Nydefinieringen av nazismen?

[Harkett]

Nej, jag skulle snarare använda utryck som ultra-nationalismen snarare än rasism, vilket jag tycker snarare rasism är en konsekvens av det näst intill religösa dyrkandet av det egna folket. I ett tidevarv där ultra-nationalism var politiskt allmän gods tycker jag det låter konstigt att inte också de Italienska facsisterna annamat det, i alla fall i mindre omfattning. Dessa tankar var tillräckligt centrala för flertalet av de dåtida Svenska riksdagspartierna för att grunda det Rasbiologiska insitutet och begå omfattande övergrepp på den delen av befolkningen som inte passade in.

Nazister och fasicster var alltså ultranationalister? Var ultranationalismen skälet till att Rasbilogiska institutet grundades? Jag förstår nog inte riktigt vad du menar i stycket ovan. Kan du förklara?

Visst, men jag tänkte snarare på att nazisterna behandlade hela länder olika, Polacker mötte att annat öde än Bulgarer och Kroatier. Alltså ingen enhetlig syn eller behandling av slaviska folk.

Realpolitik? Polen var ockuperat och mera ett objekt för den nazistiska expansionen. De andra länderna låg inte i vägen för expanisonen på samma sätt. Man behövde också allierade som Bulgarien och Kroatien (som man kunde använda mot serber och dyl.). Det låg väl egentligen på Italiens lott att klara skivan på Balkan men de sjabblade. Därför fick tyskarna rycka in. Själen till varför Bulgarien gick med på tyskarnas sida är jag inte så klar med.

[G:son]

Visst, men jag tänkte snarare på att nazisterna behandlade hela länder olika, Polacker mötte att annat öde än Bulgarer och Kroatier. Alltså ingen enhetlig syn eller behandling av slaviska folk.

Förklaringen till detta finns bara delvis i själva ideologin, mest berodde det på geografin. Förklaringen är Lebensraum im Osten. Polacker, vitryssar, ukrainare, ryssar och andra som bodde i fel vädersträck, var i vägen för det tyska folkets expansion. Bulgarerna, och i synnerhet kroaterna, var nyttiga bundsförvanter, som kunde användas till att hålla ordning på den södra flanken, som åtminstone inte i första skedet skulle germanifieras.

[Ubbe]

Nazister och fasicster var alltså ultranationalister?

Pewis beskrivning med utrycket revolutionär form av ultranationalism tycker jag är klockren. Nationalismen är just det centrala för nazister och fasicster, och när den tar extrem form med ett näst intil dyrkande av den egna nationen och dess befolkning uppstår rasism som en biprodukt. Nazisterna i Tyskland hade ingen sammanhållen eller enhetlig raslära, inte ens de centrala begreppen hade en klar definition. Vilka som omfattades av tex begreppet arier skiljer sig åt. I en del definitioner ingår även slaverna.

Var ultranationalismen skälet till att Rasbilogiska institutet grundades? Jag förstår nog inte riktigt vad du menar i stycket ovan. Kan du förklara?

Vilka andra skäl än nationalism kan det finnas?

Min poäng var att även i ett demokratiskt land som Sverige blev nationalismen så pass central för många av Riksdags partierna att man tom grundar Rasbilogiska institutet, vilket jag anser är ett väldigt stort steg. Då är det svårt att tro att en fascistisk rörelse inte skulle annamat detta allmänna politiska tankegods utan endast varit patriotiskt och inkluderat alla oavsett härkomst i sin definition av nationens medborgare.

Polen var ockuperat och mera ett objekt för den nazistiska expansionen. De andra länderna låg inte i vägen för expanisonen på samma sätt.

Exakt! Polen låg geografiskt i vägen för tyskarna i deras strävan efter Lebensraum och behandlingen av Polackerna hade sin grund i detta och inte någon enhetlig nazistisk raslära.

Jag i frågasätter inte att nazisterna i Tyskland hade ett betydligt större focus på nationalism än fascisterna i Italien, eller omsättningen av ideologin i verkligheten var radikalt olika. Det jag i frågasätter är att fascisterna i Italien skulle vara helt befriade från detta för sin samtida allmän politiska tanke gods.

Jag anser som jag skrivit tidigare att det från ett ideologisk perspektiva är snarlika politiska rörelser och att det snarare är grad skillnader i helvetet.

[Harkett]

Harkett skrev:
Men fascisterna gjorde ingen poäng av att tillhöra en överlägsen ras som nazisterna. (Vill du ta bort rasismen ur nazismen för att den skall bli fascism så att du får rätt?)

Ubbe:Nej, men jag skulle snarare använda utryck som ultra-nationalismen snarare än rasism, vilket jag tycker snarare rasism är en konsekvens av det näst intill religösa dyrkandet av det egna folket. I ett tidevarv där ultra-nationalism var politiskt allmän gods tycker jag det låter konstigt att inte också de Italienska facsisterna annamat det, i alla fall i mindre omfattning.

Är detta nydefiniering av nazismen? Ingen nazism utan bara fascism? Så nazismen var ingen rasistisk ideologi? Då kan vi ju istället kallar Italien för nazistiskt och pilkorsrörelsen nazistiskt?
Ja om man vill se MGN, om man vill se likheterna, så måste rasismen skalas bort och eventuellt ses som en del av det allmänna tankegodset. Den abstarktionsnivå du framhärdar med att hålla på lämpar sig just för dessa syften. Sedan förstår jag inte varför du skall göra våld på verkligheten? Sedan kan ju forskningen ställa andra frågor och då kan ju distinktioner komma fram: som t.ex. skillnaden i fråga om rasismens och antisemitismens centralitet. Om man skall se de avgörande skillnaderna mellan nazismen och fascismen snubblar man över rasismen och antisemitismen. Det var rasen som ansågs styra utvecklingen och kriget var en raskamp enligt det nazistiska synsättet. Kan du inte ta in detta bör du kanske sätta dig på skolbänken igen. Inom fascismen ansågs staten styra utvecklingen. Jag har redan påvisat ett antal forskare för min ståndpunkt.

Ja, man kan se rasismen som framvuxen ur nationalismen. Man kan se imperialismen framvuxen ur nationalismen. Nationalismen är en överideologi.

Framhärda du bara med att kalla allt för fascism, då kommer jag istället vilja ändra namnet till nazism och hävda att Italien var lika nazistiskt som Tyskland. Varför skall fascismen vara samlingsnamnet? För på den abstarktionsnivån som du vill föra definitionen till skulle jag teoretiskt kunna göra det.

Menar du att nazisterna borde ha haft en enhetligt ordnad rasism i likhet med statsvetarnas modeller med MGN? OK de germanska raserna ansågs vara bäst, oavsett vad tidens vetenskap sade om raser. Rasmystik är pre definition flum. Men denna flum var central inom nazismen. Inom fascismen var statens historiska mission central (också flum).

Hur kan man påstå att "fascismen" ens skall ha funnits. Är inte det en skrivbordsprodukt av statsvetare som velat finna MGN? Dessa "fascister" hade ju ingen enhetlig ideologisk bakgrund. Ge mig ett exempel på lärofader, typ Marx, Adam Smith, Edmund Burke. Platon kanske, den förste fascisten, den första kommunisten och den förste feministen? Borde det egentligen inte heta "rörelser som med tyngdpunkt på olika slags negationer".
Ja, det finns olika approach till dessa "rörelser som med tyngdpunkt på olika slags negationer" beroende på utgångspunkt. Det är nyttig att titta på listor som sammanfattar "negationerna" men det räcker inte i en historisk undersökning.
Debatten börjar väl lida mot sitt slut nu?

[Pewi]

Givetvis var/är rasismen central för nazismen, men det hindrar inte att likheterna med övriga fascistiska rörelser är större än skillnaderna. Lärofäder kan man förstås leta efter om det roar en, men ingen av rörelserna kan väl beskrivas som särskilt intelektuell, det är väl snarast poängen, att det är en icke-intelektuell ideologi. Ett par förslag dock: Joseph de Maistre? Strasser? Gobineau? Spengler? Samt ett antal tyska och franska (italienska, rumänska, spanska, ungerska...) fascistiska intellektuella som jag glömt namnet på. Res Publica gjorde ett nummer om radikalkonservatism för ett par år sedan, där finns förmodligen fler ledtrådar.

F.ö. så har väl inte heller t.ex. liberalismen eller konservatismen några tydliga lärofäder, så det är kanske inte ett skäl påstå att det inte är en enhetlig ideologi. Genom att se vad som förenar kan man förmodligen förstå rörelesrna bättre än om man ser varje rörelse för sig. Att de skiljer sig från land till land är förstås inte konstigare än att fransk socialism/socialdemokrati skiljer sig från svensk, brittisk eller polsk. Eller för den delen att fransk kommunism skiljer sig radikalt från svensk eller rysk.

Varför är det f.ö så viktigt att åtskilja fascism från nazism?

/P

[Harkett]

Varför är det f.ö så viktigt att åtskilja fascism från nazism?

När man tycker att det är viktigt att ta bort rasismen för att nazismen skall passa i samma fålla tycker jag att abstraktionsnivån är litet för hög för att förstå nazismen. Rasismen och antisemitismen är central inom nazismen, inte den italienska fascismen.
Att leta efter MGN är bra. Men det finns som sagt mycket viktiga skillnader också.

[G:son]

Varför är det f.ö så viktigt att åtskilja fascism från nazism?

När man tycker att det är viktigt att ta bort rasismen för att nazismen skall passa i samma fålla tycker jag att abstraktionsnivån är litet för hög för att förstå nazismen. Rasismen och antisemitismen är central inom nazismen, inte den italienska fascismen.
Att leta efter MGN är bra. Men det finns som sagt mycket viktiga skillnader också.

Jag håller med Harkett här. Skulle vilja tillägga, att jag har den uppfattningen, att nazisterna (i Tyskland) och fascisterna (i Italien) aldrig uppfattade sig själva som ideologiska tvillingbröder. Det t.o.m. möjligt, att man ville ta avstånd från varandra rent ideologiskt. Att man samtidigt kände ett visst andligt släktskap, och sedan allierade sig i kriget gör det hela på intet sätt omöjligt komplicerat.

Eftersom vi alla tycks vara överens om, att både nazimen och fascismen är utranationella rörelser, finns det väl ingen orsak att inte studera skillnaderna i sätten att se på nationen, landet, folket o.s.v.

[Ubbe]

Så nazismen var ingen rasistisk ideologi?

Jodå, jag tror vi benämner samma sak med olika begrepp. Hurvida det är fråga om nationalism med rasism som biprodukt eller rasism baserad på nationalism, blir lite som en "hönan och egget" diskution. Kanske intresant men inte meningsfullt.

Hur vida vi benämner det ultranationalim eller rasism så var det en integrerad och central av den nazistiska ideologin, propagandan och genomförd politik.

så måste rasismen skalas bort och eventuellt ses som en del av det allmänna tankegodset.

När jag läser mina tidigare inlägg märker jag att jag har varit otydlig. Det du kallar rasism var en central och integrerad del av den nazistisk idelogin.

Det jag menar är att i ett tidevarv av nationalromantism, rasbiologi, mm, är det anmärkningsvärt att den Italienska fascismen inte "infekterades" då flera av de Svenska Riksdags partierna "drabbades".

Om man skall se de avgörande skillnaderna mellan nazismen och fascismen snubblar man över rasismen och antisemitismen. Det var rasen som ansågs styra utvecklingen och kriget var en raskamp enligt det nazistiska synsättet. Kan du inte ta in detta bör du kanske sätta dig på skolbänken igen. Inom fascismen ansågs staten styra utvecklingen.

Bara det att nazisterna ansåga att staten var Tyskland, och Tyskland var Tyskarna. Jag tycker det hela kokar ner till hurvida de Italienska fascisterna ansåg att man kunde vara en fullvärdig medborgare i Italien utan att vara Italienare. Spred sig fascismen till Italienska kollonier och ockuperade områden där den lokala befolkningen blev fullvärdiga medborgare så länge de var lojala mot den fascistiska staten?

Fascism var en all Europeisk företeelse och fanns i flera länder. Hur var det i länder med flera olika etniska grupper, tex i Belgien följde de fascistiska rörelserna språkgränserna eller var de öpnna för alla så länge de var lojala mot staten? Vad var Finska IKLs syn på den Svenskspråkiga delen av befolkningen?

[Ubbe]

Eftersom vi alla tycks vara överens om, att både nazimen och fascismen är utranationella rörelser, finns det väl ingen orsak att inte studera skillnaderna i sätten att se på nationen, landet, folket o.s.v

Jag tycker inte det ena utesluter det andra. Studerar man både likheterna och skillnaderna kan man få en bättre förståelse. Kanske se vilka faktorer som är avgörande för rörelsernas framväxt, vad som krävdes för att attrahera en vis del av befolkningen, osv

[David Asplund]

Apropå diskussionen om lärofäder
Pewi skrev:

Ett par förslag dock: Joseph de Maistre? Strasser? Gobineau? Spengler? Samt ett antal tyska och franska (italienska, rumänska, spanska, ungerska...) fascistiska intellektuella som jag glömt namnet på. Res Publica gjorde ett nummer om radikalkonservatism för ett par år sedan, där finns förmodligen fler ledtrådar.

F.ö. så har väl inte heller t.ex. liberalismen eller konservatismen några tydliga lärofäder

Liberalismen har väl många tydliga lärofäder. Men det var inte det jag skulle säga. Konservatismen (som visserligen räknar bl.a. politiker och intellektuella Burke, Carlyle, Disraeli, Bismarck till sina lärofäder; i Sverige Geijer, Hjärne osv) kan väl också betraktas som en "negation" för sin tid? Dess rekryteringsbas var överhetssamhället, och hade en mer intellektuell prägel än fascism/nazism. Man ville med hänvisning till b.la.historien bevara det gamla. Man skulle ta hänsyn till gångna leder, nu levande och framtida.
Fascism/nazism har väl delvis sina rötter i konservatismen. Men det fanns en revolutionär komponent också. I Tyskland skulle utvecklingen ske efter raslinjer inte längre efter statens historiska mission. Så på något sätt förefaller det mig att fascismens avstånd till konservatismen var kortare än nazismens, rent ideologiskt. Nazismens lärofäder tycks vara rasister som Hitler, Alfred Rosenberg och Darré. Nazisternas största intresse tycks ha varit just rasen. Det nya Tyskland skulle inte grunda sig på historien eller dess produkt "nationen" utan på Volk eller Rasse (Volk har i Tyskland rasistiska bitoner). På det sättet var nazismen inte konservativt utan revolutionärt. Samhället skulle omstöpas i enlighet med rasistiska linjer. Den vedervärdiga styggelsen nation som i bjärt kontrast mot folk. Det Tredje riket skulle markera ett brott mot historien. Och målet var Neuropa.

[G:son]

Fascism/nazism har väl delvis sina rötter i konservatismen. Men det fanns en revolutionär komponent också. I Tyskland skulle utvecklingen ske efter raslinjer inte längre efter statens historiska mission. Så på något sätt förefaller det mig att fascismens avstånd till konservatismen var kortare än nazismens, rent ideologiskt.

Det är ungefär vad jag har försökt hävda i tråden. Det revolutionära inslaget är mycket markantare i nazismen. Vissa former av fascism, som den spanska t.ex., är igen nästan entydigt reaktionära, utan något inslag av revolution.

[Sagittarius]

Nazisternas planer motiverades av idéer om rasrenhet. SS skulle utgöra en raselit och NSDAP:s hårda kärna. 1931 t.ex. skapades RUSHA, SS-Rasse- und Siedlungshauptamt (SS:s centrala ras- och bosättningsbyrå). Det började som organ som skulle garantera att SS-rekryter och deras hustrur uppfyllde vissa genetiska måttnormer. Heinrich Himmler betraktade SS som en biologisk elit - det nya Tysklands "förfäder". Det fanns vissa Rassenprüfer (rasgranskare) som uppträdde som tekniker i vita rockar med skjutmått, krumcirkel och måttband.
SS förde genealogiskt register över sina medlemmar. Sedan fanns Lebensborn (1935), SS mödrahem avsedd "att hysa och ta hand om rasmässigt och genetiskt värdefulla blivande mödrar". Det var tillkommet för att uppmuntra graviditet.

Ett av Hitler mest citerade ord bland SS: "Blandandet av blod och den därav följande sänkningen av rasstandarden är den enda orsaken till alla kulturers undergång." Det fanns de livsfarliga judarna och de föraktade slaviska Untermenschen (undermänniskor). Judeutrotningen är allom bekant. Det fanns planer på att deportera 14 miljoner invånare från västra Ryssland till Sibirien för att ersättas av 2,4 miljoner tyskar. Resterande skulle hållas i schack av tyska bastioner. Om man jämför med ockupationen i Västeuropa/Norge/Danmark förefaller Östeuropa ha lidit betydligt mer av naziockupationen. Befolkningsförlusterna var otroliga och kan faktiskt förklaras med den nazistiska raspolitiken. Kriget på Östfronten var vad nazisterna såg som ett raskrig.
Vad hände med "fascistiska" rörelser i ockuperade områden i Europa? Många omdanades efter nazistiska linjer (kollaboratörer, quislingar) och hjälpte till med insamlandet av judar.

Sedan fanns rasfienden inom gränserna (såväl som utanför som genom ockupationerna sedan blev innanför). Strax efter Hitlers maktövertagande följde utrensningen av judar bland statstjänstemän (eftersom de betraktades som stats- och rasfiender).
1933 kom allmän bojkott av judiska firmor.
1935 kom Nürnberglagarna
1. judarna förlorar sitt medborgarskap
2. förbud mot blandäktenskap och utomäktenskapliga förbindelser mellan judar och tyskar.
1941 får SS:s Reinhard Heydrich i uppdrag att genomföra den judiska frågans slutliga lösning, judarnas biologiska förintelse. I Wannseekonferensen den 20 januari fastställs programmet. Inte med bästa vilja kan jag hitta något liknande hos de italienska fascisterna.

[Olof Trätälja]

Fascism/nazism har väl delvis sina rötter i konservatismen. Men det fanns en revolutionär komponent också. I Tyskland skulle utvecklingen ske efter raslinjer inte längre efter statens historiska mission. Så på något sätt förefaller det mig att fascismens avstånd till konservatismen var kortare än nazismens, rent ideologiskt.

Det är ungefär vad jag har försökt hävda i tråden. Det revolutionära inslaget är mycket markantare i nazismen. Vissa former av fascism, som den spanska t.ex., är igen nästan entydigt reaktionära, utan något inslag av revolution.

Detta får jag nog hålla med om och tillägga att det är just därför man inte kan göra som David och skriva Fascism/nazism. Skillnaden är på denna punkt mycket stor och nationalsocialismen var såsom övrig socialism antikonservativ och just revolutionär.

För att anknyta till det Harkett skrev tidigare så pratade jag häromdagen med en bekant som delvis sysslar med fascismforskning. Enligt honom har det sedan nittiotalet växt fram vad man kallar en "ny koncensus" inom fascismforskningen. Han nämnde två forskare, Roger Griffin och Stanley Payne som båda har arbetet med ett slags "minsta gemensamma nämnare definitoner" på fascism och nazism (som de förövrigt betraktar som likartade) och som i grunden bygger på en syn på fascism som en revolutionär form av ultranationalism.

Payne ger ett slags checklista för fascism (fritt översatt):

A. Ideologi och mål:
- Framhållande av en idealistisk, vitalistisk viljefilosofi.
- Skapandet av en ny nationalistisk auktoritär stat som inte är baserad på traditionella principer och modeller.
- Organiserandet av en ny starkt reglerad, klassöverskridande (multiclass), integrerad nationell ekonomisk struktur, oavsett om den kallas nationalkorporativ, nationalsocialistisk eller nationalsyndikalistisk.
- Positiv syn på och användande av våld och krig.
- Målet att skapa ett imperium, expandera eller radikalt förändra nationens förhållande till andra länder/makter.

B. Fascismens negationer:
- Antiliberalism
- Antikommunism
- Antikonservatism (även om fascistiska grupper ofta kunde tänka sig att ingå tillfälliga allianser med olika rörelser, särskilt högern)

C. Stil och organisation:
- Försök till massmobilisering med militarisering av politiska relationer och stil och med målet av en masspartimilis.
- Understrykande av den estetiska strukturen av möten, symboler och politisk liturgi, och av emotionella och mystiska aspekter.
- Extremt fokus på den maskulina principen och manlig dominans, samtidigt med framhållandet av en starkt organisk syn på samhället.
- Framhållande av ungdomen framför andra faser av livet, understrykande av generationskonflikten, åtminstone som en start på den politiska förändringen.
- Tendens mot ett auktoritärt, karismatiskt personligt ledarskap, oavsett om ledarskapet från början är folkvalt eller inte.

Sett på ovanstående vis tycker jag att fascismen plötsligt framstår som gripbar och inte alls lika undanglidande som den annars tenderar att vara. Det blir på något sett en begriplig och mer eller mindre sammanhängande ideologi. Samtidigt framstår både Mussolini och Hitler som delar av samma rörelse, om än de tog sig olika, och mer eller mindre fruktansvärda, uttryck.

/P

Detta tycker jag snarast verkar vara en traditionell syn i skolan att behandla fascisim och nationalsocialism som ett fenomen och en period, snarast själva krigsfasen, och då analyserar man gärna vilka minsta gemensamma nämnare dessa idéologier har, men glömmer gärna alla andra dimensioner som man därmed utesluter, vilket Harkett redan påpekat.

Harkett skrev:
Men fascisterna gjorde ingen poäng av att tillhöra en överlägsen ras som nazisterna. (Vill du ta bort rasismen ur nazismen för att den skall bli fascism så att du får rätt?)

Ubbe:Nej, men jag skulle snarare använda utryck som ultra-nationalismen snarare än rasism, vilket jag tycker snarare rasism är en konsekvens av det näst intill religösa dyrkandet av det egna folket. I ett tidevarv där ultra-nationalism var politiskt allmän gods tycker jag det låter konstigt att inte också de Italienska facsisterna annamat det, i alla fall i mindre omfattning.

Är detta nydefiniering av nazismen? Ingen nazism utan bara fascism? Så nazismen var ingen rasistisk ideologi? Då kan vi ju istället kallar Italien för nazistiskt och pilkorsrörelsen nazistiskt?
Ja om man vill se MGN, om man vill se likheterna, så måste rasismen skalas bort och eventuellt ses som en del av det allmänna tankegodset. Den abstarktionsnivå du framhärdar med att hålla på lämpar sig just för dessa syften. Sedan förstår jag inte varför du skall göra våld på verkligheten? Sedan kan ju forskningen ställa andra frågor och då kan ju distinktioner komma fram: som t.ex. skillnaden i fråga om rasismens och antisemitismens centralitet. Om man skall se de avgörande skillnaderna mellan nazismen och fascismen snubblar man över rasismen och antisemitismen. Det var rasen som ansågs styra utvecklingen och kriget var en raskamp enligt det nazistiska synsättet. Kan du inte ta in detta bör du kanske sätta dig på skolbänken igen. Inom fascismen ansågs staten styra utvecklingen. Jag har redan påvisat ett antal forskare för min ståndpunkt.

Ja, man kan se rasismen som framvuxen ur nationalismen. Man kan se imperialismen framvuxen ur nationalismen. Nationalismen är en överideologi.

Att rasismen skulle vara framvuxen ur nationalisimen är ett synnerligen tveksamt påstående. Många nationer är tämligen hetrogena och då faller det på sin egen orimlighet, men även i relativt homogena nationer verkar det orimligt då rasismen där används inte för att skapa nationsgemenskap utan för att stöta ut vissa grupper. Rasismen är snarare framvuxen ur kollektivismen och är således idémässigt besläktad med socialismen men också ur ett mer övergripande perspektiv nationalismen. Dvs nationalismen och rasismen har vissa beröringspunkter men är näppeligen sprugna ur varandra. Men med kollektivismen som övergripande idéologi är det lätt att se varför just nationalsocialismen anammade rasismen.

Därmed är vi av en händelse tillbaka vid startpunkten för diskussionen. Huruvida nationalsocialismen till mer än sitt namn är sprungen ur socialismen. En intressant idé kunde vara att ta med alla de dimensioner och de vikter som i vanliga fall används för att trycka in politiskapartier på den traditionella endimensionella skalan istället för det reducerade antal dimensioner som Pewi använder ovan. Metodiken i sig är synnerligen intressant men helheten måste bevaras för att analysen skall kunna användas i ett större perspektiv än endast själva krigsfasen.

[David Asplund]

Olle skrev:

Därmed är vi av en händelse tillbaka vid startpunkten för diskussionen. Huruvida nationalsocialismen till mer än sitt namn är sprungen ur socialismen.

Rasismen är snarare framvuxen ur kollektivismen och är således idémässigt besläktad med socialismen men också ur ett mer övergripande perspektiv nationalismen. Dvs nationalismen och rasismen har vissa beröringspunkter men är näppeligen sprugna ur varandra. Men med kollektivismen som övergripande idéologi är det lätt att se varför just nationalsocialismen anammade rasismen.

Jag håller med om att kollektivismen är ett bärande inslag i nationalsocialismen.
Betänk bara de horribla citaten "Du är intet, ditt folk är allt", "Ledaren befaller, vi följer!" Socialismen i ordet NSDAP syftar just på ett slags rasgemenskap, inte en socialistisk i traditionell bemärkelse. Socialismen är mer inriktad på sociala strukturer, men menar inte att sociala strukturer t.ex. bestämmer individuella saker. Individen bereds stort utrymme inom socialismen. Nazismens andliga rötter är föga enhetliga och delivs förfalskade.
Nazismen är inriktad på raser. Nazismen finner t.ex. klasskampen horribel och ställer raskampen som ett alternativ osv. Båda är kollektivistiskt inriktade men det finns avgörande skillnader mellan socialism och nazism. På dig låter det som om kollektivism är något negativt.

[Olof Trätälja]

Nazismen finner t.ex. klasskampen horribel och ställer raskampen som ett alternativ osv. Båda är kollektivistiskt inriktade men det finns avgörande skillnader mellan socialism och nazism

Nja, fast nu talar du väl om krigsskedet eller krigsförberedelserna. Under denna senare tid försökte nationalsocialisterna bredda sig och mobilisera folket genom att lägga större tyngdpunkt på rasismen och mindre på socialismen och antikapitalismen. Det var också i detta senare skede antikommunismen tog form. Det farmväxande sovjetunionen var den stora fienden. Men så var det inte riktigt under det tidiga 20-talet då nationalsocialismen först framträdde och frågan är hur det skulle blivit om den funnits kvar efter kriget.

Rent allmännt skulle jag också vilja påstå att man ofta har överidéoligiserat totalitära rörelser. Totalismens kärna är maktkoncentration och ofta är man ganska pragmatisk och oportunistisk i propaganda och retorik.