Minkar, sillar och andra ubåtar

Skriv svar
Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Wedman » 3 december 2014, 11:04

Thule2 skrev:Inte heller påståendet att HMS Porpoise målats vit för att deltaga i hemliga operationer som moder ubåt, den uppgiften skall tas som riktig utan granskning. Fast belägg finns att ubåten sänktes 1985 och var målubåt innan det.
Thule, jag uppskattar många av dina inlägg - exempelvis för att du har tillfört många mycket intressanta uppgifter om ubåtskränkningarna under 1980-talet. Det är beklagligt att vi ännu inte hittat former för diskussionen som passar.

Jag vill även tillägga att jag deltog i det seminarium Ola Frithiofson arrangerade. Seminariet hade formen av ett akademiskt seminarium där en artikel presenterades och en opponent kommenterade artikeln. (Jag tog semester från mitt arbete och betalade resan själv - om det skulle behövas bidrar jag gärna till finansieringen av liknande arrangemang i framtiden.) Vad jag vet deltog inga andra som är aktiva på forumet - Rickard hade som han själv skrivit endast möjlighet att vara med den sista halvtimmen.

När det gäller HMS Porpoise diskuterades bilderna på ubåten vitmålad med fästen för miniubåtar som Urban länkat till. Bilderna finns där än idag till allmän beskådan och jag menar att det är uppenbart att HMS Porpoise byggdes om för att bära miniubåtar och inte alls för att vara målubåt. Jag ifrågasätter inte att den officiella versionen är att HMS Porpoise byggdes om till målubåt men jag menar att det verkar vara en felaktig uppgift som skulle dölja den verkliga. Syftet med vitmålningen är att miniubåten ska kunna hitta tillbaka till moderubåten och precisionsnavigera för "dockning". De vaggor som syns på bilderna är också av den typ som moderubåtar har för att bära miniubåtar i. Opponenten på tidigare nämnt seminarium hade visat dessa bilder för en ubåtsofficer som direkt hade svarat att det var en ubåt ombyggd till moderubåt för miniubåtar. Själv var jag inte insatt i detta men jag menar att bevisen är helt övertygande.

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1962
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av JohnT » 3 december 2014, 22:31

Ola Frithiofson skrev:
JohnT skrev:

Ola, jag har lite svårt att följa resonemanget.

Menar du att Navigationsofficeren inte var i Sovjetisk tjänst ?
Att ubåten aldrig försökte ta sig av grundet från egen maskin?
och att grundstötningen var avsiktlig?

hur skulle detta motiveras ?

Mvh
/john
Tack för dina raka och vänliga frågor!
Ja, jag anser att vi måste hålla en tydlig linje mellan vad man har faktaunderlag för och vad som man personligen har härlett utifrån sina egna tolkningar.
Och då har jag svårt att med rent maktspråk men utan argument sabla ner andras hypoteser utan föredrar att ifrågasätta men samtidigt vara medveten om att jag själv inte har de objektiva fakta för att göra en säker bedömning.
Det jag kan göra är att ifrågasätta hur det du anger som orsakssamband inte skulle kunna ha en annan förklaring.

Ola Frithiofson skrev: Efter att Gusjin varit ute på havet ett tag med U-137 hade många missöden inträffat som enligt Gusjin slagit ut delar av navigationsutrustningen ombord, vid ett hamnbesök begärde han då att få en mer erfaren navigatör, vilket han fick. Men Gusjin säger att det var Avrukevich som åstadkom alla incidenter och att det var Avrukevich som gav honom order om hur han skulle framföra U-137. Från havet in mot skärgården var det enligt Gusjin Avrukevich som navigerade, han talade om vilka kurser som skulle hållas och sa till Gusjin att han inte fick dyka under Utklippans fyr, som Gusjin sade sig tro var ett fartyg. Avrukevich ska enligt Gusjin ha överprövat alla beslut vad gäller navigationen av U-137.

Det var också ungefär vad Avrukevich sa till Karl Andersson, han sa det på tyska men översatt av mig till svenska, "jag är navigationsexperten".

Det förefaller som om U-137 inte försökte ta sig loss från strandingen, det var ju en del av Torumskär fast under vattnet som de hade fastnat på. Även om Avrukevich var en "förrädare" ombord som medverkade till att U-137 hamnade där den hamnade, kan han väl inte ha ordnat en sådan sak som att köra propellrarna framåt alldeles själv. Men det framgår av dykarnas film och teckningar att ingen sedimentvall fanns för om propellrarna, däremot en tydlig sedimentvall ca 10 meter akter om dessa. Hade de försökt backa sig loss från bottnen, skulle där ha varit sedimentvall för om propellrarna.
nu har jag inte sett bilderna och det är inte enkelt att bedömma modeller av hur vatten strömmar i tre dimensioner och hur det drar med sig sediment men,
Om ubåten har gått på grund så pekar propellrarna svagt nedåt.
Och vattendjupet minskar ju längre förut man kommer.

Om ubåten kör proprellrarna framåt så river man upp sediment bakom propellrarna, men det beror ju mycket på sedimentet hur fort det sedan faller ner till botten igen.

Om man backar så suger propellerströmmen upp sediment från botten och skjuter den framåt men eftersom det grundar upp så bör vattenströmmens hastighet inte avta lika fort framför båten utan skjutas ut mer åt sidan, och då kunde det vara möjligt att det inte blir lika tydliga vallar för om propellrarna.

Hur skulle man kunna avgöra om sedimentvallen orsakades av att sediment landade i en vall bakom propellrarna ?
Eller var det så att propellrarna under back hade sugit undan sedimentet närmare och vallen var gränsen för propellrarnas sugförmåga att riva upp sediment från botten?

Eller är det tydligt beskrivet i protokollen?
Ola Frithiofson skrev: Vad motivet var kan jag spekulera om.
Bara att du är tydlig med att det är spekulation, och givet hur hårt Richard de senaste dagarna har attackerat andra som inte anger några källor så kan jag inte låta bli att fråga vilka källor du har?

Om det var ett akademiskt seminarium borde ni kunna ange både opponenten och respondentens namn?
Ola Frithiofson skrev:
Utan U-137 hade det varit mycket svårare för svenska media och den svenska allmänheten att tro på att alla följande ubåtskränkningar var sovjetiska.
Och även för militären att känna sig så säkra på hur det var.
Ola Frithiofson skrev: Avrukevich försvinnande, att han inte plockat ut sin pension efter pensioneringen, vad försörjer han då sig på? Eller är han inte vid livet?
Just att bevisa att någon inte har tagit ut sin pension bygger ju på att man dels vet att han fortfarande hade rätt till pension , att man vet att man sökt i rätt arkiv och hur vet man att man inte missat honom?

Om han t ex har haft barn som fick medborgarskap i en Baltstat efter sovjetunionens fall så kan han ju emigrerat.

Det är en stor skillnad mellan att inte hittat honom och att han faktiskt har försvunnit.
Och jag vill påminna om det gamla journalist cynismen " det blir inga scoop om man gör för bra research"

Ola Frithiofson skrev: Att Karl Andersson inte fick order förhöra Avrukevich ,
Så å ena sidan skulle denna Avrukevich vara en Dubbelagent som är beredd att gå tillbaka till Sovjetunion trots att han medvetet skullel kört upp ubåten på land, men hans uppdragsgivare skulle inte våga att Karl Andersson för ett samtal med honom via tolk?

Jag tycker inte det kan ses som ett rimligt indicie
Ola Frithiofson skrev:
Antingen var det faktiskt ett navigationsmisstag eller också gick U-137 medvetet rakt in i Gåsefjärden för att hamna där och visas upp för all världens media. Om det verkligen var en medveten strandning måste det ha ställt till en hel del osäkerhet hos sovjetflottans och kommunistpartiets ledningar.
I så fall helt i linje med motiven för den psykologiska krigsföring vi vet var en central del av Reaganadministrationens nya "Roll-back" strategi. Att på köpet dessutom påverka det vankelmodiga svenska folket att bli en mer tydlig allierad var ingen dålig bieffekt. Två flugor i en smäll, som det brukar heta.

Och givetvis en helt fantastisk covert operation, många medaljer bör ha delats ut efter den.
Men detta är alltså rena spekulationer från din sida?
Jag ser inget som motsäger att det är mindre troligt att skulle kunna vara en medveten provokation från sovjetunionen sida.
Än att en västmakt kastar bort en dubbelagent för att skrämma Sverige närmare NATO.

Än en gång, 1995 års utredning såg inte att det fanns utrymme för en annan tolkning än att U 137 grundstötning var avsiktlig.
Men man såg inte att man kunde med säkerhet ange motivet.


Mvh
/John

Ola Frithiofson
Medlem
Inlägg: 339
Blev medlem: 28 juni 2013, 10:06

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Ola Frithiofson » 4 december 2014, 10:14

Jag har läst en intervju med Guchshin från 2004, det är en avskrift av en filmad intervju, transskript tror jag det kallas, som inte finns offentligt tillgänglig, först översatt från ryska till tyska och sedan av mig till svenska.

Jag gör ett mycket kortfattat referat av intervjun.

Guchshin säger att redan innan de till havs hade de problem med Gyrokompassen, det hade de alltid. Den var på reparation och kom tillbaka otaliga gånger men fungerade aldrig bra. Styrmannen/navigatören på U-137 hade inte så bra utbildning, så Guchshin bad om att få en ny styrman/navigatör, han var tvungen att ha någon som klarade navigationen bra trots den dåliga utrustningen ombord och frågade flottans ledning två gånger om han kunde få en mer erfaren navigatör. Ledningen beslöt då att Avrukevich skulle komma ombord och vara med i U-137 besättning för att hjälpa till med navigationen.

När de gick ut så styrde Avrukevich två gånger in i fisknät, så att Goniometern böjdes och ekolodet blev obrukbart. De laddade batterierna under stormförhållanden, Beaufort 8 och drev åtskilligt ur kurs då.

Efter stormen fick de också problem med navigationssystemet PIRS, kurser och utlagda destinationer stämde inte med de vi matat in.
De hade inte haft några tekniska hjälpmedel att bestämma position med utan var tvungna använda sextant och död räkning av tid och distans, men de kunde bara använda sextanten en gång på ett bra sätt för där var så molnigt.

Den gången de kunde använda sextanten riktigt beräknade Avrukevich för sig och Guchshin för sig båtens position. De fick helt olika resultat. Avrukevich bestämde att de skulle använda den position som Avrukevich fått fram. Han sa till Guchshin att hans beräkning var dålig. Efteråt visade det sig att Guchshins beräkning var den korrekta.

Tre eller fyra dagar innan strandingen begärde Guchshin hos sin överordnade Avrukevich om att få avbryta operationen eftersom de inte hade fungerande navigationshjälpmedel men Avrukevich beordrade honom att fortsätta.

Vid ett tillfälle mot slutet av resan såg de en ljusboj och Guchshin ber Avrukevich att identifiera bojen, denna anger en position som var helt fel. Avrukevich beordrar Guchshin att gå på en nordlig kurs, vilket Guchshin gör.

Vid lite drygt 20.00 lokaliserade de en radiosändare, som navigfationsexperten ombord sa kom från en båt. Guchshin ropade då från bryggan ner till Avrukevich att de skulle backa tillbaka i U-137s eget spår, men Avrukevich bestämde att de inte skulle göra det och beordrade istället mer fart framåt och på den nordliga kursen. Avrukevich sa att de skulle använda bägge dieselmotorerna. Guchshin byter då till dieseldrift och börjar samtidigt ladda batterierna, inom en minut hade de strandat.

Guchshin menar att orsaken till strandingen var huvudsakligen Avrukevich.

Efter strandingen skiftade vikten ombord till aktern. Guchshin menar att med 3-5 ton mindre vikt hade de kommit loss. Förens form, bulben där, höll ubåten kvar på bottnen.

De laddade batterierna hela natten och 06.00 gavs order om full back, dieselmotorerna går inte att reversera till back. 06.20 visste det att det inte gick att komma loss.

De sände ett budskap till sin flottledning.

Efter strandingen räknade Guchshin baklänges och fann att något var fullständigt fel med navigationen. Hur han än försökte återskapa utlagda kurser kom han inte tillbaka till de positioner de hade när stormen började. Han räknade framlänges från den sista kända goda positionen och kunde inte komma i närheten av strandningen.

Guchshin säger att han alltid talade sanning inför de svenska utredarna, som inte trodde på deras missöden utan menade att de utfört en fientlig handling gentemot Sverige.

Guchshin noterade att där enligt svenska uppgifter ska ha varit många sovjetiska ubåtar på de svenska vattnen, men han träffade aldrig någon kollega inom den sovjetiska flottan som deltagit i sådana operationer.

Guchshin och Avrukevich kommunicerade inte om orsakerna till strandningen, inte då och heller inte senare. Guchshin mötte Avrukevich endast vid ett tillfälle efteråt, av en slump, och talade då inte med honom.

Guchshin avslutar med att konstatera att han tyvärr inte kan säga allt om Avrukevich som han vet och tror om honom.

Och så motsvarande från en av de svenskar som var involverade i U-137.

Kaptenen Gushchin utfrågades, liksom nattofficeren , GRU officeren, Besedin, utkiken? Kovljuk och så den som höll i rodren. Inga andra skulle utfrågas. Till en börjad förstod jag inte hur viktig Avrukevich var, hade inte fantasi nog föreställa mig att han skulle navigera in henne i Gåsefjärden. Jag förstod inte att det var han som ledde operationen och medvetet körde in henne i Gåsefjärden, det tog mig lång tid att förstå det, de var tvungna att gå på grund. Att använda henne som en typ av underrättelsefordon var befängd. Då kunde de ha chartrat en svensk fiskebåt och satt en svensk flagg på den. Där var ett rykte att de köpte honom med dollar. Han reste till en säkerhetskonferens i London några få år efter U-137. Han kunde inte tala ett ord engelska. Hur kunde de sända honom till en säkerhetskonferens i London? Jag blev misstänksam. Jag har kommit till slutsatsen att hela U-137 incidenten var köpt.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3902
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av millgard » 4 december 2014, 11:01

Ursäkta, men jag tror inte det minsta på det där.

Probos
Medlem
Inlägg: 389
Blev medlem: 12 juni 2008, 01:35

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Probos » 4 december 2014, 11:02

Urban skrev:Enligt artikeln så har vi ju nu ett ögonvittne i form av Bo Pellnäs som ser följande intressanta iakttagelser:

"Den andra natten flyger jag med en helikopter över fjärden. Plötsligt ser vi två strålkastare som tätt tillsammans rör sig under vattenytan på rak kurs och ganska fort. När helikoptern sänker sig ner uppfattar de som finns där under ytan troligen både vår egen strålkastare och motorbullret. De två ljuskällorna delar sig och svänger i en nittiograders sväng åt var sitt håll och släcks. Alltså ett högst rationellt beteende om man blir upptäckt.

Vi lyckades aldrig hitta någon ubåt. Det jag såg var sannolikt en eller två undervattensmopeder som sovjetiska marina specialförband då hade tillgång till. "
Mycket intressant, några öppna följdfrågor blir då (som jag inte begär att någon kan svara på här)

1. Vilka farkoster har strålkastare?
2. Var exakt upptäcktes dessa och vilken kurs hade de? Var de på väg inåt kusten eller på väg ut mot en ev. moderubåt? Extrapolera den ursprungliga kursen så borde moderubåten kunnat hittats.
3. Dokumenterades detta? (Det borde det ha gjorts med tanke på vad som observerat och klassningen borde varit 2 d.v.s. väldigt hög)
4. Detta borde resulterat i en omedelbar ubåtsjakt, var det så?

Probos
Medlem
Inlägg: 389
Blev medlem: 12 juni 2008, 01:35

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Probos » 4 december 2014, 11:12

Här är en annan utsaga från Törefjärden 1987,
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=5998714

"Huruvida det var en ubåt i Törefjärden vet inte Peter Backlund men han säger att en besättning på en av helikoptrarna är säker på att de sett en ubåt:
– Det säger att de kan ta gift på att de sett en mörk skugga och att det var en ljus punkt i början av den, som en lampa."

Låter i mina öron som samma händelse men har karaktären av visklek d.v.s. lite olika versioner beroende på hur många led som det passerat.

Fråga 5 (de andra 4 i tidigare inlägg) Hur lång uppskattades skuggan till? Vilken tid på dygnet?

Man får hoppas att det skrevs någon form av rapport om detta.

Kent
Medlem
Inlägg: 501
Blev medlem: 13 juni 2008, 12:30

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Kent » 4 december 2014, 11:20

Ola Frithiofson skrev:
Och så motsvarande från en av de svenskar som var involverade i U-137.

Kaptenen Gushchin utfrågades, liksom nattofficeren , GRU officeren, Besedin, utkiken? Kovljuk och så den som höll i rodren. Inga andra skulle utfrågas. Till en börjad förstod jag inte hur viktig Avrukevich var, hade inte fantasi nog föreställa mig att han skulle navigera in henne i Gåsefjärden. Jag förstod inte att det var han som ledde operationen och medvetet körde in henne i Gåsefjärden, det tog mig lång tid att förstå det, de var tvungna att gå på grund. Att använda henne som en typ av underrättelsefordon var befängd. Då kunde de ha chartrat en svensk fiskebåt och satt en svensk flagg på den. Där var ett rykte att de köpte honom med dollar. Han reste till en säkerhetskonferens i London några få år efter U-137. Han kunde inte tala ett ord engelska. Hur kunde de sända honom till en säkerhetskonferens i London? Jag blev misstänksam. Jag har kommit till slutsatsen att hela U-137 incidenten var köpt.
Tack för spännande inlägg.

Att något inte stämde gällande U-137 tror väl många men att en rysk kommendör "Josef Avrukjevitj" medvetet kört upp på land är för mig en ny teori.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/radio ... 364816.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/u137- ... 574397.svd

Har du någon länk till intervjun i fråga?

Får man lov att fråga vem svensken som var inblandad som du citerar är?
Den politiske officeren ombord Vasilij Besedin, omskolad till baltisk företagsraggare, skriver i sin bok ”Inifrån U 137”, att båten hade ett hemligt specialuppdrag.

Kanske var han inte invigd i det, vilket kan förklara att ombord fanns stabschefen vid ubåtsbrigaden, kommendör Josef Avrukjevitj med stor erfarenhet av att genomföra ubåtsuppdrag.

Uppgiften om hemligt uppdrag styrks också av att ett par nätter innan grundstötningen snappade de svenska signalspanarna hos FRA upp ett meddelande mellan ubåten och hemlandet med ett kodord för ett orderkuvert.

Ola Frithiofson
Medlem
Inlägg: 339
Blev medlem: 28 juni 2013, 10:06

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Ola Frithiofson » 4 december 2014, 22:43

Bilderna som Urban la ut fick mig att fundera för jag fick inte någon större ordning på kronologin. Enligt bilderna skulle HMS Porposie först byggts om och det fanns en bild på det 1978, sedan såg hon ut som innan hon byggdes om, exakt datumsatt till den 30 september 1982 dessutom tydligen på väg mot sin sita resa, mot sänkning och sedan en bild från denna sänkning 1985, då utan sonar och med DSRV vaggorna på plats, som syntes på Ubåten redan på bilden från 1978.

Som sagt ganska mycket stämmer inte här.

Så jag tog kontakt med Ola Tunander, eftersom han har skrivit mycket om denna HMS Porpoise i olika sammanhang. Jag fick följande svar, på engelska.
Porpoise 1.png
Porpoise 1.png (127.92 KiB) Visad 1184 gånger
Porpoise 2.jpg
Porpoise 2.jpg (56.15 KiB) Visad 1184 gånger

After my article “Subs and PSYOPs” in Intelligence and National Security, first published online 13 July 2012 (paper version 2013), I worked with a text on HMS Porpoise. My first archived early draft is from 1 July 2012. I may have started to write it in June 2012. In the summer 2012 (and before that), there were only a handful of photos of the Porpoise on the internet. I checked the internet for photos of the Porpoise on regular basis, particularly from July-August 2012, because I needed photos of her before she had been rebuilt and converted into a DSRV carrier. Suddenly in late august 2012, there were several photos on her available, I copied a couple of them and put them into my draft on 31 August (they were not there on 28 August). I was surprised to find photos of the Porpoise that hadn’t been available days earlier. When I clicked on the best photo, a nice black Porpoise or rather a Porpoise class submarine, my computer was infected by a virus, but our IT-specialist was able to save my computer. I kept away from this photo until late 2014, when I was told that it showed “HMS Porpoise” (“shippspotting.com”) from September 1982. The text said that the photo had been added to this page on 20 October 2011, which I find unli-kely, because it had not been available on the net under the name of the “Porpoise” before Au-gust 2012. The text also said that it had been taken on 30 September 1982 at Portsmouth (the day before events at Muskö in the Stockholm archipelago started). According to David Miller’s and John Jordan’s book, the photo of the “red Porpoise” (on p. 30) was taken while she “under-goes conversation” (as a target for torpedo training), which supposedly took place in 1978 (see above). She was no longer a regular attack submarine. And the photo (“from 1978”) in this book clearly shows that the Porpoise is being transformed into a DSRV carrier. There is only one white pipe visible indicating that she is in the process of being converted. The three photos of her on her final voyage from the 20 October 1985 show her as a DSRV carrier. These photos show no sonar on top of the bow, because she is no longer a regular attack submarine, while the photo from “30 September 1982”on “shippspotting.com” shows a black attack submarine with her sonar on the bow intact. Either is this photo from before 1978 (before she was converted) or rather it shows another Porpoise class submarine (HMS Sealion, HMS Walrus, HMS Finwhale or HMS Narwhal) or possibly an Oberon class. The “shippspotting.com” page identifies her as “HMS Porpoise” (1982), awaiting her “final voyage”. This is not true. She cannot have been re-painted and converted into a DSRV carrier on her “final voyage”. If this photo is taken in 1982, it does not show HMS Porpoise. The bow sonar does not show the Walrus or the Finwhale, but possibly HMS Narwhal. It is identical to the sonar of HMS Sealion. What is interesting, howe-ver, is the fact that several photos appeared after I started to look for them and that the date is chosen seemingly in a try to falsify the argument that the Porpoise had been involved in the Mu-skö 1982 event. It is equally interesting that a virus initially was attached to the photo and that it almost destroyed my computer. There are too many strange things with this photo. What we know at this moment, however, is that HMS Porpoise most likely was converted to a DSRV car-rier in 1978 for the Baltic operations and almost certainly for the operations against Sweden. In 1982, she would have been available for these operations, and she is a prime suspect.

http://www.shipspotting.com/gallery/pho ... id=1421615
Ibid.
http://www.ipernity.com/doc/326925/28398521

Användarvisningsbild
Urban
Medlem
Inlägg: 777
Blev medlem: 4 mars 2006, 19:27
Ort: Snurrande

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Urban » 5 december 2014, 15:00

Ola Frithiofson skrev:Bilderna som Urban la ut fick mig att fundera för jag fick inte någon större ordning på kronologin. Enligt bilderna skulle HMS Porposie först byggts om och det fanns en bild på det 1978, sedan såg hon ut som innan hon byggdes om, exakt datumsatt till den 30 september 1982 dessutom tydligen på väg mot sin sita resa, mot sänkning och sedan en bild från denna sänkning 1985, då utan sonar och med DSRV vaggorna på plats, som syntes på Ubåten redan på bilden från 1978.

Som sagt ganska mycket stämmer inte här.

Den bild jag hittat i en bok har inget datum men i boken anges att bilden ska vara Porpoise när hon byggs om till "range target". Det är inte samma sak som en målubåt för att träna andra utan för att fungera som mål, dvs motsvarande en obemannad ubåt som fungerar som en måltavla på en skjutbana

Bilden enligt uppgift tagen 30/9 1982 av en ubåt är till 100% en Porpoise-klass ubåt då sonardomen skiljer sig mellan denna klass och den senare Oberon-klassen. Om det är just HMS Porpoise kan inte jag avgöra men han som tagit fotot samt alla sina övriga 428 foton finns fullt aktiv på shipspotter så fråga han när, var och hur han tagit fotot. http://forum.shipspotting.com/index.php ... le;u=65362

Observera att han registerade sig den 24/12 2010 men det är inget förbud mot att ladda upp äldre foton där.

Ola Frithiofson skrev: Så jag tog kontakt med Ola Tunander, eftersom han har skrivit mycket om denna HMS Porpoise i olika sammanhang. Jag fick följande svar, på engelska.
"Suddenly in late august 2012, there were several photos on her available, I copied a couple of them and put them into my draft on 31 August (they were not there on 28 August). I was surprised to find photos of the Porpoise that hadn’t been available days earlier. "

Bilden uppladdad på Shipspotting 20/11 2011. Med andra finns det en konspiration att förfalska datumet eller?! Låter som dålig sökning av Tunander?

"When I clicked on the best photo, a nice black Porpoise or rather a Porpoise class submarine, my computer was infected by a virus, but our IT-specialist was able to save my computer. "

En enkel sökning fick fram att siten Shipspotting hade problem med virus via kinesiska maskar och injektion i banner systemet runt denna tid. Tyvärr något som drabbat många siter och användare med dåligt uppdaterade servar/datorer. Med andra ord inget som speciellt riktats mot Tunander. Källa: http://forum.shipspotting.com/index.php?topic=9613.0

" According to David Miller’s and John Jordan’s book, the photo of the “red Porpoise” (on p. 30) was taken while she “under-goes conversation” (as a target for torpedo training), which supposedly took place in 1978 (see above). She was no longer a regular attack submarine. And the photo (“from 1978”) in this book clearly shows that the Porpoise is being transformed into a DSRV carrier. There is only one white pipe visible indicating that she is in the process of being converted."

Vet faktiskt inte vilken bok han hänvisar till men det är inte samma som jag angav tidigare. Författarna stämmer dock. Han sida 30 visar i min bok den franska ubåten Surcouf från 1929. I min bok på sidan 37 om Porpoise står inga årtal när konvertering sker men det är också listad att Porpoise byggs om till "range target", med andra ord mål för att beskjutas och till slut sänkas.

"The three photos of her on her final voyage from the 20 October 1985 show her as a DSRV carrier. These photos show no sonar on top of the bow, because she is no longer a regular attack submarine, while the photo from “30 September 1982”on “shippspotting.com” shows a black attack submarine with her sonar on the bow intact. "

En ubåt utan sin primära aktiv/passiv sonar borde ha problem under vattnet. Navigering kan enbart ske med periskop/radar ovan ytan eller med den passiva sonardetektorn (för att upptäcka andra fartyg) på tornet.

Fotona när hon sänks liksom fotot när hon byggs och ser rödaktig ut har i alla de fallen framträdande rör och ventiler längs med skrovet. Varför ha dessa bullerskapande saker på en ubåt som ska penetrera djupt på hemligt område?


Det som dock gör just HMS Porpoise intressant är att förklara de vaggor som finns i fören samt aktern, och där medger jag en viss förvirring.
Det jag stör mig på är att man kan inte ta något större på den främre "vaggan" utan att antingen slå i sonardomen eller tvingas ta bort den men då blir ubåten i princip blind under vattnet.
Senast redigerad av 1 Urban, redigerad totalt 5 gånger.

Probos
Medlem
Inlägg: 389
Blev medlem: 12 juni 2008, 01:35

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Probos » 5 december 2014, 15:42

Det är svårt att filtrera den relevanta informationen i alla inlägg den senaste tiden.

Vad är det som gör att HMS Porpoise intressant sammanfattningsvis? Att den har fotats med vaggor förstår jag men finns det någon koppling till ubåtskränkningar mer än dess blotta existens?

Användarvisningsbild
Urban
Medlem
Inlägg: 777
Blev medlem: 4 mars 2006, 19:27
Ort: Snurrande

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Urban » 5 december 2014, 16:24

Probos skrev:Det är svårt att filtrera den relevanta informationen i alla inlägg den senaste tiden.

Vad är det som gör att HMS Porpoise intressant sammanfattningsvis? Att den har fotats med vaggor förstår jag men finns det någon koppling till ubåtskränkningar mer än dess blotta existens?
Torde vara vaggorna och enligt Tunander att den existerade i denna form som "moderubåt" under Hårsfjärdenjakten och andra incidenter fram till 1985 då den sänks som mål. Kan även vara att man ska ha sett en ubåt i övervattensläge med ett högt distinkt torn vilket denna klass (liksom Oberon-klassen) faktiskt har, men oklart när detta skedde i tid och när.

Användarvisningsbild
Marcus
Medlem
Inlägg: 6804
Blev medlem: 22 mars 2002, 21:27
Ort: Sverige

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Marcus » 5 december 2014, 19:46

Ett flertal inlägg som diskuterade person istället för sak har tagits bort.

/Marcus

Probos
Medlem
Inlägg: 389
Blev medlem: 12 juni 2008, 01:35

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Probos » 5 december 2014, 21:53

Urban skrev:
Probos skrev:Det är svårt att filtrera den relevanta informationen i alla inlägg den senaste tiden.

Vad är det som gör att HMS Porpoise intressant sammanfattningsvis? Att den har fotats med vaggor förstår jag men finns det någon koppling till ubåtskränkningar mer än dess blotta existens?
Torde vara vaggorna och enligt Tunander att den existerade i denna form som "moderubåt" under Hårsfjärdenjakten och andra incidenter fram till 1985 då den sänks som mål. Kan även vara att man ska ha sett en ubåt i övervattensläge med ett högt distinkt torn vilket denna klass (liksom Oberon-klassen) faktiskt har, men oklart när detta skedde i tid och när.
Låter extremt långsökt. Bättre att ta fram hypotesen först och sedan försöka bevisa den.

Varför inte HMS Onyx?

"HMS Onyx an Oberon Class submarine, was built in 1966 at Cammell-Laird in Birkenhead and was considered a leap forward from the previous Porpoise Class who were the first post-World War 2 submarine design. "
"Onyx was deployed to undertake covert insertion and extraction of Special Forces plus intelligence gathering reconnaissance and SIGINT operations"
"Because of their stealth, Oberon’s like the Onyx were regularly used for “sneakies” or “mystery trips” as they were colloquially known. This was the trailing of Russian submarines leaving their bases in the Barents Sea and transiting the Iceland-Faroe Gap to their assigned patrol areas in the Atlantic. “Under-hulling” of new Soviet warships was also a strategic objective. Similarly, trailing Soviet AGI spy trawlers who were always a ubiquitous presence in NATO exercises and who loitered near operational ports was carried out. Cameras were fitted to the submarine periscopes to record close encounters with the enemy and communications monitoring equipment fitted to record radio traffic"
http://blogs.telegraph.co.uk/news/james ... -hms-onyx/

Men som sagt man måste beakta förutom syfte och uppsåt så var Storbritannien vid denna tid uppbundna Falklandskriget och hade fokus andra sidan jordklotet även om det var vapenvila i oktober 1982. Dessutom verkar britternas ubåtsoperationer haft mest fokus på Ishavsflottan under denna tid, finns en del väldigt spektakulära sådana.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3902
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av millgard » 6 december 2014, 10:01

Vilket incitament för NATO fanns det att hemligen och illegalt undersöka de NATO-system som vi köpte för ubåtsspaning?

Användarvisningsbild
Wedman
Medlem
Inlägg: 609
Blev medlem: 27 juli 2007, 16:48
Ort: Ludvika

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar

Inlägg av Wedman » 6 december 2014, 10:47

millgard skrev:Vilket incitament för NATO fanns det att hemligen och illegalt undersöka de NATO-system som vi köpte för ubåtsspaning?
Vem har påstått något sådant?

Jag har kommit till uppfattningen att västliga specialförband opererade i svenska vatten under efterkrigstiden som övning och förberedelse inför operationer i krig. Ubåtar från Västtyskland kan ha planerat att baseras i svensk skärgård medan ubåtar från Storbritannien kan ha övat för att kunna stödja Stay Behind eller att hämta/lämna agenter.

Efter U 137 grundstötning, som jag tror var en grov felnavigering i enlighet med den för Sovjetunionen inte alls smickrande officiella versionen, och efter Reagans tillträde som president tillkom syftet att genom psykologiska operationer i form av väl synliga kränkningar förstärka den bild av att sovjetiska ubåtar kränkte svenska vatten som etablerats efter U 137.

Skriv svar