Art. 4. Corps of combatants cannot be formed nor recruiting agencies opened on the territory of a neutral Power to assist the belligerents.
Okay, ja der skete jo en udvikling under krigen. I Danmark udbrød folkelige protester mod samarbejdspolitikken den 29. august 1943, og samlingsregeringen trådte tilbage.dtte skrev:Skillnaden var att då (oktober 1943 för de danska judarna) var tyskarna på defensiven. Tror du att Sverige tagit emot dessa danska judar (ca. 7000 personer) ifall de flytt säg i juli 1941? Jag tror inte det.Jens Yde skrev:Skulle afvisningen virkelig have reddet menneskeliv? Hvad så med de norske jøder - og de danske jøder - dem tog Sverige jo imod. Var det ikke farligt for Sverige?
When Germany invaded Norway in April 1940, The Crown Princess Märtha and her children fled first to her native Sweden, however, she was not well received. Many Swedes felt she had put Sweden's neutrality at jeopardy. Some even suggested she should accept the suggestion by the Germans, and return her three-year-old son, Prince Harald, to Norway so he could be proclaimed King by the Germans. This was never seen as an option for Princess Märtha. Following an invitation by President Roosevelt, she went to the United States on the USS American Legion, via the then Finnish port city of Petsamo. In the U.S., she and her children initially took up residence in the White House. Crown Prince Olav, however, had gone with his father, The King, to the United Kingdom, where he worked with the Norwegian government-in-exile.
Det är säkert åtskilliga som kan detta bättre än vad jag kan, men finns det exempel på att Sverige 1939-42 avvisade eller återsände flyktingar från av tyskarna ockuperade områden? Skickade man då tillbaka flyende danskar och norrmän?dtte skrev:
Skillnaden var att då (oktober 1943 för de danska judarna) var tyskarna på defensiven. Tror du att Sverige tagit emot dessa danska judar (ca. 7000 personer) ifall de flytt säg i juli 1941? Jag tror inte det.
Det var det tætte samarbejde med de svenske myndigheder i Skåne, der sikrede, at så mange mennesker kom over i oktober 1943. Baggrunden var et skift i den svenske flygtningepolitik efter den 29. august 1943. Sverige førte tidligere en indvandringspolitik, som var meget restriktiv. Ifølge landets første udlændingelov fra 1927 kunne en person afvises ved grænsen ”hvis det kunne formodes, at han her havde tænkt sig at søge ophold, og det med rimelighed kunne antages, at han savnede mulighed for at her ærligt tjene sit underhold.” 1. januar 1938 kom en ny udlændingelov, som kom til at gælde, da de voldsomme jødeforfølgelser stod på i november i Tyskland og Østrig. Det, som egentlig adskilte den nye udlændingelov fra den tidligere, var, at der var en passus om politiske flygtninge, som sagde, at hvis der var grund til at tro, at en flygtning havde politiske bevæggrunde, så skulle socialstyrelsen afgøre, om den pågældende person måtte blive.Ben skrev:Det är säkert åtskilliga som kan detta bättre än vad jag kan, men finns det exempel på att Sverige 1939-42 avvisade eller återsände flyktingar från av tyskarna ockuperade områden? Skickade man då tillbaka flyende danskar och norrmän?dtte skrev:Skillnaden var att då (oktober 1943 för de danska judarna) var tyskarna på defensiven. Tror du att Sverige tagit emot dessa danska judar (ca. 7000 personer) ifall de flytt säg i juli 1941? Jag tror inte det.
Videre har vi et nettsted "Digital Okkupasjon" http://www.digitalokkupasjon.no/flukten/sverige.html som også gir en del bilder av dette. Her er et avsnitt derfra:Når og hvorfor kom de?
Nordmennene kom til Sverige i bølger, betinget av bestemte hendelser, aksjoner eller påbud i hjemlandet, men også som en reaksjon på krigens allmenne utvikling. Den første store bølgen kom brått i forbindelse med krigshandlingene 9. april. Det var noen tusen fra grensebefolkningen i Norge, mest kvinner og barn og noen eldre. Så fulgte politikere, stortingsmenn og statstjenestemenn og en god del militære, enkeltvis eller som sivile men også i sluttede formasjoner under militær kommando, slik som fra 1. divisjon i Østfold. Det samlede antall flyktninger fra denne første tiden er beregnet til mellom ti og femten tusen. De fleste av dem dro tilbake til Norge etter at kampene der var slutt i juni 1940.
Regimeskiftet høsten 1940 forårsaket en ny strøm av flyktninger og jødeaksjonene i 1942 førte til at mer enn 800 jøder dro fra Norge til Sverige. Stengingen av universitetet og arrestasjonene av studentene i 1943, aksjonen mot offiserene, tvungen arbeidstjeneste og arbeidsmobilisering var hendelser som foranlediget nye bølger av flyktninger, og i 1944 da Finnmark og Nord-Troms ble tvangsevakuert kom det mange derfra. I de siste krigsårene økte antall flyktninger også på grunn av alminnelig skjerping av forholdene i Norge og det oppstod et økende beskyttelsesbehov for personer som var ettersøkt av okkupasjonsmakten. Norge i Sverige bestod etter hvert av et tverrsnitt av det norske folk: kvinner og barn og menn, familiefolk og enslige, gamle og unge og personer fra alle sosiale lag. De fleste var allikevel unge, stridsdyktige og kamplystne menn mellom 20 og 34 år. De kom til Sverige, ikke for å bli, men for å dra videre, enten tilbake til Norge eller til England eller USA for å kjempe for det frie Norge.
Her er jeg av den formening at heller ikke denne praksisen, som jeg antar er korrekt ut fra et nøytralitetsprinsipp, var så streng over hele tidens forløp. Uten at jeg kan finne kilder, så mente jeg bestemt at denne praksis ble tillempet etter hvert som krigsårene gikk.Det flyktet også en del tyske soldater over til Sverige. Men disse desertørene ble ubønnhørlig sendt tilbake av de svenske styresmaktene, og ble etter krigens lov som oftest skutt som desertører.
Men eftersom Sverige inte förklarade sig neutral i kriget mellan Finland och Sovjetunionen så förelåg inget brott mot neutraliteten.Ben skrev:Dåtida regelverk runt begreppet neutralitet var inte helt okomplicerad, men förmodligen skulle man kunna anföra starka argument för att den svenska hjälpen till Finland 1939-40 var det första stora brottet mot en strikt neutralitet såsom den hade formulerats i Haag 1907:
Fast nu förklarade sig Sverige neutral när kriget bröt ut i september 1939. Att man sedan bröt mot den neutraliteten vid ett antal tillfällen förändrar inte det formella, Sverige var neutral i enlighet med folkrätten.dtte skrev:Självklart var man inte intresserade av att gå med i kriget. Det enda jag är kritisk till är påståendet att vi var neutrala.
I vissa fall som transiteringen av stridande förband som ska sättas in mot Sovjetunionen kan man möjligtvis hävda att man agerade för att inte själva bli angripna av tyskarna. Men när det gäller uppsättandet av danska och norska förband kan man knappast påstå att det fanns en allierad hotbild mot Sverige i fallet man inte gjorde detta. Så beteckningen 'Icke krigförande' tycker jag är en bättre beskrivning av Sveriges hållning under VK2 än den uppenbart felaktiga benämningen 'neutral'.
Det beror väl då dels på om det ur strikt folkrättslig mening kan anses existera något mellan ytterligheterna "deltagare i krig" och "neutral" samt om finska vinterkriget är att betrakta som en konflikt utan samband med det krig som bröt ut i september 1939.Bjernevik skrev: Men eftersom Sverige inte förklarade sig neutral i kriget mellan Finland och Sovjetunionen så förelåg inget brott mot neutraliteten.
Däremot bröts det som konstaterats ett flertal gånger mot den neutralitet som förklarades i kriget som bröt ut i september 1939.
Strikt folkrättsligt så vill jag minnas att stater är tvungna att explicit förklara sig vara neutrala i en viss konflikt mellan andra stater. Det är alltså inget självklart. På samma sätt så måste man förklara sig vara i krig. Gör man varken eller så är man varken krigförande eller neutral. Det Sverige gjorde vid Vinterkrigets utbrott får väl snarare ses som att man förtydligade det som egentligen var självklart - eftersom man inte förklarade sig neutral så var man inte det heller.Ben skrev:Det beror väl då dels på om det ur strikt folkrättslig mening kan anses existera något mellan ytterligheterna "deltagare i krig" och "neutral" samt om finska vinterkriget är att betrakta som en konflikt utan samband med det krig som bröt ut i september 1939.
Hur ska man då betrakta de nordiska ländernas neutralitetsdeklarationer i maj 1938?Bjernevik skrev: Strikt folkrättsligt så vill jag minnas att stater är tvungna att explicit förklara sig vara neutrala i en viss konflikt mellan andra stater. Det är alltså inget självklart. På samma sätt så måste man förklara sig vara i krig. Gör man varken eller så är man varken krigförande eller neutral. Det Sverige gjorde vid Vinterkrigets utbrott får väl snarare ses som att man förtydligade det som egentligen var självklart - eftersom man inte förklarade sig neutral så var man inte det heller.
Att Sovjetunionens anfallskrig mot Finland rent folkrättsligt var en "egen" konflikt anser i alla fall jag. Liksom Sverige gjorde.
Jag förstår inte riktigt hur du menar. Kan du utveckla?Ben skrev:Hur ska man då betrakta de nordiska ländernas neutralitetsdeklarationer i maj 1938?
