Händelseförloppet:
Min Kampfgruppe lät infanteriet avancera, medan övriga enheter stod still i väntan på fiendens motdrag. Ganska snart dök två obepansrade spaningsbilar upp vid den södra flanken, varav den ena slogs ut av stormkanonvagn #111 och den andra av en Panzerschreck. Ungefär samtidigt utförde brittiska Beaufighter-plan låghöjdsanfall mot mina sydligast belägna kompanier, med effekten att några infanterigrupper raketchockades. Detta följdes av ankomsten av två bepansrade spaningsbilar vid samma flank, men båda två slogs så gott som omedelbart ut – den ena av stormkanonvagn #111 och den andra av en Panzerfaust. Nu riktade dock markattackplanen in sig mot min Kampfgruppes bakre område och luftvärnsstridsvagn #112 slogs ut av en flygplansraket.
Väl medvetna om mina infanterister skickade britterna in 13 stridsvagnar mot den södra flanken samt tre mot den norra i ett försök att understödja det brittiska infanteriet, som nu började synas. Av de sydliga stridsvagnarna avdelades 9 norrut, medan resten fortsatte framåt. Ganska snart brann 3 av stridsvagnarna vid den södra flanken, varav 1 hade fallit offer för stormkanonvagn #111, och 1 av de nordliga stridsvagnarna sköts i brand av stormkanonvagn #121. De 9 stridsvagnarna på väg norrut erövrade en flagga och stötte sedan på min Kampfgruppes infanteri vid den mellersta flanken. Det blev en ganska lång och mycket hård strid om flaggan, men till slut stod alla 9 i brand – samtliga hade fallit offer för infanteriets Panzerfaust – och infanteriet kunde sedan fortsätta sitt avancemang västerut. Samtidigt slogs även den kvarvarande stridsvagnen vid den södra flanken ut av Panzerschreck, vilket gjorde att stormkanonvagnarna helt kunde koncentrera sig på att mota bort det brittiska infanteriet – när spränggranaterna tog slut användes luftvärnkulsprutorna. Under de fortsatta brittiska flyganfallen mot min Kampfgruppes bakre område slogs den bepansrade ammunitionstransportvagnen #112 ut av en flygraket.
Medan striderna mot de 9 stridsvagnarna precis hade ebbat ut vid den mellersta flanken utkämpades det fortfarande mycket hårda strider vid de södra och norra flankerna. I norr hade det brittiska infanteriet, till antalet ungefär en tredjedel av min Kampfgruppes numerär, fortfarande understöd av 2 stridsvagnar samt skickligt insatt artillerield, medan det i söder fanns starkt brittiskt infanteri utan stridsvagnsunderstöd, mot en ungefär lika stor tysk infanteristyrka. 3 av de 4 nordliga stormkanonvagnarna skickades därför västerut för att understödja min Kampfgruppes infanteri och utgöra lite jämvikt mot de två brittiska stridsvagnarna där och i söder gjorde min Kampfgruppes infanteri tillsammans med de tre stormkanonvagnarna desperat motstånd. Därför sattes två artilleriomgångar á 66 150 mm-granater in mot det södra brittiska infanteriet, vilket fick så gott som omedelbar effekt. För även om just denna flagga inte hann erövras innan slaget tog slut så eliminerades i princip det hot som hade utgjorts av det södra brittiska infanteriet, även om striderna här fortfarande fortsatte till slutet. Mitt i allt detta kaos upptäckte stormkanonvagn #121 en lätt brittisk stridsvagn och slog ut den just som den erövrade flagga, samtidigt som luftvärnsstridsvagn #111 sköt ner 1 av de lågflygande Beaufighter-planen.
Läget vid den norra flanken var fortfarande kritiskt: På grund av röken kunde de insatta stormkanonvagnarna inte se stridsvagnarna och samtidigt utsattes infanteriet för brittiska artillerigranater. Men den positiva effekten blev att det brittiska infanteriets avancemangstakt minskade kraftigt och det gav min Kampfgruppe mer tid att samla krafter för att erövra flaggan. Min Kampfgruppes infanteri lyckades hålla stånd, men att avancera förblev en för stor uppgift, beroende på det brittiska infanteriets moteld och den kvarvarande granatchocken från artilleribombardemangen. Plötsligt dök en av de 1 brittiska stridsvagnarna upp ur röken och erövrade flaggan, och även om den ganska omgående slogs ut av en Panzerfaust så hade nu britterna flaggan i sina händer och kunde koncentrera sig på att försvara den och förstärka sina positioner. Nu, i syfte att en gång för alla mota bort min Kampfgruppes infanteri, visade sig också den återstående brittiska stridsvagnen, men den slogs ganska omedelbart ut av stormkanonvagn #122. Med hjälp av de tre stormkanonvagnarna, som nu kunde koncentrera sig på det brittiska infanteriet, började motståndet sakta men säkert att minska, men de höll fortfarande stånd. Av en händelse upptäcktes det att min Kampfgruppes pansarhaubitsar hade det brittiska infanteriet inom synhåll och ett mördande regn av 150 mm-granater såg till att dessa en gång för alla avlägsnade sig samt att flaggan kunde återerövras.
När slaget var över höll min Kampfgruppe 13 av de totalt 21 flaggorna.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade sammanlagt 214 man och 2 fordon, medan britternas förluster blev 288 man, 20 fordon och 1 flygplan. Vid en närmare analys av förlusterna utgjordes för min Kampfgruppes del infanteristerna av ca 205 man och för britternas del uppskattningsvis 190 man. Britterna hade alltså ett litet men icke avgörande övertag i infanteristriderna, men en inte försumbar del av min Kampfgruppes manskapsförluster bör också tillskrivas artilleriet och flyganfallen. Men, precis som tidigare, hade min Kampfgruppes stormkanonvagnar en enorm fördel över det öppna landskapet – kanonen är som sagt samma som den i Panther-stridsvagnen. Om slaget hade pågått längre är jag säker på att min Kampfgruppe till slut hade tvingat bort britterna helt och hållet och sedan erövrat alla flaggorna, det hade bara varit en fråga om tid och eldunderstöd.
Prolog:
Äntligen var då oktober 1944 slut och därmed min Kampfgruppes strider i Holland. Efter slaget ersattes samtliga förluster av OKW, inklusive stormkanonvagn #113 och pansarhaubits #131, och några enheter uppgraderades dessutom. De 6 lätta granatkastarna i det tunga kompaniet ersattes av 5 tunga granatkastare med kaliber 120 mm, en sjätte fanns vid denna tidpunkt tyvärr inte vid tillgänglig som ersättningsmateriel. Det bör ge min Kampfgruppe lite mer att ge i eldunderstöd.
November 1944 börjar med att OKW beordrar min Kampfgruppe till Huertiganwald för att avancera mot amerikanska styrkor. Det betyder ny terräng och nya förutsättningar och precis som innan ger OKW förstärkningar:
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschützen)
2 x schwere GrW Gruppe á 2 120 mm GrW
Det får bli nästa AAR.
Morgan
After Action Rapport: Kampfgruppe Jkpg1977
AAR: Slag 4 - Hürtgenwald, nov 1944
Steel Panther WW2 for Windows
Början av november 1944 och min Kampfgruppe beordras till Hürtgenwald för att stoppa amerikanarnas avancemang. Eftersom Hürtgenwald ligger omedelbart söder om Ruhr-området är pressen extra hög på min Kampfgruppe, eftersom den ny strider på tysk mark.
Terräng:
Den här gången ser terrängen helt annorlunda ut. Det finns tre kullar – två på den västra sidan och en på den östra – och mellan dem en dal. Hela området är täckt med skog och på vissa ställen snövita fält. Det delas av två grusvägar, en väst-öst och en nordväst-syd, vilka skär genom terrängen med korsningen placerad något upp mot det nordöstra hörnet. Målområdena består av tre grupper om sju flaggor jämnt fördelade från norr till söder, med den mittersta förskjuten något åt nordväst.
Fiendens styrkor:
Precis som tidigare borde fiendens styrkor bestå av en överväldigande majoritet infanteri, stridsvagnar, artilleri och möjligen också stridsflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Kettenkraftrad as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 2 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 1 x GrW Gruppe á 1 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPz Gruppe:
- 2 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
2 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
Bedömningar innan slaget:
Det här kräver ny taktik: Understödsenheterna måste placeras på toppen av kullen så att de kan få en överblick av terrängen och infanteriet måste marschera så snabbt som möjligt mot flaggorna. Om min bedömning av amerikanarna stämmer borde deras stridsvagnar färdas på vägen, vilket ger min Kampfgruppe möjlighet att slå ut dem i bakhåll – särskilt då mitt veteranteam med sju bekräftade utslagna fiendetanks.
Början av november 1944 och min Kampfgruppe beordras till Hürtgenwald för att stoppa amerikanarnas avancemang. Eftersom Hürtgenwald ligger omedelbart söder om Ruhr-området är pressen extra hög på min Kampfgruppe, eftersom den ny strider på tysk mark.
Terräng:
Den här gången ser terrängen helt annorlunda ut. Det finns tre kullar – två på den västra sidan och en på den östra – och mellan dem en dal. Hela området är täckt med skog och på vissa ställen snövita fält. Det delas av två grusvägar, en väst-öst och en nordväst-syd, vilka skär genom terrängen med korsningen placerad något upp mot det nordöstra hörnet. Målområdena består av tre grupper om sju flaggor jämnt fördelade från norr till söder, med den mittersta förskjuten något åt nordväst.
Fiendens styrkor:
Precis som tidigare borde fiendens styrkor bestå av en överväldigande majoritet infanteri, stridsvagnar, artilleri och möjligen också stridsflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Kettenkraftrad as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 2 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 1 x GrW Gruppe á 1 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPz Gruppe:
- 2 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
2 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
Bedömningar innan slaget:
Det här kräver ny taktik: Understödsenheterna måste placeras på toppen av kullen så att de kan få en överblick av terrängen och infanteriet måste marschera så snabbt som möjligt mot flaggorna. Om min bedömning av amerikanarna stämmer borde deras stridsvagnar färdas på vägen, vilket ger min Kampfgruppe möjlighet att slå ut dem i bakhåll – särskilt då mitt veteranteam med sju bekräftade utslagna fiendetanks.
Senast redigerad av 1 Morgan, redigerad totalt 19 gånger.
Efter slaget
Händelseförloppet:
Precis som förutsett inleddes slaget med omfattande amerikanska artilleribombardemang och flyganfall. Medan artillerigranaterna uteslutande slog ner på helt fel platser fick däremot flyganfallen redan från början önskad verkan: Luftvärnsstridsvagnen #111, pansarhaubitsarna #111, #112 och #113 samt ammunitionstransportvagnen #111 slogs ut alldeles i början av slaget av lågflygande Mustang- och Lightning-plan. Samtliga pansarhaubitsar var grupperade i en enda klunga, för att efter varje eldgivning omedelbart kunna omgruppera till ett nytt område, men fick tillbringa resten av slaget med att försvara sig mot anfallande flygplan. Men i övrigt utvecklades slaget som förutsett och infanteriet kunde i stort sett obehindrat avancera mot sina respektive flaggrupper. I norr dök en handfull bepansrade spaningsfordon och lätta stridsvagnar upp, men dessa slogs relativt snabbt ut av infanteriets Panzerfausts – även de fåtal amerikanska infanterigrupper som påträffades bekämpades relativt snabbt. Det var egentligen först när den norra infanteristyrkan kämpade sig uppför den nordvästra kullen som problemen började: Artilleriet sköt en effektiv spärreld samtidigt som mer amerikanskt infanteri dök upp. Samtidigt som infanterigrupperna stred hårt för att ta sig upp för kullen smög sig två prickskyttar genom de amerikanska linjerna och erövrade den norra flaggruppen. Ungefär samtidigt tog amerikanska stridsvagnar den mellersta flaggruppen. Medan de här striderna pågick för fullt slogs två Sherman-vagnar ut på den nordvästra vägen av stormkanonvagn #101.
Vid den södra flanken hade det avancerande infanteriet upptäckts, för en intensiv granatkastareld träffade de bakersta leden, men ganska snart hade de två kompanierna erövrat den södra flaggruppen. Under denna stridens gång skulle sex stridsvagnar understödda av artilleri försöka ta dessa, men försöken misslyckades kapitalt. Artillerielden slog ner för långt österut och följaktligen slogs alla stridsvagnar utom en ut av infanteriets Panzerfausts. Den sjätte, en M10, immobiliserades, övergavs av sin besättning och erövrades intakt efter slaget. Ungefär samtidigt utvecklades slaget om den norra flaggruppen till en våldsam kraftmätning. Med hjälp av artilleri hölls min Kampfgruppes infanteri på avstånd och två stridsvagnar eliminerade de två prickskyttarna och erövrade sedan flaggorna. Men det tyska infanteriet fick ny kraft, pressade tillbaka det amerikanska infanteriet, slog ut de två stridsvagnarna och erövrade på nytt flaggorna. Men förlusterna hade varit fruktansvärda: Ungefär hälften av den ursprungliga anfallsstyrkan återstod och de som hade överlevt hade inte kraft nog att stå emot ännu ett våldsamt amerikanskt angrepp. Och amerikanarna angrep på nytt, med infanteri understött av artilleri och stridsvagnar, och den här gången gick flaggruppen permanent förlorad för min Kamfpgruppe, vars nordliga infanteristyrka nu var nere på en fjärdedel av det ursprungliga manskapet. Dessa lyckades dock, mot alla odds, hålla en tunn försvarslinje ca 300 meter öster om flaggruppen. Under de fortsatta flyganfallen mot min Kampfgruppes bakre område slogs pansarhaubits #131 ut av ett Mustang-plan.
Min Kampfgruppe hade fortfarande ett trumfkort på handen: Den mellersta infanteristyrkan hade ännu inte upptäckts och var nästan framme vid sin flaggrupp. Efter ett lätt artilleribombardemang från de fem pansarhaubitsar som fortfarande var i stånd att strida – tre av de återstående åtta artillerivagnarna hade fått sina haubitsar utslagna – avancerade de snabbt och tog de sju flaggorna. Amerikanarna, som helt hade tagits på sängen, satte in sitt sargade infanteri från striderna om de norra flaggorna och skickade även över några artilleriregn, men inget av detta hjälpte. Artillerielden slog ner på fel platser och infanteriet kunde bekämpas utan några större problem. Den mellersta infanteristyrkan höll ståndaktigt fast vid sina positioner och den mellersta flaggruppen var mer eller mindre säkrad. I försök att skicka över en Sherman-vagn från striderna om de norra flaggorna för att understödja det desperata anfallet mot det plötsliga hotet slogs i spillror då stormkanonvagn #113 slog ut den från nära håll.
När slaget var över höll min Kampfgruppe 14 av de totalt 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade 213 man och 7 fordon medan amerikanarnas förluster blev 402 man och 18 fordon. En starkt bidragande orsak till min Kampfgruppes förluster var utan tvekan artilleriet och flyganfallen, utan dessa hade säkert förlusterna bara uppgått till två tredjedelar, men även de understödjande stridsvagnarna gjorde livet surt för infanteristerna – terrängens beskaffenhet tillät inte min Kampfgruppes stormkanonvagnar att effektivt utnyttja sina långskjutande kanoner. Om slaget hade pågått ännu längre är chansen stor att den mellersta infanteristyrkan hade kunnat slå sig fram till den nordliga flaggruppen och tillsammans med den norra infanteristyrkan erövrat den, även om det hade varit svårt.
En närmare analys ger vid handen att 184 av min Kampfgruppes totala förluster utgjordes av infanterister, motsvarande siffra för amerikanarna var uppskattningsvis 310. Detta innebär att min Kampfgruppe hade ett litet, men i längden avgörande övertag i de rena infanteristriderna.
Prolog:
Efter det oväntat framgångsrika motståndet vid Hürtgenwald kommenderar OKH tillbaka min Kampfgruppe till Holland. Uppdraget är den här gången är att avancera mot positioner som hålls av brittiska styrkor. Det är fortfarande november.
De förstärkningar som skjuts till av OKH är:
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x Panzerzug SS (5 x Panther G)
Precis som förutsett inleddes slaget med omfattande amerikanska artilleribombardemang och flyganfall. Medan artillerigranaterna uteslutande slog ner på helt fel platser fick däremot flyganfallen redan från början önskad verkan: Luftvärnsstridsvagnen #111, pansarhaubitsarna #111, #112 och #113 samt ammunitionstransportvagnen #111 slogs ut alldeles i början av slaget av lågflygande Mustang- och Lightning-plan. Samtliga pansarhaubitsar var grupperade i en enda klunga, för att efter varje eldgivning omedelbart kunna omgruppera till ett nytt område, men fick tillbringa resten av slaget med att försvara sig mot anfallande flygplan. Men i övrigt utvecklades slaget som förutsett och infanteriet kunde i stort sett obehindrat avancera mot sina respektive flaggrupper. I norr dök en handfull bepansrade spaningsfordon och lätta stridsvagnar upp, men dessa slogs relativt snabbt ut av infanteriets Panzerfausts – även de fåtal amerikanska infanterigrupper som påträffades bekämpades relativt snabbt. Det var egentligen först när den norra infanteristyrkan kämpade sig uppför den nordvästra kullen som problemen började: Artilleriet sköt en effektiv spärreld samtidigt som mer amerikanskt infanteri dök upp. Samtidigt som infanterigrupperna stred hårt för att ta sig upp för kullen smög sig två prickskyttar genom de amerikanska linjerna och erövrade den norra flaggruppen. Ungefär samtidigt tog amerikanska stridsvagnar den mellersta flaggruppen. Medan de här striderna pågick för fullt slogs två Sherman-vagnar ut på den nordvästra vägen av stormkanonvagn #101.
Vid den södra flanken hade det avancerande infanteriet upptäckts, för en intensiv granatkastareld träffade de bakersta leden, men ganska snart hade de två kompanierna erövrat den södra flaggruppen. Under denna stridens gång skulle sex stridsvagnar understödda av artilleri försöka ta dessa, men försöken misslyckades kapitalt. Artillerielden slog ner för långt österut och följaktligen slogs alla stridsvagnar utom en ut av infanteriets Panzerfausts. Den sjätte, en M10, immobiliserades, övergavs av sin besättning och erövrades intakt efter slaget. Ungefär samtidigt utvecklades slaget om den norra flaggruppen till en våldsam kraftmätning. Med hjälp av artilleri hölls min Kampfgruppes infanteri på avstånd och två stridsvagnar eliminerade de två prickskyttarna och erövrade sedan flaggorna. Men det tyska infanteriet fick ny kraft, pressade tillbaka det amerikanska infanteriet, slog ut de två stridsvagnarna och erövrade på nytt flaggorna. Men förlusterna hade varit fruktansvärda: Ungefär hälften av den ursprungliga anfallsstyrkan återstod och de som hade överlevt hade inte kraft nog att stå emot ännu ett våldsamt amerikanskt angrepp. Och amerikanarna angrep på nytt, med infanteri understött av artilleri och stridsvagnar, och den här gången gick flaggruppen permanent förlorad för min Kamfpgruppe, vars nordliga infanteristyrka nu var nere på en fjärdedel av det ursprungliga manskapet. Dessa lyckades dock, mot alla odds, hålla en tunn försvarslinje ca 300 meter öster om flaggruppen. Under de fortsatta flyganfallen mot min Kampfgruppes bakre område slogs pansarhaubits #131 ut av ett Mustang-plan.
Min Kampfgruppe hade fortfarande ett trumfkort på handen: Den mellersta infanteristyrkan hade ännu inte upptäckts och var nästan framme vid sin flaggrupp. Efter ett lätt artilleribombardemang från de fem pansarhaubitsar som fortfarande var i stånd att strida – tre av de återstående åtta artillerivagnarna hade fått sina haubitsar utslagna – avancerade de snabbt och tog de sju flaggorna. Amerikanarna, som helt hade tagits på sängen, satte in sitt sargade infanteri från striderna om de norra flaggorna och skickade även över några artilleriregn, men inget av detta hjälpte. Artillerielden slog ner på fel platser och infanteriet kunde bekämpas utan några större problem. Den mellersta infanteristyrkan höll ståndaktigt fast vid sina positioner och den mellersta flaggruppen var mer eller mindre säkrad. I försök att skicka över en Sherman-vagn från striderna om de norra flaggorna för att understödja det desperata anfallet mot det plötsliga hotet slogs i spillror då stormkanonvagn #113 slog ut den från nära håll.
När slaget var över höll min Kampfgruppe 14 av de totalt 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade 213 man och 7 fordon medan amerikanarnas förluster blev 402 man och 18 fordon. En starkt bidragande orsak till min Kampfgruppes förluster var utan tvekan artilleriet och flyganfallen, utan dessa hade säkert förlusterna bara uppgått till två tredjedelar, men även de understödjande stridsvagnarna gjorde livet surt för infanteristerna – terrängens beskaffenhet tillät inte min Kampfgruppes stormkanonvagnar att effektivt utnyttja sina långskjutande kanoner. Om slaget hade pågått ännu längre är chansen stor att den mellersta infanteristyrkan hade kunnat slå sig fram till den nordliga flaggruppen och tillsammans med den norra infanteristyrkan erövrat den, även om det hade varit svårt.
En närmare analys ger vid handen att 184 av min Kampfgruppes totala förluster utgjordes av infanterister, motsvarande siffra för amerikanarna var uppskattningsvis 310. Detta innebär att min Kampfgruppe hade ett litet, men i längden avgörande övertag i de rena infanteristriderna.
Prolog:
Efter det oväntat framgångsrika motståndet vid Hürtgenwald kommenderar OKH tillbaka min Kampfgruppe till Holland. Uppdraget är den här gången är att avancera mot positioner som hålls av brittiska styrkor. Det är fortfarande november.
De förstärkningar som skjuts till av OKH är:
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x Panzerzug SS (5 x Panther G)
AAR: Slag 5 - Holland, nov 1944
Steel Panther WW2 for Windows
Min Kampfgruppe beordrades alltså tillbaka till Holland, där så många kamrater till veteranerna föll i oktober. Uppdraget den här gången är att erövra brittiska positioner som inte anses vara så välförsvarade.
Terräng:
Se bild!
Fiendens styrkor:
Mycket infanteri i kombination med stridsvagnar bör försvara denna position. Även pansarvärnskanoner och möjligtvis också flyg borde vara att vänta.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Kettenkraftrad as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPz Gruppe:
- 2 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x Panzerzug SS (5 x Panther G)
Bedömningar innan slaget:
Min Kampfgruppes chanser bör vara goda. Håller den sig bara till planen, med prickskyttarna som spanande enheter för att upptäcka tungt motstånd i tid, bör allt gå som planerat.
Min Kampfgruppe beordrades alltså tillbaka till Holland, där så många kamrater till veteranerna föll i oktober. Uppdraget den här gången är att erövra brittiska positioner som inte anses vara så välförsvarade.
Terräng:
Se bild!
Fiendens styrkor:
Mycket infanteri i kombination med stridsvagnar bör försvara denna position. Även pansarvärnskanoner och möjligtvis också flyg borde vara att vänta.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Kettenkraftrad as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPz Gruppe:
- 2 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
3 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x Panzerzug SS (5 x Panther G)
Bedömningar innan slaget:
Min Kampfgruppes chanser bör vara goda. Håller den sig bara till planen, med prickskyttarna som spanande enheter för att upptäcka tungt motstånd i tid, bör allt gå som planerat.
Efter slaget
Händelseförloppet:
Enheterna avancerade enligt anfallsplanen: Pansarfordonen med Panther-vagnarna i spetsen längst norrut och vid mittflankerna rörde sig de sex infanterikompanierna rakt mot flaggrupperna. Längst fram, med 500 meters mellanrum på bred front, avancerade prickskyttarna som spejare med strikta order att bara öppna eld när det var till Kampfgruppens fördel. Övriga enheter stod still i väntan på fiendens reaktion. Pansarhaubitsarna batterivis med varsitt ammunitionsfordon och granatkastarna med det fjärde. Tanken är att ett batteri ska öppna eld mot ett specifikt mål och sedan omedelbart byta till en ny eldposition så att britternas granater slår ner på fel ställe. Ammunitionslastbilarna stod gömda som reserv och eldledningsfordonet fanns välkamouflerat vid en plats med bra utsikt över målområdet.
Det allra första som hände var att en prickskytt upptäckte två Sherman-vagnar på vakt framför de två nordligaste flaggrupperna, samtidigt som en dold pv-kanon slog ut en Panther-vagn med flera träffar i sidan. Då ingen mer beskjutning inträffade och ingen pv-kanon kunde upptäckas avancerade pansarvagnarna vidare. De upptäckte sedan en till Sherman-vagn på vakt längst norrut vid den norra flanken och slog raskt ut den, varvid en av de två andra Sherman-vagnarna längre söderut öppnade eld, dock utan att träffa. Men omedelbart därefter besköts den av ett pansarhaubitsbatteri, granatchockades och slogs ut av en Panther-vagn. Pansarvagnarna fortsatte på nytt att avancera, tills ännu en pv-kanon öppnade eld, den här gången med resultatet att en av Panther-vagnarna immobiliserades. Men det visade sig att just denna pjäs hade avlossat sina sista granater, för en av prickskyttarna fick besättningen i sitt hårkors och nedgjorde den ner till sista man. Ett allvarligt hot var därmed undanröjt.
Vid de två sydligare flankerna var läget lugnt. De framryckande infanterikompanierna hade än så länge inte stött på något motstånd och de spanande prickskyttarna hade hittills bara upptäckt de ovan nämnda Sherman-vagnarna, varav en redan var utslagen. Även den andra stridsvagnens öde var beseglat, för ett till pansarhaubitsbatteri besköt den och slog ut den med en direktträff. Därmed var det tunga motstånd som hittills hade upptäckts röjt ur vägen. Nu, när Panther-vagnarna hade nått britternas bakre område, beordrade min Kampfgruppe samtliga pansarfordon att vända söderut – Panther-vagnarna skulle anfalla flaggorna bakifrån och stormkanonvagnarna framifrån. Men samtliga råkade ut för problem. Panther-vagnarna besköts av Achilles-vagnar som slog ut en av de tre stridsvagnarna, varvid de resterande två beslöt sig för att närma sig flaggorna i skydd av träden. Stormkanonvagnarna råkade avancera för snabbt, för en infanterigrupp slog ut stormkanonvagn #111 och dödade hela dess veteranbesättning med sex bekräftade segrar bakom sig. Men efteråt dröjde det inte länge förrän den brittiska infanterigruppen var nedgjord ner till sista man och avancemanget söderut fortsatte därefter. En spanande prickskytt upptäckte en andra pv-kanon innan den beskjuta stormkanonvagnarna och nedgjorde snabbt hela besättningen. Ännu ett potentiellt hot var röjt ur vägen av en prickskytt.
Samtidigt hade det avancerande infanteriet stött på motstånd i form av två fyramannapatruller, som snabbt oskadlig gjordes. Men de hade ändå upptäckts och det betydde att det brittiska artilleriet snart skulle öppna eld. Granatregnet slog främst ner bland de bakre leden och påverkade inte avancemangstakten i stort, men det orsakade ändå skada. Under tiden som de sex infanterikompanierna kämpade sig framåt upptäckte spejande prickskyttar två till Sherman-vagnar, varav en Firefly-vagn, vid de två nordliga flaggrupperna. Ganska snart hade ett pansarhaubitsbatteri öppnat eld mot vagnarna och granatchockat dem, varvid de utan risk kunde slås ut av stormkanonvagnarna #112 och #122. Samtidigt öppnade de två övriga pansarhaubitsbatterierna och granatkastarna eld mot britternas bakre område, där spejande prickskyttar vid den södra flanken hade upptäckt granatkastare, luftvärnskanoner och ännu fler stridsvagnar. Resultatet av eldgivningen blev två utslagna Achilles-vagnar, två övergivna granatkastare, en övergiven lv-kanon samt fem granatchockade stridsvagnar – två Sherman-vagnar och tre Churchill-vagnar. Söder om den södra vägen upptäckte en spejande prickskytt två till luftvärnskanoner och två infanterigrupper, som dödade prickskytten. Men de tre efterföljande kulsprutegrupperna nedgjorde lv-besättningarna samt decimerade de två infanterigrupperna – och det infanteri som dök upp efter dem – under resten av slaget.
Nu hade täten av det avancerande infanteriet stött på de infanterigrupperna som försvarade de två översta flaggrupperna och detta kom att leda till en mycket våldsam eldstrid. Trots eldunderstöd från ett pansarhaubitsbatteri fortsatte britterna att hårdnackat försvara sig där de var nergrävda och gick mycket hårt åt mot de olyckligt lottade infanterigrupper som hade tätpositionerna. Allt detta medan det brittiska artilleriet fortsatte att beskjuta de bakre leden med resultatet att infanterigrupp efter infanterigrupp fick återhämta sig efter granatchock efter granatchock. Men många av männen var veteraner och hade upplevt värre situationer, varför de allra flesta kunde motivera sig för att fortsätta kämpa. Men trots förluster på båda sidor var denna strid långt ifrån över. Söder om denna strid hade de fem stridsvagnarna nu återhämtat sig. De båda Sherman-vagnarna och en Churchill-vagn for söderut mot vägen och sedan österut när de var på den. Under tiden hade en spejande prickskytt nästlat sig in söder om den sydligaste flaggruppen, fått en granatkastarbesättning i siktet och nedgjorde alla utom en när han dödades i en våldsam eldgivning från luftvärnskanoner, infanterister och de två återstående Churchill-vagnarna. Men effekten blev ändå att två granatkastare till övergavs och förblev obrukbara under resten av slaget. Nu utsattes området för en våldsam beskjutning från två pansarhaubitsbatterier, vid Churchill-vagnarna granatchockades på nytt och en pv-kanon slogs ut med sin besättning, samtidigt som det tredje batteriet fortsatte att bombardera det hårdnackade brittiska infanteriet. Men brittiskt artilleri öppnade vid samma tidpunkt eld mot det tredje batteriet, varvid pansarhaubitsarna #132 och #134 slogs ut tillsammans med sina besättningar.
Innan de tre stridsvagnarna hade avancerat mot vägen var redan en handfull Panzerschreck-team tillsammans med en infanterigrupp på väg västerut. Därför slogs de två Sherman-vagnarna ut i relativt snabb följd under sin färd österut. Den tredje överrumplades av infanterigruppen, som i brist på pansarvärnsvapen slog ut den genom att kasta in en handgranat genom en av luckorna. Strax därefter, när delar av det avancerande infanteriet hade trängt in i det nyligen bombarderade området, slogs en av det två återstående Churchill-vagnarna ut av en Panzerfaust. Men den återstående lyckades, tillsammans med den återstående lv-kanonen, hålla stånd och hindrade effektivt den handfull infanterigrupper som hade trängt sig in från att erövra flaggruppen. Vid de två nordliga flaggorna bjöd britterna fortfarande på hårt motstånd, även om det var kännbart mindre än från början. En granatkastargrupp sköt fortfarande regelbundet eldunderstöd, men artilleriet i övrigt öppnade endast sporadisk eld. Detta gjorde att infanteriet lyckades avancera ytterligare och nu endast hade tätgrupperna 100 meter från målet. Vid den lugna norra flanken övergav besättningen i den immobiliserade Panther-vagnen sitt fordon och begav sig österut mot säkerheten bakom de tyska linjerna.
Men striden om de fjorton flaggorna fortsatte fortfarande. Förutom att de brittiska infanterigrupperna fortsatte att göra desperat motstånd så blandade sig nu även två pv-kanoner in i striden. Deras spränggranater gjorde det tillsammans med infanteriets gevärsprojektiler och granatkastarprojektilerna helt omöjligt för min Kampfgruppes infanteri att avancera en tum. Det var bara dess stora antal som gjorde att de lyckades hålla sina positioner. Men nu när alla områden utom detta var lugnt kunde alla tillgångliga artillerienheter öppna eld mot denna begränsade sektor. Effekten blev genast märkbar: Pv-kanonerna neutraliserades efter en mycket intensiv moteld från både stridsfordon och infanteri. Det brittiska infanteriet började fly, varvid fyra flaggor kunde erövras av infanteriet och tre av en Panther-vagn.
Slaget slutade oavgjort och vid dess slut höll min Kampfgruppe 7 av de totalt 21 flaggorna.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade totalt 116 man och 6 stridsfordon, varav 3 tillhörde den ordinarie slagstyrkan, och britterna 406 man, 10 artillerienheter och 11 stridsvagnar. Av de brittiska artillerienheterna kunde 3, 1 40 mm-luftvärnskanoner samt 4 76 mm MK II-granatkastare tillhörande 2 granatkastargrupper, erövras efter slaget. Men britterna lyckades å andra sidan lägga vantarna på en helt intakt Panther G, vars enda skador var sönderskjutna bandlänkar och ett sönderskjutet drivhjul. I det avseendet lyckades britterna komma över ett större byte.
Vid en närmare analys blir det ganska snabbt klart att min Kampfgruppe hade ett i slutändan överlägset övertag i de rena infanteristriderna. Den förlorade enbart 94 man i sådana strider jämfört med britterna, vars infanteriförluster bedömdes till 305 man. Lägger man här till min Kampfgruppes eldunderstödsövertag och det faktum att den hade 10 bepansrade stridsfordon jämfört med britternas 3 kvarvarande – efter slaget hittades spår efter ytterligare 2 stridsvagnar – så står det klart att min Kampfgruppe utan problem hade erövrat samtliga flaggor om slaget hade pågått längre.
Prolog:
Medan november övergår i december beordrar OKH min Kampfgruppe att förflytta sig till ytterligare ett område i Holland. Där beordras den gå i ställning för att avancera mot nyckelområden som ännu inte hålls av någon sida. Motståndare blir även den här gången Storbritannien.
Enheterna avancerade enligt anfallsplanen: Pansarfordonen med Panther-vagnarna i spetsen längst norrut och vid mittflankerna rörde sig de sex infanterikompanierna rakt mot flaggrupperna. Längst fram, med 500 meters mellanrum på bred front, avancerade prickskyttarna som spejare med strikta order att bara öppna eld när det var till Kampfgruppens fördel. Övriga enheter stod still i väntan på fiendens reaktion. Pansarhaubitsarna batterivis med varsitt ammunitionsfordon och granatkastarna med det fjärde. Tanken är att ett batteri ska öppna eld mot ett specifikt mål och sedan omedelbart byta till en ny eldposition så att britternas granater slår ner på fel ställe. Ammunitionslastbilarna stod gömda som reserv och eldledningsfordonet fanns välkamouflerat vid en plats med bra utsikt över målområdet.
Det allra första som hände var att en prickskytt upptäckte två Sherman-vagnar på vakt framför de två nordligaste flaggrupperna, samtidigt som en dold pv-kanon slog ut en Panther-vagn med flera träffar i sidan. Då ingen mer beskjutning inträffade och ingen pv-kanon kunde upptäckas avancerade pansarvagnarna vidare. De upptäckte sedan en till Sherman-vagn på vakt längst norrut vid den norra flanken och slog raskt ut den, varvid en av de två andra Sherman-vagnarna längre söderut öppnade eld, dock utan att träffa. Men omedelbart därefter besköts den av ett pansarhaubitsbatteri, granatchockades och slogs ut av en Panther-vagn. Pansarvagnarna fortsatte på nytt att avancera, tills ännu en pv-kanon öppnade eld, den här gången med resultatet att en av Panther-vagnarna immobiliserades. Men det visade sig att just denna pjäs hade avlossat sina sista granater, för en av prickskyttarna fick besättningen i sitt hårkors och nedgjorde den ner till sista man. Ett allvarligt hot var därmed undanröjt.
Vid de två sydligare flankerna var läget lugnt. De framryckande infanterikompanierna hade än så länge inte stött på något motstånd och de spanande prickskyttarna hade hittills bara upptäckt de ovan nämnda Sherman-vagnarna, varav en redan var utslagen. Även den andra stridsvagnens öde var beseglat, för ett till pansarhaubitsbatteri besköt den och slog ut den med en direktträff. Därmed var det tunga motstånd som hittills hade upptäckts röjt ur vägen. Nu, när Panther-vagnarna hade nått britternas bakre område, beordrade min Kampfgruppe samtliga pansarfordon att vända söderut – Panther-vagnarna skulle anfalla flaggorna bakifrån och stormkanonvagnarna framifrån. Men samtliga råkade ut för problem. Panther-vagnarna besköts av Achilles-vagnar som slog ut en av de tre stridsvagnarna, varvid de resterande två beslöt sig för att närma sig flaggorna i skydd av träden. Stormkanonvagnarna råkade avancera för snabbt, för en infanterigrupp slog ut stormkanonvagn #111 och dödade hela dess veteranbesättning med sex bekräftade segrar bakom sig. Men efteråt dröjde det inte länge förrän den brittiska infanterigruppen var nedgjord ner till sista man och avancemanget söderut fortsatte därefter. En spanande prickskytt upptäckte en andra pv-kanon innan den beskjuta stormkanonvagnarna och nedgjorde snabbt hela besättningen. Ännu ett potentiellt hot var röjt ur vägen av en prickskytt.
Samtidigt hade det avancerande infanteriet stött på motstånd i form av två fyramannapatruller, som snabbt oskadlig gjordes. Men de hade ändå upptäckts och det betydde att det brittiska artilleriet snart skulle öppna eld. Granatregnet slog främst ner bland de bakre leden och påverkade inte avancemangstakten i stort, men det orsakade ändå skada. Under tiden som de sex infanterikompanierna kämpade sig framåt upptäckte spejande prickskyttar två till Sherman-vagnar, varav en Firefly-vagn, vid de två nordliga flaggrupperna. Ganska snart hade ett pansarhaubitsbatteri öppnat eld mot vagnarna och granatchockat dem, varvid de utan risk kunde slås ut av stormkanonvagnarna #112 och #122. Samtidigt öppnade de två övriga pansarhaubitsbatterierna och granatkastarna eld mot britternas bakre område, där spejande prickskyttar vid den södra flanken hade upptäckt granatkastare, luftvärnskanoner och ännu fler stridsvagnar. Resultatet av eldgivningen blev två utslagna Achilles-vagnar, två övergivna granatkastare, en övergiven lv-kanon samt fem granatchockade stridsvagnar – två Sherman-vagnar och tre Churchill-vagnar. Söder om den södra vägen upptäckte en spejande prickskytt två till luftvärnskanoner och två infanterigrupper, som dödade prickskytten. Men de tre efterföljande kulsprutegrupperna nedgjorde lv-besättningarna samt decimerade de två infanterigrupperna – och det infanteri som dök upp efter dem – under resten av slaget.
Nu hade täten av det avancerande infanteriet stött på de infanterigrupperna som försvarade de två översta flaggrupperna och detta kom att leda till en mycket våldsam eldstrid. Trots eldunderstöd från ett pansarhaubitsbatteri fortsatte britterna att hårdnackat försvara sig där de var nergrävda och gick mycket hårt åt mot de olyckligt lottade infanterigrupper som hade tätpositionerna. Allt detta medan det brittiska artilleriet fortsatte att beskjuta de bakre leden med resultatet att infanterigrupp efter infanterigrupp fick återhämta sig efter granatchock efter granatchock. Men många av männen var veteraner och hade upplevt värre situationer, varför de allra flesta kunde motivera sig för att fortsätta kämpa. Men trots förluster på båda sidor var denna strid långt ifrån över. Söder om denna strid hade de fem stridsvagnarna nu återhämtat sig. De båda Sherman-vagnarna och en Churchill-vagn for söderut mot vägen och sedan österut när de var på den. Under tiden hade en spejande prickskytt nästlat sig in söder om den sydligaste flaggruppen, fått en granatkastarbesättning i siktet och nedgjorde alla utom en när han dödades i en våldsam eldgivning från luftvärnskanoner, infanterister och de två återstående Churchill-vagnarna. Men effekten blev ändå att två granatkastare till övergavs och förblev obrukbara under resten av slaget. Nu utsattes området för en våldsam beskjutning från två pansarhaubitsbatterier, vid Churchill-vagnarna granatchockades på nytt och en pv-kanon slogs ut med sin besättning, samtidigt som det tredje batteriet fortsatte att bombardera det hårdnackade brittiska infanteriet. Men brittiskt artilleri öppnade vid samma tidpunkt eld mot det tredje batteriet, varvid pansarhaubitsarna #132 och #134 slogs ut tillsammans med sina besättningar.
Innan de tre stridsvagnarna hade avancerat mot vägen var redan en handfull Panzerschreck-team tillsammans med en infanterigrupp på väg västerut. Därför slogs de två Sherman-vagnarna ut i relativt snabb följd under sin färd österut. Den tredje överrumplades av infanterigruppen, som i brist på pansarvärnsvapen slog ut den genom att kasta in en handgranat genom en av luckorna. Strax därefter, när delar av det avancerande infanteriet hade trängt in i det nyligen bombarderade området, slogs en av det två återstående Churchill-vagnarna ut av en Panzerfaust. Men den återstående lyckades, tillsammans med den återstående lv-kanonen, hålla stånd och hindrade effektivt den handfull infanterigrupper som hade trängt sig in från att erövra flaggruppen. Vid de två nordliga flaggorna bjöd britterna fortfarande på hårt motstånd, även om det var kännbart mindre än från början. En granatkastargrupp sköt fortfarande regelbundet eldunderstöd, men artilleriet i övrigt öppnade endast sporadisk eld. Detta gjorde att infanteriet lyckades avancera ytterligare och nu endast hade tätgrupperna 100 meter från målet. Vid den lugna norra flanken övergav besättningen i den immobiliserade Panther-vagnen sitt fordon och begav sig österut mot säkerheten bakom de tyska linjerna.
Men striden om de fjorton flaggorna fortsatte fortfarande. Förutom att de brittiska infanterigrupperna fortsatte att göra desperat motstånd så blandade sig nu även två pv-kanoner in i striden. Deras spränggranater gjorde det tillsammans med infanteriets gevärsprojektiler och granatkastarprojektilerna helt omöjligt för min Kampfgruppes infanteri att avancera en tum. Det var bara dess stora antal som gjorde att de lyckades hålla sina positioner. Men nu när alla områden utom detta var lugnt kunde alla tillgångliga artillerienheter öppna eld mot denna begränsade sektor. Effekten blev genast märkbar: Pv-kanonerna neutraliserades efter en mycket intensiv moteld från både stridsfordon och infanteri. Det brittiska infanteriet började fly, varvid fyra flaggor kunde erövras av infanteriet och tre av en Panther-vagn.
Slaget slutade oavgjort och vid dess slut höll min Kampfgruppe 7 av de totalt 21 flaggorna.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade totalt 116 man och 6 stridsfordon, varav 3 tillhörde den ordinarie slagstyrkan, och britterna 406 man, 10 artillerienheter och 11 stridsvagnar. Av de brittiska artillerienheterna kunde 3, 1 40 mm-luftvärnskanoner samt 4 76 mm MK II-granatkastare tillhörande 2 granatkastargrupper, erövras efter slaget. Men britterna lyckades å andra sidan lägga vantarna på en helt intakt Panther G, vars enda skador var sönderskjutna bandlänkar och ett sönderskjutet drivhjul. I det avseendet lyckades britterna komma över ett större byte.
Vid en närmare analys blir det ganska snabbt klart att min Kampfgruppe hade ett i slutändan överlägset övertag i de rena infanteristriderna. Den förlorade enbart 94 man i sådana strider jämfört med britterna, vars infanteriförluster bedömdes till 305 man. Lägger man här till min Kampfgruppes eldunderstödsövertag och det faktum att den hade 10 bepansrade stridsfordon jämfört med britternas 3 kvarvarande – efter slaget hittades spår efter ytterligare 2 stridsvagnar – så står det klart att min Kampfgruppe utan problem hade erövrat samtliga flaggor om slaget hade pågått längre.
Prolog:
Medan november övergår i december beordrar OKH min Kampfgruppe att förflytta sig till ytterligare ett område i Holland. Där beordras den gå i ställning för att avancera mot nyckelområden som ännu inte hålls av någon sida. Motståndare blir även den här gången Storbritannien.
För den som följer tråden...
...ville jag bara säga att de efterföljande AARs är påväg. Har bara haft jävligt mycket med jobb och omtentastudier att göra. Jag har spelat två nya slag och ska spela ett till nu i dagarna, så tre nya AARs borde vara att vänta nästa vecka!
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Morgan
...ville jag bara säga att de efterföljande AARs är påväg. Har bara haft jävligt mycket med jobb och omtentastudier att göra. Jag har spelat två nya slag och ska spela ett till nu i dagarna, så tre nya AARs borde vara att vänta nästa vecka!
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Morgan
Slag 6
Steel Panther WW2 for Windows
Medan november övergår i december beordrar OKH min Kampfgruppe att förflytta sig till ytterligare ett område i Holland. Där beordras den gå i ställning för att avancera mot nyckelområden som ännu inte hålls av någon sida. Motståndare blir även den här gången Storbritannien.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Baserat på tidigare erfarenheter så borde Storbritanniens styrkor bestå av mycket infanteri och en hel del stridsvagnar kombinerat med artilleri. Men eftersom det rör sig om ett rent avancemang från båda sidor borde det inte vara aktuellt med markattackflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Kettenkraftrad as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
1 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 2 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 1 x Panzerartilleriebatterie:
-- 3 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPzGruppe:
- 3 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x 88 mm PaK 43 L/71
Bedömningar innan slaget:
Den tunga pansarvärnskanonen får försvara det öppna området norröver, medan huvuddelen av stormkanonvagnarna får täcka det södra området. Där kan de, med sin manöverbarhet, lättare förflytta sig för att täcka eventuella döda vinklar. Dessutom går det relativt snabbt att skicka över dem norrut ifall fiendens tyngdpunkt skulle sig visa ligga just där. Infanteriet får avancera kompanivis och stråla samman i mitten av slagfältet. Sedan ska de, om det visar sig möjligt, avancera framåt och ta de allra bakersta flaggorna för britterna. Som vanligt är pansarhaubitsarna uppställda batterivis med varsitt ammunitionsfordon och ska byta position efter varje eldgivning för att inte slås ut av det engelska artilleriet. Här erbjuder terrängen på min Kampfgruppes sida av slagfältet något begränsade manövermöjligheter, men det borde vara möjligt. Som vanligt så borde mina stormkanonvagnar inte ha några som helst problem att ta itu med de brittiska stridsvagnarna.
Händelseförloppet:
Min Kampfgruppe avancerade enligt anfallsplanen och det väntade, slumpvis riktade brittiska artilleriet sköt iväg sina projektiler utan att göra någon skada – endast en prickskytt blev lite lätt granatchockad. Ganska snart dök fyra spaningsfordon upp vid den södra grusvägen och orsakade lite lätt panik bland infanteriet längst fram, men allihop slogs ut av stormkanonvagnarna #122 och #114. Direkt efter att det sista spaningsfordonet hade slagits ut började de tunga enheterna visa sig vid samma väg – de brittiska stridsvagnarna! Det var nu ganska tydligt att fienden lade sin tyngdpunkt just här, vid den södra flanken. Men det visade sig bli en regelrätt massaker på pansarfordonen, då fyra Sherman-vagnar raskt sköts i brand av stormkanonvagn #101. Tung artillerield mot stridsvagnskoncentrationen gjorde att flera av dem granatchockades och som följd slogs ytterligare fem Sherman-tanks, varav en Firefly, ut av stormkanonvagnarna #121 och #111.
Samtidigt som denna strid pågick marscherade infanteriet vidare. De två sydligaste kompanierna utsattes för ett lätt artilleribombardemang, som huvudsakligen träffade de bakre leden, medan de övriga avancerande kompanierna inte stötte på något motstånd. Efter ett tag nådde två av kompanierna fram till den snötäckta slätten i mitten av slagfältet, där brittiskt infanteri visade sig. Det skulle visa sig bli en hård kraftmätning, där det skulle gå åt flera artilleribombardemang för att knäcka britternas stridsvilja. De två kompanierna i norr vek av åt sydväst så fort de passerat de tyska linjerna och erövrade två flaggor. Det sydligaste kompaniet höll sig kvar söder om byn för att hålla det brittiska infanteri, som just hade dykt upp, på avstånd.
Ännu fler brittiska stridsvagnar väster om byn resulterade i ännu ett bombardemang från mina pansarhaubitsar, varvid en Sherman-vagn slogs ut av en direktträff. Och i efterföljderna av artillerielden slog stormkanonvagnarna #114 och #123 ut ytterligare tre Sherman-tanks. I norr hade pansarhaubits av typen Sexton upptäckts av infanterienheter på vägen och slogs därefter ut med en direktträff av stormkanonvagn #112. Strax efteråt visade sig en handfull Sherman-vagnar vid samma väg, men samtliga var utslagna efter några rundor. Den allra sista, en Firefly, föll offer för pansarvärnskanonen. Därefter förblev den norra flanken lugn.
Men vid de södra och mellersta flankerna pågick striderna ännu för fullt. Det brittiska artilleriregnet började över de två kompanierna vid slätten, men de fortsatte ändå att orsaka britterna förluster. På grusvägen började en pluton att avancera för att hålla det brittiska infanteriet borta från den. Den lyckades med att driva bort det infanteri som fanns på vägen, men i övrigt kom de inte särskilt långt. Artillerield från min Kampfgruppes pansarhaubitsar såg också till att hålla fienden i schack och under de fortsatta pansarstriderna slogs tre pansarhaubitsar ut av stormkanonvagnarna #124, #113 och #121 samt ännu en av artilleriet. Fortsatte pansarstrider vid den mellersta flanken skulle senare resultera i två utslagna Sherman-vagnar och en förstörd Churchill VII.
Nu hade de två norra kompanierna kommit i position för att ge understödseld mot det brittiska infanteriet på slätten och detta i kombination med artilleri- och stormkanongranater visade sig bli för mycket – de började fly mot de brittiska linjerna, även om några infanterigrupper fortfarande gjorde motstånd. En handfull infanterigrupper lyckades smyga sig västerut och tog en av flaggorna som funnits i brittiskt ägo ända sedan början av slaget. En handfull stridsvagnar, på väg mot slätten, började då röra sig norrut, men hann inte ta tillbaka flaggan innan slaget var över. En av de ovan nämnde utslagna stridsvagnarna slogs ut här.
När slaget var över höll min Kampfgruppe 13 av de totalt 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade endast 58 man – allihop infanterisoldater – medan de brittiska förlusterna blev 351 man och 26 bepansrade stridsfordon. Av stridsfordonen utgjordes 1 av en pansarhaubits, 4 av spaningsfordon och resten av stridsvagnar. 25 av dessa slogs ut av min Kampfgruppes stormkanonvagnar – alla vann minst en seger vardera under det här slaget – 2 av artilleriet samt 1 av pansarvärnskanonen. Den framgångsrikaste stormkanonvagnen blev #121 som slog ut hela 6 fiendefordon och utökade sitt totala antal segrar till 12. Den övertog därmed ledningen från #114 som ligger god tvåa med 11 segrar, tätt följd av #101 med 10 segerringar runt sin kanonpipa.
Ammunitionslastbilarna ersattes efter slaget av två Sd.Kfz. 252 LGM, eftersom dessa är tåligare mot fientlig eldgivning.
Prolog:
December fortsätter med ordern att Kampfgruppen ska skickas till St. Vith för att attackera amerikanska styrkor. Terrängen ser lite annorlunda, vilket kräver ändrad taktik jämfört med tidigare slag.
Medan november övergår i december beordrar OKH min Kampfgruppe att förflytta sig till ytterligare ett område i Holland. Där beordras den gå i ställning för att avancera mot nyckelområden som ännu inte hålls av någon sida. Motståndare blir även den här gången Storbritannien.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Baserat på tidigare erfarenheter så borde Storbritanniens styrkor bestå av mycket infanteri och en hel del stridsvagnar kombinerat med artilleri. Men eftersom det rör sig om ett rent avancemang från båda sidor borde det inte vara aktuellt med markattackflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Kettenkraftrad as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
1 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 2 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 1 x Panzerartilleriebatterie:
-- 3 x Panzerhaubitz 18m Hummel
- 2 x Munitionstransport:
-- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
2 x Munitions-LKW
1 x FlaKPzGruppe:
- 3 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
2 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x 88 mm PaK 43 L/71
Bedömningar innan slaget:
Den tunga pansarvärnskanonen får försvara det öppna området norröver, medan huvuddelen av stormkanonvagnarna får täcka det södra området. Där kan de, med sin manöverbarhet, lättare förflytta sig för att täcka eventuella döda vinklar. Dessutom går det relativt snabbt att skicka över dem norrut ifall fiendens tyngdpunkt skulle sig visa ligga just där. Infanteriet får avancera kompanivis och stråla samman i mitten av slagfältet. Sedan ska de, om det visar sig möjligt, avancera framåt och ta de allra bakersta flaggorna för britterna. Som vanligt är pansarhaubitsarna uppställda batterivis med varsitt ammunitionsfordon och ska byta position efter varje eldgivning för att inte slås ut av det engelska artilleriet. Här erbjuder terrängen på min Kampfgruppes sida av slagfältet något begränsade manövermöjligheter, men det borde vara möjligt. Som vanligt så borde mina stormkanonvagnar inte ha några som helst problem att ta itu med de brittiska stridsvagnarna.
Händelseförloppet:
Min Kampfgruppe avancerade enligt anfallsplanen och det väntade, slumpvis riktade brittiska artilleriet sköt iväg sina projektiler utan att göra någon skada – endast en prickskytt blev lite lätt granatchockad. Ganska snart dök fyra spaningsfordon upp vid den södra grusvägen och orsakade lite lätt panik bland infanteriet längst fram, men allihop slogs ut av stormkanonvagnarna #122 och #114. Direkt efter att det sista spaningsfordonet hade slagits ut började de tunga enheterna visa sig vid samma väg – de brittiska stridsvagnarna! Det var nu ganska tydligt att fienden lade sin tyngdpunkt just här, vid den södra flanken. Men det visade sig bli en regelrätt massaker på pansarfordonen, då fyra Sherman-vagnar raskt sköts i brand av stormkanonvagn #101. Tung artillerield mot stridsvagnskoncentrationen gjorde att flera av dem granatchockades och som följd slogs ytterligare fem Sherman-tanks, varav en Firefly, ut av stormkanonvagnarna #121 och #111.
Samtidigt som denna strid pågick marscherade infanteriet vidare. De två sydligaste kompanierna utsattes för ett lätt artilleribombardemang, som huvudsakligen träffade de bakre leden, medan de övriga avancerande kompanierna inte stötte på något motstånd. Efter ett tag nådde två av kompanierna fram till den snötäckta slätten i mitten av slagfältet, där brittiskt infanteri visade sig. Det skulle visa sig bli en hård kraftmätning, där det skulle gå åt flera artilleribombardemang för att knäcka britternas stridsvilja. De två kompanierna i norr vek av åt sydväst så fort de passerat de tyska linjerna och erövrade två flaggor. Det sydligaste kompaniet höll sig kvar söder om byn för att hålla det brittiska infanteri, som just hade dykt upp, på avstånd.
Ännu fler brittiska stridsvagnar väster om byn resulterade i ännu ett bombardemang från mina pansarhaubitsar, varvid en Sherman-vagn slogs ut av en direktträff. Och i efterföljderna av artillerielden slog stormkanonvagnarna #114 och #123 ut ytterligare tre Sherman-tanks. I norr hade pansarhaubits av typen Sexton upptäckts av infanterienheter på vägen och slogs därefter ut med en direktträff av stormkanonvagn #112. Strax efteråt visade sig en handfull Sherman-vagnar vid samma väg, men samtliga var utslagna efter några rundor. Den allra sista, en Firefly, föll offer för pansarvärnskanonen. Därefter förblev den norra flanken lugn.
Men vid de södra och mellersta flankerna pågick striderna ännu för fullt. Det brittiska artilleriregnet började över de två kompanierna vid slätten, men de fortsatte ändå att orsaka britterna förluster. På grusvägen började en pluton att avancera för att hålla det brittiska infanteriet borta från den. Den lyckades med att driva bort det infanteri som fanns på vägen, men i övrigt kom de inte särskilt långt. Artillerield från min Kampfgruppes pansarhaubitsar såg också till att hålla fienden i schack och under de fortsatta pansarstriderna slogs tre pansarhaubitsar ut av stormkanonvagnarna #124, #113 och #121 samt ännu en av artilleriet. Fortsatte pansarstrider vid den mellersta flanken skulle senare resultera i två utslagna Sherman-vagnar och en förstörd Churchill VII.
Nu hade de två norra kompanierna kommit i position för att ge understödseld mot det brittiska infanteriet på slätten och detta i kombination med artilleri- och stormkanongranater visade sig bli för mycket – de började fly mot de brittiska linjerna, även om några infanterigrupper fortfarande gjorde motstånd. En handfull infanterigrupper lyckades smyga sig västerut och tog en av flaggorna som funnits i brittiskt ägo ända sedan början av slaget. En handfull stridsvagnar, på väg mot slätten, började då röra sig norrut, men hann inte ta tillbaka flaggan innan slaget var över. En av de ovan nämnde utslagna stridsvagnarna slogs ut här.
När slaget var över höll min Kampfgruppe 13 av de totalt 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell seger.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade endast 58 man – allihop infanterisoldater – medan de brittiska förlusterna blev 351 man och 26 bepansrade stridsfordon. Av stridsfordonen utgjordes 1 av en pansarhaubits, 4 av spaningsfordon och resten av stridsvagnar. 25 av dessa slogs ut av min Kampfgruppes stormkanonvagnar – alla vann minst en seger vardera under det här slaget – 2 av artilleriet samt 1 av pansarvärnskanonen. Den framgångsrikaste stormkanonvagnen blev #121 som slog ut hela 6 fiendefordon och utökade sitt totala antal segrar till 12. Den övertog därmed ledningen från #114 som ligger god tvåa med 11 segrar, tätt följd av #101 med 10 segerringar runt sin kanonpipa.
Ammunitionslastbilarna ersattes efter slaget av två Sd.Kfz. 252 LGM, eftersom dessa är tåligare mot fientlig eldgivning.
Prolog:
December fortsätter med ordern att Kampfgruppen ska skickas till St. Vith för att attackera amerikanska styrkor. Terrängen ser lite annorlunda, vilket kräver ändrad taktik jämfört med tidigare slag.
Senast redigerad av 2 Morgan, redigerad totalt 9 gång.
Slag 7
Slag 7:
Steel Panther WW2 for Windows
December fortsätter med ordern att Kampfgruppen ska skickas till St. Vith för att attackera amerikanska styrkor. Terrängen ser lite annorlunda, vilket kräver ändrad taktik jämfört med tidigare slag.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Då terrängen består av mycket skog är inte pansarvärnskanoner att vänta, däremot stridsvagnar, infanteri och artilleri. Baserat på de förra erfarenheterna från amerikanarna kanske också ett och annat attackflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Kettenkraftrad as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
- 1 x Munitionstransportzug:
-- 4 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
1 x Munitionstransportgruppe:
- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
1 x FlaKPzZug:
- 5 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
5 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
10 x Panzerschreck SS
20 x Spähtruppe SS (with 1 x Panzerfaust)
2 x Sd.Kfz. 250/12
1 x Schwerer Panzerzug (4 x Königstiger)
6 x Mittlere Artilleriebatterie
- 4 x 150 mm sFH 18
Bedömningar innan slaget:
Samtliga pansarfordon får vänta i mitten av min Kamfpgruppes linjer och sedan röra sig till det område där de behövs mest. Det kan finnas minor och bakhåll med Bazookas och då är det bättre att först låta infanteriet passera och rensa upp allt motstånd. Infanteriet får avancera i två styrkor: Fyra kompanier i norr och fyra kompanier i söder. Framför dem rör sig de speciella spaningsgrupperna och Panzerschreck-teamen. Överväldigande artillerield är att vänta, men den stora massan soldater borde ändå kunna pressa sig framåt och eliminera de amerikanska försvarare som stöts på. För pansarhaubitsarna gäller samma rutin som innan: Öppna eld batterivis och sedan omedelbart byta position.
Händelseförloppet:
Det hände inte så hemskt mycket under det här slaget. Det tog lång tid för infanterigrupperna att avancera mot sina mål. Infanteriet i söder upptäcktes och fastnade sedan i en lång eldstrid med envisa amerikanska infanterigrupper. En del av dessa kunde bekämpas, men några fortsatte att bita ifrån trots massiva artilleribombardemang från min Kampfgruppes pansarhaubitsar. Det var först mot slutet som den sista av dessa övergav sina positioner, men då var det redan för sent: Artilleriet hade sett till att tillräckligt många av infanterigrupperna var för granatchockade för att man inte skulle kunna utnyttja läget i tid. Resultatet i söder blev därför bara två flaggor. En 60 mm-grankastargrupp och en kulsprutebunker slogs ut av infanteriet, men bortsett från infanteri var dessa amerikanarnas enda allvarliga förluster vid den här flanken.
I norr var det bara spaningsgrupperna som upptäcktes till en början. De fyra infanterikompanierna tog en lång väg runt den norra skogen och därför överraskades amerikanarna till en början när denna orms huvud syntes till och högg till. Resultatet blev att två flaggor raskt erövrades. Medan de kämpade sig fram började min Kampfgruppe skicka fram pansarfordonen, eftersom spaningspatrullerna hade upptäckt att asfaltvägen norröver varken var minerad eller plats för några bakhåll – På väg västerut gjorde en av luftvärnsstridsvagnarna dem sällskap. Som väntat utsattes ormhuvudet för en mycket precis och intensiv artillerield och detta gjorde det möjligt för fiendens infanteri att återerövra de två flaggorna, trots att de själva för inte så länge sedan hade utsatts för en mördande artillerield. Men stridsvagnarnas ankomst ändrade oddsen. En Sherman slogs ut av en Panzerschreck och en till av Königstiger, som dock ganska omedelbart slogs ut av en Bazooka. Och medan en andra Königstiger körde fast i leran och förblev obrukbar kunde de resterande två tillsammans med stormkanonvagnarna och luftvärnsstridsvagnen hålla det amerikanska infanteriet på avstånd. Detta gjorde att en av de två flaggorna kunde erövras för anda gången. Dessutom kunde två flaggor erövras av några stormkanonvagnar, som sedan framgångsrikt kunde försvara dem.
När slaget var över höll min Kampfgruppe 5 av de totalt 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell förlust.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade 223 man och 1 stridsvagn, medan amerikanarnas förluster blev 298 man, 1 granatkastargrupp, 1 bunker samt 2 stridsvagnar. En närmare analys av förlustsiffrorna visar att min Kampfgruppe förlorade 218 man i de rena infanteristriderna mot amerikanarnas ca 280. Huvuddelen av de båda infanteriförlusterna borde bero på artilleriet. Om slaget hade pågått lite längre kanske min Kamfpgruppe hade lyckats erövra ett par flaggor till, men mer än så hade det inte blivit. Kanske mindre infanteri hade gått åt om anfallsstyrkan precis som innan hade marscherat mot målområdet kompanivis och inte i två stora, sårbara klumpar.
En bättre taktik vore sannolikt, med facit i hand, att ha låtit huvuvdelen av infanteriet avancera på vägen norröver och på så sätt tvinga amerikanarna tillbaka genom det stora antalet. Tillsammans med pansarfordonen hade de onekligen erövrat och hållet fler flaggor än vad som var fallet nu.
Prolog:
Efter det här svåra slaget beordrar OKH återigen min Kampfgruppe till Holland. Uppdraget den här gången är att genom avancemang erövra ett område från britterna. Terrängen är återigen till min Kampfgruppes fördel.
Min Kampfgruppe styrka utökades efter slaget med två halvbandsplutoner. Dessutom ersattes ledningsstabens transportfordon med en Sd.Kfz. 250/8, utrustad med en 75 mm-kanon för närunderstöd av infanteriet.
Steel Panther WW2 for Windows
December fortsätter med ordern att Kampfgruppen ska skickas till St. Vith för att attackera amerikanska styrkor. Terrängen ser lite annorlunda, vilket kräver ändrad taktik jämfört med tidigare slag.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
Då terrängen består av mycket skog är inte pansarvärnskanoner att vänta, däremot stridsvagnar, infanteri och artilleri. Baserat på de förra erfarenheterna från amerikanarna kanske också ett och annat attackflygplan.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Kettenkraftrad as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
- 1 x Munitionstransportzug:
-- 4 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
1 x Munitionstransportgruppe:
- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
1 x FlaKPzZug:
- 5 x Wirbelwind
…vilka har förstärkts med…
5 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
10 x Panzerschreck SS
20 x Spähtruppe SS (with 1 x Panzerfaust)
2 x Sd.Kfz. 250/12
1 x Schwerer Panzerzug (4 x Königstiger)
6 x Mittlere Artilleriebatterie
- 4 x 150 mm sFH 18
Bedömningar innan slaget:
Samtliga pansarfordon får vänta i mitten av min Kamfpgruppes linjer och sedan röra sig till det område där de behövs mest. Det kan finnas minor och bakhåll med Bazookas och då är det bättre att först låta infanteriet passera och rensa upp allt motstånd. Infanteriet får avancera i två styrkor: Fyra kompanier i norr och fyra kompanier i söder. Framför dem rör sig de speciella spaningsgrupperna och Panzerschreck-teamen. Överväldigande artillerield är att vänta, men den stora massan soldater borde ändå kunna pressa sig framåt och eliminera de amerikanska försvarare som stöts på. För pansarhaubitsarna gäller samma rutin som innan: Öppna eld batterivis och sedan omedelbart byta position.
Händelseförloppet:
Det hände inte så hemskt mycket under det här slaget. Det tog lång tid för infanterigrupperna att avancera mot sina mål. Infanteriet i söder upptäcktes och fastnade sedan i en lång eldstrid med envisa amerikanska infanterigrupper. En del av dessa kunde bekämpas, men några fortsatte att bita ifrån trots massiva artilleribombardemang från min Kampfgruppes pansarhaubitsar. Det var först mot slutet som den sista av dessa övergav sina positioner, men då var det redan för sent: Artilleriet hade sett till att tillräckligt många av infanterigrupperna var för granatchockade för att man inte skulle kunna utnyttja läget i tid. Resultatet i söder blev därför bara två flaggor. En 60 mm-grankastargrupp och en kulsprutebunker slogs ut av infanteriet, men bortsett från infanteri var dessa amerikanarnas enda allvarliga förluster vid den här flanken.
I norr var det bara spaningsgrupperna som upptäcktes till en början. De fyra infanterikompanierna tog en lång väg runt den norra skogen och därför överraskades amerikanarna till en början när denna orms huvud syntes till och högg till. Resultatet blev att två flaggor raskt erövrades. Medan de kämpade sig fram började min Kampfgruppe skicka fram pansarfordonen, eftersom spaningspatrullerna hade upptäckt att asfaltvägen norröver varken var minerad eller plats för några bakhåll – På väg västerut gjorde en av luftvärnsstridsvagnarna dem sällskap. Som väntat utsattes ormhuvudet för en mycket precis och intensiv artillerield och detta gjorde det möjligt för fiendens infanteri att återerövra de två flaggorna, trots att de själva för inte så länge sedan hade utsatts för en mördande artillerield. Men stridsvagnarnas ankomst ändrade oddsen. En Sherman slogs ut av en Panzerschreck och en till av Königstiger, som dock ganska omedelbart slogs ut av en Bazooka. Och medan en andra Königstiger körde fast i leran och förblev obrukbar kunde de resterande två tillsammans med stormkanonvagnarna och luftvärnsstridsvagnen hålla det amerikanska infanteriet på avstånd. Detta gjorde att en av de två flaggorna kunde erövras för anda gången. Dessutom kunde två flaggor erövras av några stormkanonvagnar, som sedan framgångsrikt kunde försvara dem.
När slaget var över höll min Kampfgruppe 5 av de totalt 21 flaggorna. Slaget slutade med en marginell förlust.
Förlusterna:
Min Kampfgruppe förlorade 223 man och 1 stridsvagn, medan amerikanarnas förluster blev 298 man, 1 granatkastargrupp, 1 bunker samt 2 stridsvagnar. En närmare analys av förlustsiffrorna visar att min Kampfgruppe förlorade 218 man i de rena infanteristriderna mot amerikanarnas ca 280. Huvuddelen av de båda infanteriförlusterna borde bero på artilleriet. Om slaget hade pågått lite längre kanske min Kamfpgruppe hade lyckats erövra ett par flaggor till, men mer än så hade det inte blivit. Kanske mindre infanteri hade gått åt om anfallsstyrkan precis som innan hade marscherat mot målområdet kompanivis och inte i två stora, sårbara klumpar.
En bättre taktik vore sannolikt, med facit i hand, att ha låtit huvuvdelen av infanteriet avancera på vägen norröver och på så sätt tvinga amerikanarna tillbaka genom det stora antalet. Tillsammans med pansarfordonen hade de onekligen erövrat och hållet fler flaggor än vad som var fallet nu.
Prolog:
Efter det här svåra slaget beordrar OKH återigen min Kampfgruppe till Holland. Uppdraget den här gången är att genom avancemang erövra ett område från britterna. Terrängen är återigen till min Kampfgruppes fördel.
Min Kampfgruppe styrka utökades efter slaget med två halvbandsplutoner. Dessutom ersattes ledningsstabens transportfordon med en Sd.Kfz. 250/8, utrustad med en 75 mm-kanon för närunderstöd av infanteriet.
Slag 8
Steel Panther WW2 for Windows
Efter det här svåra slaget beordrar OKH återigen min Kampfgruppe till Holland. Uppdraget den här gången är att genom avancemang erövra ett område från britterna. Terrängen är återigen till min Kampfgruppes fördel.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
På grund av den öppna terrängen förväntas fienden ha pansarvärnskanoner och stridsvagnar, kombinerat med infanteri och artilleriunderstöd.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
- 1 x Munitionstransportzug:
-- 4 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
1 x Munitionstransportgruppe:
- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
1 x FlaKPz Zug:
- 5 x Wirbelwind
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
4 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x SS Panzergruppe (with 2 x Panther A)
Bedömningar innan slaget:
Terrängen är både till min Kampfgruppes och Storbritanniens fördel: Mina stormkanon- och stridsvagnar har ett öppet skottfält och de tre vägarna som skär genom landskapet borde ha viss positiv effekt på infanteriets avancemang. Men de omfattande träskområdena på den brittiska sidan är onekligen till hans fördel, då det bara finns ett fåtal ställen att snabbt korsa terrängen på – broarna borde av detta skäl vara välbevakade. Alla försök att avancera genom träskmarkerna gör avanceringstakten långsammare och infanterienheterna sårbarare för artillerield.
Anfallsplanen går ut på att infanteriet ska avancera kompanivis, delvis stråla samman och ge varandra ömsesidigt eldunderstöd mot det brittiska infanteri som gör motstånd. Prickskyttarna ska även i detta slaget agera spanare. Artillerienheterna ska som vanligt byta position efter varje eldgivning, medan pansarenheterna är uppdelade i tre mindre styrkor. Den första består av stormkanonvagn #101 och de två Panther-vagnarna, den andra av det första stormkanonsplutonen och den tredje av den andra plutonen. Luftvärnsstridsvagnarna är utspridda över min Kampfgruppes hela området ifall britterna sätter in attackflyg. De tre halvbandsfordonen med kort 75 mm-kanon, inklusive befälhavarens, ska om möjligt ge eldunderstöd för infanteriet och de sex återstående halvbandsvagnarna transporterar de ordinarie kompaniernas två ledningsinfanterigrupper.
Händelseförloppet:
Slaget började som väntat med brittiskt artilleribombardemang och den här gången hade fienden enorm tur. De två halvbandsvagnarna transporterandes den ordinarie Kampfgruppens ledningsinfanterigrupper slogs ut och samtliga passagerare ombord dödades. Men efter det var det lugnt ett par rundor, då infanteriet avancerade och samtidigt spanade mål som kunde hota frammarschen. De upptäckte en Firefly vid den norra flaggruppen och artilleri beordrades mot det farliga målet, med den omedelbara effekten att besättningen granatchockades. Samtidigt sköt britterna ännu mer artillerield mot min Kampfgruppes frontlinje, varvid en halvbandsvagn med en infanterigrupp ur det ordinarie tredje kompaniet samt en 120 mm-granatkastargrupp slogs ut. De allra flesta i infanterigruppen överlevde, medan hela granatkastarbesättningen dödades. Britterna överraskade även min Kampfgruppe med att skicka fram infanteri och lätta spaningsstridsvagnar vid den norra vägen. Medan infanteriet stötte ihop med de tre avancerande kompanierna sköts de fyra Stuart VI-vagnarna snabbt i brand av stormkanonvagnarna #111, #112 och #101 samt av en Panther-vagn. Även en Sherman III som upptäcktes jämte den bombarderade Firefly-vagnen slogs ut av den sistnämnda stormkanonvagnen.
Men trots sina framgångar hade det brittiska artilleriet gjort ett allvarligt misstag, och det var att inte låta pansarhaubitsarna byta position. En av dem, en Priest, upptäcktes längst bak vid den norra vägen och min Kampfgruppe lät samtliga artillerienheter öppna eld mot denna position. Resultatet blev att två Priest slogs ut av fullträffar samt att hela målområdet fylldes av granatkratrar. Nu, när de första infanterienheterna började sprida ut sig på slätterna, vågade sig även de bepansrade stridsfordonen lite längre fram. En Panther-vagn slog ut Firefly-vagnen vid flaggruppen, men slogs direkt efteråt ut av en dittills oupptäckt Sherman III och den andra gick samma öde till mötes då en tung pv-kanon vid den norra flaggruppen slog ut den andra Panther-vagnen. Vid söder hade tre Churchill VII-vagnar upptäckts och dessa gjorde så att avanceringstakten där minskades rejält. Nu hade inte bara de avancerande infanterikompanierna det brittiska infanteriet och en del artillerield att bekymra sig för, utan även spränggranaterna från de tre stridsvagnarna.
Då det stod klart att både den tunga pv-pjäsen och Churchill-vagnarna var stora hot mot den fortsatta frammarschen beordrade min Kampfgruppe omedelbar artillerield mot dessa mål – det förstnämnda målet tog emot eld från inte mindre än två batterier medan det resterande sattes in mot stridsvagnarna; dessutom beordrades de två återstående granatkastargrupperna att öppna eld mot en upptäckt brittisk granatkastargrupp i närheten av pv-kanonen. Granaterna slog ner medan de tunga enheterna stod utom synhåll för hoten och effekten blev så gott som omedelbar: Pansarvärnskanonen utplånades totalt och en av Churchill-vagnarna förstördes av en direktträff. Granatkastargruppen förlorade ett par man, men förblev i stridbart skick.
Med pv-kanonen ur vägen började så pansarfordonen att åter röra sig framåt, men de var noga med att antingen undvika eller hålla fronten mot Sherman III-vagnen vid sjön. Nordöst om denna stridsvagn, och de två infanterigrupper som nu också fanns där, höll en prickskytt på att smyga sig genom träskmarken – denna skulle senare få en avgörande roll då infanteriet började avancera västerut på vägen. I söder besköts de två återstående Churchill-vagnarna av stormkanonvagnarna #113 och #114 och även om ingen av granaterna gick genom pansaret såg de till att minska mängden spränggranater över det avancerande infanteriet i söder. Även andra stormkanonplutonen i söder höll Churchill-vagnarna sysselsatta, allt medan de systematiskt rörde sig västerut. Efter att ha passerat den mellersta asfaltvägen besköts de av en pv-kanon, men efter att först ha mjukats upp av de andra stormkanonvagnarna i plutonen slogs den så gott som omedelbart ut av #123. Därefter fortsatte de sin avancering västerut. Samtidigt, i norr, kom stormkanonvagn #111 i eldposition och slog ut den återstående Sherman III-vagnen, vars besättning överlevde.
Längst bak i höjd med den sydligaste flaggruppen hade två Sherman-vagnar sedan länge upptäckts och nu när det blev mindre mål för artilleriet att koncentrera sig på beordrades granatkastarna att ta itu med dessa. De första salvorna granatchockade stridsvagnsbesättningarna, varvid den ena försvann ur sikte, medan de andra salvorna slog ut den östligaste av stridsvagnarna. Under tiden, i norr, hade inte det farliga motståndet försvunnet utan flera hot återstod fortfarande. Luftvärnsstridsvagn #111, som gjorde pansarfordonen sällskap, slogs ut efter flera salvor från ett par 40 mm-luftvärnskanoner, vilket fick effekten att de återstående tunga enheterna ökade avanceringstakten. På grund av detta utsattes stormkanonvagn #101 för ett bakhåll vid bron av en infanterigrupp och immobiliserades. Det var nu de två prickskyttarna, den ovan nämnda och en till sydöst om bron, ingrep och räddade pansarvagnen från att bli utslagen: Medan den nordligaste av dem regelbundet decimerade infanterigrupperna som fanns vid Sherman III-vraket såg den sydligaste till att utplåna den infanterigrupp som genomfört bakhållet ner till sista man, och detta med de allra sista gevärspatronerna. Nu fortsatte resten av de tunga enheterna sin frammarsch, med infanterigrupperna som närskydd. Samtidigt, vid den sydligaste flaggruppen såg tung artillerield till att slå ut en till av de två återstående Churchill-vagnarna.
Men trots att det bara fanns en handfull infanterigrupper och en Churchill-vagn som hindrade de sydliga infanterigruppernas framfart var många av dem för granatchockade för att göra något annat än att skjuta tillbaka och avancera i en långsam takt. De hade tagit emot många granatregn, och det var egentligen endast de två allra sydligaste som hade undgått upptäckt och därigenom lyckats avancera mycket långt. I sällskap med den andra stormkanonvagnplutonen var de redan framme vid de två broarna och i två långa kolonner avancerade de snabbt framåt. Men nu började det brittiska artilleriet skjuta sina granater mot de bakersta infanterigrupperna, vilket gjorde att bara en handfull av dem lyckades ta sig över bron och påbörja vägen runt de tre trähusen. Min Kampfgruppes artilleri, som nu p.g.a. ammunitionsbrist bara kunde ge begränsat eldunderstöd, sköt de flesta av sina granater mot det brittiska infanteri som var ett potentiellt hot mot tätgrupperna och dessa började ganska snart att överge sina positioner sedan de även hade utsatts för häftig eldgivning från infanteriet ute på de frusna åkerfälten. Och medan stormkanonvagn #121 slog ut den Sherman-vagn som tidigare undkommit granatkastargranaterna slog tätgrupperna ut en 76 mm-granatkastargrupp och tog en av flaggorna. Men den Firefly-vagn som sporadiskt gav eld mot tätgrupperna hann inte slås ut innan slaget tog slut. I norr slogs en av de många 40 mm-luftvärnspjäserna ut av infanteriet och en kanonbestyckad halvbandsvagn förstördes i ett bakhåll från en brittisk infanterigrupp. Slutligen slogs den återstående Churchill-vagnen ut av pansarhaubitsarna.
När slaget var slut höll min Kampfgruppe 1 av de 21 flaggorna. Slaget slutade oavgjort.
Förlusterna:
Min Kampfgruppes förluster blev 175 man, 1 granatkastargrupp samt 7 bepansrade stridsvagnar. Storbritannien förlorade 239 man, 2 pansarvärnskanoner och 17 bepansrade stridsfordon. Analyserar man sedan dessa förluster lite närmare visar det sig att båda sidor led i stort lika stora förluster i de rena infanteristriderna – ca 140 man var. Det var alltså inte här som striden avgjordes, utan den avgjordes de andra förlusterna, där min Kampfgruppe hade ett på sikt avgörande övertag. Om det här slaget hade pågått längre hade Storbritannien till slut tvingats backa för att sedan förlora sina flaggor en i taget. Men det hade tagit mycket tid i anspråk: Firefly-vagnen hade till slut slagits ut av stormkanonvagnarna väster om broarna och de stora infanterimassorna ute på de frusna åkerfälten hade till slut kunnat ta sig förbi träskmarkerna, men bristen på artilleriunderstöd – mot slutet av slaget hade bara fem av pansarhaubitsarna ammunition – hade gjort det svårt. Om inte Panther-vagnarna hade slagits ut så hade de utan tvekan kunnat bidra till att öka avanceringstakten markant.
Efter slaget ersattes och reparerades alla förlusterna, allt utom granatkastarna. Dessa ersattes istället av tre Maultier, vart och ett utrustat med tio 150 mm-raketavfyrningsrör. Samtidigt organiserades artillerienheterna om: Pansarhaubitsarna delades in i fyra batterier om tre pjäser och ett ammunitionsfordon medan de nya artillerifordonen förses med de resterande två ammunitionsvagnarna. Detta eftersom de bara bär med sig 20 150 mm-raketer var. Denna nya organisation borde ge min Kampfgruppe flexiblare och effektivare artilleriunderstöd, även om eldkraften i varje enskilt batteri har blivit aningen svagare på köpet.
Prolog:
Efter december månads hårda slag beordrar OKH min Kampfgruppe till Ardennerna, för att erövra otagen terräng innan amerikanerna gör det. Baserat på de tidigare erfarenheterna av amerikanarna så väntas det bli en mycket hård strid.
Efter det här svåra slaget beordrar OKH återigen min Kampfgruppe till Holland. Uppdraget den här gången är att genom avancemang erövra ett område från britterna. Terrängen är återigen till min Kampfgruppes fördel.
Terräng:
Se bilderna!
Fiendens styrkor:
På grund av den öppna terrängen förväntas fienden ha pansarvärnskanoner och stridsvagnar, kombinerat med infanteri och artilleriunderstöd.
Mina styrkor:
Mina reguljära styrkor består av…
1 x Kampfgruppestab with a Sd.Kfz. 250/8 as utility vehicle
1 x Infanteriebatalion SS schwere Kompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 3 x GrW Gruppe á 2 x 120 mm GrW
- 6 x schwere MG Gruppen á 2 x MG42 with tripods
3 x SS schwere Infanteriekompanie:
- 1 x Infanteriegruppe SS (Kompanieführung, with 5 x Panzerfaust)
- 1 x Schwere Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
- 3 x Infanteriezug:
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 5 x Panzerfaust)
-- Infanteriegruppe SS (with 1 x sniper rifle)
-- Panzerschreck
- 1 x Scharfschützengruppe (with 2 x Scharfschütze)
1 x StuG Kompanie:
- 1 x Jagdpanzer IV/70V (Kompanieführung)
- 2 x StuG Zug:
-- 4 x Jagdpanzer IV/70V
1 x Panzerartillerieabteilung (sf):
- 3 x Panzerartilleriebattierie:
-- 4 x 150 mm Panzerhaubitz 18m Hummel
- 1 x Munitionstransportzug:
-- 4 x Sd.Kfz. 252 LGM
- 1 x Beobachtungsfahrzeug:
-- Sd.Kfz. 250/12
1 x Munitionstransportgruppe:
- 2 x Sd.Kfz. 252 LGM
1 x FlaKPz Zug:
- 5 x Wirbelwind
2 x SPW Zug
- 1 x Sd.Kfz. 251/9
- 3 x Sd.Kfz. 251/1
…vilka har förstärkts med…
4 x SS schwere Infanteriekompanie (minus 2 x Scharfschütze)
1 x SS Panzergruppe (with 2 x Panther A)
Bedömningar innan slaget:
Terrängen är både till min Kampfgruppes och Storbritanniens fördel: Mina stormkanon- och stridsvagnar har ett öppet skottfält och de tre vägarna som skär genom landskapet borde ha viss positiv effekt på infanteriets avancemang. Men de omfattande träskområdena på den brittiska sidan är onekligen till hans fördel, då det bara finns ett fåtal ställen att snabbt korsa terrängen på – broarna borde av detta skäl vara välbevakade. Alla försök att avancera genom träskmarkerna gör avanceringstakten långsammare och infanterienheterna sårbarare för artillerield.
Anfallsplanen går ut på att infanteriet ska avancera kompanivis, delvis stråla samman och ge varandra ömsesidigt eldunderstöd mot det brittiska infanteri som gör motstånd. Prickskyttarna ska även i detta slaget agera spanare. Artillerienheterna ska som vanligt byta position efter varje eldgivning, medan pansarenheterna är uppdelade i tre mindre styrkor. Den första består av stormkanonvagn #101 och de två Panther-vagnarna, den andra av det första stormkanonsplutonen och den tredje av den andra plutonen. Luftvärnsstridsvagnarna är utspridda över min Kampfgruppes hela området ifall britterna sätter in attackflyg. De tre halvbandsfordonen med kort 75 mm-kanon, inklusive befälhavarens, ska om möjligt ge eldunderstöd för infanteriet och de sex återstående halvbandsvagnarna transporterar de ordinarie kompaniernas två ledningsinfanterigrupper.
Händelseförloppet:
Slaget började som väntat med brittiskt artilleribombardemang och den här gången hade fienden enorm tur. De två halvbandsvagnarna transporterandes den ordinarie Kampfgruppens ledningsinfanterigrupper slogs ut och samtliga passagerare ombord dödades. Men efter det var det lugnt ett par rundor, då infanteriet avancerade och samtidigt spanade mål som kunde hota frammarschen. De upptäckte en Firefly vid den norra flaggruppen och artilleri beordrades mot det farliga målet, med den omedelbara effekten att besättningen granatchockades. Samtidigt sköt britterna ännu mer artillerield mot min Kampfgruppes frontlinje, varvid en halvbandsvagn med en infanterigrupp ur det ordinarie tredje kompaniet samt en 120 mm-granatkastargrupp slogs ut. De allra flesta i infanterigruppen överlevde, medan hela granatkastarbesättningen dödades. Britterna överraskade även min Kampfgruppe med att skicka fram infanteri och lätta spaningsstridsvagnar vid den norra vägen. Medan infanteriet stötte ihop med de tre avancerande kompanierna sköts de fyra Stuart VI-vagnarna snabbt i brand av stormkanonvagnarna #111, #112 och #101 samt av en Panther-vagn. Även en Sherman III som upptäcktes jämte den bombarderade Firefly-vagnen slogs ut av den sistnämnda stormkanonvagnen.
Men trots sina framgångar hade det brittiska artilleriet gjort ett allvarligt misstag, och det var att inte låta pansarhaubitsarna byta position. En av dem, en Priest, upptäcktes längst bak vid den norra vägen och min Kampfgruppe lät samtliga artillerienheter öppna eld mot denna position. Resultatet blev att två Priest slogs ut av fullträffar samt att hela målområdet fylldes av granatkratrar. Nu, när de första infanterienheterna började sprida ut sig på slätterna, vågade sig även de bepansrade stridsfordonen lite längre fram. En Panther-vagn slog ut Firefly-vagnen vid flaggruppen, men slogs direkt efteråt ut av en dittills oupptäckt Sherman III och den andra gick samma öde till mötes då en tung pv-kanon vid den norra flaggruppen slog ut den andra Panther-vagnen. Vid söder hade tre Churchill VII-vagnar upptäckts och dessa gjorde så att avanceringstakten där minskades rejält. Nu hade inte bara de avancerande infanterikompanierna det brittiska infanteriet och en del artillerield att bekymra sig för, utan även spränggranaterna från de tre stridsvagnarna.
Då det stod klart att både den tunga pv-pjäsen och Churchill-vagnarna var stora hot mot den fortsatta frammarschen beordrade min Kampfgruppe omedelbar artillerield mot dessa mål – det förstnämnda målet tog emot eld från inte mindre än två batterier medan det resterande sattes in mot stridsvagnarna; dessutom beordrades de två återstående granatkastargrupperna att öppna eld mot en upptäckt brittisk granatkastargrupp i närheten av pv-kanonen. Granaterna slog ner medan de tunga enheterna stod utom synhåll för hoten och effekten blev så gott som omedelbar: Pansarvärnskanonen utplånades totalt och en av Churchill-vagnarna förstördes av en direktträff. Granatkastargruppen förlorade ett par man, men förblev i stridbart skick.
Med pv-kanonen ur vägen började så pansarfordonen att åter röra sig framåt, men de var noga med att antingen undvika eller hålla fronten mot Sherman III-vagnen vid sjön. Nordöst om denna stridsvagn, och de två infanterigrupper som nu också fanns där, höll en prickskytt på att smyga sig genom träskmarken – denna skulle senare få en avgörande roll då infanteriet började avancera västerut på vägen. I söder besköts de två återstående Churchill-vagnarna av stormkanonvagnarna #113 och #114 och även om ingen av granaterna gick genom pansaret såg de till att minska mängden spränggranater över det avancerande infanteriet i söder. Även andra stormkanonplutonen i söder höll Churchill-vagnarna sysselsatta, allt medan de systematiskt rörde sig västerut. Efter att ha passerat den mellersta asfaltvägen besköts de av en pv-kanon, men efter att först ha mjukats upp av de andra stormkanonvagnarna i plutonen slogs den så gott som omedelbart ut av #123. Därefter fortsatte de sin avancering västerut. Samtidigt, i norr, kom stormkanonvagn #111 i eldposition och slog ut den återstående Sherman III-vagnen, vars besättning överlevde.
Längst bak i höjd med den sydligaste flaggruppen hade två Sherman-vagnar sedan länge upptäckts och nu när det blev mindre mål för artilleriet att koncentrera sig på beordrades granatkastarna att ta itu med dessa. De första salvorna granatchockade stridsvagnsbesättningarna, varvid den ena försvann ur sikte, medan de andra salvorna slog ut den östligaste av stridsvagnarna. Under tiden, i norr, hade inte det farliga motståndet försvunnet utan flera hot återstod fortfarande. Luftvärnsstridsvagn #111, som gjorde pansarfordonen sällskap, slogs ut efter flera salvor från ett par 40 mm-luftvärnskanoner, vilket fick effekten att de återstående tunga enheterna ökade avanceringstakten. På grund av detta utsattes stormkanonvagn #101 för ett bakhåll vid bron av en infanterigrupp och immobiliserades. Det var nu de två prickskyttarna, den ovan nämnda och en till sydöst om bron, ingrep och räddade pansarvagnen från att bli utslagen: Medan den nordligaste av dem regelbundet decimerade infanterigrupperna som fanns vid Sherman III-vraket såg den sydligaste till att utplåna den infanterigrupp som genomfört bakhållet ner till sista man, och detta med de allra sista gevärspatronerna. Nu fortsatte resten av de tunga enheterna sin frammarsch, med infanterigrupperna som närskydd. Samtidigt, vid den sydligaste flaggruppen såg tung artillerield till att slå ut en till av de två återstående Churchill-vagnarna.
Men trots att det bara fanns en handfull infanterigrupper och en Churchill-vagn som hindrade de sydliga infanterigruppernas framfart var många av dem för granatchockade för att göra något annat än att skjuta tillbaka och avancera i en långsam takt. De hade tagit emot många granatregn, och det var egentligen endast de två allra sydligaste som hade undgått upptäckt och därigenom lyckats avancera mycket långt. I sällskap med den andra stormkanonvagnplutonen var de redan framme vid de två broarna och i två långa kolonner avancerade de snabbt framåt. Men nu började det brittiska artilleriet skjuta sina granater mot de bakersta infanterigrupperna, vilket gjorde att bara en handfull av dem lyckades ta sig över bron och påbörja vägen runt de tre trähusen. Min Kampfgruppes artilleri, som nu p.g.a. ammunitionsbrist bara kunde ge begränsat eldunderstöd, sköt de flesta av sina granater mot det brittiska infanteri som var ett potentiellt hot mot tätgrupperna och dessa började ganska snart att överge sina positioner sedan de även hade utsatts för häftig eldgivning från infanteriet ute på de frusna åkerfälten. Och medan stormkanonvagn #121 slog ut den Sherman-vagn som tidigare undkommit granatkastargranaterna slog tätgrupperna ut en 76 mm-granatkastargrupp och tog en av flaggorna. Men den Firefly-vagn som sporadiskt gav eld mot tätgrupperna hann inte slås ut innan slaget tog slut. I norr slogs en av de många 40 mm-luftvärnspjäserna ut av infanteriet och en kanonbestyckad halvbandsvagn förstördes i ett bakhåll från en brittisk infanterigrupp. Slutligen slogs den återstående Churchill-vagnen ut av pansarhaubitsarna.
När slaget var slut höll min Kampfgruppe 1 av de 21 flaggorna. Slaget slutade oavgjort.
Förlusterna:
Min Kampfgruppes förluster blev 175 man, 1 granatkastargrupp samt 7 bepansrade stridsvagnar. Storbritannien förlorade 239 man, 2 pansarvärnskanoner och 17 bepansrade stridsfordon. Analyserar man sedan dessa förluster lite närmare visar det sig att båda sidor led i stort lika stora förluster i de rena infanteristriderna – ca 140 man var. Det var alltså inte här som striden avgjordes, utan den avgjordes de andra förlusterna, där min Kampfgruppe hade ett på sikt avgörande övertag. Om det här slaget hade pågått längre hade Storbritannien till slut tvingats backa för att sedan förlora sina flaggor en i taget. Men det hade tagit mycket tid i anspråk: Firefly-vagnen hade till slut slagits ut av stormkanonvagnarna väster om broarna och de stora infanterimassorna ute på de frusna åkerfälten hade till slut kunnat ta sig förbi träskmarkerna, men bristen på artilleriunderstöd – mot slutet av slaget hade bara fem av pansarhaubitsarna ammunition – hade gjort det svårt. Om inte Panther-vagnarna hade slagits ut så hade de utan tvekan kunnat bidra till att öka avanceringstakten markant.
Efter slaget ersattes och reparerades alla förlusterna, allt utom granatkastarna. Dessa ersattes istället av tre Maultier, vart och ett utrustat med tio 150 mm-raketavfyrningsrör. Samtidigt organiserades artillerienheterna om: Pansarhaubitsarna delades in i fyra batterier om tre pjäser och ett ammunitionsfordon medan de nya artillerifordonen förses med de resterande två ammunitionsvagnarna. Detta eftersom de bara bär med sig 20 150 mm-raketer var. Denna nya organisation borde ge min Kampfgruppe flexiblare och effektivare artilleriunderstöd, även om eldkraften i varje enskilt batteri har blivit aningen svagare på köpet.
Prolog:
Efter december månads hårda slag beordrar OKH min Kampfgruppe till Ardennerna, för att erövra otagen terräng innan amerikanerna gör det. Baserat på de tidigare erfarenheterna av amerikanarna så väntas det bli en mycket hård strid.
