Plutonsorganisation i Kongo 1960-62?

[Traveller]

Jag undrar hur en pluton i Kongo var organiserad. Tacksam för alla kommentarer!

[Lasse O]

Saken har diskuterats för fem år sedan. Intet nytt under solen

Här kommer en liten orientering om hur beväpningen såg ut på 1.plut. 3.komp Bat XVIII K. (Kongo okt 62 - maj 63)

3 st skyttegrupper: 7 man, grpch och stf kpist, 3 agskyttar, 2 kpistskyttar
Kspgrp: 2 ksp m/58, 8 man, grpch och stf kpist, 6 kspskyttar alla kpist
Grggrp: 2 grg, 8 man, grpch och stf kpist, 6 grgskyttar alla kpist
!.plut hade dessutom 2 kp-bilar med dubbla LV-ksp m/36, förarna kpist

Vi hade i stort sett en hyfsad eldkraft. Även om vi var avundsjuka på gendarmernas FN-karbiner. Men vi hade ju grg:et och 58:an, så tandlösa var vi inte. De tidigare bataljonerna hade det nog betydligt svårare tror jag.
Bilden från posteringen "Renen" Kaminabasen

Hälsn Sten

[Lasse O]

Kan tilläggas att plutonen ser nästan likadan ut som vid IB 59, IB 66 och IB 77 med den skillnaden att IB 77 föreskrev att ksp inte skulle medföras i en anfallsrörelse utan skulle göra större nytta där ingen strid väntades, d v s på fordonsavlämningsplatsen.
Således ströks kspgrp och en tredje skgrp infördes.

[Lasse O]

Enligt Forskningsrapporten "Lessons learned - Svenska operativa och taktiska erfarenheter från Kongokrisen 1960-1964" var det vanligt att skytteplutonen bestod av fyra grupper (två skgrp, en kspgrp och en grggrp) istället för som Sten Johnssons fem grupper men naturligtvis skiljde sig organisationen något mellan bataljonerna. Dessutom kan uppdraget ha gjort att man minskade eller ökade personalstyrkan.

Annars är nog fem grupper optimalt. Tre manövergrupper och två understödsgrupper, vilka leds av stf.

[mrsund]

Kan tilläggas att plutonen ser nästan likadan ut som vid IB 59, IB 66 och IB 77 med den skillnaden att IB 77 föreskrev att ksp inte skulle medföras i en anfallsrörelse utan skulle göra större nytta där ingen strid väntades, d v s på fordonsavlämningsplatsen.
Således ströks kspgrp och en tredje skgrp infördes.

Oj hur tänkte man där, för en lekman så hade man velat ha med ksp ut i strid, det hade vi under min utb?

[Lasse O]

Kan tilläggas att plutonen ser nästan likadan ut som vid IB 59, IB 66 och IB 77 med den skillnaden att IB 77 föreskrev att ksp inte skulle medföras i en anfallsrörelse utan skulle göra större nytta där ingen strid väntades, d v s på fordonsavlämningsplatsen.
Således ströks kspgrp och en tredje skgrp infördes.

Oj hur tänkte man där, för en lekman så hade man velat ha med ksp ut i strid, det hade vi under min utb?

Lustigt nog kan det ha att göra med Kongoerfarenheterna? När insatsen utvärderades så användes 6,5 mm ammunition (ksp m/42 och ksp 58) mycket mindre än vad som förväntades. Ammunition till ag m/42 kan vi bortse ifrån. Det var inget ammunitionsslukande vapen.
Vad som däremot nästan överanvändes var handgranater och ammunition till granatgeväret.

Jag vet alltså inte men när motoriseringen kom med IB 77 så jagade man minuter på bland annat FAP (fordonsavlämningsplats), framryckning till stormavstånd och annat. Åtminstone fick jag lära mig då att inte medföra några svårhanterliga ksp vid anfall. Bättre var att ha tre likvärdiga skyttegrupper med den eldkraftiga ak 4 och en understödsgrupp med granatgevär.
Sedan svängde dess bättre opinionen och ksp anses väl nu som ett utmärkt vapen vid en anfallsrörelse

En annan möjlig förklaring till att ksp 58 kom på dekis var att man vid den här tiden använde 6,5 mm, till skillnad mot ak 4 som använde den betydligt kraftigare 7,62/10 prj. Kanske trodde man att några ak 4 i eldkraft skulle vara bättre än en ksp 58 med 6,5 mm ammunition?

[Traveller]

Lysande! Stort tack för informationen. Några frågor återstår...
1. Det finns en hel del bilder från Kongo med ksp m/42.
Användes denna som alternativ till ksp m/58?
2. Fanns det någon prickskytt i plutonen?
3. Tilldelades eldledare för grk till skytteplutonerna?
2. Hur många radio per pluton?

[Lasse O]

Ksp m/42, lika pålitlig som ett vallöfte, användes till att börja med i Kongo men ersattes på allmän begäran av ksp 58, åtminstone i de flesta fallen.

Svaren på övriga framgår kanske av den här tråden, fast man får leta lite
viewtopic.php?f=26&t=34547&hilit=kongo+kpist&start=15

[Traveller]

Tack Lasse!

Har läst tråden och har dessvärre svårt att hitta svar på 2-4 där...

[Lasse O]

Nej, ingen prickskytt på plutonsnivå, åtminstone inte vad jag kunnat se i de utvärderingar som gjordes efter Kongoinsatsen. Det tillfördes ju bara några få prickskyttegevär. Förmodligen höll de till på kompaninivå.

Visst kunde en skplut tilldelas en eldledare men vanligen fick man nöja sig med skplutch som var utbildad som eldobservatör. Inom parentes så framfördes ofta att man borde haft med sig 47 mm grk m/40, ett lätt system som betjänades av 1-2 man och med en max skottvidd på 400 m men därav blev intet. Förresten lär oväsendet ha varit vida större än splitterverkan men ändå...

Förstås en radio per pluton. Så var det ända in på 00-talet. Hur det är i dag vet jag faktiskt inte.

[ola]

Hittade lite allmäninfo

I denna bok (Med FN i Kongo av Nils Sköld)

Sida: 194:
"De Svenska bataljonerna var endast organiserade och utrustade för självförsvar"

"Till början disponerade bataljonerna endast grg , ksp , personliga eldhandvapen"

"Mot slutet av 1961 tillfördes en pluton med 8cm grk och en tropp med 20mm akan"

"Vid striderna under årsskiftet 1962/63 disponerades också 12cm grk"


Sida 201:
"När KP-bilen användes för patrulluppdrag , eskort , eldunderstöd medföljde en styrka om ca 10 man med en ksp m/42 monterad längst bak samt ak , prickskyttegevär , 1 granatgevär och handgranater"


Sida 132:
Står följande:
"chefen för grkplutonen effektiviserade bekämpningen av gendarmernas grkställningar , ett observationsnät byggdes upp så att riktningar , knalltider , nedslagspunkter rapporterades från ett stort antal platser" , sedan tordes det följa med eldledare vid anfallsstriderna m.m.


Hint om förbrukning på grksidan:
Decemberstriderna 61: 2248 sprängvinggranater
Under anfallet 16/12 61: 940 granater , varav 168 under en eldstorm på 10min

[Lasse O]

Tack Ola.
När vi ändå talar om vapen så lär det ha funnits ett visst missnöje hos bataljonerna över att de eldhandvapen soldaterna övat med i Sverige inte följde med den enskilde soldaten utan man tilldelades andra när man väl kommit ner till Kongo och de "andra" vapnen var förstås den föregående kontingentens.
Ur logistiksynpunkt var det säkert rätt och så länge som insatsen var fredsbevarande också klokt men om man råkar i strid är det nog psykologiskt viktigt att man i god tid skjutit in och flera gånger övat med sitt eget vapen.

Någon som vet om plutonsradion var ra 130 eller något annat?

[ola]

Gällande eldhandvapnen så var ju det en salig mishmash tanke på att det kom både vapen från Suez under en period och vapen då från Sverige bland de första kontingenterna. (de vapen som kom från Suez under den vändan var iaf soldaten med)


Värre var det ställt med hgr , runt 50% fungerade inte som de hade tänkt , går att läsa i samma bok (med FN i Kongo)

[Lasse O]

Värre var det ställt med hgr , runt 50% fungerade inte som de hade tänkt , går att läsa i samma bok (med FN i Kongo)

Förmodligen Shgr m/45. Som yngre befäl fasade jag för just den apparaten eftersom det innebar att jag flera gånger under ett handgranatkastarpass måste gå fram och spränga eländet när sprängpatronen inte fungerat.
Ändå gissar jag att inte så få av handgranaternas felfunktion i Kongo berodde på stress och felaktigt handhavande.

[Traveller]

Stort tack för alla detaljer! Då är alla frågor klarlagda. Imponerande!