Lumpen och minnen därifrån

[Hans]

Jag har kört utan körorder. Jag vill minnas att jag alltid hade förarbevis och körkort i plånboken. Råkade tugga sönder en visdomstand och det var inte aktuellt att vänta utan jag ringde tandläkaren och konfiskerade en 11-bil (enda bilklassen jag jag kunde tjuvkoppla men jag hade nyckel). Turligt nog var Lasse annorstädes då.

MVH

Hans

[Lasse O]

Ingen risk, Hans. Vi tillhörde olika årsklasser.

Alltså viss dramatik i Falun men det var intet mot när jag och kamraten D under BMÖ-72 placerades utanför en lanthandel någonstans i Dalarna med samma uppgift som tidigare; hindra militär personal att köpa varor.
Efter en stund kom en värnpliktig som försynt undrade om han fick köpa ett vykort till sina barn. Vårt svar var naturligtvis nej, order är ju order och han lommade iväg.
Efter en halvtimme såg vi hur ett trettiotal soldater som för övrigt betedde sig mer som en lynchmobb, ryckte fram på landsvägen något hundratal meter från lanthandeln. Att de hade oss i siktet var tyvärr fullt klart.
Till min överraskning ser jag att bland mobben finns min svåger men han såg nog inte mig, fullt upptagen som han var med ett vedträ i handen.
Jag visste att han var inne på repövning men att träffa på honom så här utan förvarning kändes inte angenämt.
Bakom oss hörde vi hur handlaren låste dörren. Ett mer ödesdigert klick har jag varken förr eller senare hört i mitt liv.

Innan mobben kunde angripa oss såg jag framför mig hur min svåger skulle gå på min begravning och försöka förklara för min syster att jag blev ihjälslagen på grund av ett vykort. Det var en klen tröst men den kom i form av en tgb 9034 som innehöll en kompanichef som lyckades få stopp på den förmodade lynchningen.

Så här i efterhand har jag ofta funderat över om vad mobben hade gjort med oss och hur mycket motstånd vi hade kunnat bjuda med våra batonger.
Fast hade det inte varit bäst om jag erbjudit mig att köpa ett vykort åt den som förmodligen oavsiktligt blev en katalysator till hela uppståndelsen?

[Markus Holst]

Jag tror Lasse O har berättat denna händelse tidigare ity jag känner igen den.

[mrsund]

Var gjorde du lumpen HGS?

[Lasse O]

Jag tror Lasse O har berättat denna händelse tidigare ity jag känner igen den.

Förlåt men på ålderns höst upprepar man sig gärna. Skall försöka undvika det.

[Lasse O]

Jag tror Lasse O har berättat denna händelse tidigare ity jag känner igen den.

Förlåt men på ålderns höst upprepar man sig gärna. Skall försöka undvika det.

Men jag tror att du känner igen bilden. Den har jag nämligen använt en gång tidigare.

[Markus Holst]

Du får så gärna upprepa dig. Jag ville bara visa att jag har koll på vad som händer på mitt forum.

[Lasse O]

Du får så gärna upprepa dig. Jag ville bara visa att jag har koll på vad som händer på mitt forum.

Du påminner om min hustru. Hon påpekar också gärna för bekantskapskretsen när jag upprepar gamla goda historier.

[Markus Holst]

Du får så gärna upprepa dig. Jag ville bara visa att jag har koll på vad som händer på mitt forum.

Du påminner om min hustru. Hon påpekar också gärna för bekantskapskretsen när jag upprepar gamla goda historier.

[ola]

Du får så gärna upprepa dig. Jag ville bara visa att jag har koll på vad som händer på mitt forum.

Du påminner om min hustru. Hon påpekar också gärna för bekantskapskretsen när jag upprepar gamla goda historier.

Se där jag , äkta "bromance" , sånt behöver vi mer av i världen

[Lasse O]

Du påminner om min hustru. Hon påpekar också gärna för bekantskapskretsen när jag upprepar gamla goda historier.

Se där jag , äkta "bromance" , sånt behöver vi mer av i världen

Glöm det. Den enda kontakten jag någonsin haft med trängare är när vi för oskickligt beteende låste in dem i P 4 arrest

[Markus Holst]

Nostalgi: https://youtu.be/g7_Uinm_-Pg

[Amund]

Kommer jag ihåg rätt att militärtjänstgöringen avslutades med en marsch på typ 30 km med full stridspackning..? Jag själv gjorde aldrig det inom KA, men kompisar inom andra vapenslag vet jag att det var typ obligatoriskt för.

Var det standard för alla och vad hände med de som inte klarade av det, blev de inte krigsplacerade i så fall.?

Däremot gjorde jag rekrytfälttävlan. Prickskytte, handgranatkastning och löpning med ryggsäck och AK4 - och jag hamnade femma i hela kompaniet vill jag minnas.

[Hans]

Soldatprov, 30 km med vapen och stridspackning skulle soldaterna göra på, var det sju timmar? Lyckades de inte så vill jag minnas att det var omprov när skavsåren läkt. Det är inte ett övermänskligt prov utan i princip alla klarade. Även officerare var skyldiga att göra det varje år. Senare kunde man göra varianter som var längre över längre tid.

Det bästa var att vi som officerare var tvingade till ett skjutprov varje år och någon gång på åttiotalet började (?) att man fick en liten prissumma om man sköt bra. Det betraktade jag som en yrkesförmån, få hyfsat betalt för att få skjuta kronans ammunition, på arbetstid. Då var jag duktig på tvåhandsvapen.

MVH

Hans

[Lasse O]

Soldatprov.
Minnen kommer till liv. Ett är när regementschefen bestämde att man alltid skulle anmäla i förväg när man skulle genomföra provet. Detta för att ingen skulle kunna fuska och i efterhand påstå att man genomfört det vid en tidigare diffus tidpunkt.

Det blev ett problem när översten i förbigående nämnde till chefen för idrottsavdelningen att han nyligen genomfört soldatprovet.
- Men det skall ju anmälas i förväg?
- Vad menar kapten?
- Nja, jag menar inget särskilt men det kan ju inte godkännas eftersom översten själv bestämt att sådant skall anmälas i förväg!

Det blev en affär av det hela. Chefen för idrottsavdelningen var en man med hög integritet och vägrade vika sig. Det slutade med att han på egen begäran avgick och fick en ny tjänst vid annan myndighet. Vitsorden lär inte ha varit särskilt höga.
"Quod licet Jovi, non licet bovi"