Quiz: Språkhistoria

[erich lespenhalt]

Det grekiska hippos och det latinska Ecuus går tillbaka på samma indoeuropiska stam, som tyvärr är mig okänd. Ordet dyker, om än kraftigt förändrat, upp i de nordiska språket. Hur ser ordet ut då?

På äldre isländska finns ordet "jor", vilket fortfarande betyder "häst". "Jor" är etymologiskt identiskt med "ekwos" och "ecuus".

[Markus Holst]

Just det.

indoeuropeiskt *h1eḱwos > urgermanskt *ehwus > *éwus > éuR > jór enligt Rune palms "vikingarnas språk, sidan 333.

Din tur.

[erich lespenhalt]

TACK FÖR DET. LÅT OSS FORTSÄTTA PÅ DET ETYMOLOGISKA SPÅRET. VILKET ÄR DET SVENSKA ORDET SOM MOTSVARAR LATINETS "QUERCUS"? SAMBANDET GER EN VISS INBLICK I HUR ETT ORDS BETYDELSE KAN FÖRÄNDRAS.

[Jouppe]

Det grekiska hippos och det latinska Ecuus går tillbaka på samma indoeuropiska stam, som tyvärr är mig okänd. Ordet dyker, om än kraftigt förändrat, upp i de nordiska språket. Hur ser ordet ut då?

Den indoeuropeiske stammen er *h1eḱwo-, nominativ *h1eḱwos, men det var inte det du frágade.

Det var det förvisso inte, men något jag har länge velat veta. Tack skall du ha. (Kan man i denna tråden fråga om det finska hevos är samma ord? och hur man utalar ettan i *h1eḱwos?)

Trots otaliga försök att sammanställa orden har det inte visat sig möjligt, med mindre än att man antar ett utdött indoeuropeiskt långivarspråk med helt egna säregna ljudlagar typ *h1 > *š och *ḱw > -p-.
Ganska nära kommer man om man antar ett hypotetiskt urbaltiskt original **ešvoinis inlånat som **šešvon- (det finns en parallel för det här hihna 'rem') men det anses allmänt att hypotesen innehåller allt för många svårgrundade antaganden.

Uttalet av <h1> är okänt, det kan ha varit ett vanligt [h], kanske en glottal klusil, eller kanske ett sk. ich-laut. Ingen vet med säkerhet. <1> borde skrivas under raden (subscript) och hör ihop med <h> (digraf)

Just det.

indoeuropeiskt *h1eḱwos > urgermanskt *ehwus > *éwus > éuR > jór enligt Rune palms "vikingarnas språk, sidan 333.

Din tur.

Jag vet inte vad Rune Palm stöder sig på men man måste nog rekonstruera urgermanskt *ehwaz i vilket fall. Någon övergång till u-stam finns det nog knappast någon grund för.

[Jouppe]

TACK FÖR DET. LÅT OSS FORTSÄTTA PÅ DET ETYMOLOGISKA SPÅRET. VILKET ÄR DET SVENSKA ORDET SOM MOTSVARAR LATINETS "QUERCUS"? SAMBANDET GER EN VISS INBLICK I HUR ETT ORDS BETYDELSE KAN FÖRÄNDRAS.

Det finns två:
1) Genetiskt besläktat med fura 'ståtlig tall'
2) Lånat över arabiskan som kork
http://www.bartleby.com/61/roots/IE403.html

[erich lespenhalt]

Det gick snabbt. Jag trodde att det skulle bli något att bita i. Hursomhelst, frågan går över till Jouppe. (Intressant det där med kork och quercus.)

[Jouppe]

Vad har följande finska ord gemensamt?
kasa 'spets, egg'
äes/äkee- 'harv'
ohra 'korn, bjugg'
ohdake/ohdakkee- 'tistel'

[erich lespenhalt]

De är alla bildade på det germanska lånordet "ag", vilket betyder "spetsig, vass". I svenskan finns ordet "ag" i "abborre" (aghborre) och det vassa gräset "ag". Det norrländska uttrycket "ligga på åga" kan även hänföras till "ag".

Du Jouppe, jag har en fråga till dig utanför tävlingen. Betyder Ahvenmaa Abborrland?

[Jouppe]

De är alla bildade på det germanska lånordet "ag", vilket betyder "spetsig, vass". I svenskan finns ordet "ag" i "abborre" (aghborre) och det vassa gräset "ag". Det norrländska uttrycket "ligga på åga" kan även hänföras till "ag".

Njaaa, inte et ende av de angivne ordene er vel i strikt mening germanskt, sá yag kan nog inte godkenne svaret, fast det pá sett og vis er myqet initierat.

Du Jouppe, jag har en fråga till dig utanför tävlingen. Betyder Ahvenmaa Abborrland?

Kanske, men yag trór det inte. Det finns en annan teori som bygger pá et lán frán et gotiskt ord ahva- 'å', men den teorin gìr jag inte myqet foyr heller. Kan nògon rapportera om en ende á i egentlig mening pá Åland? Dá er Abborlandet i sá fall bettre.

[erich lespenhalt]

De är baltiska lånord?

[Jouppe]

De är baltiska lånord?

Tre av dem er faktiskt baltiska, i två av dem ohra og ohdake syns den for baltiskan typiske satemiseringen av det palatovelara fonemet */ḱ/. Namnet pá 'abborre' ahven, hoyr sìkert hit, men inget original har hittats. I originalet for äes-/äkee- sér vi et eksempel pá at satemisering ibland uteblir i baltiske sprák.
Originalet til det fyrste og eldste lánordet kasa er ur-indo-europeiskt, med efterfylgare enbart i germanske sprák: edge och egg frá *aʒjō. Det urfinska fonemet */ć/ ersetter her et urindoeuropeiskt fonem som ennu inte har hunnit "kentumiseres" (depalataliseres) pá sin veg til urgermansken.

Det som er gemensamt for ordene er at alles original er rótbeslektade, og her angav du i og for sig hélt rett rót: *h2eḱ- 'spetsig, vass'. Andra efterfylgare i svenskan till samme rot er agn og visst nog hammare.

Sé http://koti.welho.com/jschalin/lexiconie.htm soykord kasa.

Frágen er din, pinkande elefanten.

[erich lespenhalt]

Frågan är fri.

[Markus Holst]

En troligen alldeles för enkel fråga, men jag kör:

Vilket språk?

Felkyo
Speir
Kye

[Markus Holst]

ledtråd: Närmre än ni tror, germanskt.

[Covendor]

Jag gissar på isländska.