Minnesrapport mobföråd i Skåne 1994-95.

[St David]

Jag vill härmed dela med mig av en minnesrapport från min värnplikt 1994-95 då vi servade mobförråd i Skåne.

Otippat blev jag faktiskt inkallad att göra lumpen på P7 i Revingehed hösten 1994, villket blev som förrådsman, ett verksamhetsområde som jag hadde ingen aning om als före inryck. Efter tre månaders GMU (fast det hette nog inte så på den tiden) följde sex månader med aktiv tjänst i en pluton på ca 40man, 20 av oss höll på mest med mobförråden, 10 med matbespisningen och 10 på truppservice, däribland jag. Jag sökte sistnämda då min attityd var – varför skall jag frysa på något förråd is skogen, när jag ändå får bara 40kr? Men så här i bakspeglen hadde nog mobföråden varit mer intressant. Trots det fick jag regelbundet åka på eskort då man ansågs behöva skarpt beväpnade vakter när mobförråden stod olåsta, så jag fick se en hel del, därav min minesrapport.

Men först; vid en inledande genomgång frågade en av dom värnpliktiga vår kapten om ”måste vi skriva på att det vi ser är hemligt?” Nej svarade kapten att döma av leendet tyckte han att frågan rolig. Jag kan med gott samvete skriva på Skalman då jag inte skrivit på någon Svensk ”Official Secrets Act”.

Dom mobförråd som vi servade låg, något förenklat, i den östra halvan av Skåne, men som längst kom vi upp i Småland någonstans mellan Osby och Älmhult. Frågan är om det fanns några förråd på Skånes mer tättbefolkade västsida?

Bilden dom flesta nog har av ett mobbföråd är någon grönmålad bostad längst in på en skogsväg. Skogsvandrare, orienterare och jägare har säkert stött på dem. Javisst dessa fanns, jag vill minnas att dessa helt eller delvis var ammunitions förråd. Dom flesta mobföråden var faktiskt lokaliserade till helt vanliga bondgårdar, där försvarsmakten helt enkelt hyrt in sig i ett stall och placerat ut materiel. Jag tror verkligen inte att gemene man var medveten om detta.

En sak jag reagaerade på var att så gott som samtliga dessa gårdar hadde trafikmärket ”förbud för trafik med motordrivet fordon” utanför Jag har besökt många gårdar i Skåne och aldrig sett detta annars. Tycker det var lite lustigt, om jag hadde varit en hypotetisk ”polsk tavelförsäljare” hadde jag dragit nytta av detta och checkat gårdar med en dylikt trafikmärke först!
Vad fanns då i dessa gårds förråd. Jag får erkänna att mina minnen är fragmenterade, men gårdarna kunde vara rätt stor utrustning, bandvagnar, terrängående bilar, pansarfordon (dock inte stridsvagnar). Jag vill minnas att det fans en viss mängd vapen, typ en kassun med AK4/AK5, men känns att detta var mest för att försvara själva förrådet vid en mobilisering.
Annars var det min upfattning att förråden var mest fyllda med gammal sk*t. Jag vill inte tänka på hur det hadde gått med en riktig mobilisering (fast det vi sett om Soviet och tom dagens Ryssland, hadde dom nog också mest haft gammalt skräp) Uniformerna verkade helt vara m59, vill minnas att vattenflaskorna var i metall och inte plast osv. Uniformerna förvarades i torrluft. Nu minns jag inte hur många man som skulle mobiliseras vid ett dylikt förråd, men det kan mycket väl ha varit i kompanistorlek. Allt tänkbar personlig materiel fanns på plats och jag kan förmoda fordon fanns tillgängliga på inte allt för avlägsna gårdar.

Att dömma av antalet personer både värnpliktiga och civila som jobbade heltid med detta så måste P7 ha haft hundratals dylika ”gårdsmobbförråd” och ovanpå detta ammunitionsförråd. Multiplicerar vi upp detta med alla regementen, som det fortfarande 1994 fanns en hel del, måste försvarsmakten ha haft en enorm organisation med förråd spridda med utrustning över hela riket!

För oss militärt och/eller historiskt intresserade på Skalman är ovanstående ingen nyhet. Men hur mång många medelsvenssons känner till denna samtidshistoria. När jag gjorde lumpen så tyckte jag det hela var mest trams (när det begav var jag en ”värnplikt är slaveri nyliberal”). Men som vuxen så känner jag mig verkligen privilegierad att ha fått en praktisk militärhistorisk lektion, om hur mycket väll förberett Sverige var under andra halvan av 1900talet, om kriget hadde kommit. En tanke som för mig var ytterst overklig då – men inte helt overklig idag.

[Urban]

Ska man tro wikipedia så fanns det mellan 6000-8000 st mobförråd.

Har själv övningsmobiliserat vid det kompaniförråd vi skulle ha i händelse av krig och där hämtat ut personlig utrustning, men huvuddelen av fordonen fanns på annan plats. Det låg som du sagt i en bondgård men i den fanns vapenkassun med vapen som var avsedd för hela kompaniet. Det första man fick göra var att rengöra vapnet då de hade rejäla lager med vapenfett!

Var även en imponerade syn när man la ner mobförråd och flyttade vapenkassuner som ställdes upp på gamla I20. Hela innergården var täckt med dem!

[Hans]

Tack för en intressant berättelse. Skall fundera på om jag kan tillföra något. Jag har nog kvar någon krigsplaceringsorder någonstans.

MVH

Hans

[Bjernevik]

Jag vill minnas att det fans en viss mängd vapen, typ en kassun med AK4/AK5, men känns att detta var mest för att försvara själva förrådet vid en mobilisering.

Den klassiska kassunen var dimensionerad för ehv för cirka ett kompani, så var det ett förråd med en kassun så var det mest troligt mobförråd för ett kompani. I kassunen fanns då dess ehv, detta var inte för försvar av förrådet utan en del av det mobiliserande förbandets utrustning.

[Hans]

Jag var i Armén mellan typ 1980 och 1993 och hade nog ett halvt dussin olika krigsbefattningar. Från plutonchef, bataljonsadjutant, ställföreträdande kompanichef till kompanichef. Då med olika mobförråd. Vi var då beordrade att ha pistol hemma, m/40, för att ha något att ta sig till mobförrådet med. 1986 tröttnade jag på att ha järnskrot hemma och köpte en Glock. Det var inga problem att få en civil licens då polisen visste att vi ändå hade skjutvapen hemma. Att handläggaren var gift med en kollega försvårade inte heller. Jag är väl lite stolt att min utvärdering av vilken pistol man borde ha följdes av försvaret två år senare. Troligtvis med aningen större kostnader. Vi var några som hade mardrömmar om att när man kom fram till vapenkassunen så hade någon hällt tvåkomponentslim i låset. Jag hoppas att det är preskriberat idag men jag hade lite sprängdeg, med tändmedel hemma, för att i nödfall kunna spränga mig in.

En liten detalj, i ladan där vanlig materiel och fordon förvarades så fanns det en frysbox. Inte för frusen renskav, löjrom och andra läckerheter utan för batterier till radioapparaterna.

MVH

Hans

[Der Löwe]

I mobbföråden fanns det ofta torrluftsboxar där signalmateriel och annan elektronisk utrustning förvarades. Även fordon torrluftades. Torrluften drevs av avfukningsagregat som såg till att den relativa luftfuktigheten låg under 50%. Det var ett kostnadseffektivt sätt att säkerställa funktionalitet vid mob. För fordon förvarades ofta bilbatterierna i frysfria, dvs +4 grader som lägst skåp. De var torrladdad och separat förvarades batterisyra. När syran hälldes in de torrladdade baterieran så alstarde de ström direk om de inte var för kalla, därav de frysfria värmeskåpen. för vissa luftvärnsförband var batteriackar det som tog längst tid att aktivera. därför fanns det ofta i frysboxar litium battarieaccar av engångstyp för att täcka de tre till fyra dagar det tog att ladda upp de ordinarie accarna till full kapacitet.

[kakmonster77]

Jag minns att när jag gjorde lumpen i mitten av 90-talet (i Norrland) så fick vi under en rundresa besöka "vårt" mobbföråd. Kommer ihåg att vi hade M90-utrustning under utbildningen, men att det låg äldre M59-uniformer i förråden.
Kan också bekräfta det som Hans skriver angående "civil" frysbox för batterier.

Mvh Daniel

[St David]

Tack till samtliga som kommenterat min minnesrapport!

Den klassiska kassunen var dimensionerad för ehv för cirka ett kompani, så var det ett förråd med en kassun så var det mest troligt mobförråd för ett kompani. I kassunen fanns då dess ehv, detta var inte för försvar av förrådet utan en del av det mobiliserande förbandets utrustning.

Jaha då felbedömde jag storleken på mobförråden.

Tänkte på det först nu. Det var märkligt att vi inte fick plugga på under grundutbildningen;

• Vilken utrustning vare enskild soldat behövde
  Vilken utrustning och fordon en pluton resp komani behövde

Dvs vad som borde finnas i ett typiskt mobföråd
Och sen sitta ett teoriprov i detta.
Om det var tänkt att vi skulle krigsplaceras för att genomföra en mobilisering, borde vi ha denna kunskap!

[St David]

Något som jag först funderat på denna helg;
Hur var det tänkt vid en mobilisering att dom inryckande skulle hitta till mobförrådet i fråga? Det krävs ju en hel del lokalkännedom att hitta till en gård, som man kanske inte ens har varit på? (Vid denna tiden var ju GPS i mobilen fortfarande science-fiction) Hur var detta organiserat.

Vidare hur skulle transporten ut gå till? Tar vi en hypotetisk gård på Nävlingeåsen (i Skåne), så går där ingen kollektivtrafik idag och änn mindre vid en mobilisering! Man tar ju heller sin bil till ett inryck i händelse av krig? aven om hustrun skjutsar.

[Hans]

Jag vill minnas att du skulle ta dig till en närbelägen station/busshållplats och därifrån skulle transport ordnas. Måste leta efter någon av de senare krigsplaceringsordrar jag hade.

MVH

Hans

[kakmonster77]

På min krigsplaceringsorder stod det ganska tydligt vart jag skulle ta vägen, och även hur jag skulle ta mig dit.

Samling i skolan i X.
Sen skulle jag till Förråd 1 Km V. X efter väg mot Y.
Detta efter buss från Göteborg C till Landvetter flygplats, och flyg till Gällivare.

Något oklart i och för sig hur jag skulle ta mig mellan Gällivare och skolan/förrådet, men gissar ju att den transporten också skulle lösas på nåt sätt som Hans skriver ovan.
Det hade ju varit kul att försöka hitta dit någon gång igen baserat på ordern (även om mycket säkerligen ändrats sedan dess).

[Bjernevik]

Vidare hur skulle transporten ut gå till? Tar vi en hypotetisk gård på Nävlingeåsen (i Skåne), så går där ingen kollektivtrafik idag och änn mindre vid en mobilisering! Man tar ju heller sin bil till ett inryck i händelse av krig? aven om hustrun skjutsar.

Mobiliseringen byggde på förvarning och att FM hann höja beredskapen. Fanns (och finns) personal som var avdelad och utbildad för att förbereda den stora mobiliseringen, de skulle (och ska) finnas på plats innan och ordna sådant som skyltning och transporter. Fanns (och finns) så kallade M-förnödenheter, där M står för mobilisering. Det var "allt" som man räknade med skulle behövas för att genomföra mobilisering av ett förband. Omfattade (omfattar) allt från ammunition för inskjutning av vapen till fordon för att lösa transporter.

[raskens]

Jag antar att även livsmedel ingick i "M-förnödenheterna".
Låg dessa också i förråden och hur längs skulle de i så fall räcka?

[Hans]

Nog fanns det mat också men jag inbillar mig inte allt för mycket. När kokgrupperna väl var mobiliserades så skulle mat köpas in och de fick börja jobba, krig eller inte: viewtopic.php?f=54&t=47785&hilit=recept

Sedan har vi ju alla civila diverse fordon som var krigsplacerade och skulle mobiliseras. Skulle levereras till en plats och ägare skulle få en slant. Var det 'goda män' som skulle någorlunda neutralt bedöma värdet?

MVH

Hans

[Sarvi]

Sedan har vi ju alla civila diverse fordon som var krigsplacerade och skulle mobiliseras. Skulle levereras till en plats och ägare skulle få en slant. Var det 'goda män' som skulle någorlunda neutralt bedöma värdet?

För ”vanliga” fordon, typ traktorer, personbilar, lätta lastbilar etc fanns det en av Riksvärderingsnämnden fastställd taxa som reglerade vilken ersättning som skulle utges. För vissa typer av specialfordon som inte fanns i taxan kunde en lokal värderingsnämnd besluta om ersättning. En sådan nämnd var utsedd redan i fredstid och skulle bestå av jurister, jag tror rentav att det skulle vara sådana som hade (eller hade haft) domartjänst, dvs folk som var vana vid att hantera tvister och fastställa skäliga ersättningsanspråk.

Men på själva mobplatsen skulle det finnas folk som kunde bedöma fordonets skick också (att det var brukbar och säker osv), dessa var ofta skadereglerare eller andra som kunde bedöma fordonsvärde/skick. Dvs så att fordonen kunde lämnas över till krigsmakten.