Vad läser du just nu?

[sonderling]

Tack tänk vad du hittar Hans!
Kan tillägga att vi pratar tidiga Brittiska tanks och det skulle vara en förklaring varför de var mindre och jag förutsätter att man gått ifrån detta när tex Churchill vagnen kom.
Förresten var det en annan grej som var intressant och spännande i just detta efter ett pansarslag i öknen så åker ingenjörs trupper ut och försöker bärga egna skadade vagnar och spränga fiendens dito (beyond repair).

Ja en faktaspäckad bok som som sagt.

Sonderling

[sonderling]

När Bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai

Visserligen en roman, en släkt saga men det är tydligt att om författaren inte upplevt det själv så har hon pratat med släktingar som har. Hoppar i tid mellan 40- tal och 70-tal (hatar sånt iofs) men bra endå.
Här får du uppleva julbombningarna av Hanoi 72 i ett cement rör eller som NVA soldat Arc light bombningar. Att man kan känna lukten av Amerikaner i djungeln och att de väsnas för mycket. Och att PTSD inte är förbehållet västerländska soldater.
Jag kan helt klart se detta bli en tv serie men den får nog spelas in i ett grannland för kritik mot det Kommunistiska systemet saknas inte heller men dess brutala jordreform 1955 etc. Japanska grymheter saknas inte heller (Vi kommer som asiatiska befriare! Jo tjena.)

Som sagt skönlitteratur men endå ett måste för den som är intresserad av Vietnamkriget eller Befrielsekriget mot den utländska förtryckaren Amerika (Kháng chiến chống Mỹ )

Sonderling

[sonderling]

Jason D mark

Vägen mot undergången del 2: Slaget om Stalingrad

Andra delen i mastodontverket om 305 pionjärbataljonen.
Som jag inte tyckte var lika bra som den första. Får inte samma känsla för de medverkande och mycket text avhandlar framryckningar och si och så många dagliga förluster. Det hela blir repetitivt och lite tråkigt.
Funderade på om jag ens skulle skriva nått om boken.
Men den hade endå sina ljusglimtar. I denna får fienden mer plats och de olika operationerna jämförs med vad deras Sovjetiske motpart skriver i sina krigsdagböcker eller rapporter.
Sånt gillar jag.
Blir nyfiken på hur den här luftbron fungerade. Bilden man har är ju av ett kaos och ett misslyckade. Men det är inte bilden jag får här, då sårade medlemmar av bataljonen kan flygas ut till sista minuten. (måste läsa mer om detta, det verkar komma en ny bok i ämnet, To save an army av Robert Forsythe, måste plocka upp den så småningom.)

Annat smått och gott är bruket av att använda utslagna stridsvagnar används som bunkrar. Vilket gör att Ryssarna rapporterar fler utslagna stridsvagnar än vad Tyskarna har, är de inte hel förstörda används de igen som bunker (bra ide för ett diorama bygge tänker jag.)

De i bataljonen som var på permis eller återvände för konvalescens efter att fällan slås igen, får bilda spärrförband för att återskapa ny frontlinje. Det förvånar mig men kanske inte borde att de tilldelas gamla Tyska eller Ryska erövrade vapen i ett hopp-plock också intressant att veta tänker jag för oss som modellerar andra världskriget.

Kapitulationen och tiden i fångenskap avhandlas också ( och i vissa fall berättas kort tiden fram till olika medlemmars död i nutid.) Allt är ju relativt men jag får intrycket att behandlingen av krigsfångarna inte var så brutal som jag tidigare trott. Det kan ju vara så att de haft tur, tänkte det också gällande förplägnads situationen. I andra böcker talas det om soldater som svälter ihjäl redan innan kapitulationen (Beevors bok tex). Men även om de är hungriga så verkar de inte direkt vara på svält gränsen.
Efter kapitulationen tvingas de iväg på "döds"-marscher längre bak in i Sovjet. Här tar ju författaren med det faktum att det är svårt att ta emot så många fångar i ett land där det finns få hus hela att inhysa dem i. Det är nog en poäng som glömts bort. Svaga fångar skjuts när de faller ihop, han låter det också vara osagt om det kan varit av rena barmhärtighets skäl (samma frågeställning har jag stött på när jag läst om Amerikanska fångmarscher under Korea-kriget, alltså Amerikanska krigsfångar hos Kineserna.)

Många olika nationaliteter verkar också fastnat i Stalingrad kitteln. Det var nytt för mig att det fanns Italienare där. Jag trodde de hamnade på utsidan.

Ja som sagt jag har inte så mycket mer att säga om boken. Jag kommer nog studera kriget Nordafrika framöver. Jag har några böcker om US Army´s första strider som jag behöver beta av. (Fast jag hade tänkt att studera röda armén men tappade liksom lusten för dem efter Putins idiot anfall mot Ukraina. Han drar skam över Ryssland tidigare förtjänster.)

Sonderling

[Amund]

Den har jag läst och den var riktigt bra tycker jag. Fick mig till och med att starta den här tråden.

[sonderling]

Den har jag läst och den var riktigt bra tycker jag. Fick mig till och med att starta den här tråden.

Ja som sagt jag gillade första boken? Kanske var jag inte i rätt stämning för den andra?

Hur som helst plockade upp Eino Hanskis Brödrabataljonen i en boklåda för en 5:a. Ingen historiskbok men väl en roman baserad på sanna händelser om Ingermanlänningar som tillfångatogs av finnar (och tyskar) och sattes i finsktjänst under VK2 och sedan lämnades över vid krigsslutet med Sovjet. Hela 2/3 avhandlar fångenskapen i Finland som inte var nån dans på rosor. Sår från inbördeskriget 1918 lever också kvar förstår man. Både gällande hatet mot de röda men också civila finnar som hjälper fångar med mat.

Slogs återigen av att förr var böcker både tunnare (ca 200 sidor) och mer läst lästa? Ja texten flyter fram och man sträckläste den på en helg. Nu förtiden kan jag läsa nyskrivna böcker som stakar sig fram, jag är ingen litteraturvetare så jag har ingen akademisk förklaring på detta. Läste Kristin Thorups "Intill vanvett, intill döden och uppfattade både svårläst (och lite overklig men det sista kanske inte hör hit.) Den handlade om en änka till en danskpilot som stupat i Luftwaffes tjänst (Gick många danska piloter över till Tyskarna undrar man?) som åker till en väninna i Tyskland. Tyskarna är förstås ärke nazister så det nästan blir parodiskt. Kan inte rekommendera den, så köp den för en 5:a om 30 år.

Sonderling

[sveahk]

Många olika nationaliteter verkar också fastnat i Stalingrad kitteln. Det var nytt för mig att det fanns Italienare där. Jag trodde de hamnade på utsidan.
Sonderling

Här en bra bok från en italienare som var med - dessutom tämligen fri från ideologiska sidosprång. Boken bygger på hans upplevelser i Ryssland 1941-42 och var utgångspunkten för en liten men utmärkt utställning i Trentino 2012.

IMG_7435.jpeg

Mvh Hans K

[sveahk]

Läste Kristin Thorups "Intill vanvett, intill döden och uppfattade både svårläst (och lite overklig men det sista kanske inte hör hit.) Den handlade om en änka till en danskpilot som stupat i Luftwaffes tjänst (Gick många danska piloter över till Tyskarna undrar man?) som åker till en väninna i Tyskland.

Sonderling

Åtta danska piloter flög i Luftwaffe. Tyskarna ville egentligen inte ha dem, men danskarna dök personligen upp på sommaren 1941 i Berlin...och propsade. Så blev de antagna, och, som vi vet, de enda danskar som flög för tyskarna. Tre stöp...

Mvh Hans K

[Hans]

Flög några norrmän eller svenskar i Luftwaffe?

MVH

Hans

[sveahk]

Flög några norrmän eller svenskar i Luftwaffe?

MVH

Hans

Bra fråga!
- Norrmän: det närmaste man kommer är att ca 75 norrmän anmälde sig till Luftwaffe, förmodligen rent privat initiativ. Av dem var det troligtvis ytterst få som blev flygandes, nej, det blev ground crew och kanske också Flak. Norska piloter i tyska uniformer har jag aldrig sett!

- Svenskar: Har jag forskat i...lite grann. Inga svenska piloter i Luftwaffe som jag ser det, men nog fanns det svenskar ganska högt upp på den tyska lönelistan som var födda i Sverige...
Här har Du två Skalman-trådar om ett par svenska Luftwaffegubbar, i vilka jag har försökt nysta fram så mycket sanning och fakta som arkiven tillåter:
viewtopic.php?f=6&t=29545
viewtopic.php?f=6&t=29026

...och här ytterligare en tråd, där jag försöker vederlägga ett påstående om att två svenskar var Luftwaffe-piloter...nej, säger jag, de hade helt säkert tyska pass vid flygutbildningen...
https://forum.flyghistoria.org/viewtopi ... ffe#p51053

Hans K

[Hans]

Tack för det han med det trevliga namnet.

MVH

Hans

[sonderling]

Peter Englund - Onda nätters drömmar - November 1942

Var bara tvungen att köpa denna så fort jag fick höra talas om den.
Det är andra världskriget ur fler olika vittnes mål i stort som smått. Och just under denna månad november när det stod och vägde eller som han säger i början av november kunde axelmakterna vunnit men i slutet förstod man att deras dagar var räknande.
Boken påminner mycket om krigets skönhet och sorg böckerna som spann över åren 1914-1918 men här är det en månad. (Vågar man hoppas på en hel serie år 2039-45?).
Vittnes målen kommer från de som var med om de så var soldater eller hemmafruar, kända som okända. Sånt gillar jag, allt avhandlas i stort som smått. Noter förklaras i mindre tex under till, tycker hellre om det än att tumma sig tillbaka hela tiden. Om hemmafruns tillvaro först kan verka trivialt så kommer det med en inblick i hur hela det Amerikanska industriella komplexet drar igång och ställs på krigsfot. Det är inte bara flyg, skepp och tanks, utan bostäder till alla måste till också.

De mest plågsammaste vittnesmålen är de från en medlem i ett judiskt sonderkommando i Treblinka och som Koreansk sexslav. Och hur många historier på olika krigsskådeplatser avhandlar inte kannibalism? Leningrad, Kinas bönder och Stilla havets djungler, ja spärren kanske inte sitter åt så hårt som man kan tro?
Att befinna sig under Tysk ockupation verkade lättare i södra Ryssland än i norra? Man kan få tillåtelse av ockupanterna att driva ett Cafe`? Läste jag rätt? (Ja noterna berättar att i Kaukasus uppförde sig Tyskarna annorlunda?)
Ja jag tänkte inte bli långrandig ska inte gå igenom allt och alla, men läs boken, det är en toppen bra bok som jag kan rekommendera men jag har ju alltid varit ett fan av Peter Englunds sätt att beskriva historien. Så jag är lite partisk kanske. Det är det med en bra blandning av detaljer och i det stora som flyter bra ihop med det lilla, som jag gillar med hans böcker.

Sonderling


PS. Saker som gav mersmak att veta mer om är "The Kokoda trail" det blir att hitta en bra bok om det. Det enda jag läst tidigare var en artikel för 25 år sedan i WW2 Magazine.

Och Tack Sveahk för dina fakta inhämtning angående mina undringar.

[Amund]

Peter Englund - Onda nätters drömmar - November 1942

Var bara tvungen att köpa denna så fort jag fick höra talas om den.

Har fått hem den och ska också läsa den snart.

Jag har tidigare på forumet ondgjort mig lite över Anthony Beevor som jag ansett varit en hel del överskattad som författare. Har nu läst hans bok Ryssland och måste erkänna att den var mycket läsvärd. Jag menar att det ryska inbördeskriget tidigare är pinsamt dåligt beskrivet i historiska källor, ingen författare har liksom vågat sig på att försöka ge en bra beskrivning av de kaotiska händelserna i Ryssland och dess närområde åren 1917-1921. Dessutom berörs ju så många grannländers historia och dessutom har dessa länder ofta även militära styrkor som deltar i det svårbegripliga inbördeskriget. Vidare finns världens stormakter också representerade på flera plan i landet.

Ja hursomhelst är det en riktig soppa där jag för första gången ges en tydligare inblick i händelseutvecklingen. Beevor lotsar en på ett förtjänstfullt sätt genom de stora kasten i krigslycka och barbarisk cynism. Den stora behållningen är att jag faktiskt får en förklaring till varför Bolsjevikerna lyckas kvarstå vid makten, och jag får plötsligt förståelse för något jag läste för trettio år sedan (inget som tas upp i boken) - nämligen att den svenske Greve Hamilton tvingades att militärt kämpa sig tillbaka till tyskt territorium trots att han förde befäl över ett kyrassiär regemente. All heder till denna bok.

[Borussia]

State.jpg

Har dragit ner lite på läsandet då det under lång tid legat på en nivå över genomsnittet och kanske gått ut över lite annat. Men märker liksom inte att det blivit för mycket och man nästan smyger med boken och förnekar allt när man konfronteras och snabbt kontrar med att "jag kan minsann sluta när jag vill". Nåja, så illa är det förstås inte, men just under hösten har det blivit lite mindre, men inte helt bladlöst.

Den här boken kan jag faktiskt ha läst för ca 25 år sedan, för det är nog så länge den stått i hyllan och det är ett ämne som jag vid den tidpunkten var besatt utav. Det är en sanslös detaljerad bok om SS uppbyggnad och en djupdykning i allehanda dokument som berör eller snuddar vid SS. Skulle vilja hävda att det är en av standardverken i ämnet tillsammans med Eugen Kogons, SS-staten, och Heinz Höhnes, SS och Gestapo. Böcker som mer sentida böcker i ämnet inte sällan har som utgångspunkt och referens.

Det var en bok jag fann nöje i att läsa, men troligtvis inte lika mycket som skulle ha gjort för ca 20-25 år sedan. Här finns SS historia, SS uppbyggnad, SS organisation, SS ideologi, SS mentalitet, SS lagar, SS utveckling, SS under kriget och inte minst koncentrationslägren. Allt uppbackat med den ena dokumentet efter det andra. Men nu så här 25 år senare blev det faktiskt lite för mycket av den varan, ett ålderstecken kanske? Vad vet jag. Det fråntar inte boken dess värde för vad den ger, en ingående studie av SS och lite till, men den vänder sig till de redan troende, de redan djupt nedgångna, de som redan är bortom all räddning eller har en lång väg tillbaka.

[sveahk]

Tack Borussia för dina tankar om den boken. Jag läste den - för säkert femtio år sedan ! Gjorde djupt intryck och öppnade då ögonen för en hel del händelser i den nazi-tyska staten. Boken behöver tålamod, helt klart, ...men jag tror nog att "Anatomy of the SS State" fortfarande är en viktig bok!

"If the recent historiography of the Holocaust has made tremendous progress, it is at least in part because it has been able to incorporate a rich understanding of the exact operation of the Third Reich. Anatomy still has much to teach us about that operation. In other words, we cannot read Anatomy as the last word on the Nazi regime, but we can still usefully read it as one of the first."
Citatet taget från: ‘Political Tyranny and Ideological Crime’: Rereading ‘Anatomy of the SS State’(2009)
Devin O. Pendas

Mvh Hans K

[sonderling]

An Army at dawn- The war in North Africa 1942-43
Rick Atkinson


Första boken i en trilogi om den amerikanska armen under VK2. Första boken avhandlar landstigningarna i Nordafrika under operation Torch och påföljande kampanjer. Böckerna skrevs för ca 10-15 år sedan och jag köpte dem i storpocket på engelska för ett tag sedan. Har bara läst en bok av honom innan och den var på Svenska i en ganska usel översättning. (Kan fortfarande inte släpa att "bitch" dvs tik var översatt som "Hora"!?) Tycker författaren skriver och berättar denna historia bra. Jämför jag med Holland kan man kanske ana en vis lutning åt det Amerikanska perspektivet men det är ju inte så att han på något vis förskönar bilden av den Amerikanska amatörismen i dessa operationer (nått annat är kanske inte att vänta?). Denna bok var också med i litteratur förteckningen på de två senaste böckerna jag läste.

Här får man lite mer kött på benen gällande landsättningen och striderna än vad som fick plats i John Hollands bok. Vilket kanske är en självklarhet eftersom den spände över en längre tid men endå.
De olika och misslyckade special operationerna ("Reservist" och "Terminal") beskrivs mer i detalj och ger en tydligare bild över tanken bakom och målet, samt vad som gick fel. Tydligen ska luftlandsättnings operationen "Villian" fortfarande ha världsrekord i avstånd då de flög ända från England till Nordafrika (och hamna lite här och där) men jag undrar ja. Har man inte numera flugit fallskärmsjägare enda från USA till Irak under OEF?

Även i denna bok tas det med den amerikanska upprustningen som skedde med rekord fart. Även mönstringen av alla soldater som skulle fylla leden i den Amerikanska armén. Och en intressant sak som sas liksom i förbigående var att av 100 mönstrade unga Amerikaner så skickades 40 hem för att de hade krämpor eller handikapp som kunde härledas till att ha vuxit upp under den stora depressionen. I övrigt var kraven hårdare i början än de var mot slutet av kriget. Den arme´ som nu åker iväg från USA är ganska blandat från yrkes soldaten till en nyligen inkallad med rudimentär utbildning.

Landstigningarnas debacle och de farsartade förhandlingarna med olika Vichy företrädare gör att man undrar hur hela landstignings operationen kunde lyckas alls till slut. Men som sagt det var tur att de inte mötte tyskar på stranden. (Det hela fick mig och undra om fransmän klarar av nått militärt överhuvudtaget?) Och just det här med att Amerikanerna tror att de ska tas emot som vänner leder ju till fler tal tragiska förluster av liv. Det tar ett tag men sedan kommer kod ordet "Play ball!" Det franska motståndet möljas ner. (En grafisk beskrivning av vad en Wildcat kan göra med spelande 50 cal kulsprutor mot bryggan på en fransk jagare, visar på det övertag i eldkraft som Amerikanerna endå har.) När striderna är över finns det ett behov av att släta över och myten om att fransmännen bara gjorde symboliskt motstånd föds.
Men en viss bitterhet lever kvar, speciellt som ... (för här börjar boken liksom om)... Tyskland kommer att landstiga i Tunisien utan motstånd!?
Denna bit är intressant för jag har inte vetat innan hur det gick till när de kom dit. Och hur de lyckades bygga upp sina styrkor så pass snabbt. För under den här tiden kämpar fortfarande de allierade med att lasta av sina fartyg vilket görs lika oorganiserat som de lastades.

Så nu är de allierade styrkorna på väg in i Tunisien, Amerikaner och Britter sammanblandande och de första strider börjar mellan dem och Tyskarna och här kommer jag nog lägga undan boken ett tag...

Och det är Amunds fel!
För jag blev lite nyfiken på Beevors bok om Ryska revolutionen med påföljande inbördeskrig, att jag beställde den, fick hem den igår, och tänkte lägga in den emellan här, så jag återkommer, mer om den senare.

Sonderling

PS Det är inte ovanligt att jag kan ha tre påbörjade böcker på nattduksbordet.