Nu vet jag iofs att sovjet antagligen inte hade några miniubåtar. De gjorde en modell 1989...men den var ju så dålig och farlig för besättningen att konstruktören blev åtalad
Ren dessinformation som kördes ut av ryssarna. Projekt 856 "LOSOS / Piranhya" beställdes / konstuerades redan 1976. Konstruktionsbyrån Malkhit har börjat prata om det mer öppet nu. Det var alltså Malkhit som Emil Svensson fick prata lite med. Dessutom sa den sovjetiske marinchefen 1988, Vladimir Kurojedov, att sovjet omkring 1969 inrättat specialförband med "småskaliga ubåtar" i alla flottor ( Norra, Stillahavs, Svartahavet, Östersjon ). Och att det fanns "centralt styrda specialförband" Där bla Piranhyan skulle ha ingåt.
"856-Piranhya / Losos" 29m lång, 3 mans besättning + 6 dykare. Byggd i titan med chockdämpande golv och maskin / instrumentupphängning. Enorma ansträngningar gjordes på att få den ultratyst. Vilket man lyckades med. Troligen hade den AIP-motor ( den tekniska beskrivningen av framdrivningsystemet är otroligt svårbegripligt och pepprat med ryska förkortningar ). Kan medföra 2 torpeder / alt 2 minor / alt 2 dykarfarkoster typ "Siren" / alt 4 dykarfarkoster typ "Proton" Enligt officiella uppgifter sjösätts de båda Piranhyorna MC-520 och MC-521, 20/8-1986 respektive 31/5-1990.
Även om det verkligen stämmer, att dom sjösätts så sent, finns det inget som hindrar dom från att vara på plats vid två av de mer spektakulära ubåtsjakterna. Hävringebukten 1988 och 1992. Vid båda tillfällerna "avbildades" något som var mycket likt Piranhyabåtar av minjaktsfartygens högfrekvenssonar ( bildalstrande riktad sonar för minjakt ) Så senast 1988 var dom på banan så att säga. Min uppfattning är att antingen fanns Piranhyan mycket tidigare än vad som uppges. Och i större antal. Vilket är det jag tror mest på jag. Eller så hade man tidigare ett
annat miniubåtssystem med ungefär yttre måt och förmåga att bära dykare m m. Men efter som att den då är äldre, saknar titanskov och AIP. ( =sämmre skydd och dålig uthållighet under vattnet ) Kan man ha börjat fundera på en ersättare i "projekt 856". Jag Jag vill minnas från någon rysk tex att ryska flottan beställde 5-7 exemplar. Men bara dessa två han byggas.
Officiellt
Carl Bilt sade vid sitt inträdelseanförande vid Kngl.KrigsVetenskapsAkademin 1990?( osäker på vilket år ) att det fanns 6-8 ubåtar i 30m-klassen ( piranhyan ) och dubbelt så många av en mindre 10m sort. Han pratade förstås i hypotetiska termer. Men att det var väl underbyggt visar det sig nu när ryska källor anger att miniubåten / dykarfarkosten Triton-2 ( 10m ) fanns i 13 exemplar. Just det C Bilt "antog" för 15 år sedan. Att karln satt med i ubåtsskyddskommisionen 1983, och sedemera blev statsminister kanske spelar in.
Men tillbaks till "856 Piranhya". Sovjet blir Ryssland. Förlorar sina baser i Baltikum ( företagen utgick därifrån ) Inga pengar. Allmänt kaos. Dessutom har man under åren fått en hel del stryk i det tysta. Framemot 1995 känner man nog inget större behov att fortsätta med specialoperationer mot sverige. Och just då är det kanske tveksamt om man skulle ha kunnat enns
om man ville. Idag har dom ryckt upp sig igen. MC-520 och MC-521 påstås ha bogserats till skrotning i Konstrad 1999. Om dom verkligen är skrotade vet jag inte. Jag tror också att det måste ha funnits 6-8 "856-Piranhya/LOSOS" i Östersjön för att klara av den mängden och storleken på operationerna.
Förutom Piranhyan hade ryssarna en förskräckligt massa undervattensfarkoster. Några exempel.
"projekt 1839+1839.2 Zirbus" Undervattensarbetsplattform. 14m lång miniubåt för dolt undervattensarbete och underättelseinhämtning. 3 mans besättning. försedd med robotarmar och utrustning för att kunna arbeta på botten. Byggdes 1971-8?
11 exemplar Moderniserades 1985. Påstås kunna lyfta runt 500kg på egen hand. Vilket råkar vara vikten på de sjöminor stals utanför Sundsvall 1981-83. Minorna klipptes loss från sina kablar med en avbitare modell större ( jättestörre ). Sen gör minornas tyngd och djupet att det knappast var några skolkillar i en utombordare som hissade upp minorna. Har man en Zirbus är man däremot starkt misstänkt
"projekt 1832+1832.1" Undervattensarbetsplattform. nästan 14 m lång. Byggda 1975-90
4 exemplar
Triton-1 Tornlös. 5m lång, 2 dykare. Byggda 1973-80
32 exemplar
Triton-2 Tornlös ( eller nästintill ) 10m lång, 6 dykare. En variant av denna antas vara larvbandsförsedd. Tillsamans med Triton-1 den troliga arbetshästen i operationer som Karlskrona och Hårsfjärden. Byggda 1975-85
13 exemplar
SIRENA-UM3 DIVER PROPULSION VEHICLE - 2-3 mans dykarfarkost. I grunden en ombyggd torped med sittbrunnar och manöver / navigerings utr. Grundidén är från VK2 där den användes med varierad framgång på många platser och av många aktörer. Just den här är från 1960-70. Kan transporteras av Piranhyan och vanliga ubåtar i torpedröret. 860cm x 53cm Räckvidd 12km / 2 h. Antal tillverkade okänt ( troligen åtskilliga. 20+ ? )
PROTON enmans-dykarfarkost ”scoter” man ligger på eller åker efter. Antal tillverkade okänt ( troligen åtskilliga. 20+ ? )
Observera att INGEN av dessa uppräknade är några räddningsfarkoster. Det är specialops rakt igenom. Ryssarna hade / har gott om andra grejer för ubåtsräddning tex.