav själva ordets betydelse, visserligen klingar vissa ord högre. Som t.ex att ett fotbollslag förlorar och kallar det för katastrof. Inte tänker man att alla dog eller blev dödligt skadade utan snarare att det var åt in i "¤#"¤¤ kasst gjort utav laget. Ordet används endast som en förstärkning utav deras uselhet. Att svenskan använder språket på detta sättet är nog ffa att det är onyanserat och ganska rakt på sak, rentav stoiskt och vill man utrycka djupare känslor så finns det ingen direkt nyans emellan katastrof och bagatell iaf inte i svenskan. Därav är svenskan väldigt sammanhangberoende som språk och orden definieras inte endast utifrån dess betydelse utan utifrån dom orden det vistas med.
en ordmärkande fotnot. oftast när man pratar om chock i medicinsk betydelse säger man chocktillstånd eller att hamna i chock, aldrig att han/hon blivit chockad
Funderingar om människans förhållande till andras olycka.
Ska ej upprepa och tråka ut de inblandade med min ståndpunkt i frågan angående hur individer reagerar på Anna L:s död. En alternativ tolkning till de starka ord personer använder i dessa sammanhang (en tolkning som ligger någonstans mellan min och "lindirs dispyt") är att vissa personer känner en uppriktig sorg, chock, eller trauma i samband med mordet på A L men att det egentlgien ej är A L de sörjer utan de har en latent ouppklarad sorg innombords vilket kommer upp till ytan i denna exrema mediebevakning som mordet resulterat i. Mordet på A L är alltså enligt denna tolkning endast den utlösande faktorn till att de så att säga återupplever sitt egna trauma eller sorg, vilken de förträngt och hållit kvar i det omedvetna men som i ett tillfälle som detta kan komma fram och blomma ut. Ett slags freudianskt perspektiv kanske man skulle säga....
/greger
/greger
Detta känns lite långsökt tycker jag, nästan fabricerat för att passa din egen ståndpunkt. Vissa människor är helt enkelt mer empatiska och har lättare för att ta till gråten och det är inget alls illa med det. Sedan kan man ju såklart inte komma ifrån att man vill identifiera Lindhs tragedi med sina egna små tragedier vilket också är alldeles normalt. Associationer kan man inte styra jag är till och med rätt tveksam till att man kan styra sin egen tankegång även om man vill tro sig det.zjukov skrev:...är att vissa personer känner en uppriktig sorg, chock, eller trauma i samband med mordet på A L men att det egentlgien ej är A L de sörjer utan de har en latent ouppklarad sorg innombords ...
Hjärnan styr hjärnan men vad styr hjärnan?
sjukvårdens ABC (andning, blödning, chock) poängterar en "riktig" chocks dignitet.[/quote]
C:et i ABC står egentligen inte för chock utan för cirkulationsvikt.
Den medecinska termen "att hamna i chock" är alltså inte det vi tänker på en psykologisk reaktion utan ett tillstånd där man lider av kraftig blodbrist och håller på att dö.
/Patrik
C:et i ABC står egentligen inte för chock utan för cirkulationsvikt.
Den medecinska termen "att hamna i chock" är alltså inte det vi tänker på en psykologisk reaktion utan ett tillstånd där man lider av kraftig blodbrist och håller på att dö.
/Patrik