koroshiya skrev: ↑15 juni 2019, 16:09
koroshiya skrev: ↑27 april 2019, 23:04
Läser en om Napoleon med titel, Citizen Emperor, av Philip Dwyer.
Det börjar bra med lönnmord och kupp.
Ska uppdatera - efter ett tag såg jag att det var del två i en biografi. Den första handlade om Napoleons uppväxt och väg till makten.
Det är en lättläst bok med den egenhet att den är fylld av dåtida propagandatavlor, som visar Napoleon i olika situationer, och att man får beskrivningar och förklaringar kring tavlan.
Jag har kommit till Jena. Författaren skriver att uppmärksamma människor i armén redan har förstått att de inte längre försvarar Frankrike, utan att allt handlar om Napoleons ambition och äregirighet.
Kör en monologdel till. Har läst klart nu.
Det gick åt helvete. Ivan skulle få på käften, men Napoleon satte igång med tvekande, och med sämre kontroll över armén. Vad som till en början såg ut som en enkel seger blev en total katastrof. Trots bränd jord säger författaren att det fanns depåer och att armén kunde ha levt av dem under lång tid.
På så vis skall det på ett sätt ha varit inbillade motgångar som skapade förlusterna, parat med dålig disciplin, som gjorde att förråd plundrades och förbrukades många gånger snabbare än ifall det hade varit ordning och reda.
Samtidigt är det uppenbart att Ryssland inte alls var på väg att ge sig, och att den franska armén hade tvingats överleva till sommaren 1813 för att ändra på det.
Vad som är tydligt är att författaren mot slutet målar upp en räddhågsen Napoleon, och redan från 1812. Han har problem med kisseblåsan, och skickar inte in gardet. Senare, när han kommit från Elba, lyssnar han på politiker, som han inte gjort förut, med resultat att landet är kluvet i sitt stöd till honom. Det är författarens uppfattning att det dock inte spelade någon roll - Napoleon hade kunnat vinna vid Waterloo, och han hade ändå blivit avsatt, fast några månader senare.
För striderna 1813 säger han inget superspännande. Det är i linje med vad alla andra sagt, att Frankrike såg sig till sist stå emot en fast och smart koalition. Det blev då något av ett utnötningskrig där Frankrike inte kunde mobilisera samma antal soldater som de allierade. Ändå - om jag minns rätt - säger han att det kanske fanns en möjlighet för Frankrike att vinna vid Leipzig under första dagen. Med tanke på det allmänna förhållandet då är det väl dock så att resultatet till sist hade blivit detsamma.
Boken slutar med att Napoleon är på ett skepp som seglar förbi Ushant och aldrig ser Frankrike igen. Jag undrar om det kommer en tredje del om hans liv efter det.
Allt som allt var det en mycket bra bok med citat från Napoleon av alla de slag. Några av de intressantaste handlar om kärlekslivet, och visar att en masslaktare som Napoleon kunde tänka på en enskild kvinnas kval.
Det var verkligen en ögonöppnare för mig, hur människor kan förändras, förvandlas från EIAs 556 (ett spel), eller bara kalla berättelser om kampanjer, till något som är en människa av kött och blod. Något av det mest intressanta var att se samspelet med hans korsikanska familj... Korsika, ni fattar - alla har ju läst det där Asterixalbumet. Men så det var ett djävla kackel mest hela tiden.
En rolig sak för mig är att det står att modern var ungdomlig till sitt utseende, och att man kunde gissa fel på hennes ålder med 20 år. Ja, det står inte exakt så, men det är andemeningen. Den fule Koroshiya funderar förstås då på vad hon själv kan ha haft för sig
Ser av meningarna ovan att det finns tre försök till avslut av mig, utan att det blev något, men det får vara som det är.