Blod, kvinnor och alkohol. Sovjetiska soldater telefonerar...

[sveahk]

Finns/fanns några Peterson där: https://sv.geneanet.org/fonds/individus ... __=Estland

MVH

Hans

Alltså en möjlighet, men mer lär vi väl knappast få veta...

Tack, Hans K

[StefanZ]

Pieterzon är väl ett ganska vanligt holländsk namn. Och de hade rätt mycket att göra med Holland och holländare genom åren. Peterson eller Petersohn kan även vara ett judiskt namn.

Det enda vi således vet, att den nämnde Peterson inte var någon typisk ryss. Men mer vet vi inte.

[erep]

Ett intressant namn...

5823c52f11f3f7a803da29d674d1d551516b6d03.jpg

10.10.44
"12.32 - Jag befinner mig redan på den nya platsen(orten) hos Peterson vid 412980. Sabilin, Simsonow och Krassnov. Arbeschov är också här. Jag växlar också ställning."


Peterson?
Lars Gyllenhaal skriver i sin utmärkta bok, "Svenskar i Krig" under rubriken Stalins Svenska Soldater: "Flera av svenskarna i sovjetisk krigstjänst var placerade i specialförband eller andra enheter där det var en tillgång att tala främmande språk....Många svenskar i Estland och Ukraina (Gammelsvenskby) blev inkallade till Röda armén." Han nämner ett par namn men ingen Peterson. Om inte från Sverige kanske från Estland...?

Forts.

Om vi antar att personen har svenskt ursprung kan det även ha varit nån som kommit från Nordamerika på 30-talet till Sovjet, eller nån som härstammar från en förälder som jobbat på något företag som etablerats på tsartiden i Ryssland, eller har någon annan bakgrund.

[sveahk]

I olika andra sammanhang har vi här på Skalman tagit fram och diskuterat de sovjetiska skarpskyttarna, som vi vet oftast unga kvinnliga soldater. Även de dyker upp i de tyska Abwehr dokumenten, som följer, med en något annorlunda vinkling.

En rysk överlöpare ger i början på år 1945 - fortfarande Polen/Ostpreussen - svar på tyskarnas frågor, bl.a. just om de ryska skarpskyttarna...

d390b9133c03a109ed6ab992b5006bff40491ff6.jpg

"Egen(sovjetisk) skarpskytteverksamhet

De egna skarpskyttarna är mycket fruktade. 27.12(1944) blev 6 man dödade vid 4. Komp., och samma dag blev 4 man dödade vid 5. Komp.. Dessutom blev 2 man från I. Btl. skadskjutna den 27.12 när de tillfälligtvis befann sig vid 5. Komp.. Enstaka bortfall genom egna skarpskyttar har förekommit även tidigare.

Som förklaring till att så många blir nedskjutna, säger överlöparen, att rödgardisterna beter sig mycket oförsiktigt i skyttegravarna. När de beger sig tillbaka, använder de inte förbindelsegravarna, utan klättrar upp ur skyttegraven och rör sig i terrängen, fastän det är förbjudet. Förutom att upprepa förbudet så har befälet inte vidtagit andra åtgärder."


En annan överlöpare bekräftar...

60e030e8edd6c810f8a8ed257fb4c9be5ca6be96.jpg

"Förluster

25.12.44 blev två ryska skarpskyttar dödade av egna skarpskyttar. Båda(de dödade) var årgång 1926. Egna skarpskyttar är fruktade, därför att när en rödarmist lyfter huvudet över bröstvärnet, så blir de beskjutna av de egna skarpskyttarna."


Båda överlöparna som kom från olika förband och vid olika tidpunkter, bedöms av tyska Abwehr som tillförlitliga, liksom deras utlåtanden.


Till detta ställer vi följande, så att säga från andra sidan...

fb771c86ab18056b857ef8d0ea251d769b462812 2.jpg

"Dokument, hittade hos en stupad den 25.2.45. - Rödarmistbok, Partibok, Ordensdokument och Skarpskyttehäfte tillhörig "Obersergeant" R u s s i j e n k o. Hennes Skarpskyttehäfte visar att hon mellan 12.7.42 till 25.9,44 skjutit och dödat 52(soldater)."


Och, efter att ha läst vad de två överlöparna ovan hade att säga, frågar vi oss - var de 52 skjutna bara...tyskar...?


Vi avslutar dagens läsning med att återknyta till ryssens behov av alkoholiska drycker - som ibland kan gå väldigt snett.

037b6d9278143f065655abd55f6f1122671eb867.jpg

"Hemlig order från 7.2.45 från den 2. vitryska fronten.
19.1.45 blev 85 rödarmister förgiftade efter att ha "avnjutit" methyl-alkohol. Därav dog 36 man. Samtidigt (meddelas) att de vederbörande befälspersonerna blir bestraffade."

forts.

[StefanZ]

Intressant att läsa att skarpskyttarna kan ge vänlig eld... Att de som springer uppe mellan löpgravarna blev dödade är inte SÅ märkligt: det förekom ju fientliga patruller, så det var säkert flera som sköt på dem som sprang på fel ställen... Och jag antar att en av skarpskyttarnas uppgifter var att fick de syn på sån tungtagarpatrull så skulle de beskjuta den.
Men det förekom tydligen att de kunde beskjuta de egna skyttegravar också...

Jag gissar att orsaken var att de kröp ut in i ingenmansland på natten. Tog ställning och orörliga väntade på dagen... Och om de råkade vända på sig i nattmörkret, eller på annat sätt missa orienteringen i nattmörkeret, så kunde de hamna felvända...
De många vaktimmarna och utmattningen kunde säkert också bidra till ödesdigra misstag. Skotten satt eftersom det var intränad till ryggmärgsreflexen, men omdömet och orienteringen kunde klicka pga utmattningen...

[sveahk]

Men hur var det nu med de etniska minoriteterna i den ryska röda armén så här på sluttampen av det andra världskriget. Sovjetunionen behövde soldater för de sista stegen in på tyskt område, och de togs nu också från områden där tyskarna under ett par krigsår både varit i förintande och uppbyggande modus. Och där var kruxet - de förintade var borta, men de som överlevt genom att mer eller mindre kollaborera med den tyska armén, de fanns kvar - och det var de som nu skulle kämpa i den röda armén.

Problemet beskriver Catherine Merridale i sin bok "Ivans Krig" - här två avsnitt:

"Ett stort antal - miljontals - polacker, ukrainare, georgier, judar, kazaker och många andra stred sida vid sida med ryssarna, somliga av dem för sovjetmakten, men i armén var minoritetsgrupperna varken likvärdiga eller osynliga. Det fanns till och med ett - vanligen nedsättande - slangord för dem: natsmen, en otäck term bildad av de ryska orden för etnisk minoritet - tillfångatagna, sammanslagna och avfärdade individer, som kunde ha sitt ursprung på vilken plats som helst...."

...och...

"Men Stalin kände aldrig sympati för den polska nationen, och det visste de flesta polska soldater."

I hennes intervjuer med överlevande rödarmister kommer detta sällan till klart uttryck. Där sägs nu i efterhand att de alla kände sig "sovjetiska", och på så sätt kunde överbrygga vanskliga spalter mellan ryssar och etniska minoriteter. En efterkonstruktion som tydligen inte helt stämde med verkligheten.


Ett intressant tema som gjorde att jag började leta efter etniska kontroverser i de avhörda ryska samtalen under 1944/45, och också vad krigsfångar och överlöpare då hade att säga.

"6.15 - Är det en ryss (sårad) som ligger därute? - Ja - Ge mig en halv liter snaps, så hämtar jag honom med en gång.", är ett samtal som jag redan presenterat i början på den här tråden, och som man kan tyda som man vill...

men här blir det tydligare:

7b2fdbf0e6918b1b6a47b63330ab1427ab7dd4fd.jpg

6.12.1944
"09.52 - Lämna polackerna genast i HKL, och dra ut mannarna med rysk nationalitet."


Det här samtalet går i samma riktning:

5a8309435270d571fadd1771a935cbf530b6b871 2.jpg

"19.25 - Jag kan bara skicka 20 man, därför att igår måste jag lämna över 5 man. Men ni kan lita på de 20, de är alla våra grabbar. De är ryssar. De kommer att arbeta bra."


Även nästa visar - om inte alltför tydligt - att det var skillnad på soldat och soldat:

c9ad01a99d53d3aed973962a0a731060cb8766e3 3.jpg

"17.30 - Får jag 99 eller 19. Flakställningen är färdig. Är mannen redan där? - De är på väg för att hämta honom. - Är det en ukrainare? - Nej, det är en av oss, en ryss. - Kan han gå? - Nej, vi måste bära honom, han har fått ett skott i sidan. - Vad för skott? - En gevärskula.
18.10 - Den här mannen har de hämtat. Han har under tiden dött."


De icke-ryska soldaterna gavs gärna öknamn av sina äkt-ryska medkämpar, oftast nedlåtande. En från Kaukasien blev Čučmek, en armenier Armjaška, judarna kallades Židy. Andra fick värre beteckningar. Här ett utlåtande från en rysk överlöpare:

6ba59219e5bd6afd6d70c32c81ec1e112d918209.jpg

"De vitryska soldaterna kallar man fascister och betraktar dem som opålitliga och ryskfientliga. De anser sig (själva) behandlade som "straffångar" och får ofta höra, att man ska driva ut "det tyska tänkesättet". Man jagar de hänsynslöst ut i striden."


Men det som kanske mest bidrog till problemen på gräsrotsnivå mellan ryska soldater och en hel del av de etniska minoriteterna, det var språket. Som jag kommer att ägna mig åt i nästa kapitel...

forts.

[sveahk]

Nu kommer ett längre avsnitt...

Språket ja. Hur pass viktigt var det egentligen att förstå vad som sades i andra världskriget, och då framför allt i den egna armén? Order från ovan, samtal med kompisarna?

Alla stora arméer under världskriget hade soldater med främmande tungor, vissa som USA och England där engelskan var lingua franca utan större problem. Även Japan hade förmodligen inte många som inte klarade av det japanska tungomålet. Samma antar jag var det med italienarna. Tyskarna hade en hel del främmande element ibland sina soldater, rumäner, spanjorer, ungrare, ryssar och andra, mer eller mindre frivilliga från de ockuperade länderna. Hur många av utlänningarna som verkligen behärskade det tyska språket på soldat-nivån är svårt att säga. Därtill kom att de ofta bildade egna enheter - enheter som tyskarna i bästa fall kunde (måste) lita på...Faktum är att i slutet av världskriget var var tredje kämpande soldat på den tyska sidan en icke-tysk!

Men ryssarna - nej, de litade inte på sina medborgare! Den sovjetiska nomenklaturan var principiellt inte inställd på att tro det bästa om sina medmänniskor, de stora utrensningarna före, under och efter andra världskriget var ett påtagligt bevis.

I Röda Armén under kriget gällde i princip samma misstroende, och de som kanske fick lida mest där var naturligtvis de etniska minoriteterna! Kulturella skillnader och den sovjetiska regimens misstroende gentemot förmodade opålitliga etniska minoriteter var en sak. Och - bristen på ryska språkkunskaper gjorde saken inte bättre.

En 100-% enhet bestående av en etnisk minoritet, från kompani-nivå och uppåt är mig inte bekant. När de kom från sin oftast bristfälliga utbildning fördelades de på olika "ryska" enheter, inte sällan på straffbataljoner - de var ju opålitliga...

47d961ef567ab677d59424c00daf12a2a5613b8e.jpg

"Ersättare
Inträffade.......2.000 man, uteslutande moldavier. Ålder: Årgång 1926-1894. Genomsnittligt en månads utbildning. Ersättarna blev fördelade på olika divisioner."


Ovan vittnesmål från en överlöpare, vidare kan en krigsfånge berätta:

ead10f0c038423298a6f5de627a1ede76cea1164.jpg

Nationaliteter
I II. Btl......är moldavierna representerade till 50 %, samma sak förmodligen också i andra bataljoner. Stora språksvårigheter, då moldavierna knappast förstår ryska, för det mesta inget alls. De anses vara dåliga soldater, odugliga i strid och blir föraktfullt behandlade. Moldavierna förstår inte vad de kämpar för."

I ett ryskt fältpostbrev hem under samma tid skriver en ryske soldat:

6757fbdf0c8ff1e9cb8ca59c0977828ea30f9471.jpg

"......jag kämpar f.n. i Bessarabien, men vet du Peter, människorna förstår inte ett ord ryska, och överhuvudtaget, det är inte längre Ukraina, och man kan nog säga, att det inte längre är våra människor."


En ukrainsk överlöpare:

111089c8b5b32cd17120c962bd6a02e7f13ae385-1.jpg

"Trovärdighet
Överlöparen är trög och omständlig, talar som ukrainare en svår förståelig ryska."


Till de språkliga problemen hör också andra kulturella och mänskliga missförhållanden. Där ryssen i de stora städerna efter oktoberrevolutionen fick en någorlunda anständig skolutbildning, saknades den ofta ute på den ryska landsbygden - och var väl ännu mindre utbyggd i det stora sovjetrikets alla minoritetshörn. De soldater som hämtades överallt ifrån till de stora människo- och materialslakterna på östfronten vid världskrigets sista år, var i det civila livet bönder, skogsarbetare, vägbyggare, gruvgrävare...., enkla människor utan nämnvärd skolutbildning.

Många var helt enkelt analfabeter. Inga skriv eller läskunskaper. Ansågs så naturligtvis inte vara de "intelligentaste". Alla befäl måste ges muntligt, ofta genom en tolk. Inte undra på att de inte tyckte krigandet var roligt, och försvann vid lämpligt tillfälle över till tysken, som överlöpare eller krigsfånge - det fåtal som klarade den frontala korselden från båda sidorna...

6fc5467f76e19bdff359db8c3e124f538d30701a 3.jpg

3bcc48e0970e73c05262fe770d1589659add7741.jpg

"Bedömning av krigsfången: Krigsfången är en mycket primitiv, trög människa. Som moldavier förstår han ingen ryska, och kan så inte kommunicera med de andra rödarmisterna. Därför kan han inte heller skaffa sig en riktig bild av vad som händer i denna för honom främmande miljö. Under sina 4 månader långa tjänstetid i RA har han inte fått några militära kompisar.......Förhöret förs med en moldavisk tolk, en tysk från Bessarabien."



Ett talande dokument - i dubbel bemärkelse - om hur många icke-rysktalande soldater den Röda Armén hade, hittade jag bland de tyska Abwehr-dokumenten. Tyska krigsmakten hade under kriget sina Hiwis, framför allt överlöpare i öster, som i synnerhet i slutet av kriget var en viktig utländsk arbetsdel. De blev då också bättre behandlade - order från ovan - skulle inte heller längre kallas Hiwis, utan "Freiwillige", frivilliga. Och tyskarna ordnade till och med radio-sändningar på deras eget språk, mest propaganda kan man tänka, men ändå...

7da1668e7b08c6e0afb5c1802d61a0e8e7d34559.jpg

Nio olika europeiska språk förutom ryskan!


Då var det inte undra på att även de tyska tolkarna ibland slog i sten...

e2cc5ffefdae4bfe0351e11bef392b56c29ec401-1.jpg

"08.50 - LAWA till BERJOSA (Samtal mellan två Grusiner). Förstås ej!"

Forts.

[Markus Holst]

Tack så mycket för denna långa och härliga tråd om krigets vardag - direkt från hästens mun

[StefanZ]

Samtal mellan två grusiner var svårt att förstå. Tyskarna förstod det var grusinska, men kanske en lokaldialekt där?

Har ryssarna försökt sig på dylik naturkodning, att de telefon / radioansvariga skulle prata någon lokal speciell dialekt?

Ungefär som amerikanerna gjorde med sina Windtalkers, navajoindianerna, som då fick lära sig en variant av sitt språk anpassad för kryptoteknik?

[sveahk]

Tack så mycket för denna långa och härliga tråd om krigets vardag - direkt från hästens mun

Hjärtligt tack för det - uppskattas! Och, du har rätt, det intressanta med alla dessa tidsdokument är att de tämligen oförfalskat ger ögonblicksbilder - det som hände just då! Så många historiska verk är ju efterhandsanalyser, som bygger på dokument, intervjuer, etc., och under årens gång inte sällan så tillrättalagda att historiens konturer blir mer eller mindre tillslipade, avslipade, allt efter de egna subjektiva bedömningarna.

Men i dessa väldigt mänskliga telefonsamtal och även de tyska utfrågningarna av krigsfångar och överlöpare har vi något omedelbart. Krigsstressade soldater som inte alltid tänkte så noga på vad de sade - att de visste att de var avlyssnade i många fall, ok, men att någon satt och bevarade det hela till eftervärlden...!?

Som det här samtalet:

6e8b328a9debc93211555bdfc72cb9065a925331 2.jpg

"15.2.1945
I frontavsnittet 0,5 km S Heidewaldburg (12 km SV Königsberg).
"Återigen 25 sårade. Det är inte bra, vi har ingen personal och vet inte när vi får ersättare. - Jag var tvungen att skjuta polacker, ingen trevlig uppgift. - Åt helvete med dem, vem kommer att fälla tårar efter dem?"

Det samtalet hittar vi nog sällan, om överhuvudtaget, i andra världskrigets historieböcker!

Samtal mellan två grusiner var svårt att förstå. Tyskarna förstod det var grusinska, men kanske en lokaldialekt där?

Har ryssarna försökt sig på dylik naturkodning, att de telefon / radioansvariga skulle prata någon lokal speciell dialekt?

Ungefär som amerikanerna gjorde med sina Windtalkers, navajoindianerna, som då fick lära sig en variant av sitt språk anpassad för kryptoteknik?

Som jag förstår var det nog bara amerikanarna som använde Codetalkers. Det gjordes försök med bretonska från den allierade sidan, även schweizertyska var på tal har jag för mig, men att Sovjetunionen använde Codetalkers, nej, det har jag inte hört.

Hans K

[erep]

....
Problemet beskriver Catherine Merridale i sin bok "Ivans Krig" - här två avsnitt:
......och...

I hennes intervjuer med överlevande rödarmister kommer detta sällan till klart uttryck. Där sägs nu i efterhand att de alla kände sig "sovjetiska", och på så sätt kunde överbrygga vanskliga spalter mellan ryssar och etniska minoriteter. En efterkonstruktion som tydligen inte helt stämde med verkligheten.

Jag blev ganska besviken på hennes bok.

En hel del intervjuer som presenterades helt okritiskt och var närmast propaganda där fd sovjetsoldater berättar om sina erfarenheter, så som de nu vill att man ska se på dem.

[Hans]

Delar din uppfattning. Jag slutade läsa efter kanske två kapitel.

MVH

Hans

[Amund]

Jag hade tydligen en annan tolkning eftersom jag skrev följande om hennes bok i denna tråd:

Jag tycker Hellqvist sammanfattning är bra och riktig, de stora skeendena är nog hyfsat kartlagda men det finns nog åtskilligt att utreda och kartlägga om både det individuella och det kollektiva tänkandet och handlandet.

Jag är själv lite trött på alla personliga skildringar av fronten som samtliga oavsett nationalitet, bekräftar en stereotyp bild av respektive lands soldat. Ryska piloter vet berätta hur tyska piloter skjuter ned ryssar i fallskärmar, vilket ryssar aldrig skulle göra. Den allierade soldaten drivs av bombastiska slagord om fred och frihet och sin egen armés moraliska förträfflighet. Wehrmachtsoldaten är ytterst professionell och duglig, saknar helt politisk övertygelse och reagerar med avsky på varje orättvisa, dessutom är det enbart kamratskapen som driver honom vidare i kampen, krigsbrott har han aldrig sett eller hört talas om.

Lite väl grovt förenklat kanske men lite som jag upplever personliga skildringar. Jag menar inte att någon ljuger utan människan är nog en komplicerad varelse.

Ett underbart undantag är Ivans krig av Chaterine Merridale där hon kan se igenom och även analysera veteranernas kollektiva förnekanden av att våldtäkter och plundringar skulle ha förekommit.

Men det behöver inte automatiskt betyda att jag tycker att ni har fel utan det kan lika gärna vara ryckt ur sitt sammanhang.

[sveahk]

rian_archive_662733_recruits_leave_for_front_during_mobilization_0.jpg

Nej, idag pratar vi inte om de ryska soldaterna som ryckte ut 1941(ovan) för att rädda fosterlandet, utan om de här...

main-qimg-5f5760b3e5aa2fd09b3f69ddb614c1bd.jpg

De sovjetiska straffbataljonerna!

Att tyskarna hade sina olika straffenheter vid fronten känner de flesta till. Mest bekant är säkert "Bewährungstruppe 999" där dömda civilister fick känna på krigets vardag i främsta linjen, men där fanns också ett par "500er Bewährungsbataillone" och "Feldstrafgefangenen-Abteilungen" där straffade soldater fick kämpa sig igenom samma prövningar. Tillsammans blev det cirka 70.000 tyska soldater som på det viset och till stor del förlorade sina liv, framför allt vid östfronten och på Balkan.

Mindre kända är kanske de ryska straffbataljonerna och -kompanierna under andra världskriget. De dök upp lite varstans i de här lästa protokollen som tyska Abwehr byråkratiskt knackade ut på sina skrivmaskiner under årsskiftet 1944/45. Så jag började lusläsa dokumenten, och det blev en hel del - här nu, de viktigare.

Men först, lite historia. Shtrafbats (штрафбат, штрафной батальон) skapade Stalin 1942, med Order No. 227, populärt kallad "Inte ett steg tillbaka", och den sovjetiska strafflagens gummiparagraf Artikel 58!
"Shtrafniks" tilldelades infanteriet och sattes in som stormtrupper, naturligtvis i första ledet. Indelningen var Straffbataljoner med degraderade officerare, som så ledde Straffkompanier fyllda med krigsfångar och Hiwis, tvivlande och druckna soldater, civila fängelsekunder och politiska gulagister. "Tjänstetiden" i straffenheterna var minst en månad, som mest (sällan sett!) tre månader, beroende på de dömda soldaternas eller civilisternas straff. Om nu soldaten sårades, eller om han dog, så blev det ursprungliga straffet struket, och de överlevande kunde i bästa fall fortsätta kriget i en normal enhet.

Deras insats i de främsta frontleden "säkrades" (för det mesta, se nedan) av anti-reträttenheter, NKVD spärrtrupper tillhöriga SMERSH("Död åt spionerna") - den som vände tillbaka utan given order mejades ner...

Det blev uppåt en halv miljon ryssar som under Det Stora Faderlandskriget tjänstgjorde i straffenheterna - ett fåtal överlevde.

e93afd34fa37192297ad1eed5efb181db8295bd1.jpg

"[u]Vittnesmål[/u] överlöpare". SR 947 från 262.SD: Rgt erhöll kvällen den 20.2(1945) 1 StraffBtl. (3 Kp. 60 man vardera). StraffBtl. blev i morse förd till HKL, och sattes direkt in i angreppet. Bakom StraffBtl. placerades en spärrstyrka av reguljära trupper. Första Kp. blev vid angreppet mer eller mindre totalt förintad av den tyska MG-elden."


De hade det inte lätt. De levde och dog som nödvändigt avfallsmaterial...

23bea1df09789c5cf9917297255e94d00278f74a 2.jpg

10.35 - "Där framme har vi nu "det ryska fosterlandets" hjältar. Bevaka dem väl, och ge dem ordentligt med arbete. Om de inte fogar sig, skicka dem till mig. Jag skickar dem till huvudkvarteret, de fixar resten. Kräken ska känna av det. Vi har rätten att behandla dem (som vi vill)."


Ytterligare ett vittnesmål, det här från en krigsfånge:

65095c17ca1c5e73c9352dc7e28f1a3fe4b6a5b8.jpg

"5./ Den 10.10(1944) skickade II.Btl. S.E.R.358 i Saratov en transport med 300 Straffångar. II.Btl. räknas som StraffBtl., som tar hand om ersättare för straffenheterna. De 300 männen togs från fängelser under tiden augusti/september 1944 och blev under 4 veckor utbildade vid S.E.R.358. I Ostrov-Mosowezk delades transport upp. 100 gick till 277 StraffKp. Varthän resten av de 200 fångarna gick, vet (krigs)fången inte. (Straff)fångarna är soldater bara sedan kort tid, de blir skarpt bevakade, fick ingen kännedom om militäriska ting och är så ovetande om det mesta."


Även tyskarna visste naturligtvis så besked:

d29d31ac146a2f877800fa222a0858a84c2c982f 2.jpg

" Den angripande bataljonen består av krigsfångar, ryssar och polacker, som tagits ut ur fängelser och fått på sig uniform. StraffBtl. kom från Danzig(?)."


Ibland är man inte riktigt säker på om inte den sovjetiska överheten i jämlikhetens tecken behandlade "normala" trupper på samma sätt som de i straffbataljonerna!

498435ff20a061285b2d82c9ff16e29b9ab01f32.jpg

Telefonsamtal:
"19. Gde.Sch.Div.
Div. befaller 8.2(1945) 13.30 Stabschefen.
Ta en grupp officerare, beväpna dem med knölpåkar, gå ner i sänkan som ligger framme till höger och prygla ut infanteriet."


Forts.

[erep]

Det finns en rysk TV-serie om ämnet straffbataljon. Inte dålig, även om det mot lutet blev rätt melodramatiskt. Visades i tiderna på finsk TV.
https://www.imdb.com/title/tt0425715/