Det finns massor av helgon som fallit i glömska och därför inte vördas, inte minst i Sverige där det under medeltiden fanns många lokalhelgon vars kult de styrande försökte kväsa efter reformationen. Men i t.ex. helgonlitanian för Nordens helgon ber vi om alla nordiska helgons förbön, kända och okända, ihågkomna och bortglömda. Kyrkan vördar även helgon som inte formellt är kanoniserade eftersom vi inte vet något om dem, helt vanliga människor som levt ett gudfruktigt liv.Markus Holst skrev: ↑18 juni 2025, 13:49Bland alla tusentals helgon måste väl finnas några som man glömt bort och därför varken tillber eller dyrkar?
Vår egen Erik den Helige lär väl inte heller ha passerat nålsögat till helgonstatus då Pontifex Maximus hade åsikter om hans levene. Men i Sverige blev han likväl helgon.
Ofta uppstod det spontant lokala helgonkulter. Så var det t.ex. med tronpretendenten Holmger, som efter slaget vid Sparrsätra 1248 flydde norrut, blev tillfångatagen i Gästrikland och halshöggs. En helgonkult uppstod i Gästrikland (som då fortfarande var en del av Uppland), norra Uppland och Skokloster (där Holmger ligger begravd). Utanför Gävle har arkeologerna hittat processionsstavar från denn kult och i Björklinge norr om Uppsala har man hittat resterna av ett kapell helgat åt Holmger. Mirakler kopplade till Holmger omnämns i Erikskrönikan.
Ett annat lokalt helgon som man kanske inte associerar till goda gärningar är Engelbrekt. Efter mordet på honom uppstod en helgonkult i Örebro.
Holmgers gravtäcke, som är försedd med texten: "Född av svearnas lysande kungastam blev Holmger, ett föredöme i goda seder, slagen av den bittra döden och ligger här med avhugget huvud. Men en kristlig död visar sig skön genom talrika under."