En av de mest märkvärdiga sidorna av den stora fosterlänska kriget var alla de stridsvagn och flygplan som skaffades med de pengar som vanliga sovjetmedborgare skänkte åt arméen eller flygvapnet. Det räckte inte med insamlingar och dagsverk som i andra länder. Det var inte heller alldeles oerhört i väst att ett industriföretag eller en stad ville eller försökte finansiera luftvärnskanoner eller jaktplan, men det var bara i Sovjetunionen som det var möjligt för en kolchoznik att helt på egen hand skänka ett flygplan!
Det fanns många egendomligheter i den sovjetiska nationalekonomin och på varuprisen. En kilo (orationerad) honung kunde kosta 500-900 rubel och en jaktplan 100.000 rubel - och ett Yak-3 i maj 1944 kostade inte en rubel mer än ett Yak-1 i december 1942 eller ett La-5.
Jag avstår från att använda ordet "propaganda" isammanhanget och nojer mig med att konstatera att frågan kostar mindre än en tio chervonets - den är nämligen fri!
)