Quiz: Andra världskriget

[Amund]

Och jag var lite inne på den kände Jaques Costeau som både flög och var marinofficer - han är ju inte helt olikt den yngre killen ?

Monumentet är nog ett ubåtsmonument i Toulin i alla fall.

[Femtiotrean]

Fartyget är inte franskt utan engelskt, av en klass som kallades "sloop". Sjöflygplanet är också engelskt. Tillsammans blev de slutet av den franska ubåten.

Den unge mannen med skägg och mustasch (som mången hipster idag skulle vara j-la stolt över) var observatör på planet.

PS Marinofficeren gick i samma skola som en mycket känd fransk flygare.

[StefanZ]

OK, då drämmer jag till med " Lieutenant-Commander Bertrand de Saussine du Pont de Gault , ordered the evacuation of its crew . He remained alone on board, opened the purges and scuttled himself with his ship 8 "

Ubåten Poncelet, sloopen Milford, striden var utanför Libreville på Gabons kust.

[StefanZ]

Purges är säkert bottenventiler och scuttled här är lät sig sjunka tillsammans med sitt fartyg...

[StefanZ]

https://fr.wikipedia.org/wiki/Pierre_He ... t_de_Gault hustrun är iofs inte nämnd, men däremot en hjärteväninna som dock gifte sig med en annan, en känd flygare och barnboksförfattare.

[Femtiotrean]

Louise de Vilmorin förlovade sig med Antoine de Saint-Exupéry, men gifte inte sig med honom utan bröt förlövningen. Saint-Exupéry försökte sen avancera sig hos de Saussines syster Renée...

On 8 November 1940, the Shoreham-class sloop HMS Milford discovered the Vichy Redoutable-class submarine Poncelet shadowing the Anglo-French task force and gave chase. The sloop was too slow to intercept the submarine, so Admiral Cunningham ordered his flagship, HMS Devonshire, to launch its Supermarine Walrus biplane. The aircraft straddled the submarine with two salvos of 100 lb depth charges as it attempted to dive, damaging it. It was then scuttled off Port-Gentil, with the captain resolving to sink with his vessel.

Le 2 août, le Poncelet est transféré à Port-Gentil, au Gabon. Il est coulé au large de Port-Gentil, dans la baie du Cap Lopez, le 7 novembre 1940 lors de la bataille de Libreville par le sloop britannique HMS Milford. Au cours de la bataille, il lance une torpille sur le Milford qui l'évite et puis le grenade. Sévèrement touché, le Poncelet doit faire surface et son commandant, le capitaine de corvette Bertrand de Saussine du Pont de Gault, ordonne l’évacuation de son équipage. Il reste seul à bord, ouvre les purges et se saborde avec son navire, fidèle à la devise des commandants de sous-marins et à celle de sa famille : Plutôt mourir que faillir. Son camarade de promotion Honoré d’Estienne d’Orves, combattant dans les forces navales françaises libres, sera profondément affecté de la mort de son grand ami qui servait de « l’autre bord », dans la marine de Vichy. L'épave du Poncelet n'a pas encore été retrouvée.

" Plutôt mourir que faillir ", ungefär "Hellre dö än mislyckas".




http://ecole.nav.traditions.free.fr/off ... rtrand.htm

https://memorial-national-des-marins.fr ... e-bertrand

Six months later, on November 7, during the joint Anglo-Free French attempt on West Africa, Corkhill was summoned to the bridge of Devonshire to be told by Admiral Sir John Cunningham: “There’s a submarine out there!” As Cunningham pointed, Corkhill glanced at the compass and noted that the admiral was pointing south. Corkhill hurried off the bridge and, once catapulted off in the Walrus, guided it south. After about 20 miles, he saw the French submarine Poncelet on the surface, heading towards Devonshire, and being chased by the elderly, much slower, sloop Milford. The Walrus at once joined in the attack, and, as Poncelet dived, dropped two salvoes of 100 lb anti-submarine bombs, which straddled the submarine.
Through the clear water Corkhill saw the submarine, surrounded by pockets of air, fading into the depths then drifting to the surface, at which point the crew poured out of the forehatch on to the casing and dived into the water, to be picked up by Milford. Back on board Devonshire, over a gin the admiral swore Corkhill to secrecy, lest the sinking of a Vichy French submarine should affect Anglo-French relations.
Corkhill was mentioned in despatches and his pilot, Petty Officer Peter Parsons, was awarded the BEM. Many inaccurate stories about the sinking of Poncelet have since circulated, but Corkhill was glad to set the record straight when he recorded his memories for the Imperial War Museum in 1994.

http://ww2f.com/threads/commander-david ... dsc.56322/
https://www.iwm.org.uk/collections/item/object/80013860


Stefan har frågan!

[StefanZ]

Stefan har frågan!

Tack!

Och ordet blev kött, här; jag HAR faktiskt en fråga. Det är ingen quiz-fråga där jag känner facit i förväg. Det är en äkta fråga och anhållan att vi tillsammans reder ut en gammal undran, som jag inte själv lyckats belägga, men borde vara rimlig att hitta.

Vi behåller temat flytetyg och hjältemodiga insatser.

Den polske författaren Czeslaw Centiewicz skrev gärna om polartrakter, där han fö ofta samarbetade med sin hustru. Skönlitterärt och halvdokumentärt.
Så bla, lät han leja sig på en norsk sälfångare. Dvs de jagade efter sälpälsar. Ofta nyfödda vita ungar som klubbades ihjäl på plats, men också vuxna som sköts. Skinnet och ev köttet drogs av och togs tillvara. Han var hälften en av manskapet och arbetade hårt liksom de andra, hälften deltagande observatör och författare. Ja, jag läste boken ifråga som pojk.

OK, han nämner flera gånger att dessa sälfångstbåtar hade hjälp och stöttning av en norsk statlig isbrytare. Som vid behov kom med hjälp, vare sig de fastnat i isen, behövde läkarhjälp, viss service med förbrukningsvaror, etc. Deras kära vän, beskyddare, räddare i nöden.

Under kriget levererade isbrytaren en batalj mot ett tyskt slagskepp - Scharnhorst? Blev givetvis sänkt snart nog.

Nu minns jag tyvärr inte om Räddaren var en kryssare / pansarskepp som tjänstgjorde som isbrytare,
eller om det var en riktig isbrytare som kom att utrustas som en sk hjälpkryssare.

Så, jag är ute efter, vad hette skeppet och mera info om det... Och var det verkligen Scharnhorst som blev dess öde?

[von Adler]

Jag läser om Scharnhorst, men hittar inga sänkningar av isbrytare eller andra norska civila eller militära fartyg 1940.

Jag letar bland de norska isbrytare jag kan hitta, varav ett par tas av tyskarna, men ingen som sänks 1940.

[StefanZ]

OK tack von Adler än så länge.
Det är möjligt det är två olika skepp jag tänker på, två olika gamla minnen. Örlogsfartyget som tjänstgjorde som isbrytare, och isbrytaren som tjänstgjorde som hjälpkryssare.
Skeppet som Centkiewicz berättar om, var ev benämnd efter Nansen. (Fridtjof Nansen alltså, polarforskaren och fredsaktivisten, tillika kommissionären för statslösa "Nansen-resedokumenten"

Men jag har som sagt, inte lyckats belägga den själv. Jag sökte väl inte så jätteintensivt, men jag sökte.

1940 låter logiskt. Men det KAN ju ha hänt senare också, om skeppen ifråga inte var i Norge och blev fast, ställde de sig givetvis till norska Londonsregeringens förfogande....

[varjag]

Georges Blaison? siste befälhavaren för jätteubåten Surcouf? Den hade iaf ett sjöflygplan med sig, för spaning och artilleriledning.
Blaison fick också postumt Hederslegionen

Bara en kort rättelse StefanZ: Surcouf hade INTE sitt flygplan med sig - det blev kvar i England när ubåten seglade iväg.

mvh, Varjag

[Femtiotrean]

Skeppet som Centkiewicz berättar om, var ev benämnd efter Nansen.

«Fridtjof Nansen», sjøsatt den 18. august 1930, var sjøforsvarets første fartøy bygd spesielt som oppsynsskip for fiskeri.

«Fridtjof Nansen» gikk inn i sjøforsvarets Finnmarksavdeling den 4. desember 1939

Ved krigsutbruddet den 9. april 1940 var fartøyet stasjonert i Øst-Finnmark, under 3. sjøforsvarsdistrikts Finnmarksavdeling. Fartøyet var her en del av Norges forsvar, inntil evakueringsordre for sjøforsvarets fartøyer ble gitt 7. juni samme år. /.../Hun avgikk Tromsø klokken 15.00 den 8. juni for Storbritannia. /.../ 12. juni kom «Fridtjof Nansen» frem til Tórshavn på Færøyene. Fartøyet gikk siden i konvoi sammen med flere norske trålere til Strobritannia og ankom Edinburgh den 18. juni 1940. Den ble siden oppgradert i Storbritannia, og ble fra den 21. september 1940 stasjonert på Island.

«Fridtjof Nansen» gikk inn i sjøforsvarets Islandsavdeling, med kommandørkaptein Ernst Ullring som skipssjef. Fartøyet foretok derifra flere tokt til Grønland. Den 8. november 1940, da hun gikk på en umerket flud utenfor Eggøykalven på Jan Mayen og sank]. Mannskapet på 68 ble senere hentet av «Honningsvåg».

Til tross for intensiv tjeneste under andre verdenskrig kom «Fridtjof Nansen» kom aldri i direkte kamp med fiendtlige enheter.

Mysteriet tätnar...

[StefanZ]

Skeppet som Centkiewicz berättar om, var ev benämnd efter Nansen.

«Fridtjof Nansen», sjøsatt den 18. august 1930, var sjøforsvarets første fartøy bygd spesielt som oppsynsskip for fiskeri.

«Fridtjof Nansen» gikk inn i sjøforsvarets Finnmarksavdeling den 4. desember 1939

Ved krigsutbruddet den 9. april 1940 var fartøyet stasjonert i Øst-Finnmark, under 3. sjøforsvarsdistrikts Finnmarksavdeling. Fartøyet var her en del av Norges forsvar, inntil evakueringsordre for sjøforsvarets fartøyer ble gitt 7. juni samme år. /.../Hun avgikk Tromsø klokken 15.00 den 8. juni for Storbritannia. /.../ 12. juni kom «Fridtjof Nansen» frem til Tórshavn på Færøyene. Fartøyet gikk siden i konvoi sammen med flere norske trålere til Strobritannia og ankom Edinburgh den 18. juni 1940. Den ble siden oppgradert i Storbritannia, og ble fra den 21. september 1940 stasjonert på Island.

«Fridtjof Nansen» gikk inn i sjøforsvarets Islandsavdeling, med kommandørkaptein Ernst Ullring som skipssjef. Fartøyet foretok derifra flere tokt til Grønland. Den 8. november 1940, da hun gikk på en umerket flud utenfor Eggøykalven på Jan Mayen og sank]. Mannskapet på 68 ble senere hentet av «Honningsvåg».

Til tross for intensiv tjeneste under andre verdenskrig kom «Fridtjof Nansen» kom aldri i direkte kamp med fiendtlige enheter.

Mysteriet tätnar...

Tack Femtiotrean för det. Då kom vi iaf ett bra stycke framåt, även om inte alla klutar är lösta än.

Det torde ha varit just det fartyget som avsågs (händelserna i boken "Vita sälen" skedde andra halvan av 30-talet), det är föga troligt att man haft två olika fartyg med samma namn och liknande funktion i samma farvatten samtidigt.

Vad innebar exakt oppsynskip för fiskeri? Kunde såna vara isbrytare? Kunde hon vara beväpnad? Isländska motsvarigheter i modern tid ingick helt klart i sjöförsvaret, VAR sjöförsvaret. Det var ju de som stångades med brittiska örlogsmän i Fiskekriget. Vanligen genom att småramma varandra.

Manskap på 68 säger klart, att vad hon än var, så inte var hon en kryssare. Men kan ha ingått i sjöförsvaret ändå, och var säkert klart större än sälfångarkuttern. Att hon gick i konvoj med trålarna menas troligen att det var hon som konvojerade dem. Vilket i sig skulle antyda viss beväpning.
Bevisligen blev hon örlogsfartyg senare. Med uppgradering och sänd mot Island menas sannolikt att hon gjordes örlogsfähig.

Och så sjönk hon i samband med krigshändelser. Att det inte blev bokstavligen i sjöstrid KAN vara ett missförstånd, eller att Centkiewicz i poetisk ådra ville hedra extra mycket ett fint skepp och en hängiven besättning.

Det såg vi ju i förra frågan... En hjältemodig 6 timmar lång kamp mot hopplösa odds visade sig mest vara en ganska så enkel nästan rutinmässig sänkning... Där dock kaptenen fullgjorde sin sjömansplikt till punkt å pricka, precis som myten säger. Nu för att vara rättvis. Vad hände innan, det vet ju inte den britten som vittnade om slutfasen. Sloopen och ubåten kan mycket väl ha kämpat mot varandra, innan ubåten avbröt striden och stack ifrån sloopen med sina högre fartresurser.


Som sagt, kan vi belägga att dessa / DENNA uppsyningsfartyg VAR både isbrytare OCH redan väpnad ifrån början, har vi besvarat frågan, tror jag.

Vidare, kan en sådan väpnad fiskebevakningsskepp komma att klassificeras just som hjälpkryssare?
Rent formellt var det ju ett civilt fartyg ifrån början, även om hon hade viss beväpning. Och togs in i örlogsflottan först efter krigsutbrottet.

[StefanZ]

Ps. Centkiewicz var en duktig författare, och skrev många böcker, vanligen med Arktis som tema. Men han skriver om fredstidsförhållanden. Han är alltså en landkrabba vad gäller örlogsfartyg... Han skulle alltså mycket väl kunna kalla en rejäl uppsyningsfartyg med ett par tre kanoner för en kryssare...

[StefanZ]

När man söker på namnet och oppsynskip hittar man träffar. Så bla denna:



Bilden vill inte dyka upp. Nåväl bilden föreställer Fridjtof Nansen i tjock is, med en kanon väl synlig på akterdäcket.

Ett kollega inom fiskeoppsyningen hade en kanon på 47 mm, det KAN ha varit en dylik.

I Wikipediaartikeln stod det att att Fridtjof Nansen hade 2 100 mm kanoner och 2 47 mm lv kanoner. Det framgår dock inte om de satt där ifrån början, eller om de kom till efter ombyggnaden i England. Ps. Det står också att besättningen var 70 man. Eftersom det var 68 vid förlisningen antyder det att kanonerna satt där ifrån början. Annars hade man troligen fått utöka besättningen i och för pjäsmanskapet.

Iaf, Vi kan fastslå att Fridjof Nansen varit beväpnad ifrån början och att hon hade förmågan att agera isbrytare. Iaf jämfört med de enklare sälfångarkuttrarna...

Även om inte alla minnesdetaljerna är iprickade, så får vi nog anse att den långa akterjakten är nu slut.

Tack till von Adler, som får en liten flaska Norsk Akvavit,
samt Femtiotrean, som får en mellanstor flaska Norsk akvavit, äran samt stafettpinnen....

[Femtiotrean]

Då får det bli en båtfråga:

??