Hur slogs man med och mot stridsvagnar?

[Hans]

En annars bra bok med faktafel blir uppfattad som dålig.

Instämmer till fullo.

Det verkar som det är kanske en slarvig översättning av de engelska orginaldokumentet. Ta ta förutom pansaret ovan meningen 'Gevärsammunition skadar hjulen och banden på alla typer av pansarbilar.' Jag har aldrig sett en pansarbil med band (några stridsvagnar kunde ta av banden och rulla på hjulen på trettio-förtiotalen men mig veterligen ingen i tysk tjänst). Halbandvagn (halftrack) är en egen fordonstyp.

Om du vill, prova att lägga ut några utvalda stycken till här på forumet, kanske i en egen tråd, så kan vi komma med synpunkter. Det finns många otroligt skickliga messerwissrar här.

MVH

Hans

[MD650]

Verkar vara en beskrivning från tidigare delen av kriget. Fram till -41??
För sedan krävdes det mer för att nedkämpa en strv.

[Hans]

Fram till -41??

...min kommande bok Tobruk 1941

Slarvpelle, läs inläggen Annar platsar du inte bland besseschmittarna.

MVH

Hans

[MD650]

Fram till -41??

...min kommande bok Tobruk 1941

Slarvpelle, läs inläggen Annar platsar du inte bland besseschmittarna.

MVH

Hans

Har visst läst inläggen. Skulle bara kolla er att ni var med......
*mummel mummel*

[alamein]

Krypande på mina blödande knän närmar jag mig de Stora Grabbarna med många tusen inlägg på Skalman. Själv är jag en tunnis med bara ett dussin, och så blir det fel dessutom! Ja, det blev uppenbarligen inte helt rätt när jag hemma översatte tum-måttet från de gulnande lövtunna kopiorna av den Intell. Sum no 12, 16 april 1941 jag läste i Australian War Memorials läsesal. I mina anteckningar finner jag följande: ”…pansaret är här bara 4/8”, jämfört med 5/8 till 7/8” för resten av tornet och skrovet”. Det var inte lätt för korrläsaren av avslöja att jag missat på kommatecknen, hon vet inte ett dugg om stridsvagnar, och jag är Hans mycket tacksam för att felet upptäcktes.
Samtidigt är det så att det faktiskt står banden i dokumentet. Kanske avser man i rapporten pansargrenadjärernas halvbandsfordon Sd.Kfz. 251 som med sina 6-14,5 mm var lätt bepansrade, fast jag är inte säker på att just sådana deltog i påskattacken. I olika utförande var de senare beväpnade med antingen kulspruta, granatkastare och ända upp till 7.5 cm pansarvärnskanon. Jag föreställer mig att britterna räknade in sådana i begreppet AFV då jag i engelskan inte lyckats upptäcka den i svenskan tydliga skillnaden mellan pansarbilar och bepansrade bilar. Om jag är skyldig till en slarvig översättning är inte helt lätt att avgöra, fordrar en nedstigning i AWM för en titt i originaldokumentet, och helst ska man nog ha med sig en språkexpert och minst en av de ”många otroligt skickliga messerwissrarna” som återfinns på Skalman. Tack för citatet, Hans!
Det är inte ekonomiskt möjligt eller ens önskvärt att kopiera allt man kan ha användning av ur de viktiga arkiven. Inte heller kan man skriva av allt ordagrant för översättning hemma. Det rör sig om sådana mängder att åtminstone jag får lita till en slags snabbskrift som sedan kan bearbetas vid återkomsten till Sverige. I slutet av just denna rapport finner jag två typiska snabbmeningar som kan åskådliggöra detta: "Pvkan och atkrifles är inte essentials för att ta itu med strv. Åtskilliga fall have ocurred in ME där enskilda infanterister har oskadliggjort strv genom ingenuity, guts gevärseld och bensinbomber".
Tobruks garnison visste den 16 april inte så mycket om den framförallt tyska materielen som fördes fram mot dem. Rommels offensiv hade då bara pågått i tre veckor, och de brittiska underrättelserna var mycket bristfälliga. Nu kan vi googla fram data om varenda bandlänk i alla tyska fordon som tillverkades, och de som inte ens hann tillverkas. Så var det inte då. I det längsta ville Mellersta östernkommandot inte inse att det var betydande tyska styrkor på väg. Så sent som den 19 mars var man osäker på om flygspaningen rapporterat en 8-hjulig tysk pansarbil eller en sexhjulig italiensk pansarbil med reservhjul på sidorna.

[Hans]

Krypande på mina blödande knän närmar jag mig de Stora Grabbarna med många tusen inlägg på Skalman.

Äsch, det är bara för att vi inte har ett liv

Fel gör vi alla och någon med ett inlägg kan ha viktigare saker att säga än någon med femsiffriga antal inlägg.

Har du orginaltexten tillgänglig?

MVH

Hans

[MD650]

Instämmer med Hans!
Antalet är inte viktigt. Alla har saker att bidra med.

[alamein]

Tack, Hans. Jag reser mig upp och borstar nödtorftig av mig damm och boss. Nej, dessvärre inte. Australiensarna hade allt på papper. Många papper blev det. Dessvärre kopierade jag rätt lite i AWM, vilket jag förbannade när jag kommit hem. Istället kopierade jag hejdlöst i Bundesarchiv Freiburg, där är urvalet inte så stort, många krigsdagböcker har förlorats under vägen både på slagfältet, i bombningar och genom att de tagit omvägen över US Army efter kriget. Av de 1.4 kg jag fick med mig därifrån tänkte jag publicera ett urval som faksimil i ett appendix till boken, men de vet att ta betalt, så den tanken fick jag skippa. Någon karta blir det. Men är någon sugen på läsestuga Afrikakorps finns jag i Stockholm.
Mvh
KGN

[MD650]

En avknoppning från denna tråd avseende forskning har skapats här.

[Hans]

Bra.

MVH

Hans

[Daniel L]

Jag har aldrig sett en pansarbil med band (några stridsvagnar kunde ta av banden och rulla på hjulen på trettio-förtiotalen men mig veterligen ingen i tysk tjänst).

Österrikiska Saurer och sovjetiska BA-serien.

Noterar att guts nog ska översättas med mod, kallblodighet eller oräddhet snarare än magkänsla.

[Hans]

Jag har aldrig sett en pansarbil med band (några stridsvagnar kunde ta av banden och rulla på hjulen på trettio-förtiotalen men mig veterligen ingen i tysk tjänst).

Österrikiska Saurer och sovjetiska BA-serien.

Du ser, inte ens med femsiffriga inlägg så platsar vi bland besseschmittarna.

MVH

Hans

[Stefan]

Skjut mot hjul, fjädring, anslutningen mellan torn och vagn och nederst i förarens siktspringa.
Pansarvärnkanoner och pansarvärnsgevär är inte nödvändiga för att ta itu med en stridsvagn. Många enskilda infanterister har oskadliggjort stridsvagnar genom uppfinningsrikedom, magkänsla, gevärseld och bensinbomber”.

det här var ett intressant vittnesmål. De har uppenbarligen gjort dessa erfarenheter. Exemplen var kanske inte vanliga, - men måste ha förekommit, och erfarenheterna togs till vara. Intressant att se att man tydligen systematiskt samlade in den här "tysta kunskapen". I andra arméer fördes fram den tysta kunskapen av erfarna underofficerare... I bästa fall.

"Ryssarna" använde sig gärna av buntar av handgranater. Var ganska effektivt, iaf mot larvbanden. Nu var det ju säkert svårt att kasta säkert och prickfritt en bunt handgranater (3-4) mer än några få meter. Så jag antar att det förklarar varför de valde ibland att personligen leverera laddningen. Den egna döden var säker, men det var enklare än att måtta, kasta, träffa rätt - och ändå löpa mycket stor risk att skjutas ner.

Även brandbomber - molotovcoctails - användes allmänt på östfronten med hygglig framgång - iaf av dem som inte hade tillgång till fullgoda militära vapen.

[koroshiya]

En bump efter mer än sju år. Här är en länk till en österrikare på nätet som beskriver plutonsstrid.



Som man kan se där - om det är korrekt - anföll inte hela plutonen samtidigt. Kanske hälften av vagnarna pepprade upptäckta motståndare medan de andra försökte finna nya ställen att skjuta från, eller kanske chanser att köra över motståndet.

Lite intressant är att det påminner mig om lumpen, som jag gjorde i skyttet. Jag tyckte nog att våra anfallsbanor inte kändes realistiska, i att för många rörde sig samtidigt.

Förutsatsen för rörelse måste nog oftast vara att man har en sorts nedtryckande eld, såvida man inte är nästan osårbar för fiendens kulor.

Killen på länken har flera filmklipp som är intressanta att titta på.

[Lejonmod]

Förutom diskussion om 75 mm kanonen på Sherman-vagnen snackar dom även lite om vad som slog ut stridsvagnar
https://youtu.be/-ZKxmlpbwqk