Davian skrev:Amund skrev:
Ja eller varför inte ett sovjetiskt angrepp mot Tyskland? Åtminstone är det då min övertygelse att det hade kommit så småningom om bara Västfronten stelnat i det ställningskrig som skedde 1914 och som jag tror de flesta räknade med skulle ske även våren och sommaren 1940, fast det är ju ett sidospår.
Ett sovjetiskt anfall mot Tyskland hade aldrug skett under Stalins tid som chef. Stalins största politiska tanke var "socialism i ett land" vilket innebär att Sovjetunionen inte skulle använda vapen utomlands.
Jag har svårt att många är så måna om att försvara Stalins avsikter i detta fall. Det låter som en väldigt dogmatisk tolkning av det här med ”socialism i ett land”, hur kan ni fastslå det så säkert..?
Jag tänker inte gå in på att man vid Polens delning lämnade sina väl befästa gränsposteringar vid gamla gränsen, och flyttade fram Röda arméns positioner i ett för Tyskland farligt läge om fälttåget i väster kört fast liksom det gjorde 1914. Det fanns knappast någon som trodde på någon annan utveckling 1940, allra minst Stalin och då var planen att attackera Hitlertyskland. Men en stark kommunism under efterkrigstiden styrd från Moskva, har naturligtvis skapat sådana axiom som att Stalins Sovjetunionen enbart var ett offer för aggressiv fascism etc.
Davian skrev:
Ett sovjetiskt anfall mot Tyskland hade aldrug skett under Stalins tid som chef. Stalins största politiska tanke var "socialism i ett land" vilket innebär att Sovjetunionen inte skulle använda vapen utomlands.
Denna paroll om ”socialism i ett land” lanserade Stalin redan sommaren 1917 i ett tal inför partiet, och detta i tydlig polemik med Trotskijs linje.
Och nu till det bästa: Om man nu ska fästa så stor vikt till vad Stalin sade 24 år innan
”Stora fosterländska kriget”, kanske det är mer relevant vad han sa i ett anförande i Bolsjevikpartiets centralkommitté 1925, efter att ha erinrat om Lenins att kapitalismen gick mot en kris som måste utlösa krig (mellan kapitalistiska stater, (min anm.)) sade Stalin;
”När detta krig bryter ut, kommer vi icke att kunna sitta med armarna i kors. Vi bör tvärtom göra oss beredda att kunna deltaga… Men som den siste… Och då för att kasta den avgörande tyngden i vågskålen.”
Detta tal visar väl tydligt vilka avsikter Stalin hade, nu blev krigsutvecklingen i väster inte som Stalin tänkt sig och han hade aldrig anfallit ett Tyskland som besegrat Frankrike och jagat bort britterna från Kontinenten. Men om utvecklingen varit lika som 1914 hade Stalin agerat som han sa i sitt tal.
Under kommande femårsplaner är den Sovjetiska upprustningen av enorma mått och saknar motstycke, långt innan Tyskland ens hade påbörjat sin militära rustning. Ändå brukar det heta att den som rustar kraftigt måste till slut använda sina vapen i krig vilket jag kan hålla med om, men även här brukar Stalin gå fri från misstankar om angreppskrig trots att han till och med rustade långt mycket mer än Hitler.