Förvånansvärt är hur pass långt tyskarna gick i sina eftergifter och i sin hjälp gentemot de "frivilliga" muslimska soldaterna. Som vi hitintills sett gällde det den dagliga matsedeln liksom den erbjudna lektyren på det egna språket. Även de muslimska högtidsdagarna respekterades - troligtvis mer än Wehrmacht gjorde med den normale tyske soldatens kristna, är min tanke.
Oktober 1942, Kislovodsk, slutet på Ramadan. Tyska och muslimska dignitärer samlas under svastikan och profetens gröna fana. Koranen i papier-maché och två korancitat strax nedanför...
kislovsk.jpeg
Men det religiösa dök även upp inom rättsväsendet:
2d4966db38579536d4da522699b728e718a29a6f.jpg
"
12.6.1944
Betr.: Domstolsförhandlingar mot frivilliga med muhammedansk tro.
Vid förhandlingar mot frivilliga med muhammedansk tro är det lämpligt att vid förhandlingarnas början inte använda den vid tyska brottmål ej längre använda för-eden. Troende muhammedaner gör sanningsenliga utsagor, om de får svära på Koranen."
Den muslimska rättskänslan och rättstraditionen var (och är) emellertid en annan än vad vi återfann i det dåvarande strikta tyska krigsrättsväsendet. Bl.a., en inte alltför starkt utpräglad respekt för främmande egendom, förenad med en "utpräglad handelsbegåvning", gjorde inte sällan att handeln med "tillvaratagna" persedlar och annat småkrafs florerade - brottmål som sällan dök upp i den tyska krigsdomstolen. Dessutom och viktigare, för enstaka stammar i Kaukasus och Turkestan gällde blodshämndens lag, vilket inte gjorde det enklare för den tyska rättsskipningen!
Det manliga sexuella umgänget - som hos tyskarna naturligtvis var strängt förbjudet - sågs bland legionärerna olika. Hos vissa var det en "normal" företeelse, hos andra tvärtom. Men om de(n) skyldige skulle straffas, så inte efter tyska regler. Exempel: En Mulla vid den 1. Turkestanischen Legion gav vid ett tillfälle ordern att en skyldig homosexuell soldat, som förgått sig mot en byinvånare, skulle slås ihjäl av byns befolkning - med stockslag!
Mullas ja. För det tyska befälet var det viktigt att i varje truppdel med muslimska soldater skulle det finnas en Mulla. För att avbörda det egna ansvaret, och samtidigt låta legionärerna klara sig så gott de kunde. Och så utfärdades det naturligtvis regler hur man skulle använda Mullas vid trupperna. Här har jag översatt valda delar av ett instruktionsdokument som var riktat till det ansvariga tyska befälet:
9600b6a7d48e0be4dfe60732a96fe90b348837ad.jpg
"
12.10.1944
Betr.: Att använda Mullas vid truppen.
Generalen för de frivilliga förbanden avser att med Mulla-skolning hjälpa truppledningen, med frivilliga med muhammedansk tro på religiöst och därmed nationellt område, och påverka dem antibolsjevistiskt, och rent allmänt hjälpa till att stärka moralen.
......
Bedömning av Mullas och deras lämplighet för deras uppgifter sker i kursbyggnader i Göttingen.
......
Betr. Mullas uppgifter i truppen. Det är förbjudet att ge Mullas rengöringsarbeten eller kökstjänst. En sådan insats ger en felaktig bild av Tysklands inställning till andra nationers religiösa åskådning(!), och inverkar negativt på Mullas anseende hos sina kamrater.
......
Tjänstegradstecken för Mullas(i detta fall "Gruppenführer") fastställs med särskild order." Tecknet var en halvmåne och stjärna, i guld eller silver.
Fram till december 1944 genomfördes sex sådana kurser som varade tre veckor, undervisningen fördes framför allt på turkiska - med ett gott resultat som det hette...
F.ö., mest problem hade Mullas under kursgången och ute vid trupperna att ständigt behöva skilja på tvistande shiiter och sunniter - inte helt överraskande!
Bundesarchiv_Bild_146-1977-137-20,_Bosnische_SS-Freiwillige_beim_Gebet.jpg
forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
