Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven

[Anders Ström]

Vilka reliker har undergått en vetenskaplig underökning som bekräftar det påstådda ursprunget?

Som jag förstått det hela förkom ganska mycket bluff och båg förr i tiden.

MVH

Hans

Bl.a. kan nämnas heliga Birgittas reliker i Vadstena och i kyrkan San Lorenzo in Panisperna i Rom där ett lårben från henne finns. Det konstaterades att detta högerben och motsvarande vänsterben i Vadstena exakt överensstämde i varje anatomisk detalj.

[Hans]

Tack, så det finns vissa tecken på det är en 'äkta' relik.

Hur kommer det sig att hennes ben är bevarade på olika ställen? Är hon inte begravd eller vad hände med kroppen när hon dog?

Finns det fall där kyrkan har avfärdat påstådda reliker, som inte var det?

Jag har i bakhuvudet vad jag läst om https://sv.wikipedia.org/wiki/Turinsvepningen

MVH

Hans

[adlercreutz]

Jag gissar att man har bättre koll på ”nya” reliker. Heliga Birgitta var ju ändå i runda slängar 1300 år efter Jesus.

[Anders Ström]

Tack, så det finns vissa tecken på det är en 'äkta' relik.

Hur kommer det sig att hennes ben är bevarade på olika ställen? Är hon inte begravd eller vad hände med kroppen när hon dog?

Finns det fall där kyrkan har avfärdat påstådda reliker, som inte var det?

Jag har i bakhuvudet vad jag läst om https://sv.wikipedia.org/wiki/Turinsvepningen

MVH

Hans

Hon dog i Rom, och innan hennes kropp transporterades till Sverige så ville man behålla en relik av henne där.

[Hans]

Är det bara jag men innan man skickade henne till Sverige så styckade man liket. Är det förenligt med hur man tar hand om de döda enligt kyrkan?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Tack, så det finns vissa tecken på det är en 'äkta' relik.

Hur kommer det sig att hennes ben är bevarade på olika ställen? Är hon inte begravd eller vad hände med kroppen när hon dog?

Finns det fall där kyrkan har avfärdat påstådda reliker, som inte var det?

Jag har i bakhuvudet vad jag läst om https://sv.wikipedia.org/wiki/Turinsvepningen

MVH

Hans

Birgittas barn, främst dottern Katarina, ville föra kroppen tillbaka till Vadstena, där hon grundat sitt kloster. Resan tog lång tid, sju månader. För att underlätta transporten avlägsnades mjukdelarna från skelettet (en vanlig procedur på medeltiden, ibland genom kokning eller naturlig förruttnelse). Detta gjordes i Rom innan hemresan. Klostret San Lorenzo in Panisperna i Rom, där hon tillfälligt begravdes, fick behålla en arm och några mindre skelettdelar enligt tidens bruk. Det var ett sätt att hedra platsen där hon dött och verkat.

Reliker delades ofta upp så att flera kyrkor och kloster kunde ha delar av ett helgon. Det ökade helgonets kult, lockade pilgrimer och gav andlig prestige. Hennes barn ville främja helgonförklaringen (som kom 1391) genom att visa upp och sprida relikerna under resan genom Europa. I Vadstena placerades huvuddelen av kvarlevorna i ett relikskrin i klosterkyrkan. Därifrån delades senare bitar ut vidare. Birgittas reliker skickades senare som gåvor till kyrkor, kloster, kungar och påvar.

Här är ett par exempel på reliker som avfärdats:

Heliga förhuden. Flera kyrkor hävdade att de hade Jesu förhud. Påven Urban VIII och senare påvar vidtog åtgärder på 1600- och 1900-talen. Man förbjöd diskussion om den och hotade med bannlysning. Kyrkan distanserade sig tydligt från dessa påståenden.

S:t Rosalias reliker på Sicilien. Benen som vördades som helgonets visade sig vid undersökning 1825 vara getben. Trots detta har de fortsatt visas upp på vissa håll, men det är ett känt exempel på en motbevisad relik som kyrkan inte aktivt försvarar som äkta.

När det gäller Turinsvepningen har Katolska kyrkan ingen officiell ståndpunkt om den är äkta. Den behandlas som en vördnadsvärd ikon och påminnelse om Jesu lidande och uppståndelse,. Påvar som Johannes Paulus II och Benedictus XVI har talat positivt om den som en kraftfull bild, men kyrkan uppmuntrar fortsatt vetenskaplig forskning utan att dra några definitiva slutsatser.

Jag gissar att man har bättre koll på ”nya” reliker. Heliga Birgitta var ju ändå i runda slängar 1300 år efter Jesus.

Ja, så är det naturligtvis. Ju längre fram i tiden, desto säkrare proveniens. Osäkrast är förstås reliker från Jesu och apostlarnas tid, som det heliga korset.

---

När vi ändå är inne på reliker så kan jag förklara klassindelningen. Reliker delas in i tre olika klasser.

Första klassens reliker

Detta är den högsta och mest värdefulla kategorin. Delar av ett helgons kropp: Ben, hår, blod, tänder, skalle eller andra skelettdelar. Föremål direkt kopplade till Jesu liv: Till exempel bitar av det sanna korset, törnekronan, spikarna, krubban eller sandalerna.

Exempel: En benbit från Heliga Birgitta är en första klassens relik.

Andra klassens reliker

Föremål som helgonet ägt eller använt: Kläder, böcker, rosarie, verktyg, personliga ägodelar. Redskap som använts vid en martyrs tortyr eller död.

Exempel: En klädesdel som Birgitta bar eller ett föremål hon använde dagligen.

Tredje klassens reliker

Detta är den vanligaste typen idag. Föremål som har vidrört en första- eller andra klassens relik, t.ex. en medaljong, en tygbit, ett kort eller en rosenkrans som pressats mot en helgons ben eller kläder.

Dessa skapas ofta för pilgrimer och troende så att fler ska kunna ha en koppling till helgonet. Jag har t.ex. en tygbit kopplad till S:t Johannes Paulus II, som nyss hade helgonförklarats när jag var i Rom en gång.

[Hans]

Tack för förklaringen. Finner det fortande lite makabert att man delar upp resterna och sprider ut dem. Vad händer i mer moderna tider, förkommer något liknande?

Jag har någon gång läst att om man samlade alla bitar trä som påstås vara en del av korset skulle det bli ganska många och stora kors av det.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Från nutida helgon tar man små fragment och bitar, t.ex. små benbitar, en tand, hårstrån eller blod, och inte hela ben.

[Anders Ström]

Teologiskt sett ur Kyrkans lära så kan en relik inte göra under, liksom inte heller en bild kan det. Det kan endast Gud göra. Om det inträffar ett under efter att ha tillbett en relik eller en bild, så är det inte bilden eller reliken som gör det, utan Gud på den persons förbön, som reliken eller bilden representerar.

[Hans]

Så Bettan begravdes någorlunda intakt.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sver ... dra-helgon
https://sv.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_Hesselblad

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Så Bettan begravdes någorlunda intakt.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sver ... dra-helgon
https://sv.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_Hesselblad

MVH

Hans

Ja, hon ligger i en så kallad relikgrav i Birgittahuset i Rom. Mindre benbitar finns i birgittinerklostrens kyrkor runt om i världen, bl.a. Djursholm och Falun, och en handfull andra kyrkor.

[Hans]

Makaber fråga men hur fick man tag i dem. Obducerades hon och man plockade fram bitarna eller?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Det gjordes under den kanoniska recognitio som genomfördes, sannolikt inför saligförklaringen 2000. En sådan genomförs dels för att bekräfta identiteten och dels för att ta ut förstaklassreliker. I samråd med anatomiska experter tas små lösa fragment ut. Det rör sig alltså om redan lösa benbitar och andra delar; de håller inte på att sågar och karvar. Allt sker under mycket värdiga och respektfulla former.

Här kan du läsa alla instruktioner: https://www.vatican.va/roman_curia/cong ... ie_en.html

[Hans]

Så om jag misstänker att bli helgonförklarad (ytterst låg sannolikhet) så bör jag undvika kremering eller sjöbegravning. Kan det vara en förklaring för, det mindre, motståndet mot kremering?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Så om jag misstänker att bli helgonförklarad (ytterst låg sannolikhet) så bör jag undvika kremering eller sjöbegravning. Kan det vara en förklaring för, det mindre, motståndet mot kremering?

MVH

Hans

Som hedning vill du väl bli höglagd i brandgrav?

Motståndet mot kremering har historiska orsaker. Förbudet tillkom delvis som reaktion mot antika romerska sedvänjor där kroppar brändes för att förneka tron på uppståndelsen. Det ansågs också strida mot respekten för kroppen som Guds tempel.

Katekesen säger att ”kremering inte är ont i sig” och påverkar inte själen eller Guds förmåga att uppväcka kroppen, men den uttrycker inte det kristna hoppet om kroppens uppståndelse lika tydligt som jordbegravning.

Det finns starka skäl att föredra jordbegravning:

- Kroppen är helig, den är skapad till Guds avbild, blev tempel för den Helige Ande genom dopet och är döpt till uppståndelse.

- Begravningen efterliknar Jesus egen begravning och symboliserar hoppet om uppståndelse.

- Kyrkan vill undvika att kremering används för att förneka uppståndelsen, odödligheten eller kroppens värdighet.