Lärdomar från utlandsmissioner
Lärdomar från utlandsmissioner
Försvarsdebatten präglas mycket av hur avvägningen mellan utlandsmissioner och försvaret på "hemmaplan" skall se ut. I naivt hopp om att undvika den debatten är jag intresserad av vilket värde för det nationella försvaret på hemmaplan de ganska många utlandsmissioner Sverige deltagit i har haft. Situationen under en utlandsmission är tämligen annorlunda (man väljer tid, plats och motståndare, man är väldigt mån om egna personalens säkerhet), å andra sidan ger det praktisk erfarenhet att vara i skarpt läge, man kan lära sig av andra nationer osv. Om jag förstått det rätt är utlandstjänstgöring ett vanligt krav för officerare, så jag antar att man ser ett eget värde i att åka ut, inte bara för att uppfylla olika åtaganden.
Så från Sinai, cypern, libanon, bosnien, kosovo, afghanistan, afrikas horn, mali m.fl, vad har man tagit med sig som man inte insett vid normal övningsverksamhet i Sverige? Jag är framförallt intresserad av saker som gjort att man ändrat hur vi idag gör saker på hemmaplan: ändringar i organisation, utrustning, nya inslag i den "vanliga" utbildningen etc.
/Håkan
Så från Sinai, cypern, libanon, bosnien, kosovo, afghanistan, afrikas horn, mali m.fl, vad har man tagit med sig som man inte insett vid normal övningsverksamhet i Sverige? Jag är framförallt intresserad av saker som gjort att man ändrat hur vi idag gör saker på hemmaplan: ändringar i organisation, utrustning, nya inslag i den "vanliga" utbildningen etc.
/Håkan
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Från åskådarplats tror jag att man har blivit mycket bättre på enskild soldats och smärre enheters strid. Då (åttiotalet) var den normale skyttesoldaten ganska medelmåttig. Mitt intryck är att soldaten idag är mycket bättre och har bättre grejer.
Mina 2 € cent.
MVH
Hans
Mina 2 € cent.
MVH
Hans
-
- Medlem
- Inlägg: 635
- Blev medlem: 28 juli 2008, 22:09
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Å andra sidan är detta det enda man är bra på idag. Då på 80-talet kunde vi leda och manövrera förband på 1000-tals man, genomföra komplexa verksamheter, samverka, få systemet att fungera.Hans skrev:Från åskådarplats tror jag att man har blivit mycket bättre på enskild soldats och smärre enheters strid. Då (åttiotalet) var den normale skyttesoldaten ganska medelmåttig. Mitt intryck är att soldaten idag är mycket bättre och har bättre grejer.
Mina 2 € cent.
MVH
Hans
Idag har man ingen förståelse för behovet av flera enheter och samverkan utanför den egna gruppen. Pratade nyligen med en tysk kollega om detta och han grät när han berättade hur illa ställt det är i tyska försvaret idag, det handlar bara om "mig och min AK".
Combined Arms i tyska armén idag handlar om hur vi inom gruppen inne i patrullfordonet samverkar, "jag har en AK med kikarsikte och du har en kulspruta", så snett har det blivit - Combined arms handlar om lite annat.
https://en.wikipedia.org/wiki/Combined_arms
Hans, även du skulle gråta om du insåg hur illa det är idag jämfört med "på vår tid"
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Ok. Jo jag har begripit att fördelningar och brigader inte övas så ofta...
Tack hursomhelst för input, tror jag gjorde korrekt beslut 1993.
Fast jag vill ha dagens stridsutbildning, min personliga färdighet nedgår med typ två pass per månad på skjutbanan.
MVH
Hans
Tack hursomhelst för input, tror jag gjorde korrekt beslut 1993.
Fast jag vill ha dagens stridsutbildning, min personliga färdighet nedgår med typ två pass per månad på skjutbanan.
MVH
Hans
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Nja, efter nästan fyrtio år i den svenska krigsmakten så vågar jag påstå att det inte var så effektivt på den tiden som du vill tro. Systemet prövades något under KFÖ men då var sällan hela förbandet samlat eftersom specialfunktionerna som indirekt eld m m som av effektivitetsskäl bedrev sin egen utbildning.Stefan Karlsson skrev: Å andra sidan är detta det enda man är bra på idag. Då på 80-talet kunde vi leda och manövrera förband på 1000-tals man, genomföra komplexa verksamheter, samverka, få systemet att fungera.
Hans, även du skulle gråta om du insåg hur illa det är idag jämfört med "på vår tid"
Den genomsnittlige krigsplacerade kompani- eller bataljonschefen fick under sin karriär öva totalt 1-2 gånger om vardera c:a 10 dagar med sitt förband (IB 1 org 77). Hur kan man tro att man skapar ett krigsförband med så orutinerade chefer?
Det fanns förvisso en viss professionalism inom marinen och flygvapnet men den uppvägdes med råge av alla arméförband som efter GU aldrig kallades in men som förmodades stå emot flyg- och artilleribekämpning utan att någonsin ha hört ett skarp skott avlossas på allvar.
Volymen är borta och högre chefers förmåga att samordna förband är bristfällig men det finns en professionalism bland lägre enheter som den svenska armén aldrig haft förut. Låt oss istället glädjas åt det.
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
"Fördelningar"?!Hans skrev:Ok. Jo jag har begripit att fördelningar och brigader inte övas så ofta...
Tack hursomhelst för input, tror jag gjorde korrekt beslut 1993.
Fast jag vill ha dagens stridsutbildning, min personliga färdighet nedgår med typ två pass per månad på skjutbanan.
MVH
Hans
Jag kan berätta för farfar att vadmal inte längre står att finna i uniformssystemet och att stormavstånd inte längre är någonting eftersträvansvärt och att skyttesoldaten inte längre tränas i bajonettanfall medels höga knäuppdragningar
Äh, det löser sig.
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Eldmarsch då?
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Det jag kan komma på som verkligen är tydligt för enskild soldat i utbildningen är förändringarna i skjutsätt/ställning och skjutavstånd, samt att PEK:en förändrats i två omgångar efter erfarenheter från utlandsmissioner.
Gäller ju oss som varit med en tid, alltså. Inte eldmarsch tid, men ja över 20 år typ.
Gäller ju oss som varit med en tid, alltså. Inte eldmarsch tid, men ja över 20 år typ.
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Kanske inte det viktigaste, men man har fått fler medaljer.
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Hörsägen från en annan armé än den svenska:
Det räcker med fungerande helljus på fordonen. Klistra över evt blinkers med tejp.
Det räcker med fungerande helljus på fordonen. Klistra över evt blinkers med tejp.
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Många lärdomar från utlandsmissioner är inte inhämtade av svensk personal utan man har även sugit åt sig av andras erfarenheter.
Ett exempel är omhändertagande av skadad under pågående strid, under vadmalsåldern så blev det i princip eld upphör på gruppen för att förbinda och transportera bakåt. Nu skall gruppen fortsätta att verka med alla tillgängliga system medan den skadade (helst) för egen maskin skall applicera tourniquet, ta en fentanylklubba och fortsätta verka tills läget medger transport bakåt.
Ett exempel är omhändertagande av skadad under pågående strid, under vadmalsåldern så blev det i princip eld upphör på gruppen för att förbinda och transportera bakåt. Nu skall gruppen fortsätta att verka med alla tillgängliga system medan den skadade (helst) för egen maskin skall applicera tourniquet, ta en fentanylklubba och fortsätta verka tills läget medger transport bakåt.
Äh, det löser sig.
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Den viktigaste erfarenheten är nog den av att bedriva verksamhet under lång tid. Helt annat förhållningssätt än när man vet att övningen är slut om tio dagar och då får man sova...
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Jag är ganska övertygad om att förståelsen för vikten av en väl fungerande underhållstjänst (logistik) har ökat. Vid batövn och F-skedet under KFÖ på "hemmaplan", kunde man ju åka förbi förrådet eller verkstaden på närmsta fredsförband, och "fixa" det som saknades eller inte fungerade.
Tror samtidigt att kunskapen om och förståelsen för uppträdande i högre förband har minskat. I Afghanistan eller på Balkan har vi ju inte direkt omgrupperat brigader och fördelningar inom och mellan operationsområden. OK, visst! Vi övade inte direkt i fullständiga brigader eller fördelningar här hemma, men problematiken kom ju i alla fall upp vid KFÖ:er och fältövningar
Tror samtidigt att kunskapen om och förståelsen för uppträdande i högre förband har minskat. I Afghanistan eller på Balkan har vi ju inte direkt omgrupperat brigader och fördelningar inom och mellan operationsområden. OK, visst! Vi övade inte direkt i fullständiga brigader eller fördelningar här hemma, men problematiken kom ju i alla fall upp vid KFÖ:er och fältövningar
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Kongokrisen på 60-talet är väl enda gången skyttebataljons anfall genomförts i skarpt läge. Vet inte om eller vad man lärde sig av det, dock.
Re: Lärdomar från utlandsmissioner
Intressant!Lasse Odrup skrev:Nja, efter nästan fyrtio år i den svenska krigsmakten så vågar jag påstå att det inte var så effektivt på den tiden som du vill tro. Systemet prövades något under KFÖ men då var sällan hela förbandet samlat eftersom specialfunktionerna som indirekt eld m m som av effektivitetsskäl bedrev sin egen utbildning.Stefan Karlsson skrev: Å andra sidan är detta det enda man är bra på idag. Då på 80-talet kunde vi leda och manövrera förband på 1000-tals man, genomföra komplexa verksamheter, samverka, få systemet att fungera.
Hans, även du skulle gråta om du insåg hur illa det är idag jämfört med "på vår tid"
Den genomsnittlige krigsplacerade kompani- eller bataljonschefen fick under sin karriär öva totalt 1-2 gånger om vardera c:a 10 dagar med sitt förband (IB 1 org 77). Hur kan man tro att man skapar ett krigsförband med så orutinerade chefer?
Det fanns förvisso en viss professionalism inom marinen och flygvapnet men den uppvägdes med råge av alla arméförband som efter GU aldrig kallades in men som förmodades stå emot flyg- och artilleribekämpning utan att någonsin ha hört ett skarp skott avlossas på allvar.
Volymen är borta och högre chefers förmåga att samordna förband är bristfällig men det finns en professionalism bland lägre enheter som den svenska armén aldrig haft förut. Låt oss istället glädjas åt det.
Det jag förstått om lärdomar från utlandsmissioner, har närmast att göra med medevac, vilket såklart är jävligt viktigt. Å andra sidan är det inte ett massivt krig.
Känner inte utlandsmissioner, men systemet är ett system.
Både britter o amerikaner har tagit ställning till att deras erfarenheter inte är relevanta i Ukraina med ryska trupper. Själv har jag förundrat mig över bl.a. att man inte gräver ner sig ordentligt, bristen på kompetent eldledning o system i indirekt eld, och ett antal olika frågor.
Jag är en reservist och fungerade som kompanichef på en övning under slutet av 80-talet och en motsvarande i medlet av 90-talet. Före dessa hade vi en massa av förövningar. Särskilt efter andra hade jag inga dubier om vår förmåga att fungera i vår uppgift. Å andra sidan var vi en en enhet med bara en uppgift. Att göra opp med resterna av luftlandsättningen i knutarna.
Eftersom jag inte hade karriär inom försvaret, behövde jag inte spänna. Det lilla jag såg vår bataljonschef, särskilt under andra KFÖ, var jag inte avundsjuk.
Å andra sidan var det finaste jag erfor, hur de olika vapenslagen faktiskt fungerade som en helhet då det gällde.
...
Bara en amatörs tankar..