Handelsfartyg utanför spärren

[MD650]

Vilka inlägg skall delas och få en egen tråd?

[sveahk]

Förslag...börja med den här...

Vidare i arkivet:
Det här låter intressant - den svenska tankbåten INDUSTRIA sänks den 25 mars 1943 - troligtvis utanför Brasilien - av den tyska ubåten U 518. En besättningsman avlider, 25 överlever varav minst två svenskar (Kapten LORENTZON och övermaskinisten ARTUR JAKOBSSON) tas ombord på ubåten och med tre andra "fångar" får de skjuts tillbaka till Europa, till ubåtsbasen i Lorient, Frankrike. Där de tydligen blir frisläppta och kan återvända till Sverige.

Och väl hemma blir de grundligt utfrågade av C-Byråns representanter...här några avsnitt...

ubat.jpg

ubat2.jpg

ubat3.jpg

"25. März 1943: Versenkung des schwedischen Tankers Industria (1.688 BRT, 1 Toter, 25 Überlebende)"
https://de.wikipedia.org/wiki/U_518

Någon som vet mer om den historien, t.ex. vad hände med resten av de överlevande besättningsmännen från INDUSTRIA?

Hans K

...och sluta med den här...

Hans K

Det är mycket möjligt att ubåten inte hade skjutit - om angreppet skett i dagsljus och de kunnat se de svenska färgerna
på fartygssidan och - namnet/Sverige.
Låter fantasins leka lite - INDUSTRIA k a n ha befraktats mellan neutrala länder i Mellan - & Sydamerika 1943 - och
i så fall - inte varit lovligt byte.

Jag får känslan att det var ytterst få länder/områden som Kriegsmarine betraktade som neutrala på den amerikanska kontinenten. Exempelvis Curacao som egentligen var Nederländskt, men som kontrollerades av de allierade. Det måste ha varit frestande för en ubåtskapten att på något sätt alltid motivera en sänkning av ett lätt byte med allt vad det innebar av ära, vidare var det nog också lätt att motivera att man sänkte brasilianska kustfartyg innan krigstillstånd rådde eftersom landet upplät amerikanska baser.

[Hans]

Delat från denna tråd.

MVH

Hans

[Amund]

Tack MD650 för den nya tråden!

Den siste kvarvarande Lloydaren med vår kapten Sten Lindhé lämnade nu i början av juli -43 Philadelphia för Curacao och därifrån gick resan vidare mot Rio med styckegods. Den 9:e juli på kvällen befinner sig det fullt upplysta fartyget ungefär på positionen N8° W48° och två strålkastare lyser upp den svenska flaggan. Kapten Sten befinner sig i sin hytt och har slumrat en stund efter en god middag, klockan är 18:50 och han bläddrar i en amerikansk veckotidning och röker en god cigarr när plötsligt en matros knackar på dörren - Kapten – Vi har en ubåt en kabellängd om styrbord

Fortsättning och avslutning:

Kapten Lindhé sprang ut på däck och kunde där se ubåten som följde Scandinavia på parallellkurs, det var molnigt och mörkret hade redan börjat lägga sig. Han springer till manskapsmässen där han uppmanar manskapet att äta färdigt eftersom det kan komma att dröja innan nästa varma måltid. Sedan samlar han ihop alla hemliga handlingar i sin hytt och dumpar dessa med en tyngd på babordssidan. Samtidigt ser han hur ubåten girar utåt styrbord och ökar farten och efter en stund girar hon babord tills hon ligger med förstäven tvärs mot Scandinavia, plötsligt slår det ned ett varningskott från ubåtens däckskanon för om fartyget och då finner kapten Lindhé det bäst att slå stopp i maskin. Han beordrar överstyrman att signalera till ubåten - ”Was haben sie fur order, bitte”?

Ubåten som är U-510 svarar att han vill se skeppspapperna och en livbåt sjösätts varefter Lindhé ros över. Han hjälps upp i tornet och välkomnas av Kapitänleutnant Alfred Eick som snart meddelar att de har 30 minuter på sig innan Scandinavia kommer att sänkas. Man behandlas korrekt och slutligen tar man farväl, kapten Lindhé kan notera att ingen Hitlerhälsning förekommer ombord i ubåten.

Tillbaka vid Scandinavia sjösätts den andra livbåten och besättningen ror snabbt bort från området med den proviant man kunnat ta med sig. När man kommit någon sjömil bort hörs en dov detonation samtidigt som belysningen slocknar, en rökpelare stiger upp midskepps och inom kort försvinner fartyget från havets yta. Det är trångt ombord och man sätter kurs mot Paramaribo i Holländska Guyana. Det är fruktansvärda förhållanden på den små båtarna och värmen tar ut sin rätt.

Man kämpar med rodden och efter elva dygn når man hamnen i Paramaribo. Här sätts man i fångläger där man behandlas mycket illa till att börja med, senare efter hjälp från svenska UD tillåts några att åter ta hyra i något fartyg, de återstående skickas med ett amerikanskt trupptransportfartyg till Trinidad och man får nu en lång väntan i Port of Spain. Här är förhållandena mycket bättre för besättningen men slutligen skickas de sista tio vidare med Transatlantics tankfartyg Bera den 15:e oktober 1943 till Buenos Aires.

Resan går utan missöden och den 7:e november förtöjer man i den Argentinska huvudstaden, tanken med Buenos Aires är att det där anses vara lättare att här hitta lämplig transport hem till Sverige. Här får man dock tyvärr veta att den så kallade lejdtrafiken blivit tillfälligt blivit stoppad och ingen vet när den ska återupptas igen.
Lejdtrafiken innebar en av både allierade och axelmakterna godkänd passage av handelsfartyg mellan Sverige och fjärran hav. Passagen gick via kontrollstationer av tyskarna i Kristiansand och av britterna på Färöarna.

Nu föll det sig så att vår författare kapten Lindhé upptäckte att ett av Transatlantics fartyg – m/s Vingaren låg i hamnen…

vingaren_.jpg (26.58 KiB) Visad 1640 gånger

Och befälhavaren ombord på henne var ingen mindre än Sten Lindhés egen bror… Så dagen innan julafton 1943 avgår man från BA mot Lissabon. Under resans gång får man besked om att Lejdtrafiken åter kommit igång och man fortsätter till Torshavn på Färöarna för att sedan fortsätta genom minfälten till den norska kusten. Efter några timmars kontroll i Kristiansand släpper tyskarna henne och den 24:e januari är Sten åter på svensk mark.

Efter ytterligare befälhavarejobb på rederiets Suecia, Saga och Patricia går Sten Lindhé i pension 1956. Och då ska man tänka på att han hade en otrooolig tur jämfört med många andra svenska sjömän.

[varjag]

Mycket intressant Amund!
Här bild av

ms SCANDINAVIA.jpg (65.41 KiB) Visad 1627 gånger

det fullt upplysta fartyget ungefär på positionen N8° W48° och två strålkastare lyser upp den svenska flaggan....

Det var just så svenska fartyg seglade - strålkastarna skulle belysa de svenska flaggorna målade på fartygssidan....men tyskarna
tyckte - att flaggorna var ''dåligt uppysta''

The U-boat had spotted the ship with navigation lights set and barely visible nationality markings. The Germans asked for the name and ordered the master to come aboard with the papers, which showed that the vessel was en route for the enemy. Eick decided to sink the ship in accordance with the prize rules and gave the crew a half an hour to leave the ship in the two lifeboats. At 02.50 hours, the

Ubåten hade full rättighet sänka fartyget - som hade amerikansk last - till Sydamerika.

My tuppence, Varjag

[varjag]

sveahk » ons jun 15, 2016 3:19 pm

Förslag...börja med den här...

Det är faktiskt lite svårt veta var man kan börja - och sluta med ett så stort ämne ?
Mer än 200 svenska fartyg gick förlorade som ''krigsförluster'' 1939-1945 - och med c:a 2000 sjömän
som atomiserades, brändes-eller frös ihjäl och - drunknade.
De flesta genom ubåtstorpeder och minor. Några medelst flygbomber, både tyska och engelska.
De allra flesta förlusterna - skedde ''utanför Skagerackspärren'' - men som troligen bekant, även i Östersjön.

För ta mig en funderare - , Varjag

[varjag]

Försök till avspark; Det garanterat äldsta fartyget ''utanför spärren'' - var detta...

hon började sitt svenska liv som ss RAN......jpg (59.54 KiB) Visad 1606 gånger

och var, som framgår av stagseglen- byggd redan 1883. Hon deplacerade 1607 ton och drevs av en 2-cylindrig compound-ångmaskin
om modiga 180 IHK. Via en rad ägarbyten och konkurser såldes hon till Rederi AB Stureborg och fick samma namn -

Røda Kors-fartyget ss STUREBORG.jpg (61.22 KiB) Visad 1606 gånger

Hon med andra svenska fartyg, deltog i Röda Kors-hjälpen till Grekland 1942-45, ett behjärtansvärt företag då grekerna svalt......
Under sin befälhavare -

Kapten John Mauritz Persson.png (47.2 KiB) Visad 1606 gånger

befanns hon sig på resa från Pireaus till Haifa, då STUREBORG den 9:e juni 1942 - angreps av

Italienska Capronibombplan......jpg (10.45 KiB) Visad 1606 gånger

Fartyget sjönk snabbt -

Ten men, together with the captain J. M. Persson, managed to get on a raft, and was driven around in the Mediterranean for 19 days. When the raft was landed near Gaza only one man was alive, a portugis crewmember. 20 men was killed.

Sexton av dem - var svenskar.

http://www.wrecksite.eu/wreck.aspx?131989

Varjag

[sveahk]

C-byrån i Sverige fick en hel del rapporter från svenska sjömän som klarat sig hem efter vådliga strapatser på världshaven. Det kan säkert vara av intresse att ta del av ett par, först denna från mitten av augusti 1941...

konvojaug41.jpg (85.12 KiB) Visad 1593 gånger

...och denna rapport kom också i augusti...

konvoj3.jpg (81.37 KiB) Visad 1593 gånger

konvoj4.jpg (47.13 KiB) Visad 1593 gånger

konvoj5.jpg (59 KiB) Visad 1593 gånger

konvoj6.jpg (44.49 KiB) Visad 1593 gånger

Hans K

forts.

[sveahk]

forts.

konvoj7.jpg (47.15 KiB) Visad 1593 gånger

konvoj8.jpg (30.66 KiB) Visad 1593 gånger

Våra kunniga sailors ombord på Skalman hittar säkert namnet på det svenska fartyget...?!

Hans K

[Amund]

Vilken underbar tråd!

Tack Varjag för gamlingen Stureborg!

Och tack Sveahk för dina alltid intressanta rapporter.

Våra kunniga sailors ombord på Skalman hittar säkert namnet på det svenska fartyget...?!

Det handlar om AB Svenska Amerika Mexiko Linjens m/s Trolleholm på 7500 dwt (byggd -22), som hade oturen att stöta på den tyska kaparen HSK Thor.

trolleholm.jpg (3.2 KiB) Visad 1589 gånger

Jag har just läst en berättelse av mässmannen Johannes Magnusson som var med om denna sänkning. Det är en mycket intressant redogörelse som börjar ombord på Kungsholm i New York och går via konvojfart i Nordatlanten till det hårda livet i ett tyskt fångläger för sjöfolk nära Hamburg/Bremen. Jag ska försöka redogöra för det viktigaste vid ett senare tillfälle.

[Amund]

En otrolig bragd!

I september 1938 sjösätts detta lilla fartyg på 1225 dwt vid Öresundsvarvet i Landskrona under namnet m/s Wiril, hon är utrustad med en 4-cylindrig Atlasdiesel på 1230 hk och har en toppfart på 12 knop. Den sista november samma år överlämnas hon till Stockholms Rederi Ab Svea. Hon sätts genast in i trafik på norrlandshamnarna och är väl egentligen ett ganska så oansenligt litet fartyg som chartras av staten för isbrytning i Norrland under vintern 1940, därefter blir hon upplagd pga. bränslerestriktioner.

Varför skriver jag om det här lilla kustfartyget i denna tråd undrar ni kanske, jo ni ska få se senare… I mars 1942 blir hon chartrad av Fischereinkaufsgemeinschaft att gå mellan Luleå och Stettin med färsk fisk från Nordnorge och denna trad fortsätter till 1943 när Röda korset chartrar henne för att gå med hjälpsändningar till Grekland.

Det är den 7:e februari och Wiril ligger förtöjd i Chios Grekland, Röda-korsflaggan är tydligt målad på utsidorna liksom på luckpresenningarna. Ändå anfalls man av brittiska flygplan som flyger strax ovanför masthöjd och beskjuter däcket i flera vågor. Fartyget börjar brinna midskepps och medan besättningen desperat försöker släcka branden återkommer planen och dödar maskinchefen, en grekisk matros, andre styrman och en svensk Rödakors-delegat.

Hela överbyggnaden midskepps blir utbränd och hjälpmaskiner och elen är obrukbar. Övermaskinisten är skadad men inleder genast arbetet med att reparera maskinerna och i april kan man påbörja resan till Istanbul i Turkiet dit man når den 1:a maj. Vi ska återkomma senare till m/s Wiril

Vi hoppar vidare till vårt andra fartygsöde som blir det nybyggda Sveafartyget m/s Fenja som efter att ha lämnat Finnbodavarvet i april 1944 direkt sätts in i samma Greklandstrafik genom Röda korsets räkning. Fenja går först till Kanada och lastar spannmål i St John’s, New Foundland och avgår senare mot Grekland med denna viktiga hjälpsändning.

fenja.jpg (3.15 KiB) Visad 1572 gånger

Det är tidig morgon den 13:e juni 1944 och man befinner sig intill ön Kali som hör till Tolvöarna, klockan är strax före 6 när det plötsligt sker en explosion och fartyget får snabbt en svår slagsida och hon är dömd att gå till botten. Besättningen kan inte göra annat än att med livbälten hoppa i vattnet. Hela besättningen kan dock räddas av två turkiska motorbåtar och förs till Turkisk mark.

Nu hoppar vi till ett tredje fartygsöde – Nämligen Svenska Lloyds m/s Camelia som under årets sista dagar 1943 i Salonikis Grekland går ut för att läktra en vetelast från Orientlinjens Bardaland när en magnetmina exploderar på babordssidan, två bogserare lyckas dra henne till grundare vatten där hon ställer sig på botten med aktra lastrummet och maskinrummet vattenfyllda.

camelia.jpg (3.68 KiB) Visad 1572 gånger

Hon bärgas dock under vårvintern och bogseras till Istanbul för att genomgå en provisorisk reparation i slutet av mars 1944.



Och det är egentligen nu vår galna historia börjar, jag vet inte vem, men någon galning får för sig att den svårt skadade m/s Wiril ska bogsera den manöverodugliga m/s Camelia hem till Sverige – Mitt under brinnande krig, förbi minspärrar, genom tyska ubåtsvargflockar och inte minst genom upprörda hav…

Tydligen är det någon med god övertalningsförmåga som kom med idén för den 1:a augusti är man klara att påbörja den långa resan. Förutom att man flyttat över Fenjas besättning ombord på Camelia så har man även flyttat över Camelias fungerande styrmaskin till den bogserande Wiril, det innebar att Camelia fick handstyras från poopdäcket. Man har även lyckats komma över en 215 meter lång 4½ tums vajer i Istanbul som man har shacklat fast i Camelias ankarkätting och den andra änden har man lagt runt fyra-luckan ombord på Wiril - Resan kan börja!

En turkisk bogserare hjälper till genom Marmarasjön och därefter stacks trettio famnar ut av Camelias ankarkätting och därmed har man en bogserkabel på ca 270 meter. Den 6:e lämnar man turkiska farvatten och styr västerut genom Medelhavet. På kvällen drabbas man av en kuling från NV och bägge fartyg rullar en hel del, beklädnaden på kättingen skavs snabbt av i klyset och Wiril får regelbundet sakta ned så att man kan förnya smärtingen (segelduk för att skydda vajern).

Den 15:e ankommer man lyckligt Gibraltar där man ankrar. Två dagar senare när man ska hiva ankaret upptäcker man att ankarspelet inte fungerar, det innebär att besättningen måste palma hem ankaret. Det innebar att man med hjälp av tvåans vinsch kunde spela hem kättingen meter för meter, denna procedur tar fem timmar. Den 19:e ankommer man Lissabon där man får ankarspelet provisoriskt reparerat under fyra dagar innan det bär av rakt västerut ut i den vilda Atlanten.

Vid månadsskiftet augusti/september rundar man Azorerna och fortsätter med kurs NNO. Det råder ofta svår sjö och vajern har ätit sig långt in i Wirils luckarmar, samtidigt är det mycket svårt för Camelias rorsman att hålla kursen från poopdäcket utan sikt föröver. Det är ett under att vajern håller och den 11.e löper man in i Torshavn på Färöarna för brittisk kontroll, sedan fortsätter vansinnesfärden österut och den 14:e anlöper man Kristiansand i Norge, nu är det dags för tysk kontroll.

Efter 38 dygn och över 1000 sjömils bogsering möts man upp på svenskt territorialvatten av bogseraren Herbert från Röda bolaget som övertar uppgiften den sista biten. För sin fantastiska insats får Wirils befälhavare Henning Isberg motta Vasaorden ur Gustav V:s hand.

Inget dåligt sjömanskap får man säga!

[varjag]

Det handlar om AB Svenska Amerika Mexiko Linjens m/s Trolleholm på 7500 dwt (byggd -22), som hade oturen att stöta på den tyska kaparen HSK Thor.

TROLLEHOLM sänktes av THOR den 25:e mars 1941
http://www.faktaomfartyg.se/trolleholm_1922.htm

Kan berätta att tre veckor senare var det ''dags igen'' för ett svenskt fartyg att falla offer för HSK THOR....Grängesbergs -

ss SIR ERNEST CASSEL.jpg (56.13 KiB) Visad 1563 gånger

- en Tiotuentons malmångare som gick i barlast p.r.t. Lourenco Marques i portugsiska Ostafrika - prejades, bordades och sânktes
av energiske Kpt Otto Kähler.

The last ship intercepted by THOR on her first cruise was on 16 April, on her way back to Germany; the Swedish ore carrier Sir Ernest Cassel. Two warning shots were fired, which stopped the ship; her crew was taken aboard Thor, and she was sunk by demolition charges.

http://www.faktaomfartyg.se/sir_ernest_cassel_1910.htm

Varjag

[varjag]

sveahk's post om ''tjockbojen'' - visar en anordning som torde varit okänd i svenska handelsflottan -

den s k Tjockbojen.jpg (30.66 KiB) Visad 1561 gånger

Den kallades ''Fogbuoy'' på engelska och är konstruerad så att vid bogsering, akter om ett fartyg - kastar den upp en
väl synlig vattenfontän.
Vid gång i dimma (men under dagsljus) - kan efterföljande fartyg i en kolonn - SE vattenfontänen innan man siktar
fartyget som bogserar den. Och därmed inte bara hålla rätt position i kolonnen. Men undvika kollisionsrisk.

Varjag

[varjag]

Stort tack Amund för denna biten - som var mig helt okänd!

Och det är egentligen nu vår galna historia börjar, jag vet inte vem, men någon galning får för sig att den svårt skadade m/s Wiril ska bogsera den manöverodugliga m/s Camelia hem till Sverige – Mitt under brinnande krig, förbi minspärrar, genom tyska ubåtsvargflockar och inte minst genom upprörda hav…

Tydligen är det någon med god övertalningsförmåga som kom med idén för den 1:a augusti är man klara att påbörja den långa resan. Förutom att man flyttat över Fenjas besättning ombord på Camelia så har man även flyttat över Camelias fungerande styrmaskin till den bogserande Wiril, det innebar att Camelia fick handstyras från poopdäcket. Man har även lyckats komma över en 215 meter lång 4½ tums vajer i Istanbul som man har shacklat fast i Camelias ankarkätting och den andra änden har man lagt runt fyra-luckan ombord på Wiril - Resan kan börja!

En turkisk bogserare hjälper till genom Marmarasjön och därefter stacks trettio famnar ut av Camelias ankarkätting och därmed har man en bogserkabel på ca 270 meter. Den 6:e lämnar man turkiska farvatten och styr västerut genom Medelhavet. På kvällen drabbas man av en kuling från NV och bägge fartyg rullar en hel del, beklädnaden på kättingen skavs snabbt av i klyset och Wiril får regelbundet sakta ned så att man kan förnya smärtingen (segelduk för att skydda vajern).

Den 15:e ankommer man lyckligt Gibraltar där man ankrar. Två dagar senare när man ska hiva ankaret upptäcker man att ankarspelet inte fungerar, det innebär att besättningen måste palma hem ankaret. Det innebar att man med hjälp av tvåans vinsch kunde spela hem kättingen meter för meter, denna procedur tar fem timmar. Den 19:e ankommer man Lissabon där man får ankarspelet provisoriskt reparerat under fyra dagar innan det bär av rakt västerut ut i den vilda Atlanten.

Vid månadsskiftet augusti/september rundar man Azorerna och fortsätter med kurs NNO. Det råder ofta svår sjö och vajern har ätit sig långt in i Wirils luckarmar, samtidigt är det mycket svårt för Camelias rorsman att hålla kursen från poopdäcket utan sikt föröver. Det är ett under att vajern håller och den 11.e löper man in i Torshavn på Färöarna för brittisk kontroll, sedan fortsätter vansinnesfärden österut och den 14:e anlöper man Kristiansand i Norge, nu är det dags för tysk kontroll.

Efter 38 dygn och över 1000 sjömils bogsering möts man upp på svenskt territorialvatten av bogseraren Herbert från Röda bolaget som övertar uppgiften den sista biten. För sin fantastiska insats får Wirils befälhavare Henning Isberg motta Vasaorden ur Gustav V:s hand.

Inget dåligt sjömanskap får man säga!

Jag beskrev en liknande tysk ''vansinnesbogsering '' över halva Stilla Havet i Blockadbrytartråden.....

Det är svårt för lekmannen att fatta - hur hårt och riksfyllt - arbetet är, att utföra ett sånt här bogserjobb.

Inget dåligt sjömanskap får man säga!

Kapten Isberg förtjänade väl sin Vasatrissa.....


, Varjag

[varjag]

Apropå sveahk's post om -

konvojformering m.m. m.m..jpg (81.37 KiB) Visad 1557 gånger

- inträffade en tråkig sänkning av ett svenskt fartyg den 14:e juni 1942.
Man höll på att formera konvojen HX 194 på redden utanför Halifax,Nova Scotia - när

Transatlantics ms KAAPAREN.jpg (29.87 KiB) Visad 1557 gånger

- med dyrbar last av bl.a. granathylsor - kolliderade med den norska

Wilhelmsens ms TUNGSHA.jpg (52.2 KiB) Visad 1557 gånger

.........KAAPAREN blev så svårt skadad att hon sjönk. I närheten av Halifax fyrskepp......hela besättningen räddades.

Vraket låg på relativt grunt vatten - och stora delar av lasten bärgades - men Kaaparen ligger kvar där hon sjönk

Varjag