SK 60 pensioneras

[Grönis]

Det här får mig att tänka på vad en helikopterpilot jag flög med förra veckan berättade. Vi flög en Bell Longranger från 1981. Allt är utbytt förutom skylten med tillverklinginsår och typnummer.. Alla prylar har en garanterad livslängd på 10 000 timmar men byts efter 4 000 timmar. Nu slits delar annorlunda på flygplan jämfört med hlikoptrar, vissa mer andra mindre, men det är intressant att veta hur mycket som är orginal på en SK60 eller andra militärflygplan från 50 eller 60-talet. Eftersom vissa flygplan gjordes i små antal måste det vara komplicerat att finna nya delar? Eller har man haft produktion i gång i alla år?

[Bjernevik]

Den helikopterpiloten torde ha skarvat en hel del...

Gällande t ex skrovkomponenter lär det mesta på ett flygplan från 50- eller 60-talet vara original. När det gäller olika apparater och motorer är det en annan sak, de byts ofta ut i samband med underhåll. Apparater och motorer genomgår sitt egna underhåll och efter detta monteras de tillbaka i någon individ av samma typ.

Skrovreparationer förekommer självklart i samband med skador. Är det större skador finns det i princip tre alternativ; kassera individen, reparera med delar från en annan (tidigare kasserad) individ eller reparera med nytillverkade delar om tillverkning fortfarande pågår.

I sällsynta fall kan det bli frågan om nystartad tillverkning av delar, som när Sk 60 fick flygförbud när vissa bultar höll på att ta slut på grund av materielutmattning. Men det får man se som en extrem (och dyr) nödlösning när man misslyckats med normal materielomsättning.

Hur mycket reservdelar/utbytesenheter som finns att ta av är något som bestäms när ett flygsystem anskaffas. Det har inte så mycket att göra med hur många flygplan som ska tillverkas utan hur länge man har tänkt sig att ha dem i bruk.

[Hans]

Instämmer, tänk ramen på en cykel jämfört med de rörliga delarna.

Vad händer med de Sk 60 som nu pensioneras? SwAFHF får några till som reservdelar, några museum blir glada och sedan?

MVH

Hans

[Bjernevik]

Vad händer med de Sk 60 som nu pensioneras? SwAFHF får några till som reservdelar, några museum blir glada och sedan?

Efter att Flygvapenmuseum och SwAFHF fyllt sina behov torde resten gå till skrot. Man kan liksom inte spara exakt allt som någonsin byggts.

[Hans]

Sant, vad skulle en mer eller mindre intakt gå på om man ville köpa en? Vad pröjsar skrotfirmor för en?

MVH

Hans

[Bjernevik]

Ingen aning vad Stena Metall betalar. Förmodligen mindre än skrotvärdet, de är trots allt ett vinstdrivande företag. För FM del handlar det om att skrotningen ska ske på ett kontrollerat sätt, något vinstintresse finns inte.

Att sälja enstaka individer till en privatperson lär inte komma på fråga så något pris är knappast framräknat.

[Hans]

Tusan också.

MVH

Hans

[Grönis]

Den helikopterpiloten torde ha skarvat en hel del...

Gällande t ex skrovkomponenter lär det mesta på ett flygplan från 50- eller 60-talet vara original. När det gäller olika apparater och motorer är det en annan sak, de byts ofta ut i samband med underhåll. Apparater och motorer genomgår sitt egna underhåll och efter detta monteras de tillbaka i någon individ av samma typ.

Skrovreparationer förekommer självklart i samband med skador. Är det större skador finns det i princip tre alternativ; kassera individen, reparera med delar från en annan (tidigare kasserad) individ eller reparera med nytillverkade delar om tillverkning fortfarande pågår.

I sällsynta fall kan det bli frågan om nystartad tillverkning av delar, som när Sk 60 fick flygförbud när vissa bultar höll på att ta slut på grund av materielutmattning. Men det får man se som en extrem (och dyr) nödlösning när man misslyckats med normal materielomsättning.

Hur mycket reservdelar/utbytesenheter som finns att ta av är något som bestäms när ett flygsystem anskaffas. Det har inte så mycket att göra med hur många flygplan som ska tillverkas utan hur länge man har tänkt sig att ha dem i bruk.

Visst är det så att han överdrev. Hela skrovet inkl. normalt vingarna är orginal när det gäller flygplan. Känner till en Cessna 172 som var från 70-talet som råkade ut för en rangerskada på ena vingen. ingen större buckla egentligen men lösningen blev att byta vingar. Detta medförde en ganska marknat bättre prestanda för den individen..