Kommunismens syn på lönekostnaden

[Davian]

Just det där sista har jag funderat på. Vill man inte att folk ska ha vettiga löner så de kan köpa deras skit?

Sonderling

Du är inne på en av de sakerna man kallar från Marxistiskt håll ”kapitalismens inneboende motsättningar”.

I korthet går det ut på att företag vill gå med profit. Profit får man av två saker; ökad försäljning och minskade utgifter. Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Vilket ju leder till minskad köpkraft, minskad profit och ytterligare minskade löner etc. Till slut får vi en ekonomisk kris.

Kort sagt; man vill att folk ska köpa grejer men inte betala ut löner till folk.

[Hans]

Östra Rikshavan mördar fler per capita än Västra. Fast de använder inte skjutvapen lika ofta.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Stämmer det?

Min känsla är att man, där det går, kapar antalet anställda och ersätter de tråkigaste jobben med maskiner. Jag har svårt att tro att särdeles många hade nappat på att gräva diken med skyffel idag om det annonserades i lokaltidningen. Istället tar man in en grävmaskinist som med glädje gör jobbet.

Trots alla obsoleta äldre tiders jobb är ju arbetslösheten rätt låg i Sverige så ingenstans kan vi utläsa att företagen anställer färre än förr. Det som har försvunnit är de lägst betalda jobben. Det finns inte särdeles många sumprunkare idag.

[Davian]

Ja i stort sett alla företag som har anställda är det dom som står för den största kostnaden. Nämnda grävmaskin är ju initialt mycket dyrare än folk, men efter några uppdrag är den investeringen färdigbetald och alla jobb efter det är vinst. Men grävmaskinisten är en kontinuerlig kostnad år efter år som man inte får tillbaka som intäkt i företaget.


Det finns alltid undantag såklart och det varierar även i tid och rum.

[Amund]

Ja alla parter på en marknad är vanligtvis rationella - i teorin att säljare och köpare möts när priset passar båda parter.
Grävmaskinen gör att fler arbetare kan utföra andra viktiga arbeten som behövs i samhället.

Du är inne på en av de sakerna man kallar från Marxistiskt håll ”kapitalismens inneboende motsättningar”.

I korthet går det ut på att företag vill gå med profit. Profit får man av två saker; ökad försäljning och minskade utgifter. Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Vilket ju leder till minskad köpkraft, minskad profit och ytterligare minskade löner etc. Till slut får vi en ekonomisk kris.

Kort sagt; man vill att folk ska köpa grejer men inte betala ut löner till folk.

En i mitt tycke ålderdomlig förenkling av arbetsmarknadens mekanismer. Arbetsmarknaden består ju av så många olika aktörer och enskilda intressen att den tesen inte kan gälla en fri marknadsekonomi där aktörerna agerar rationellt ur eget perspektiv. Det är ju inte arbetsgivaren som allena bestämmer lönerna utan även löntagare har ju ett förhandlingsläge, förutom då möjligtvis i planekonomiska offentliga verksamheter där arbetsgivaren inte behöver bry sig om att produktionen motsvarar efterfrågan (sjukvården, polisen etc.).

Rent teoretiskt kan man förstås tänka sig en ekonomi där löner bestäms centralt med syfte att politiskt styra över det privata konsumtionsutrymmet, men då är det inte fråga om något som har med fri marknad att göra. På ett sätt är det förstås giltigt ur ett svenskt historiskt ekonomiskt perspektiv där man länge på politisk väg försökt reglera den privata köpkraften genom ingrepp i transfereringssystemen och öronmärkta pengar till kommuner och landsting.

Ett intressant ämne även om det är riktigt OT.

[Markus Holst]

Ja i stort sett alla företag som har anställda är det dom som står för den största kostnaden. Nämnda grävmaskin är ju initialt mycket dyrare än folk, men efter några uppdrag är den investeringen färdigbetald och alla jobb efter det är vinst. Men grävmaskinisten är en kontinuerlig kostnad år efter år som man inte får tillbaka som intäkt i företaget.


Det finns alltid undantag såklart och det varierar även i tid och rum.

Det jag vände mig emot var att du menar att ett företags rationaliserande skapar mindre köpkraft, trots att vi i Sverige, eller kanske hela världen, inte har sett varken färre jobb eller minskande köpkraft på grund av företagens rationaliserande. Jag vill snarare hävda det motsatta: För hundra år sedan stod många med jobb som idag utförs av en grävskopa men ändå har alla bättre köpkraft idag än för 100 år sedan. Du får förklara ytterligare om du vill att jag skall förstå dig.

(Med rådande bokföringslagar är dessutom grävmaskinen en kontinuerlig kostnad i företaget i from av avskrivningar, vilket kan jämföras med den kontinuerliga kostnaden för personal.)

Du är inne på en av de sakerna man kallar från Marxistiskt håll ”kapitalismens inneboende motsättningar”.

I korthet går det ut på att företag vill gå med profit. Profit får man av två saker; ökad försäljning och minskade utgifter. Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Vilket ju leder till minskad köpkraft, minskad profit och ytterligare minskade löner etc. Till slut får vi en ekonomisk kris.

[a81]

Just det där sista har jag funderat på. Vill man inte att folk ska ha vettiga löner så de kan köpa deras skit?

Sonderling

Du är inne på en av de sakerna man kallar från Marxistiskt håll ”kapitalismens inneboende motsättningar”.

I korthet går det ut på att företag vill gå med profit. Profit får man av två saker; ökad försäljning och minskade utgifter. Den största utgiften för alla företag är personal så därför vill man begränsa löner mm på olika vis.

Vilket ju leder till minskad köpkraft, minskad profit och ytterligare minskade löner etc. Till slut får vi en ekonomisk kris.

Kort sagt; man vill att folk ska köpa grejer men inte betala ut löner till folk.

Samtidigt behöver arbetsgivare hitta personal. Med för dåliga löner och villkor vill ingen jobba åt arbetsgivaren. Är inte problemet idag snarare arbetstiden och varifrån man jobbar? Ett slags överdriven vurm för arbetslinjen och "backlash" mot hemarbete efter pandemin?

Jag menar att de flesta "kontorsjobb" skulle idag gå att utföra nästan 100 procent hemifrån och jag tror att de flesta får lika mycket gjort på fem-sex timmar som på åtta timmar, på den typen av jobb. "Tjänstemän" har långa arbetsdagar och många arbetsresor till kontoret för att liksom vara borta lika mycket hemifrån som busschauffören eller undersköterskan. Frågan är hur vi löser det på sikt? Kanske skulle det vara bättre att låta "tjänstemännen" jobba sextimmarsdag hemifrån (nästan) varje dag och istället höja lönerna för dem som måste vara på jobbet fem dagar i veckan och jobba sina åtta timmar?

[Davian]

Kortare arbetstid har i stort sett överallt där man testat på det visat sig leda till ökad produktivitet och minskad sjukfrånvaro. Motståndet till sänkning är ideologiskt motiverat och inte ekonomiskt.

Arbetstid och var man jobbar är stora faktorer som avgör hur attraktivt ett arbete är. Men när man har ett politiskt mål på att det ska finnas ett visst antal arbetslösa i Sverige kan inte folk välja hur som helst mellan jobb. Att säga nej till jobb pga arbetstider och var man jobbar är inte så lätt att göra i Sverige idag för väldigt många människor. En del har den lyxen men många väldigt viktiga jobb görs av folk som får skitdåligt betalt och jobbar skitdåliga tider.

men de människorna tillhör svaga samhällsgrupper så de kan inte välja bort dom jobben för alternativen är att leva på bidrag, bli kriminell eller hemlös/svälta ihjäl/tigga.

[a81]

Jo, men problemet är väl att medelklassen jobbar åtta timmar om dagen (eller i alla fall ger sken av det) delvis för att man inte andra yrken verkligen behöver det för att exempelvis få ihop personal. Jag tänker t.ex. på äldrevården eller en fabrik där man jobbar skift. Akademikern får ofta lika mycket gjort på fem som åtta timmar, men det gäller inte på samma sätt i mera praktiska yrken.

[Davian]

Nej det är sant. Praktiska yrken kräver närvaro på ett annat sätt. Den närvaron och minskade arbetsmängden skulle man kunna lösa genom att anställa fler personer som jobbar.

om vi ska täcka in ett 24h skift med 3 arbetar måste alla jobba 8 timmar. Har vi 6 arbetare kan alla jobba 4 timmar. Att vi inte har det så beror på det jag skrev ovan om företagens utgifter i största hand utgörs av rörligt kapital som löner.

6 personer ska ha rimlig lön att leva på, gärna samma lön som 3 perosner har. Men då minskar profitmöjligheten för företaget och ägarna får mindre pengar i sina fickor. Vilket är huvudanledningen till att företag inte anställer fler personer trots de bra effekterna av det. Det är också av den anledningen som kommunismen vill avskaffa den ägande klassen.

[Markus Holst]

Hur får kommunismen råd att ge sex anställda rimlig lön?

[Örjan]

Hur får kommunismen råd att ge sex anställda rimlig lön?

Till att börja med behöver inte den genomsnittliga VD-lönen motsvara 65 industriarbetarlöner.

[Davian]

Hur får kommunismen råd att ge sex anställda rimlig lön?

Man flyttar företagens resursfördelning från ägare till arbetare.

Ett företag som tjänar 1000 kr där 300 går till 3 arbetare kommer tjäna fortfarande 1000kr när 600 går till 6 arbetare.

Men profiten som hamnar i någons privata förmögenhet minskar från 700 till 400.

[Amund]

Hur får kommunismen råd att ge sex anställda rimlig lön?

Man flyttar företagens resursfördelning från ägare till arbetare.

Ett företag som tjänar 1000 kr där 300 går till 3 arbetare kommer tjäna fortfarande 1000kr när 600 går till 6 arbetare.

Men profiten som hamnar i någons privata förmögenhet minskar från 700 till 400.

Hmm... Om 300 kr går till 3 arbetare så kostar det företaget ca 600 kr eftersom det ska betalas skatt, arbetsgivar och sociala avgifter. 6 arbetare skulle kosta företaget ca 1200 kr.

Och profiten (om nu företaget inte har några andra kostnader än lönekostnader?) skulle i första exemplet sjunka till 400 kr, som efter bolagsskatt krymt till ca 300 kr. Med 6 arbetare är företaget redan back, minus 200 kr, trots de goda förutsättningarna.

Som företagare i Sverige märker man dagligen attityden att företag automatiskt betraktas som en vinstmaskin med outtömliga resurser. Allt från att företag till skillnad från privatpersoner måste betala när de utnyttjar kommunens soptipp, till att man generellt betalar högre taxor för olika skattefinansierade tjänster.

[Davian]

Nu var det mest ett pedagogiskt exempel på en princip. Men inget av det du skriver är naturlagar som inte går att ändra på.

Exempelvis skulle man ju kunna tänka sig att alla människor har en garantipension, helomfattande försäkringar osv som man får i egenskap av att vara människa och inte något som man ska arbeta in.

Då skulle man inte behöva ha sociala avgifter lagda på företagen.


Profit är vad som ör kvar efter man betalat löner, underhåll, investeringar, skulder mm.

Profit är alltså de pengar som lämnar företagets ekonomiska cirklar och går direkt i fickan till ägaren.