" Atlantic crossing" ny nordisk storserie

[koroshiya]

Vi kan väl inte veta hur de pratade med varandra, men var det inte så att Norge kände sig säkra, eftersom de bodde halvvägs till Nordpolen, och i fallet med ett tyskt anfall fanns ju alltid Royal Navy.

Säkert hade det tyska anfallet kunnat bli ett fiasko, och om Norge hade satsat på försvaret något eller några år tidigare, men som det var satsade de väl istället på sociala reformer. Visst försvarsanslagen ökade säkert, men mycket snabbare väl i Finland och Sverige.

Den norska mobiliseringen kom också igång alldeles för sent, trots att de väl fick indikationer på att något var på gång.

Det var nog inte så lätt att inse att tyskarna var villiga att chansa ganska mycket.

[von Adler]

De varningar som norrmännen fick, mig veterligen.

November 1939 attackerar Sovjet Finland och visar att åtminstone en stormakt inte respekterar fredliga nordiska länders neutralitet.

I februari 1940 diskuterar den allierade pressen öppet en intervention i Finland, med en landstigning i Narvik och en transport över malmbanan till Luleå och sedan Finland. Tyskland svarar med att öppet förklara att de skulle gå i krig mot Norge och Sverige om dessa tillät allierade trupper på sin mark.

Också i februari 1940 (16-17:e) kommer Altmark-affären, där både tyskar och britter helt och håller ignorerar den norska neutraliteten.

I mars varnar Överste Oster, andrebefälhavare över den tyska militära underrättelsetjänsten Abwehr norrmännen åtminstone två gånger.

31:a mars bekräftar svenska militärattachén i Berlin, Major Curt Juhlin-Dannfelt svenska sjömäns rapporter om att tyskarna lastar trupper på fartyg i de tyska östersjöhamnarna med sina kontakter i den tyska armén. Hans kontakter säger att de tyska trupperna ska anfalla Danmark och Norge och sedan fortsätta till Nederländerna i en stor flankningsmanöver mot Maginotlinjen. Den senare biten är fel, men Juhlin-Dannfelt varnar sina norska och danska kollegor.

6:e april bekräftar befälhavaren för svenska militära underrättelsetjänsten, Överste Carlos Adlercreutz invasionen och varnar norrmännen (vem exakt han varnar står inte med i källorna).

På morgonen den 8:e april kliver tyska militärattachén i Helsingfors, Överste Horst Rössing in på visit hos sin svenska motsvarighet, Överste Gustav von Stedingk och meddelar att imorgon invaderar Tyskland Danmark och Norge, men Sverige behöver inte oroa sig. Redan innan lunch har von Stedingk meddelat Utrikesminister Günther, som omedelbart telegraferar sina norska och danska kollegor.

Också den 8:e april torpederar den polska ubåten Orzel det tyska skeppet Rio de Janerio utanför Norges kust. Norska flottan räddar stridsutrustade tyska soldater ur vattnet. Dessa skryter med att de inte kommer vara fångar länge, morgonen efter kommer Tyskland för att beskydda Norge från britterna.

På kvällen den 8:e skuggar svenska flottan den tyska eskader som seglar norrut för att landstiga i Oslo och rapporterar dess sammansättning, position och kurs till norska flottan.

I den här situationen debatterar Stortinget länge och väl in på kvällen den 8:e och beslutar till slut om en partiell mobilisering med inställelsetid den 11:e.

Det finns en del historier om norrmän som dyker upp vid mobiliseringsdepåer på morgonen den 9:e och blir hemskickade, då de ska ställa in sig den 11:e, inte den 9:e.

Med den här mängden varning borde Norge ha gjort med tidigare i min mening, även om det är resonabelt att anta att det inte går att invaderaa Norge över ett Nordsjön kontrollerat av Royal Navy.