Interdikt uteslöt de berörda från all kyrklig verksamhet. Effektiv att använda mot kloster, furstendömen eller hela länder. Om en kung muckar med påven och påven lägger hela landet i interdikt så länge landet är under den kungen så betyder det alltså att ingen kyrklig verksamhet får ske i landet förrän kungen är död eller avsatt. Effektivt politiskt medel.Mathias Forsberg skrev:Påven kunde även utfärde interdikt, vilket var en mildare form där endast be berörda handlingarna förbjöds.
/Forsberg
Påven
- D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
-
Carolus XII
- Medlem
- Inlägg: 189
- Blev medlem: 1 juni 2003, 11:35
- Ort: Haninge, handen.
- CJBackfire
- Medlem
- Inlägg: 995
- Blev medlem: 2 oktober 2002, 13:40
- Ort: sverige
Örjan skrev:Det svenska ordet för exkomunicering är bannlysning.
Terminologin här är ganska svårfångad, och dessutom ofta använd både inkonsekvent och fel.Mathias Forsberg skrev:Påven kunde även utfärde interdikt, vilket var en mildare form där endast be berörda handlingarna förbjöds.
Exkommunikation (äv. exkommunicering) kan också kallas bannlysning och finns av två grader: Det lilla bannet innebär att man utestängs från Kyrkans Sakrament - med andra ord får man inte, så länge det är i kraft, ta emot nattvarden, gifta sig, bikta sig, etc. Gäller det en präst förbjuds han att handha sakramenten (dvs dela ut nattvarden, viga personer, osv). Det stora bannet innebär att man utestängs helt (tillfälligt) från kyrkans gemenskap, dvs man inkluderas inte i kyrkans förböner, får inte begravas i vigd jord, osv.
Interdikt (av interdicere=förbjuda)kan också användas om lilla bannet mot en enskild person, men syftar oftast på att ett helt område kollektivt utestängs från sakramenten. Det kan gälla ett visst antal namngivna personer, ett kloster, en orden, ett helt land, osv. Det kan alltså knappast sägas vara mildare än exkommunikation. Även detta kallas för övrigt ofta bannlysning (man "lägger ett område under interdikt" eller "under bann").
Både exkommunikation (av båda graderna) och interdikt är tillfälliga straff som inte är avsedda att utesluta folk utan att "bota". Så snart man uppfyllt villkoren lyfts bannet. Den vanligaste orsaken till bannlysning är att man bryter just mot sakramenten (vanhelgar på något sätt, delar ut på felaktigt sätt eller utan att man är prästvigd, bryter mot äktenskapslöftena, osv).
Eftersom bannlysning (av alla slagen) endast rör relationerna med Kyrkan är det naturligtvis inte något som kan användas mot någon annan än Kyrkans medlemmar. Att bannlysa någon som lämnat Kyrkan blir förstås också bara en symbolisk handling som inte ger någon egentlig effekt, likaså när hela länder lades under interdikt under reformationen - vilket vederbörande naturligtvis helt struntade i.
Bannlysning (exkommuniceringar och interdikt) finns i högsta grad fortfarande, framför allt det lilla bannet, som t ex drabbar varenda katolskt par som utan Kyrkans godkännande löser upp sitt äktenskap (dvs alla de som gifter om sig utan att få det förra äktenskapet ogiltigförklarat).
Bannlysning kan också förekomma för exempelvis våld mot biskopar, olydnad mot Kyrkan (gäller i första hand präster/biskopar) och annan verksamhet som är riktad mot Kyrkan.