Nationalstaten

[koroshiya]

I länder med större ofrihet känns det som att offentlig konsumtion är viktigare. En militärmarsch kan vara i över två timmar. En orsak måste åtminstone vara för att folk ska få känna sig mäktiga. Något ska man ju ha när privatlivet i övrigt kanske inte är så kul.

Som svensk hade jag aldrig orkat titta på det, liksom, evighetslånga tal, och den ena djävla tanksen efter den andra.

[Hans]

Som svensk hade jag aldrig orkat titta på det, liksom, evighetslånga tal, och den ena djävla tanksen efter den andra.

Ja talen kan vi hoppa, kör istället 'Välkomna skall ni vara och nu kör vi' - men miltära pryttlar är riktigt skojigt att se om man är nerd som jag: viewtopic.php?f=37&t=47882&hilit=Katowize

MVH

Hans

[Markus Holst]

I länder där folket har tilltro till staten behöver den senare ju inte hävda sin existens. Det är väl som popularitets-skapare som parader och aggresiv utrikespolitik är tänkt att fungera.

[Markus Holst]

I länder där folket har tilltro till staten behöver den senare ju inte hävda sin existens. Det är väl som popularitets-skapare som parader och aggresiv utrikespolitik är tänkt att fungera. Idrott fyller samma funktion.

[koroshiya]

Nordkoreanerna är kända för Arirang, och man märker att de har tränat.



Kineserna har en sorts långsam huvudvridning och även en uppenbarlig passande färgindelning.



Kolla vid 2:30

Estetiskt skulle jag säga att den kinesiska är bäst, och det blir väl lätt så när man har 1,4 miljarder potentiella aspiranter. Som en kinesisk bekant till mig sade, någon annan är alltid bäst. (Och för Hans så skall jag meddela att det var en brallis )

Som gospelare vet jag att även det spelet blev en liten bricka i nationsskapandet. Spelet kom från Kina och Mongoliet, men sedan 17-1800-talet fanns de bästa spelarna i Japan, och även så i mitten av 1900-talet, men det var en kines.

https://en.wikipedia.org/wiki/Go_Seigen

Det är en människa det finns fler än en film om och otaliga böcker, som han själv arbetade med trots att han var runt 90 år gammal.

När kineserna väl kom ikapp, och vann mot japanerna en gång runt 1984-1988, var det en så stor sak att det kinesiska goförbundet hade en mosaik med partiet. Den store hjälten var järnmålvakten, Nie Weiping.

https://senseis.xmp.net/?NieWeiping

Just som med schack i Sovjet, var det här en stor sak i Kina, och go var ännu mer en stor sak i Korea, varför Sydkorea ett tag kunde dominera tävlingarna.

Både Japan och Kina ville göra något åt det.

Nedanstående serie är från en japansk manga och anime om Hikaru, men förflyttad till Kina. Den är riktigt bra, men samtidigt ser man den kinesiska nationalstaten i bakgrunden.

Det är 36 avsnitt, så det är en del att titta på.

Idag och sedan inte så få år är förstås kinesiska spelare de bästa i världen om man ser till antalet, och de har även haft de högst rankade. På topp tjugo-listan är 14 kineser, fem koreaner, och en japan.

https://www.iq.com/play/hikaru-no-go-ep ... lang=en_us

Serien är full av saker som, glädjens dag över att Hong Kong blev befriat, börjar på radion vid minut 49, och den är helt smockfull av uppoffringar.

Kanske kan det ge en inblick för hur vissa tänker i KIna.

Den ursprungliga mangan och animen från Japan är också väldigt bra.

[Amund]

Tack koroshiya! Har lärt mig något nytt som jag inte hade en aning om.

Ps; Det var en väldigt gammal bilmodell som Xi jinping åker i. Måste vara någon kinesiskbyggd Volgamodell eller så från 60-talet?

[a81]

I samband med 1989 kom jag i kontakt med en tysk underrättelseofficer. Han var satt på is då någon av hans chefer spionerat för öst. Han var emot återföreningen. Jag frågade varför och han sade att Tyskland skulle bli för preussiskt, han var från Bayern.

En del menar att (de fryntligare) Bayrarna och Wurtembergarna har mer gemensamt med fransmännen än med nordtyskarna/preussarna. Jag vet inte?

Min erfarenhet av Bayern är att de inte känner sig särskilt befryndade med fransoserna. Sedan skrattar de gärna åt nordtyskarna och berättar norgehistorier om dem.

Däremot är min uppfattning att man känner sig befryndade söderut, med Österrike och Südtirol.

Har rest en del Tyskland, Schweiz och Österrike, särskilt i jobbet, och jag delar bilden om kopplingen söderut.

Framför allt reagerar jag på att Sydtyskland, Schweiz och Österrike är så prydligt och välordnat, medan i alla fall storstäder i Nordtyskland är lite skräpiga och fulla av klotter samt en del nedgångna hus, lite som man föreställer sig Storbritannien på 1970-talet. Observera att den här bilden främst är från åren kring 2010, det kan ha ändrat sig sedan dess

[a81]

Många av de länder som skapades av segermakterna efter första världskriget har ju fått problem just för att de inte följde nationella gränser. Främst tänker jag då på Tjeckoslovakien och sorgebarnet Jugoslavien.

Vidare undrar jag om inte nationalstaten är en förutsättning för att demokratin skall fungera. Demokrati kräver ett mått av vi-känsla vilket jag tror är nödvändigt för demokratier. Ge mig gärna exempel på fullvärdiga demokratier där det finns mer än en stor nation. Indien, kanske?

Däremot finns det mängder med multietniska länder där demokratin inte fungerar. Även där kan vi ju plocka Jugoslavien som exempel, men idag har vi ju bland annat Pakistan och Afghanistan som tydliga exempel.

Medan jag skriver hittar jag mängder med exempel som motvisar mina påståenden.

Någon har väl jämfört nationalism med salt i maten:

• Inget salt = oaptitligt, tråkigt, etc. / vantrivsel och låg tillit i samhället

• Lite salt = maten är god / samhället fungerar bra, människor trivs och samverkar

• För mycket salt = maten går inte att äta / krig, förtryck av minoriteter, etc.

Jag tänker att det förstnämnda nog inte inträffar så ofta i verkligheten, men det handlar väl om att inte värna landets språk, kulturarv, sammanhållning, etc. Mellanalternativet är väl hur de flesta nationalstater fungerar. Det tredje alternativet har vi sett många gånger i historien, inte minst nu med Rysslands krig i Ukraina.