Hästar i andra världskriget

[sveahk]

En tråd för kusarna i första världskriget har vi...och här kommer en för det andra...

Börjar med en tysk dagorder från östfronten i krigets slutskede, oktober 1944. Det är ett "Gefangenen-Sammelstelle" (Samlingsställe för fångar) som har gett ut ordern. Kolla in punkt 4...

4."För att skona hästarna har travförbud på fasta vägar blivit utfärdat. Det finns anledning att med eftertryck hänvisa till detta förbud. Patrullerna anvisas att på ort och ställe ingripa mot trav på fasta vägar, och anmäla den skyldige."

Vad menas med fast? Asfalt, cement? Men inte hårdpackad grusväg?

Hans K

[Markus Holst]

Intressant!

Hårda vägar anses slita på hästars ben, och på hästar i aktiv ålder är utslitna framben den vanligaste orsaken till udömning (avlivning/slakt). På äldre hästar är istället utslitna tänder huvudorsaken till liemannens besök.

Det som händer på hårda vägar är att stötdämpningen försvinner. I trav sker ju islaget med benen i marken med större kraft än i skritt. På en oergonomisk (hård) väg blir det därför stor belastning i ledytorna i varje steg vilket ger inflammationer. Även kan senorna frestas hårdare eftersom de får tänja sig mer i nedslagen på hård yta.

Jag skulle kunna skriva länge om detta, men beslut om travförbud på hårda underlag är inte ovanligt. Efter hand som svenska vägar hårdgjordes, sänkte armén sin angivna marsch-hastighet.

Vad Gefangenen-Sammenstelle avser med hårda vägar är svårt att veta. Väl inkörd grusväg betraktas idag som gränsfall som trav-underlag. Samtidigt undras ju hur mycket asfalt och gatsten som kan ha funnits på ostfronten 1944.

[koroshiya]

Intressant!

Hårda vägar anses slita på hästars ben, och på hästar i aktiv ålder är utslitna framben den vanligaste orsaken till udömning (avlivning/slakt). På äldre hästar är istället utslitna tänder huvudorsaken till liemannens besök.

Det som händer på hårda vägar är att stötdämpningen försvinner. I trav sker ju islaget med benen i marken med större kraft än i skritt. På en oergonomisk (hård) väg blir det därför stor belastning i ledytorna i varje steg vilket ger inflammationer. Även kan senorna frestas hårdare eftersom de får tänja sig mer i nedslagen på hård yta.

Jag skulle kunna skriva länge om detta, men beslut om travförbud på hårda underlag är inte ovanligt. Efter hand som svenska vägar hårdgjordes, sänkte armén sin angivna marsch-hastighet.

Vad Gefangenen-Sammenstelle avser med hårda vägar är svårt att veta. Väl inkörd grusväg betraktas idag som gränsfall som trav-underlag. Samtidigt undras ju hur mycket asfalt och gatsten som kan ha funnits på ostfronten 1944.

Bor i Frölunda och arbetade förra året i Mölndal. Där cykelvägen korsar Söderleden, där Jolengatan slutar och Aminogatan börjar, fanns det alltid travspår. Stället ligger ca. 4-500 meter från travbanan, och en grus- sandväg löpte alldeles bredvid cykelbanan. Vad jag har läst kan hästar ofta ha problem med fossingarna, och att vildhästar i stenig terräng kan ha många skador.

Det får mig att tro att ett så stort djur måste ha utvecklats på en grässlätt där de inte har blivit skadade av att springa runt.

Tyvärr fick jag aldrig se en häst, eller ett travekipage, arbetstiderna passade väl inte, men de var duktiga på att bajsa på de 20 meter eller så där cykelvägen är densamma som pållarnas träningsrunda.

För de som inte är intresserade av trav eller hästar, så ligger det här mellan Frölunda och Astra-Seneca i Mölndal, före backen som klättrar upp till Kållered.

Hm, och en iakttagelse till, man märker snart att man cyklar på havsbotten. När det blåser luktar det av hav, och jag tror jordmånen på flera ställen är sandig och med massor av snäckor och förmultnad tång i.

[Markus Holst]

I de environger du beskriver ligger ju Åby travbana, så där finns gott om hästar med en liten sandslinga där du beskriver.

Vill man veta vilket liv hästens fötter är avsedda för, kan vi föreställa oss de zebror vi då och då ser i naturprogram. Där har vi även hästens rätta element: Gräs-slätten.

En häst i full frihet för sig ca 8 km om dagen, huvudsakligen i skritt. Varje gång en människa använder en häst ökar belastningen på dess kropp. Dels för att vi ju ber den att bära eller dra, men också för att vi ber den röra sig fortare än den själv önskar på underlag den inte är gjord för. Ofta vill vi ju också använda den mer än 8 km om dagen.

Detta dilemma är något man använt mycket kraft till att lösa. Ett är alltså att undvika ridning i olämplig terräng (typ hårt underlag). Ett annat är att sko hästen. Kanske att jag skulle skriva lite om hovbeslag här någon dag.

[HJ]

Kanske att jag skulle skriva lite om hovbeslag här någon dag.

Den dagen ser jag fram emot.
/Håkan

[sveahk]

Hittade lite "hästmaterial" från en annan front, den italienska. Juni 1944. De allierade är på offensiven, Gustav-linjen är överskriden, slaget om Monte Cassino är över och den öppna staden Rom i allierade händer. Tyskarna trängs norrut.

Tiotusentals soldater förlorade sina liv, men även deras inte frivilliga men ändå trofasta bundsförvanter - hästarna.

Förluster som vi också hittar med exakta siffror(!) i de tyska dokumenten...

04061d05f79e25ed71aacfd64fa0052fbf5065cf.jpg (119.6 KiB) Visad 1135 gånger

Under juni månad 1944 förlorade tyskarna i Italien 2.393 hästar. Räknat på en totalsumma av 37.000 djur, så är det en förlust på 6,4%. 341 hästar dog av ren utmattning och 1.420 genom fiendens inverkan. Dödsorsaken för de resterande 632 lämnas osagt - i nästa dokument hittar vi "marschunfähigen Pferde", hästar som inte kan gå vidare, som går direkt till slaktaren?


Samtidigt blir det knappt med både mat för djuren och framför allt material för hästskötseln...

e1c1450de4df8a370502c50e21d799fc8678c1d7.jpg (74.89 KiB) Visad 1135 gånger

"Brist råder det på hovslagerimedel, i synnerhet hästskosöm. Orsaken ligger i stark förslitning och förluster vid reträtten."


En reträtt som förmodligen också - utan förbud - försiggick på "fasta vägar"...

Hans K

[Markus Holst]

En söm, flera söm.

[koroshiya]

Sveahk är något alldeles otrolig som finner alla dessa dokument. Man undrar lite smått hur och varför men det kanske ger sig med tiden. Hans K kanske skriver en bok, vem vet.

Det måste vara sorgligt att vara kavallerist, eller att ha hand om djur i krig, på det vis att man väl som en god husse/matte vill att djuren skall må bra, men att man ibland måste skicka dem in i en nästan säker död. Jag är säker på att hästägare har ett personligt förhållande med hästarna, och att hästarna i många fall/ofta visar just hur mycket de tycker om oss människor.

De förstår nog att man är snäll, och har vett på att visa uppskattning, men det där är förstås något som Markus kan en gogolplex mer om.

[Hans]

Är det bara jag som reagerar på att en fallskärmsjägardivision har hästar. Och en underavdelning av en pansargrenadjärdivision (reder inte ut förkortningen).

Återigen tack han med det trevliga namnet.

MVH

Hans

[StefanZ]

Är det bara jag som reagerar på att en fallskärmsjägardivision har hästar. Och en underavdelning av en pansargrenadjärdivision (reder inte ut förkortningen).

Återigen tack han med det trevliga namnet.

MVH

Hans

Intressant blixtbelysning, men stämmer säkert. Som jag förstått det, hade de tyska fallskärmsjägarna stora förluster i flera av de iofs framgångsrika massanfall (bla Kreta). Så man stoppade dem. (dock förekom vissa specialoperationer ändå, tex Skorzeny). Och fallskärmsjägarna blev avsuttna och fortsatte som markförband.
Och tyska markförband, trots att de är kända för att vara mekaniserade, använde väldigt mycket hästar för sina transporter. Havremopeder om man säger så... Enklare att få tag i havre och gräs än bensin.

[StefanZ]

På tal om ingenting. Läste häromåret minnen från en tysk beridarflicka. De var alltså ett gäng tjejer som fungerade som beridare och motionsryttare vid en tysk remontskola. Tjejerna hade det i det stora hela ganska kul, trots militär disciplin... Det intressanta är att verksamheten fortgick en bra bit in i 1945, trots att fronten kom närmare och närmare, tills den var bokstavligen bara ett par tre mil bort... Jag minns inte den exakta upplösningen, tror inte att det gick in i absurdum, och de avvecklades innan de kom i riktig fara att tas tillfånga. Men det var nära!
Minns inte heller vad som hände med hästarna. Om de inte nödslaktades var de ju givetvis värdefull arbetskraft, både för överlevande civila och för segrarna.

[Hans]

Nej, jag tror bara två hästar fälldes över Kreta och en specialutbildad ponny var med vid Gran Sasso.

Skämt åsido så vart fallskärmsjägarna elitinfanteri och det finns viss logik med hästar där. Men pansargrenadjärer, står förkortningen för något underhållsförband?

MVH

Hans

[Markus Holst]

Sveahk är något alldeles otrolig som finner alla dessa dokument. Man undrar lite smått hur och varför men det kanske ger sig med tiden. Hans K kanske skriver en bok, vem vet.

Det måste vara sorgligt att vara kavallerist, eller att ha hand om djur i krig, på det vis att man väl som en god husse/matte vill att djuren skall må bra, men att man ibland måste skicka dem in i en nästan säker död. Jag är säker på att hästägare har ett personligt förhållande med hästarna, och att hästarna i många fall/ofta visar just hur mycket de tycker om oss människor.

De förstår nog att man är snäll, och har vett på att visa uppskattning, men det där är förstås något som Markus kan en gogolplex mer om.

Jo. Det måste vara ett helvete. Dina tankar liknar dem jag tänker om generalerna inför operation Overlord, eller vilken annan militär operation som helst. Det är nog inte värre att sända djur i döden, än att sända soldater i döden.

Krig är ett helvete, hur man än vänder på det.

Samtidigt har nog djur haft en viktig funktion för soldaternas hälsa i den hemska miljö som ett krig är. Ett djur låter sig alltid kramas. Ett djur lyssnar när du behöver gråta ut, och ett djur skvallrar inte.

[Hans]

Är det bara jag som reagerar på att en fallskärmsjägardivision har hästar. Och en underavdelning av en pansargrenadjärdivision (reder inte ut förkortningen).

”R.Gr.Div.HuD” ska nog uttydas Reichgrenadierdivision ”Hoch- und Deutschmeister”, eller om man så vill 44. infanterie-division med påklistrat ”Ehren-name”. Gav nog inte så mycket utväxling på TOEM-sidan...

Tack Sarvi.

MVH

Hans

[erep]

Läsvärd artikel om hästarna i vinterkriget och fortsättningskriget. Särskilt rörande är berättelserna om hästarna som klarade sig och kände igen hemtrakten i slutet av artikeln.
https://svenska.yle.fi/artikel/2014/11/ ... n-i-kriget

I slutet av artikeln finns en länk till ett TV-program. Det är på svenska med svensk textning, men geoblockad så du behöver VPN med server i Finland för att se det utanför Finland.
https://arenan.yle.fi/1-2263049