Norge väljer Sverige ist.f. Danmark

[Gavrilo Princip]

Så är vi då framme/tillbaka vid Kalmarunionens dödsryckningar, då Sverige träder ur den. Men nu gör Norge sak samma och väljer att gå samman med Sverige istället för att kvarstå under danskt styre.
Man kan således tala om en 1500-talsupplaga av unionen Sverige-Norge - en union som senare under 1500-talet alternativt någon gång under 1600-talet leder till att Norge fullt ut blir en del av Sverige.

Vad innebär detta för framtiden? Hur kommer relationerna Sverige-Danmark arta sig? Kommer Sverige under 1600-talets krig med det återstående Danmark att kunna ställa ännu större och hårdare krav på danska landavträdelser t.ex (genom vår större muskelstyrka militärt, politiskt etc.)?

Hur kommer Sverige som krigs- och sjömakt att framstå i omvärldens ögon? Kommer vi t.ex. att grunda kolonier runtom i världen tidigare än vi gjorde i verkligheten (Nya Sverige 1638)? Var då någonstans? Och kommer vi kunna behålla dessa eventuella kolonier (inklusive Nya Sverige) längre än blott 17 år (Nya Sverige 1638-55)?

Kommer det ha någon avgörande betydelse för Sveriges deltagande i 30-åriga kriget på något vis? I så fall hur?
Och likaså - kommer det ha någon betydelse avseende Stora Nordiska kriget och dess utgång?

Är det tänkbart, att den svenska centralmakten i administrativt (och kyrkligt) hänseende - förmodligen under 1600-talet i sådant fall - överför Jämtland, Härjedalen och Bohuslän till Sverige, så att det ändå finns någon slags gränsdragning mellan det egentliga Sverige och Norge? Vilka reaktioner kommer i så fall detta väcka hos befolkningen i dessa områden liksom övriga Norge?

Kan detta även innebära att Göteborg blir huvudstad, eller är det i alla fall Stockholm som innehar den rollen?


Intressant är ju även att Färöarna, Island och Grönland genom detta räknas till Sverige och inte som i verkligheten Danmark.

Vad tror ni?

[diskutera]

En bestående union av Norge och Sverige sedan 1500-talet, hade gjort norrmännen i praktiken svenska. Eller ja, det hade funnits en slags "västskandinavisk dragning" i kärnan i det svenska stormaktsväldet. Språken hade med tiden flutit samman, influerat varandra och blivit ett och samma skandinaviska språk.

Troligtvis hade Sverige (som ju hade ambitioner runt Östersjön) velat kontrollera Öresund ändå och troligtvis gått i krig med sikte på Skånelandskapen som historiskt.

Resten av historien skulle kunna flyta på som historiskt. Kanske tillskrivs Finnmark Finland när detta förloras 1809?

Rest-Sverige (med Norge minus Finnmark) formas som en egen nation med en gemensam nationell identitet, likt Sveriges historiska 1800-tal. Folkskola osv. Inga tankar på nationalism hos norrmännen då de historiskt är mer integrerade än exempelvis skåningarna. Möjligen knyts tajtare band till Danmark under när skandinavismen stod som högst i kurs. Mer aktiv hjälp till danskarna i de tyska krigen på 1800-talet kanske?
Sverige(-Norge) sitter ut ww1 som historiskt. Kanske det geografiska läget + den stora handelsflottan gör detta Sverige mer pro-brittiskt? Dock lär vi får "åtnjuta" naziockupation under ww2, med allt vad det innebär... Fast för att under efterkrigstiden utvecklas till ett riktigt ekonomiskt monster som stor industrination och senare även oljenation.

[a81]

En bestående union av Norge och Sverige sedan 1500-talet, hade gjort norrmännen i praktiken svenska.

De ville ju bryta sig loss från Danmark och blev ju inte danska på flera hundra år, så varför skulle de ha blivit mera svenska? Jag tror att de hade brutit sig loss från Sverige också (eller försökt i alla fall) i och med den ökade nationalismen på 1800-talet. Möjligen hade banden mellan Sverige och Norge varit lite starkare, Sverige och Norge är väl mera lika kulturellt: glesbefolkat, självägande bönder, små städer (Stockholm undantaget), etc.

[diskutera]

Svenska influenser hade oundvikligen letat sig in, Norge var mycket glesbefolkat och svenska influenser hade letat sig in - på samma vis som du ser tydliga danska influenser i Norge idag (och svenska influenser i det finska samhällsbygget). Främst språkligt, men även samma skandinaviska kultur och attityd.

Men visst, det finns ju länder med lika språk som ändå inte vill hoppa i säng med varandra:

Bulgarien - Makedonien
Moldavien - Ukraina (Moldavien bytte nyligen officiellt språk till Ukrainska)
Irland - England
Tjeckien - Slovakien

Osv. Så visst, språkliga likheter är ingen garant för fortsatt frid och fröjd.
Men hade en svensk person på 1700-talet fått gissa var nationsgränserna skulle dragits, om Sverige hypotetiskt stympades efter språkgränsen, skulle troligtvis Åland och delar av sydöstra Finland ses som lika svenska som Östergötland, medan Skåne är en erövrad provins. Men hade Norge hängt med Sverige sedan 1500-tal, hade nog unionen bestått pga likheter. Jfr Skottland och England. Norrmännen hade tjänat på den och när den svenska administrationen fått grepp om de 3-4 största städerna i Norge, hade Norge sakteliga marinerats i den skandinaviska enhet Sverige och Norge kommit att utgöra under 1800-talet och framåt.

[Gen. Jack Ripper]

Alla kontrafaktisk historia bör ha som slutsats att förena Sverige, Norge & Finland samt Karelen & Kola. Tänk så mycket finare kartan hade varat om denna landsmassa inte var uppdelad.

[Markus Holst]

(Moldavien bytte nyligen officiellt språk till Ukrainska)

Gjorde de? Det som hände var väl att de började kalla sitt språk för rumänska för att distansera sig från Ryssland? Ukrainska pratas också i Moldavien men jag tror inte det har fått höjd status.

[diskutera]

(Moldavien bytte nyligen officiellt språk till Ukrainska)

Gjorde de? Det som hände var väl att de började kalla sitt språk för rumänska för att distansera sig från Ryssland? Ukrainska pratas också i Moldavien men jag tror inte det har fått höjd status.

Det var nog så att dom valde in ukrainska till att bli officiellt språk.
Min missuppfattning.

[a81]

Svenska influenser hade oundvikligen letat sig in, Norge var mycket glesbefolkat och svenska influenser hade letat sig in - på samma vis som du ser tydliga danska influenser i Norge idag (och svenska influenser i det finska samhällsbygget). Främst språkligt, men även samma skandinaviska kultur och attityd.

Men visst, det finns ju länder med lika språk som ändå inte vill hoppa i säng med varandra:

Bulgarien - Makedonien
Moldavien - Ukraina (Moldavien bytte nyligen officiellt språk till Ukrainska)
Irland - England
Tjeckien - Slovakien

Osv. Så visst, språkliga likheter är ingen garant för fortsatt frid och fröjd.
Men hade en svensk person på 1700-talet fått gissa var nationsgränserna skulle dragits, om Sverige hypotetiskt stympades efter språkgränsen, skulle troligtvis Åland och delar av sydöstra Finland ses som lika svenska som Östergötland, medan Skåne är en erövrad provins. Men hade Norge hängt med Sverige sedan 1500-tal, hade nog unionen bestått pga likheter. Jfr Skottland och England. Norrmännen hade tjänat på den och när den svenska administrationen fått grepp om de 3-4 största städerna i Norge, hade Norge sakteliga marinerats i den skandinaviska enhet Sverige och Norge kommit att utgöra under 1800-talet och framåt.

En del av Norge tillhör ju faktiskt Sverige idag: Jämtland, Härjedalen och nordligaste Dalarna. Jag tänker att ett Norge i union med Sverige från 1500-talet inte behöver ha haft 2023 års gränser. Kanske hade den norska identiteten varit starkare i väster, medan man i öster hade varit något slags "halvsvenskar". Så är det väl lite i Skottland. Jag får för mig att skottar i lägländerna nära England inte bär kilt och spelar säckpipa i samma omfattning som i högländerna.

[adlercreutz]

Bohuslän också

[diskutera]

Helt sant, Norge skulle troligtvis vara en större geografisk enhet.
Sverige skulle dock fortfarande vara den "dominanta" komponenten, jfr. England i Storbritannien, Preussen i Tyska Kejsardömet, Österrike i Österrike-Ungern etc.