Militära fiaskon

Diskussioner kring vår historia i allmänhet.
Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 25403
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Hans » 03 jun 2019 11:41


Amund
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 8467
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Amund » 03 jun 2019 17:52

Tack Hans! :)

Det gick hett till även 1965.
Hans skrev:
02 jun 2019 21:58

Men varför står M47 på tankkyrkogården?
Jo jag har även sett uppgifter om M47 men bara i någon enstaka källa. Men som så ofta är det nog bildtexterna som är felaktiga och visar något annat tillfälle - och själv är jag lite på hal is när det gäller olika tankmodeller, kan med nöd och näppe skilja en BT-7 från en Maus. :D

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 25403
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Hans » 03 jun 2019 19:52

Amund skrev:
03 jun 2019 17:52
Jo jag har även sett uppgifter om M47 men bara i någon enstaka källa. Men som så ofta är det nog bildtexterna som är felaktiga och visar något annat tillfälle
Kan mycket väl vara så, vi har bägge sett dokumentärfilmer där de visar helt felaktiga filmsnuttar för att illustrera något helt annat. När och hur många M 47 pakistanarna hade fick jag inte i min snabbtrål.
Amund skrev:
03 jun 2019 17:52
och själv är jag lite på hal is när det gäller olika tankmodeller, kan med nöd och näppe skilja en BT-7 från en Maus. :D
Är det någon skillnad 8O :wink:

Bild
Maus, passar väl f.ö. i tråden.

Bild
BT 7.

MVH

Hans

StefanZ
Medlem
Inlägg: 1159
Blev medlem: 16 apr 2018 12:56
Ort: Lidköping

Re: Militära fiaskon

Inlägg av StefanZ » 07 jun 2019 21:31

Amund skrev:
01 apr 2018 08:41
Stora militära katastrofer och vad som leder fram till dem är alltid fascinerande. Beror det på inkompetens eller är det slumpen, eller kanske en kombination?





Varken Österrikarna eller turkarna var särdeles välorganiserade, den österrikiska hären bestod av österrikiska officerare men i övrigt talades ett tiotal olika språk inom armén och tolkar måste ofta översätta order uppifrån ut till förbanden och under ytan fanns dessutom stora motsättningar mellan olika förband av olika etnicitet, så det var ingen välfungerande armé som Josef II ledde ut i fält
Den turkiska armén ryckte fram i nuvarande nordvästra Bulgarien med fästningen Baba Vida vid Donau som första mål, vilken man intar med lätthet innan man fortsätter framryckningen norrut.



Kejsare Josef II:s plan var att genskjuta fienden och har därför som avsikt att skicka ut sina berömda beridna spanare som vi idag känner till som de berömda ungerska husarerna – Detta fruktade lätta spaningskavalleri var utrustat med kroksabel och karbiner, dock var deras militära disciplin kanske inte av högsta standard.



Den 20-21:a september når stora delar av den över hundratusen man starka österrikiska hären fram till floden Timis, och över bron i den lilla staden Karansebes skickar kejsaren först över sina husarer för att försöka lokalisera den framryckande fienden. Väl på andra sidan träffar dessa på ett zigenarläger där man blir erbjuden att köpa brännvin… Sagt och gjort – och snart är största delen av den ungerska spaningsstyrkan redigt berusade. Samtidigt närmar sig stora delar av det egna infanteriet som genast vill ta del av den stora mängden sprit. Husarerna vägrar och skottlossning utbryter. En infanteristyrka försöker ta sig in i lägret genom att låtsas att de är turkar eller att turkarna är dem hack ihäl, många enheter formerar sig till försvar mot allt som rör sig i mörkret och snart råder en förvillad strid mellan soldater ur samma armé. Alla skjuter mot allt som dyker upp och förvirringen är total – Det tyska ordet ”Halt!” ska i styrkor av slaviskt ursprung ha uppfattats som att de skriker ”Allah”. .... Den österrikiska arméns enorma språkproblem leder till att alla språk man inte förstår tror man är turkiska. Försvarsstriden fortsätter natten igenom och stora skaror retirerar från slagfältet. De retirerande soldaterna uppfattas i sin tur som fiender när paniken sprider sig allt längre i de bakre etapperna.

Jag vill påpeka att den turkiska armén säkerligen även den var en allierad armé där soldaterna kom från många folkslag. En del även slaviska...
Så även "turkarna" - rättare kanske sagt - ottomanerna - kunde ropa på många språk.
Vem vet, kanske österrikarna hade även någon liten legion med turkisktalande?? Fullt möjligt.

Det fanns således ingen automat; de som skriker på turkiska är fiender, och alla de som skriker på något annat språk är de våra....

..

Amund
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 8467
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Singapores fall

Inlägg av Amund » 04 aug 2019 19:06

Som de flesta vet växte Japan fram under Första Världskriget som en mycket stark militärmakt, inte minst till sjöss, och även om man stödde de allierade under kriget så undgick varken USA eller Storbritannien att inse landets enorma krigspotential.

Inför det flottbegränsande Washington Naval Treaty 1922 så har förmodligen den brittiska försvarsledningen i samarbete med amerikanarna bestämt att man måste få igenom ett förbud av etablerandet av marina baser i Fjärran Östern. Detta för att förhindra den japanska militära uppbyggnaden i området. Samtidigt försöker det brittiska Amiralitetet bestämma sig för vilken ort i området man ska koncentrera sina militära resurser till, Hong Kong anses alltför sårbart och Trincomalee (Ceylon) anses ligga alltför långt från händelsernas centrum. Sydney bedöms perfekt men slutligen fastnar man för Singapore. Detta irriterar japanerna å det grövsta, särskilt eftersom konferensen beslutar att inga nya marina baser får byggas öster om 110 grader East of Greenwich - Singapore ligger precis 108 grader East of Greenwich…

Under 1920-talet var den brittiska flottan fortfarande ojämförligt hörnstenen i det brittiska försvaret, RAF fick vara glad om det ens räknades som en egen försvarsgren. Efter att man valt att Singapore skulle utgöra basen i försvaret av det brittiska intresset i Fjärran Östern började planerna ta form. RAF som var ett modernt och innovativt vapenslag hade många idéer och föreslog ett försvar bestående av åtskilliga torpedbombare för att skydda mot sjöinvasioner samt ett väl utbyggt jaktflyg som även kan operera mot markmål. Flottan och Armén kunde däremot konstatera att det enda hotet mot Singapore vore en landstigningsflotta vars hot man lätt skyddade sig emot genom ett antal kustartilleripjäser på 9,3 och 15 tums kaliber - Pjäser som ställdes upp så att de inte gick att rikta mot det Malaysiska fastlandet. :roll:

Kust artilleri Singapore 1941.gif
Det är talande att av de brittiska militära utgifterna vid denna tid lades 47 % på RN, 40 % på Armén och endast 13 % på RAF.

Johore battery.jpg
Vi har här gått igenom det tragiska beslutsfattandet om hur ön skulle befästas och går vidare till Andra Världskriget och dess snabba händelser. Pearl Harbour anfalls den 7:e december 1941 och därmed är Japan i krig med USA och dess allierade. Trots att kriget 1941 redan hållit på i två år så gav Winston Churchill order om att den Nordafrikanska fronten skulle stärkas på Singapores bekostnad. Något mycket mer konkret och ytterst viktigt i sammanhanget är det närliggande Indonesiens (Nederländska Ostindien) viktiga råvaror vid denna tid – öarna stod förutom råolja för ¾ delar av världens produktion av de krigsviktiga råvarorna tenn och rågummi, vilket innebar att kontrollen över dessa var helt avgörande för den nation som ville upprätthålla full efterfrågan till sin moderna krigsindustri.

Militär befälhavare i Singapore var vid denna tid den 53-årige generallöjtnanten Arthur Percival som tidigare hade varit generalstabschef.

Arthur Percival.jpg

Liksom tidigare ”experter” ansåg även han att fienden aldrig skulle kunna komma att kunna angripa Singapore från landsidan och vidtog därför heller inga förberedelser för detta. Djungeln ansågs ogenomtränglig för infanteri och definitivt för stridsvagnar och i hans byrålådor låg tusentals broschyrer från Krigsministeriet om hur man bekämpar fientligt pansar outdelade…

Arthur Percivals rapporter om den japanska invasionen av Malaya är mycket märkliga. Den första uppger att japanerna misslyckats att landstiga vid Kota Bharu och kommunikén dagen efter berättar att de fientliga landstigningsfartygen lämnar kusten i hög fart och de fåtaliga landsatta trupperna bestryks med kulspruteeld. Att landstigningsfartygen åkte i hög fart var endast i syfte att hämta fler trupper att landsätta, de som landstigit hade inga problem att upprätta ett brohuvud och lyckades redan efter ett par timmar erövra ett flygfält.

Resten av det japanska fälttåget genom Malayas djungel bryter mot varje brittisk sanning om vad som är möjligt eller inte. Stridsvagnar som tar sig genom tät djungel, floder som korsas och bergsryggar som passeras. I början av januari 1942 tror man sig kunna hålla en försvarslinje nära Kuala Lumpur, men ett japanskt stridvagnsregemente bryter igenom och lyckas erövra en viktig bro 30 km bakom frontlinjen – Fyratusen britter tas tillfånga. På två täter rycker japanerna söderut med hög hastighet mot den (ointagliga) basen Singapore.

Den 30:e januari evakuerar de sista resterna av den brittiska armén över sundet till Singapore. Det har tagit japanerna endast 54 dagar att erövra Malaysia innan man står vid den lilla ön längst nere i söder och japanerna har förlorat ca 4500 man medan de brittiska förlusterna hittills uppgår till över 25000 man.


Singapore.gif

I Singapore har brigadgeneral Ivan Simson vid Royal Engineers upprepade gånger uppmanat Percival att upprätta försvarsverk mot öns norra sida men förgäves. Bara dagar innan japanerna stod vid stranden höll Simson fortfarande på att bönfalla om att få bygga upp en försvarslinje men Percival vägrade – Då frågar Simson slutligen varför denna vägran..?
- Percivals svar var att om man påbörjade ett sådant arbete så skulle det kunna skada moralen hos både manskap och civilister i Kronkolonin.
–Simson svarade då att moralen nog även skulle försämras när det börjar springa japanska soldater på ön.

Vid samma tidpunkt anländer General Wavell (känd från de nordafrikanska striderna mot Rommel) och han ställer samma frågor till Percival och får samma svar. Efter sin rapport till Churchill så tvingas Percival att vidta åtgärder, men nu är det för sent. Tillgänglig arbetskraft har redan flytt fältet och japanerna är redan på väg över det korta sundet och i gryningen den 8:e februari har redan 13000 japaner tagit sig i land, vid middagstid över 20000. Det lustiga är att Percival förfogade över ca 85000 man medan japanerna aldrig översteg 35000 man innan kapitulationen, men det var skillnad på truppernas kvalité.


Game over.jpg

Definitivt en av milstolparna i den militära fiaskohistorien – en händelse som definitivt bidrog till många självständighetsrörelser i Sydostasien efter Andra världskriget.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
mrsund
Medlem
Inlägg: 2848
Blev medlem: 24 mar 2002 16:23
Ort: Malmö

Re: Militära fiaskon

Inlägg av mrsund » 05 aug 2019 10:12

Tack Amund, denna historia har alltid fascinerat en, ju mer man får reda på ju mer konstigt blir det.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 25403
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Hans » 05 aug 2019 15:33

Tack igen Amund.

MVH

Hans

Amund
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 8467
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Amund » 05 aug 2019 16:43

Tack mrsund och Hans! :)

De britter och australiensare som tvingas in i japansk fångenskap går ett mycket grymt öde till mötes. Förutom den allestädes närvarande svälten råder en fruktansvärd behandling av fångarna, inte minst i Changi, den del av Singapore som idag är flygplats.

Den är den mycket hårdföre japanske generalen Tomoyuki Yamashita som i Singapore mottar kapitulationen från den misslyckade brittiske generallöjtnanten Arthur Percival.


Singapore 1942.jpg

Vår käre Percival verkar dock ha klarat av sin fångenskap under det långa kriget betydligt bättre än de flesta av sina landsmän, och lite militära fiaskon har ingen större betydelse i den brittiska armén; Ty när Douglas MacArthur här skriver på det japanska kapitulationsdokumentet så återfinns vår gamle vän bakom honom för att signa avtalet för brittisk räkning (se röd pil). Trots den långa fångenskapen inte alltför tärd och utmärglad.


Japansk kapitulation.jpg

Strax efteråt i september lär vår japanske vän general Yamashita ha blivit förvånad när han skulle skriva på den japanska kapitulationen på Filippinerna - Vem sitter på andra sidan bordet...? Om inte hans gamle bekant Arthur Percival. :)


Filippinerna.jpg
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 25403
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Hans » 05 aug 2019 16:53

Tack igen. Man lär sig alltid något. Yamashita standard: https://en.wikipedia.org/wiki/Command_responsibility

MVH

Hans

StefanZ
Medlem
Inlägg: 1159
Blev medlem: 16 apr 2018 12:56
Ort: Lidköping

Re: Militära fiaskon

Inlägg av StefanZ » 09 aug 2019 20:09

Även flygförsvaret av Singapore var tydligen väldigt tunn, trots larmrapporter och anhållan om förstärkningar. I stort sett 1 division med äldre jaktplan. Iofs mycket välövad och duglig. Och en division med sämre tränade Hurricane. Min källa är lite osäker, lite skönlitterär betonad, men iaf.

Amund
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 8467
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Amund » 10 aug 2019 16:34

StefanZ skrev:
09 aug 2019 20:09
Även flygförsvaret av Singapore var tydligen väldigt tunn, trots larmrapporter och anhållan om förstärkningar. I stort sett 1 division med äldre jaktplan. Iofs mycket välövad och duglig. Och en division med sämre tränade Hurricane. Min källa är lite osäker, lite skönlitterär betonad, men iaf.
Det stämmer. Man förfogade över mer än åttiotusen man, men det var långt ifrån någon vältränad fältarmé. Varken armén eller RAF hade någon viktig uppgift i den brittiska försvarsdoktrinen för Fjärran Östern. Det brittiska planeringen byggde på att Singapore var ointagligt från landsidan och man skulle med lätthet kunna hålla en sjöburen invasion stången under de 1-2 månader det skulle ta en slagskeppseskader att ta sig dit från Europa.

När Prince of Wales och Repulse sänktes i Sydkinesiska sjön trodde de brittiska amiralerna fortfarande att slagskepp inte behövde flygskydd i ett område där fienden hade luftherravälde. Detta trots att man själv med ålderdomliga plan redan sänkt flera italienska slagskepp. :roll:

koroshiya
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 3137
Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
Ort: Göteborg

Re: Militära fiaskon

Inlägg av koroshiya » 13 aug 2019 01:37

Amund skrev:
10 aug 2019 16:34
StefanZ skrev:
09 aug 2019 20:09
Även flygförsvaret av Singapore var tydligen väldigt tunn, trots larmrapporter och anhållan om förstärkningar. I stort sett 1 division med äldre jaktplan. Iofs mycket välövad och duglig. Och en division med sämre tränade Hurricane. Min källa är lite osäker, lite skönlitterär betonad, men iaf.
Det stämmer. Man förfogade över mer än åttiotusen man, men det var långt ifrån någon vältränad fältarmé. Varken armén eller RAF hade någon viktig uppgift i den brittiska försvarsdoktrinen för Fjärran Östern. Det brittiska planeringen byggde på att Singapore var ointagligt från landsidan och man skulle med lätthet kunna hålla en sjöburen invasion stången under de 1-2 månader det skulle ta en slagskeppseskader att ta sig dit från Europa.

När Prince of Wales och Repulse sänktes i Sydkinesiska sjön trodde de brittiska amiralerna fortfarande att slagskepp inte behövde flygskydd i ett område där fienden hade luftherravälde. Detta trots att man själv med ålderdomliga plan redan sänkt flera italienska slagskepp. :roll:
Jag tror att det kanske också var tänkt att den amerikanska flottan skulle ha sin bas där, men att man ändrade på det efter Pearl Harbor.

Men att det var ett fiasko är uppenbart. En del av orsaken kan man säkerligen finna i attityden gentemot japaner. De kan ha tänkt, nu kommer det gulingar från sina pappershus. Hur skall de kunna kriga mot oss?

Men det är väl en fråga för ett annat delforum.

Amund
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 8467
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Amund » 12 jun 2021 20:20

En katastrofal sjökrigsexpedition - Britterna startar krig mot Spanien...

Vi är nog många som beundrar den anrika brittiska flottan och dess stolta traditioner. Legendariska män som Sir John Hawkins eller Sir Francis Drake, enormt duktiga och framgångsrika män som tidigare lyft den brittiska marina förmågan till stordåd. Men under 1600-talets början förföll mycket av dessa traditioner och Royal Navy hade inte några av sina bästa år under den här perioden.

Brittiska flottan.jpg

Vi börjar vår berättelse i nådens år 1625 på den engelska sydkusten, där man förbereder en krigisk expedition mot de avskydda spanjorerna. Det är Lord High Admiral George Villiers som efter att som ambassadör först ha försökt få den spanska prinsessan Maria Anna till kung Charles den förstes gemål, nu tvärtom planerar en mycket stor krigisk expedition till södra Spanien där man tänker sig att plundra den spanska sydvästkusten – men högst på önskelistan är nog att få kapa några av de berömda silverlastade skeppen från Sydamerika.

Spanska prinsessan Maria Anna.jpg

Vår vän Admiral George Villiers är i motsats till vad man kan tro ingen sjöman och vet absolut ingenting om marin eller landkrigföring, utan han är mer av en sorts hovman med rätt kontakter. Han var i egenskap av sina kontakter vid det brittiska hovet någon form av utrikesminister men misslyckas med det mesta han företar sig. Men han har kungens öra och många menar att han även var älskare till kung James I.

Och hur väljer en sådan odugling ut ledningen för en sådan här marin expedition..? Jo förvisso väljer han den duglige landmilitären Sir Edward Cecil som ledare även om denne nästan aldrig satt sin fot ombord på ett fartyg, men i övrigt är det vänner och släktingar helt utan meriter som ges de ledande befattningarna.

Sir Edward Cecil.jpg

Armén man skrapat ihop bestod av omkring tiotusen man, men det rör sig mer om en odisciplinerad skock av outbildade, hungriga och nästan klädlösa män av alla typer. Helt enkelt ”drägg” som någon beskrivit dem som. Innan avsegling var förhållandena outhärdliga för många av dessa arma inkallade. Det var mycket dåligt med mat eftersom de till stor del själva förutsattes stå för sin kost och det var betungande för bönderna i Dorset och Devon att stå till tjänst med vad kronan begärde. Över 200 stycken ”soldater” var fysiskt helt defekta. 24 stycken var mycket allvarligt sjuka, 26 stycken var över 60 år gamla (tänk hur gammalt det måste ha ansetts vara på 1600-talet😊) och fyra man var helt blinda, åtskilliga halta och lytta eller helt galna. Bland annat var det en man som helt saknade tår och en annan man hade en vänsterfot som var 9 tum kortare än den högra.

Hursomhelst består denna bedrövliga armé av över tiotusen man. Eftersom de var både hungriga och närmast klädlösa plundrar de den omgivande landsbygden i grevskapet, så ledningen blir tvungen att avväpna soldaterna och därmed var möjligheten att de skulle få någon sorts vapenträning försutten.

När armadan slutligen är klar för avsegling från Plymouth består den av ca 110 fartyg varav 9 stycken välbeväpnade kungliga skepp, ca 30 stycken bestyckade handelsfartyg och resten bestod av tvångsrekryterade Newcastlecolliers - alltså lastfartyg som normalt fraktade kol från Newcastleområdet men som bestyckats för denna expedition.

Samtida krigsskepp.jpg

Även holländarna bidrar till armadan med 15 skepp under befäl av William av Nassau. En imponerande styrka kan tyckas i förstone, men det var i verkligheten en föga stridsberedd eller sjöduglig armada.

Nu är vi framme vid den 8:e oktober år 1625 och armadan är äntligen på väg – nu ska de inpiskade spanjorerna tuktas är det tänkt… För den som seglat i Nordsjön, Nordatlanten eller som här genom Biscayabukten i höststormarna vet att dåligt väder är mer regel än undantag. Redan efter några få sjömil från hamnen i Plymouth måste ett av de ståtligaste kungliga skeppen vända om eftersom hon läcker som ett såll…. Det rör sig faktiskt om ett skepp som bär det så anrika namnet Lion som måste vända om (minns exempelvis HMS Lion som är Beattys flaggskepp i slagkryssareskadern under Skagerackslaget). Måste här inflika att beteckningen HMS inte användes vid den här tiden utan det blev vanligt först långt senare.

Här en exempelbild på en för tiden relativt typisk galeon. Regalskeppet Wasa räknas också som en galeon.

1500-tals galeon.jpg

Dåliga fartyg med sliten rigg, usel och inkompetent ledning och outbildat slödder – det här bådar inte bra. Redan efter tre dagar till sjöss blir man tvungen att skära ned matransonerna med nära hälften eftersom man inte fört ombord tillräckligt med förråd. Samtidigt tar höststormarna sin tribut och flera skepp går under – ombord på Sir Cecils flaggskepp Anne Royal slits flera kanoner lös från surrningarna (om de nu överhuvudtaget var surrade?) och plöjer gator på batteridäcket - endast konstant pumpande håller henne flytande i fortsättningen.

När vädret lugnat sig lite kan Sir Cecil konstatera att många skepp är i dåligt skick. Dreadnoughts kapten hävdar att hans skepp är sjunkande och att han därför måste vända hem, men Cecil lyckas avstyra det hela (ja vi hade en Dreadnought även på denna tid!). Skadorna är stora och både krut och matförråd är till stora delar blandat med saltvatten. En skvadron om ca fyrtio skepp ledda av Earlen of Essex har kommit bort från huvudstyrkan och när de är nära den Galiciska kusten siktar man vad Cecil fruktar är en stor fientlig styrka. Men han tänker att det kan lika gärna vara de otroligt eftertraktade silverskattskeppen från Sydamerika så han skickar fram sina snabbaste skepp för att rekognoscera. Man förföljer styrkan och upphetsningen är stor när man slutligen upptäcker att det bara är den oduglige Earl of Essex förlorade eskader – den gode Earlen förstod inte behovet att signalera sin identitet till förföljarna vilket inte gör Cecil på bättre humör.

Forts. följer:
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 25403
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Hans » 13 jun 2021 07:06

Tack för läsning. Är spänd på fortsättningen.

MVH

Hans

Amund
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 8467
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Militära fiaskon

Inlägg av Amund » 13 jun 2021 07:24

Tack Hans! :) Och det kommer här - andra och sista delen:

Mot spanjorerna!

Ett tag överväger Sir Cecil att man ska ge sig på det välmående Lissabon. Portugal var i union med Spanien under denna period, ungefär som Norge med Sverige under 1800-talet – men han fastnar till slut för den spanska hamnstaden Cadiz, en stad man erövrat relativt enkelt ett drygt kvartssekel tidigare.

Äntligen är man framme vid Cadiz och nu beordrar Cecil Earlen av Essex att segla in i hamnen med sin flotta och hitta lämplig ankarplats och ligga lågt innan huvudstyrkan seglar in.

Cadiz på 1600-talet.png

Det första Earlen av Essex gör när han äntrar hamnen mot sina order är att genast attackera tolv spanska galeaser, det är ett obetänksamt beslut mot givna order och han lider fruktansvärda förluster innan huvudstyrkan seglar in och reder upp situationen. De spanska skeppen flyr längre in i bukten till Carraca när de ser den stora styrkan närma sig. Sir Cecil vill förfölja dem och vinna en stor seger, men han avråds av de som vet att de spanska skeppen inte kan fly utan är fångna där inne. Cecil får veta av en brittisk köpman i staden vid namn Jenkinsson att stadens garnison är mycket svag och att ett anfall nu vore perfekt. Samtidigt menar hans närmaste rådgivare att man först måste betvinga fortet San Lorenzo del Puntal innan man kan känna sig säkra för att ta itu med plundringen av den spanska hamnstaden. Cecil väljer även här att lyssna på sina rådgivare och väljer alltså att först betvinga Fort Puntal.

Spanjorerna åser den brittiska invasionen.jpg

När mörkret började lägga sig över bukten så görs ett anfall mot fortet av fem holländska örlogsfartyg som ska få understöd av tjugo Newcastle colliers (koljare) i en andra linje. Holländarna bombarderar fortet allt vad de kan under anlöpningen men tar mycket stryk och ett skepp går på grund. Den holländske befälhavaren är rosenrasande när han upptäcker att de brittiska skeppen inte följde med i anfallet utan lugnt låg kvar ute på redden. I nästa skede är det oduglingen Earlen av Essex som anfaller fortet och nu ska Newcastle-collierskeppen med i anfallet - de påbörjar inseglingen och öppnar så småningom eld och Newcastleskeppen får in en hel del träffar – men tyvärr bara på Earlen av Essex:s skepp Swiftsure. De lyckas nästan skjuta sönder hans akterskepp innan han återkallar hela anfallet. Fortet erövras slutligen med hjälp av landsatta soldater och man kan då konstatera att trots att över tvåtusen kanonkulor avlossades mot fortet vid dessa anfall så lyckades man inte åstadkomma många skador på fortet. Sir Cecil beordrar nu iland sina styrkor och man tar staden i besittning. Men nu är de omgivande städerna larmade och det är stora spanska styrkor på väg mot Cadiz både från Sevilla och Malaga.

Spanska trupper.jpg

En stor fiendestyrka har redan siktats vid Zuazobron och Cecil tar genast en styrka om hela åttatusen som han leder mot bron för att möta och förhoppningsvis stoppa fiendestyrkan som närmar sig.

Den dåliga organisationen fortsätter att sätta käppar i hjulet för Sir Cecil. Värmen är tryckande för britterna och törsten är stor, ett av regementena har missat att ta med proviant och eftersom mannarna inte fått äta sedan man fortfarande var ute till sjöss så tvingas Cecil sända dem tillbaka till Puntal. Man slår läger för natten på öppna fältet intill några ensamma byggnader som visar sig vara lagerbyggnader för vin. Eftersom nästan inget vatten medtagits så godkänner Cecil att varje regemente ska få en tunna var så att alla ska få smaka på lite av vinet – för törstens skull. Sagt och gjort – I den salta varma och torra luften sprättas det vintunnor och de törstiga och svultna soldaterna går snart lös på resten av vinet. Snart kollapsar disciplinen totalt och det skjuts vilt i luften och på varandra och varje officer som försöker skapa ordning skjuts ihjäl ganska snabbt. Sir Cecil lyckas till slut beordra att vintunnorna ska hällas ut på marken men de berusade soldaterna använder sina hjälmar för att rädda så mycket de kan. För att skydda Cecils liv mot patrasket så tvingas hans livvakter skjuta ihjäl många av de druckna och många officerare tvingas förskansa sig mot manskapet under resten av natten. Det är ett under att spanjorerna inte förstod hur försvarslösa britterna var under denna natt och morgon.

När solen åter stiger upp så har Cecil inget annat val än att återvända till Puntal med sina sorgliga rester. Han lämnar kvar drygt tusen soldater som fortfarande sover ruset av sig, och dessa blir senare slaktade av spanjorerna som snabbt närmar sig. Både utrustning och vapen blir slängda efter vägen och den brittiska moralen är inte vad den borde vara. Inte blir han gladare när han får höra att de spanska skeppen som flydde längre in i bukten via en smal krök, har genom att sänka ett antal blockskepp lyckats blockera inseglingsrännan för angripare. Nu finns inget annat att göra än att ge sig iväg från Cadiz så efter ytterligare en besvärlig natt så embarkerar man fartygen dagen efter och ger sig av för att åtminstone försöka kapa några spanska skattskepp. För invånarna i Cadiz är det med stor belåtenhet de ser de brittiska skeppen segla iväg.

Armadan söker under några veckor av farvattnen runt den spanska kusten men utan resultat. De spanska skattskeppen för säsongen har redan smitit förbi

Spanska galeoner.jpg

så i början av december finns inget annat alternativ än att sätta kurs hem mot England.

Under hemresan utbryter någon form av farsot på flera av skeppen och läget förvärras hela tiden och samtidigt tilltar vindarna i styrka och skeppen som behöver sitt manskap för att kunna segla. Sir Cecil var kanske oduglig eller också hade otur när han tänkte? Hans lösning blir att de skepp där ingen var sjuk skulle sända över några friska i utbyte mot några sjuka så att de sjuka fördelades på alla skepp – Sagt och gjort, och vips så hade nu plötsligt farsoten spridit sig till alla skepp i styrkan.

Vädret blev nu sämre och sämre vilket som sagt är vanligt för årstiden.

I dåligt väder.jpg

När Sir Cecils flaggskepp Anne Royal slutligen når Kinsale på Irlands sydkust har skeppet över 6 fot vatten i kölen, 160 svårt sjuka och 130 döda kroppar ombord utifrån en ursprunglig besättning på ca 400 man. För de flesta gick det mycket sämre. Under vintern löpte det då och då in skepp i bedrövligt sämre skick än så till de brittiska städerna på sydkusten, bara bemannade med sjuka människospillror både bland officerare och manskap.

Detta krig sätter inte många spår i historien trots det absurda lidandet och de mänskliga kostnaderna. Men det speglar ganska väl hur lättvindigt krig startade och genomfördes i en tid där ämbetsmannakompetensen och kunskapsläget var en stor bristvara vid hoven och i statsförvaltningen om sådan fanns.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Senast redigerad av 1 Amund, redigerad totalt 13 gånger.