Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria

[sveahk]

Om du var tillräckligt bekant får du vid din hädangång alltid en gravplats. Familj eller myndigheter ordnar så att på gravstenen inte bara ditt namn, och början och slutet på dina levnadsår blir inskrivna - dina bedrifter i livet får möjligtvis också en plats på stenen.

Men ibland kommer ditt liv, och just dessa dina bedrifter årtionden efter din död...och biter dig i stjärten.

Som här...

Walter Nowotny, österrikare, född 1920. Var tidigt övertygad nazist, med sjutton år(!) blev han medlem i NSDAP, gick den militäriska banan och två år senare var han färdigutbildad pilot i tyska Luftwaffe. Och han gjorde rätt för sig - fram till 1944 härjade han på östfronten, sköt ner över 250 sovjetiska flygplan. Resultatet var klart: Det blev audiens hos Hitler, som fäste "Brillanten zum Ritterkreuz mit Eichenlaub und Schwertern" på Nowotnys uniform - det högsta Nazi-Tyskland kände. Blott tolv från Luftwaffe fick den utmärkelsen.

Ja, så kom det första tyska jetplanet, Messerschmitt Me 262. 1944 tog Kommando Nowotny hand om det ofärdiga planet för att testa det under skarpa förhållanden. Minst sagt modigt, men en annan väg fanns knappast i Nazi-Tyskland under krigets sista år.

Det gick som det gick, Kommodore Nowotny och hans Me 262 blev vid ett landningsförsök nedskjutet. Inga chanser. Walter Nowotny dog den 8 november 1944.

Och här, efter döden, börjar hans nästa "liv"...

Han begravs på Wiener Zentralfriedhof. Får en s.k. "Ehrengrab", (Gruppe 14 C, Nummer 12). För så här såg man det då: "Han var ju en österrikisk hjälte! I ett krig som de blivit påtvingade, de var ju offer under Hitlers maktfordringar...och gjorde som alla andra bara sin plikt...!"

Och vissa blev så hjältar - som Nowotny...

Att alla var tvungna, bara gjorde sin plikt, det synsättet finns fortfarande i Österrike, men under de senaste tjugo-trettio åren har det uppstått sprickor - man erkänner nu att det fanns en stor portion beredvillighet att gå Hitlers vägar. Man var inte bara "Opfer" utan också "Täter" - det tog tid, men man är i dag mer beredd att tränga igenom offerdimman och säga - man var medskyldig...!

Åter till Nowotny. När jag 2001 besökte den gigantiska kyrkogården utanför Wien såg hans grav ut så här...

grav 1.jpg

Men det skulle inte dröja länge - man började skriva om den egna historien - så var det inte längre en "Ehrengrab". Gravstenen stod kvar, men nu var det en vanlig "Soldatengrab".


Under årens lopp missbrukades den mer och mer. För andra ändamål. Neokonservativa Studentenverbindungen och nynazistiska organisationer möttes vid Nowotnys grav, det blev en samlingspunkt, och då främst på hans dödsdag, den 8 november. Och "den andra sidan" målade sin frust över landets politik med det förflutna direkt på stenen...

Många år gick utan att något hände. Österrike hade i sin regering under en längre tid en koalitionspartner, som var både högerpopulistisk och tysknational. Det "hjälpte" att lägga sordin på de kritiska rösterna.

Och 2023, nu i höst, när min nyfikenhet åter förde mig till Nowotnys grav, såg den ut så här...

IMG_0497.jpeg

En ordentligt inpackad gravsten! Och det visade sig - jag frågade en av kyrkogårdsförvaltarna - att bara ett par dagar innan mitt besök där, hade det varit en mindre uppmarsch av nynazister - den 8 november! - som lagt två kransar med rosetter på graven...och som ni ser låg de ett par dagar senare fortfarande där..

Vad det stod på rosetterna? "Wir gedenken - der Wiener Aeroclub" och "Den verhüllten Soldaten" (Den överhöljda/dolda soldaten)...!

IMG_0498.jpeg

Som jag skrev: "Men ibland kommer ditt liv, och just dessa dina bedrifter årtionden efter din död...och biter dig i stjärten."

En s.k. hjältes fall - det räcker inte bara att vara en fantastisk pilot, man måste också vara på "rätt sida" i ett krig...

Hans K

[HomeGuardSoldier]

Walter Nowotny, österrikare, född 1920...

Visst är det så. Samma sak gällde de danska jaktpiloter som frivilligt stred för Luftwaffe. De straffades jättehårt medan de som stred för RAF belönades jättemycket. Alla var frivilliga, men de som stred för Luftwaffe stred för "fel" sida. Norrmännens främsta jaktpilot, Svein Heglund om jag inte minns fel, som sköt ner 14 flygplan hos RAF, blev naturligtvis firad som en nationalhjälte.

Tänk om en uppenbar naturbegåvning som han hade valt att strida för Luftwaffe...

Om Erich Hartmann, upp till 352 bekräftade nedskjutningar (om inte ännu fler okända?) hade varit en amerikansk jaktpilot så hade han till slut blivit chef för hela USAF efter kriget och med all säkerhet nått ännu högre poster.

Fast fanns det så hemskt mycket kvar att begrava efter Walter Nowotnys dödskrasch? Vad jag minns hittade man bara en vänsterhand.

HGS

[Örjan]

Visst är det så. Samma sak gällde de danska jaktpiloter som frivilligt stred för Luftwaffe. De straffades jättehårt medan de som stred för RAF belönades jättemycket. Alla var frivilliga, men de som stred för Luftwaffe stred för "fel" sida. Norrmännens främsta jaktpilot, Svein Heglund om jag inte minns fel, som sköt ner 14 flygplan hos RAF, blev naturligtvis firad som en nationalhjälte.

Tänk om en uppenbar naturbegåvning som han hade valt att strida för Luftwaffe...

Men de stred ju verkligen på fel sida. Det finns ingen anledning att skriva: "fel" sida. Danmark och Norge utsattes för ett väpnat angrepp av Tyskland den 9 april 1940 som resulterade i en långvarig tysk ockupation. Tyskland var i allra högsta grad fienden och de danskar och norrmän som stred för Tyskland efter den 9 april var objektivt sett landsförrädare.

[Amund]

Tack Sveahk för en bra berättelse om Österrike, som förutom att det är otroligt intressant även ställer frågor om hur dagens aktuella moral alltid är närvarande även i historiska gärningar.

[sveahk]

Trevligt när mina epistlar blir uppmärksammade och kommenterade - tack för det!

En "Ehrengrab" på Zentralfriedhof Wien betyder att alla framtida gravkostnader övertas av staten, men en "Soldatengrab" hör i normalfall hemma på en soldatkyrkogård - inga kostnader där.

Efter att Nowotny förlorade äran att ligga i en ärans grab 2003, så ville man flytta Nowotny till en soldatkyrkogård, men si där, ramaskri och högljudda protester. Till slut fick han stanna där han var - efter det att bl.a. det politiska partiet FPÖ bildat en "Verein zur Pflege des Grabes von W.N."! Kostnaderna för graven övertogs av föreningen, inbegripet kransnedläggning och återkommande firande...!

F.ö. om jag sett rätt, så ligger det bara ytterligare en jaktpilot i ZF Wien, Godwin Brumowski hette han. I en "Ehrengrab"! Var också en haj på att skjuta ner fiendens plan, 40 bekräftade blev det till slut. Enda skillnaden till Walter Nowotny...Brumowski sköt ned sina i första världskriget...
https://de.wikipedia.org/wiki/Godwin_Brumowski

"A schön leich" är båda ändå för wienarna...!

Hans K

[sveahk]

Den äldsta grabben startade sin Afrikaresa för ett par år sedan i Marocko, och har nu med vissa avbrott nått Kapstaden i Sydafrika.

...och nu har han vänt. Det går norrut. Med Landcruisern, som nu fått en ny motor efter 35.000 mil, lämnar han Kapstaden, tar sig genom Sydafrika rakt in i Namibia, och ett par dagar senare vidare, över gränsen, vid Katwitwi, in i Angola. Och där inte långt från den lilla gränsstationen...på vägen till havet västerut, går det över en bro, en liten bro, och hej...vad är det där, nere till vänster...

PHOTO-2023-12-26-18-52-16.jpg

Stopp och vänd. Jodå, en plakett: "Ivan Chernenko. Piloto Su-27. 25-5-1954 - 15-4-2006."

e3afd67c-16e7-41eb-ae36-ee94eb8c413e 2.jpg

Och det fotot skickar han till far sin...

Chernenko Ivan, pilot, jo, jag fick leta, några luckor, men han är känd. En ukrainsk pilot som flög sina insatser för Ryssland i Afghanistan. 300 combat missions i en Mig-21 klarade han av från 1979-1981. Överlevde och blev väl hemförlovad, för ett par år senare är han i Polen och flyger den nya Sukhov SU-27, fjärde generationen.

Sovjetunionen lämnar in handduken och Ukraine blir självständigt, men Chernenko flyger vidare, nu i sitt hemlands gulblå färger. Genomför ett "first" för Ukraina när han 1998 flyger från hemmabasen Myrhorod till Seymour Johnson Air Force Base i en Su-27UB. Visar upp sina flygkonster för häpnande US-piloter (fick för varje flygning en flaska Champus - fransk och oöppnad, en trevlig inrättning sa' han...!). Han kunde sitt plan.

År 2000 kom, han tog avsked, men fortsatte att flyga och undervisa i Afrika, framför allt i Angola som köpt vitryska Su-27. Och där slutar historien - i april 2006 är han på högviltjakt i sin jeep...som inte klarar sanden i ett av Angolas otaliga wash, rullar runt och släcker överste Ivan Chernenkos liv...

Var han är begravd - obekant(?)

Så har vi bara kvar minnet av en utomordentligt duktig pilot...och en liten plakett på en liten bro i södra Angola...

Eller som en dansk kollega skrev..."Og i går ringte venner fra Ukraina ... Ivan Chernenko døde i Angola ... og ikke i luften, men på jakt ... rullet over i en jeep ... her ... gå gjennom en afghaner, bli faktisk den beste piloten fred og dø slik.."

13010827_1134143669939356_6497522483577460212_n.jpg

13012775_1134143776606012_6260370266079863367_n.jpg

Hans K

[Hans]

Tack för historien.

MVH

Hans

[Amund]

Ja tack för den historien. Låter som en lite spektakulär pilot som liksom söker äventyr och spänning, kanske lite som en modernare Ernst Udet?

[Hans]

Undrar hur mycket pengar var inblandat? Pensionerad flygförare i Ukraina då kan ju inte ha haft en förmögenhet ramlandes in varje månad.

MVH

Hans

[sveahk]

Äventyr ja, men det var säkert en acceptabel lön förbunden med flygjobbet i Angola, i alla fall bättre än vad Ukraina då kunde bjuda på. Efter att Sovjetunionen försvann från kartan på 90-talet, var säkert Chernenko inte ensam militär från östblocket att ta ett jobb i utlandet. De dök upp lite varstans i synnerhet i de länder som vi tidigare kallade den tredje världen... och som under årtionden fått/fått billigt köpa sovjetiskt material.

Chernenko kom som sagt till Angola år 2000 - hade det varit något mer än ett dussin år senare får vi väl anta att han stannat i Ukraina...!

För övrigt, Angola har fortfarande en hel del ryska jaktflygplan i sitt Air Force, men de flesta står obrukbara och ruttnar bort på marken...!

Hans K

[sveahk]

Från Afrika till svenska vatten...

"...boken är rolig och skall naturligtvis läsas af de unga med förtjusning. Den hör dock ej till de böcker, som bidraga till ungdomens sunda utveckling. Äfventyren äro för mångahanda och alltför spännande; de måste verka retande och i följd däraf äfven förslappande på fantasien."

Så lät det 1891 när en nyutgiven ungdomsbok presenterades, vi hittar det skrivna inte helt överraskande i en tidskrift utgiven av Fredrika Bremer förbundet.

Den ungdomsboken har säkert vissångaren och göteborgaren Stefan Andersson läst, för nästan 120 år senare sjöng han...
"Med en huggare ut i min hand
Och en pistol som blänkte så grant
Steg jag ombord på min galliot
För att kapa i konungens namn..."

Och så vet väl de flesta här vem den äventyraren, kaparen och affärsmannen var...just det, Lars Gathe även kallad Lasse i Gatan.

En svensk skeppare från Onsala i norra Halland, som under det Nordiska kriget inte bara fick sitt kaparbrev av Karl XII utan efter väl utfört värv också adelstiteln, Lars Gathenhielm.

1710 började det, med en liten galliot, "Lilla Jägaren".

Galiote.jpg

Ett mindre flatbottnat fartyg med 1 och en 1/2 mast. Och det var bara början till en stor affärsverksamhet, som vi framför allt hittar söder om Göteborg, på Onsalahalvön.

IMG_2466 2.jpeg

Där ett flertal av fartygen också byggdes, gallioter, huckertar, fregatter och allt vad de heter - fartyg som snabbt sattes in i kaperiverksamheten. Och skepparna, jodå, de kom också från samma nejder...

Lars Gathe själv var mer affärsmannen på land, troligtvis inte ofta till sjöss, en reumatisk höftskada släckte hans liv tidigt, endast 39 år gammal dog han 1718. Kvar blev historierna om honom, de sanna och...de många legenderna!

Begravd ligger han och hans hustru, Ingela, i Gatenhielmska gravkoret, i Onsalas vackra kyrka. Ett par trappor ner...

IMG_2412 2.jpeg

...ligger två stora marmorkistor, "Wälförordnade Commendeur til siös.Den wälborne Herren Herr Lars Gathenhielm" (Stora ja - han mätte 162 cm)

IMG_2421 2.jpeg

IMG_2418 2.jpeg

Mer om Gatenhielm, hans korta liv och långa legender, kan man läsa här http://gamlagoteborg.se/2016/09/04/lars-gathenhielm/

Ah ja, ungdomsboken som det ärevördiga Fredrika Bremer förbundet tyckte "inte kunde bidra till ungdomens sunda utveckling", är naturligtvis "Konungens Kapare" skriven av M.G. Leijonsköld Oxenstierna

Till slut, tack syster och svåger som "förde" mig till den graven...

Hans K

[koroshiya]

Fint Hans.

Lade du märke till att det är text på danska i kyrkan?

Onsala har växt snabbt med utflyttade göteborgare. Typiskt är det ingenjörer, ekonomer och andra som bor där.

[sveahk]

Såg just 7. avsnittet av SVTs Sveriges Historia, den med Karl XII. Kaparverksamheten på västkusten under 1710-talet fick inte plats där...var väl inte att vänta, även om det hade varit kul...

Så lämnar vi det Gatenhielmska gravkoret och den vackra Onsalakyrkan - där de till synes under årens lopp fått andra problem...

IMG_2393 2.jpeg

Hans K

[sveahk]

"A schön leich" är båda ändå för wienarna...!

Hans K

"Ett vackert lik" - jodå, Wienarna har alltid haft en "sund" inställning till det som kommer efteråt!

Glömde att nämna, kyrkogården ute vid Simmering i Wien bjuder också på ett begravningsmuseum, strax vid ingången...eller utgången, hur man nu vill se det...

Och där hittar vi en shop, med lite smått och gott som speglar livet efter detta, som t.ex.

En T-shirt - "Det sista fordonet är alltid en Kombi"...

kombi.jpg

eller för flygtrippen en sovmask - "Jag är inte död - jag bara sover"...

sovmask.jpg

En booster för arbetsmarknaden, cigarettpaket i blått, rött eller silver - "Rökning säkrar arbetsplatser"

cigarett.png

Hans K