Apropå införskaffningen av nya skepp, och vilken nivå av upprustning den är på: en del säger att den svenska flottan kanske var bäst i världen runt år 1570, men stämmer verkligen det?
Jan Glete har väl åtminstone menat att det var två relativt sett starka flottor, så att den svenska flottan hade haft större chans i ett slag 1570, än efter handelskrig, och de väldiga upprustningarna under Ludvig XIVs krig, och senare krig.
Men vem vet: runt 200 skepp ingick ju i armadan, även om "bara" var riktiga örlogsmän. Det blir ju svårt att vinna ett slag om det finns fiender mest överallt.
Man kan notera att flottan var de styrandes projekt. Det fanns ingen stor sjöfarartradition och någon klass som tryckte på för att det skulle byggas. Erik XIV var också så engagerad att han talade om hur man skulle slåss: man skulle hålla sig på avstånd och peppra sönder motståndaren.
Om man bara talar om det relativa - kan det ha funnits någon annan period då svenska flottan var starkare?
När var flottan som starkast?
Re: När var flottan som starkast?
Ja, mellan 1756 och 1823.
Då riktiga soldater gick till havs: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4r ... rdsflottan
Allvarligt talat, runt 1950 kan den inte varit så dålig? Typ fem år försent.
MVH
Hans
Då riktiga soldater gick till havs: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4r ... rdsflottan
Allvarligt talat, runt 1950 kan den inte varit så dålig? Typ fem år försent.
MVH
Hans
-
von Adler
- Medlem
- Inlägg: 4187
- Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
- Ort: Lilejholmskajen, Stockholm
- Kontakt:
Re: När var flottan som starkast?
Jag tror 1924 eller så är rätt tidpunkt.
Då har både ryska och tyska flottorna decimerats, Sovjet har några överlevare från första världskriget som rostar sönder, Tyskland har knappt något alls efter Scapa Flow och Versailles. Alla tre Sverigeskeppen är i tjänst och vi har en mindre flotta med snabba jagare, minläggare och minsvepare. Svenska flottan är helt klart den starkaste i Östersjön.
Under segeleran var svenska flottan alltid bra på artilleri - goda kanoner, starka skepp med tjock bordläggning som kunde ta mycket stryk. Det är den stora fördelen med militära skepp specifikt byggda för krig, vilket Sverige tenderade att ha en väldigt stor andel av. Som koroshiya och Hans nämner - andra länder vid tiden tenderade att ta in handelsskepp, som vad byggda för att vara kostnadseffektiva handelsskepp, inte tåla kanoneld och förse dem med beväpning och manskap och använda dem som örlogsfartyg.
Ett bra exempel är slaget vid Orford Ness, där Gustaf Psilander på 50-kanonerslinjeskeppet HMS Öland hamnar i strid med inte mindre än 8 engelska skepp, varav 7 av samma storlek och 1 mindre. Efter 4 timmars strid är HMS Öland inte längre manövrerbart, men svenskarna har förlorat 16 döda och 37 sårade medan engelsmännen förlorar 20 döda och 80 skadade och 3 skepp skadade.
Ett annat bra exempel är att svenska kanoner ansågs vara av den bästa kvalitéten. Pirater som kapade skepp tog alltid över svenska kanoner om de hittade dem. Man kan konstatera att Queen Anne's Revenger, Svartskäggs flaggskepp, som sjönk 1718 vad beväpnat med minst 30, upp till 40 kanoner, varav hälften var producerade i Sverige.
Men under segeleran är det förmodligen ännu viktigare att ha bra besättningar och vana att segla och manövrera i formation - och framförallt hur man reparerar skadad rigg - både efter storm och skador i strid.
Det är här den brittiska flottan når en nivå av kvalitét som ingen annan kunde matcha. Fransmännen byggde skepp med utmärkta skrov och egenskaper och superb beväpning. Spanjorerna byggde linjeskepp i Havanna på Kuba - i mahogny, som var betydligt hårdare än den ek som resten av sjömakterna använde för sina örlogsskepp. Britterna tog gärna franska och spanska fartyg, byggde om riggen och bemannade dem med sina egna sjömän.
Brittiska flottan blev stor nog och britterna rika nog att de kunde ha en del av flottan ständigt seglandes - de flesta andra sjömakter la upp flottan på vintern och skickade hem sjömännen och satte officerarna på halv lön. På så vis hade britterna alltid erfarna veteraner som varit med om stormar, som seglat i formation, som reparerat rigg och kunde sina skepp.
För att kunna reparera rigg under stirdsförhållanden var i princip omöjligt att öva. Att lära sig segla och manövrera i formation krävde mycket övning - vilket man fick göra på öppet vatten, just i formation, så besättningarna lärde sig sina individuella skepps egenheter. Även om de t.ex. alla vara 74-kanoners 3:e rangens linjeskepp så hade de olika fart, betedde sig annorlunda under olika vindförhållanden, hade olika manövrerbarhet m.m. Att lära sig detta krävde helt enkelt övning, särskilt när man skulle göra det i en linje och ta hänsyn till alla de andra skeppen.
Det var därför britterna hade en "close blockade" mot Frankrike under Napoleonkrigen. Fransmännen kunde bygga skepp och bemanna dem, drilla artilleri och ändringar av segel, men de kunde inte komma ur hamnarna och öva att segla i formation, för då hamnade de i strid med de blockerande britterna.
Det är extra tydligt vilken skillnad i kvalitét i förmågan att manövrera vid Trafalgar 1805, där 1/3 av den fransk-spanska flottan aldrig lyckades ta sig fram till striden.
Den svenska flottan var aldrig riktigt bra på detta - i fredstid rustade man ett fåtal skepp och körde några veckors övningar på dem med indelta båtsmän under sommaren.
Då har både ryska och tyska flottorna decimerats, Sovjet har några överlevare från första världskriget som rostar sönder, Tyskland har knappt något alls efter Scapa Flow och Versailles. Alla tre Sverigeskeppen är i tjänst och vi har en mindre flotta med snabba jagare, minläggare och minsvepare. Svenska flottan är helt klart den starkaste i Östersjön.
Under segeleran var svenska flottan alltid bra på artilleri - goda kanoner, starka skepp med tjock bordläggning som kunde ta mycket stryk. Det är den stora fördelen med militära skepp specifikt byggda för krig, vilket Sverige tenderade att ha en väldigt stor andel av. Som koroshiya och Hans nämner - andra länder vid tiden tenderade att ta in handelsskepp, som vad byggda för att vara kostnadseffektiva handelsskepp, inte tåla kanoneld och förse dem med beväpning och manskap och använda dem som örlogsfartyg.
Ett bra exempel är slaget vid Orford Ness, där Gustaf Psilander på 50-kanonerslinjeskeppet HMS Öland hamnar i strid med inte mindre än 8 engelska skepp, varav 7 av samma storlek och 1 mindre. Efter 4 timmars strid är HMS Öland inte längre manövrerbart, men svenskarna har förlorat 16 döda och 37 sårade medan engelsmännen förlorar 20 döda och 80 skadade och 3 skepp skadade.
Ett annat bra exempel är att svenska kanoner ansågs vara av den bästa kvalitéten. Pirater som kapade skepp tog alltid över svenska kanoner om de hittade dem. Man kan konstatera att Queen Anne's Revenger, Svartskäggs flaggskepp, som sjönk 1718 vad beväpnat med minst 30, upp till 40 kanoner, varav hälften var producerade i Sverige.
Men under segeleran är det förmodligen ännu viktigare att ha bra besättningar och vana att segla och manövrera i formation - och framförallt hur man reparerar skadad rigg - både efter storm och skador i strid.
Det är här den brittiska flottan når en nivå av kvalitét som ingen annan kunde matcha. Fransmännen byggde skepp med utmärkta skrov och egenskaper och superb beväpning. Spanjorerna byggde linjeskepp i Havanna på Kuba - i mahogny, som var betydligt hårdare än den ek som resten av sjömakterna använde för sina örlogsskepp. Britterna tog gärna franska och spanska fartyg, byggde om riggen och bemannade dem med sina egna sjömän.
Brittiska flottan blev stor nog och britterna rika nog att de kunde ha en del av flottan ständigt seglandes - de flesta andra sjömakter la upp flottan på vintern och skickade hem sjömännen och satte officerarna på halv lön. På så vis hade britterna alltid erfarna veteraner som varit med om stormar, som seglat i formation, som reparerat rigg och kunde sina skepp.
För att kunna reparera rigg under stirdsförhållanden var i princip omöjligt att öva. Att lära sig segla och manövrera i formation krävde mycket övning - vilket man fick göra på öppet vatten, just i formation, så besättningarna lärde sig sina individuella skepps egenheter. Även om de t.ex. alla vara 74-kanoners 3:e rangens linjeskepp så hade de olika fart, betedde sig annorlunda under olika vindförhållanden, hade olika manövrerbarhet m.m. Att lära sig detta krävde helt enkelt övning, särskilt när man skulle göra det i en linje och ta hänsyn till alla de andra skeppen.
Det var därför britterna hade en "close blockade" mot Frankrike under Napoleonkrigen. Fransmännen kunde bygga skepp och bemanna dem, drilla artilleri och ändringar av segel, men de kunde inte komma ur hamnarna och öva att segla i formation, för då hamnade de i strid med de blockerande britterna.
Det är extra tydligt vilken skillnad i kvalitét i förmågan att manövrera vid Trafalgar 1805, där 1/3 av den fransk-spanska flottan aldrig lyckades ta sig fram till striden.
Den svenska flottan var aldrig riktigt bra på detta - i fredstid rustade man ett fåtal skepp och körde några veckors övningar på dem med indelta båtsmän under sommaren.
Re: När var flottan som starkast?
Svaret på frågan beror på vad man menar.
Är det "bäst i världen" som koroshiya skrev, eller "starkaste i Östersjön" som von Adler angav?
Bägge har nog fog för sina svar, men samtidigt är det så att om dagens svenska flotta mötte sina föregångare från 1570 eller 1924 i strid är det ingen tvekan om att de äldre versionerna skulle sluta på havets botten. Så då betyder väl det att flottan är som starkast idag?
Så har kan man resonera i evighet.
Är det "bäst i världen" som koroshiya skrev, eller "starkaste i Östersjön" som von Adler angav?
Bägge har nog fog för sina svar, men samtidigt är det så att om dagens svenska flotta mötte sina föregångare från 1570 eller 1924 i strid är det ingen tvekan om att de äldre versionerna skulle sluta på havets botten. Så då betyder väl det att flottan är som starkast idag?
Så har kan man resonera i evighet.
Re: När var flottan som starkast?
Ja, men vägen dit kan vara ganska skoj.
Sverige har väl aldrig varit en riktig sjömakt, ett tag var väl Östersjön lite Nare Nostrum, men gav vi oss utanför Öresund gick det väl inte så bra. Danska amiraler och annat löst folk bakom. Våra koloniala äventyr slutade inte så bra heller.
MVH
Hans
Sverige har väl aldrig varit en riktig sjömakt, ett tag var väl Östersjön lite Nare Nostrum, men gav vi oss utanför Öresund gick det väl inte så bra. Danska amiraler och annat löst folk bakom. Våra koloniala äventyr slutade inte så bra heller.
MVH
Hans
Re: När var flottan som starkast?
Vi kan diskutera båda kanske, även om jag inte tänkte mig ett svar som von Adlers, men det spelar ingen roll, för funderingarna är ju helt ok.Bjernevik skrev: ↑23 maj 2026, 17:30Svaret på frågan beror på vad man menar.
Är det "bäst i världen" som koroshiya skrev, eller "starkaste i Östersjön" som von Adler angav?
Bägge har nog fog för sina svar, men samtidigt är det så att om dagens svenska flotta mötte sina föregångare från 1570 eller 1924 i strid är det ingen tvekan om att de äldre versionerna skulle sluta på havets botten. Så då betyder väl det att flottan är som starkast idag?
Så har kan man resonera i evighet.