Tanken att skriva detta inlägg väcktes när jag för några dagar sedan hörde att ÖB ville ha beslut om en kraftig uppgradering av JAS för att planet skulle kunna förlänga sin tjänstgöringstid. Det låter ju vettigt i mina öron men samtidigt läser och hör man antydningar om att vi aldrig haft så få insatsberedda soldater trots att vi aldrig haft så många generaler, ibland antyds det också att Finland står för en mer traditionell försvarspolitik där man till lägre kostnad fortfarande har ett effektivt försvar i händelse av krig. Är det bara en fråga mellan kvalitet och kvantitet? Eller stämmer det som ibland antyds att Finland har ett bättre försvar med stor en insatsberedd numerär till mycket lägre kostnad?
Eftersom jag tror de flesta partier i riksdagen i stort sett står bakom den FÖRDA försvarspolitiken så anser jag att frågan är politiskt ganska okontroversiell, därför vill jag med tråden begränsa frågan till hur det ser ut i praktiken, är det så illa som antyds eller har vi helt enkelt ett modernt försvar idag jämfört med mera konventionella typer av krigsmakter?
Min erfarenhet är annars att det i folkmun alltid har funnits ett enligt mig dåligt självförtroende när det gäller vår försvarsförmåga, jag har ofta hört kommentarer som t.ex "Ryssarna behöver bara ringa upp oss så ger vi oss genast", och liknande, senare får man via mer initierade källor uppgiften att Sverige vid samma tidpunkt haft ett mycket imponerande försvar.