Bevis för ryskt invasionshot mot sverige

[Tuchatjevskij]

Alltsedan barndomen har jag blivit undervisad i hotet från Ryssland/Sovjetunionen. När jag nu blir äldre och börjar fundera lite mer och samtalar med säkerhetspolitiskt intresserade så blir bilden altmer otydlig. Jag hittar helt enkelt inte några handfasta anledningar till att Sverige skulle riskerat att ha blivit invaderat. Kanske är det bakgrunden till att UD under VK2 och kalla kriget ej haft samma hotbildsbedömning som Försvarsstaben?

Visst finns många trådar där detta berörs men ingen samlingstråd där enbart dessa faktorer återfinns samlade. Vore bra om tråden kan spänna sig genom hela den moderna tidens epok, dvs åtminstone 1800-talet och framåt.

De händelser jag direkt kan minnas är:
-Då ryssarna trängde ner i övre norrland till Skellefteå i Finska kriget 1808-09. I huvudsak tycks det dock som om det kriget egentligen handlade om Finland och den trygghetszon Ryssland behövde runt sitt centra vid St. Petersburg/Petrograd/Leningrad? Ryssarna retirerade ju sedan ur Sverige och samma motiv med skyddszon återkommer ju i VK2 och under kalla kriget. Finns egentligen några handfasta bevis mer än komminterns mål att sprida värdsrevolutionen? Den verkar ju närmast utgått från att ha beredskap att gå in och hjälpa revolutionärer som i ett område redan lyckats starta ett eget befrielsekrig.
Var det egentliga hotet mot Sverige att 25% av norrbottningarna röstade på det kommunistiska partiet i 1938 års rikdagsval?

Trotts vår rädsla anföll ju varken Stalin, Chrustjov eller någon efterträdare. Östen Unden, Sverker Åström och hela neutralitetspolitiken har ju fått sig många kängor på senare år. Var den i verkligheten det som räddade oss och gjorde de otrygga ryssarna lugnare under 50-talets amerikanska "Containment-politik". De amerikanska förintelseplanerna SIOP-62 mm var ju konkreta hot som måste mötas.
Att efter VK2 bestämma sig för att ett försvarskrig aldrig mer skall föras på Sovjetisk jord är ju en ganska logisk slutledning efter att ha offrat 20 miljoner medborgare. Under kalla kriget låg man ju större delen av tiden efter väst teknologiskt och då fanns ju bara atomvapenhot och stötarmeer att ta till som försvarsåtgärder eftersom grannländerna i intressesfären/buffertzonen hela tiden uppvaktades av och bearbetades att närma sig väst. Vad säger ni som vet mer?

[Vysotskij]

Trotts vår rädsla anföll ju varken Stalin, Chrustjov eller någon efterträdare. Östen Unden, Sverker Åström och hela neutralitetspolitiken har ju fått sig många kängor på senare år. Var den i verkligheten det som räddade oss och gjorde de otrygga ryssarna lugnare under 50-talets amerikanska "Containment-politik". De amerikanska förintelseplanerna SIOP-62 mm var ju konkreta hot som måste mötas.

Att Sovjet inte anföll är inget bevis för att ett hot inte förelåg. Det fanns scenarier i vilka Sovjet såg framför sig en invasion av Sverige. (Sådant material tror jag offentliggjorts.) Att så inte blev fallet kan ha berott på att ett scenario då det skulle vara önskvärt med kontroll över svenskt territorium aldrig inträffade, eller på att den svenska väpnade neutraliteten (inklusive de delar av västsamarbetet som var kända i Moskva) i dessa fall var tillräckligt avskräckande.

Att efter VK2 bestämma sig för att ett försvarskrig aldrig mer skall föras på Sovjetisk jord är ju en ganska logisk slutledning efter att ha offrat 20 miljoner medborgare.

Det ligger förstås något i det, men man måste nog ändå göra påpekandet att Stalin och hans generaler valde att offra 20-30 miljoner medborgare i stället för en annan och lägre siffra. Med en annan operativ och taktisk militär doktrin och med en annan politik för exempelvis jordbruket hade miljoner och åter miljoner sovjetmedborgares liv kunnat sparas.

[Sarvi]

Finns en del info i denna tråd: viewtopic.php?f=22&t=34593 men källäget är som bekant inte så bra för fd sovjetiska arkiv som för övriga länder i fd WP.

[Tuchatjevskij]

Ja det är ju ingen tvekan om att Sovjet utvecklat anfallsplaner och kapacitet för "Motanfall Europa" eller "Skandinavien" men detta är ju naturligt ur den aspekten att Strategic Air Command samtidigt gjorde långdistansflygningar in över hela Sovjets hjärta och planlade för "Mutual Destruction" doktrinen på tex. 50-talet. Västs- och östs militära kapaciteter balanserade ju för- och tryggade kanske världsfreden. Det jag efterlyser är mer fakta kring den politiska hotbilden och den politiska viljan att ha samma offensiva ambitioner. Jag har som intresserad läst allt jag kommit över sedan 80-talet men kan fortfarande inte hitta mer hot än "kommunismens världsspridnings mål" ifrån 20-talet. Möjligen kan Sovjets engagemang i Afrika visa ett onödigt offensivt agerande. Asien kan ju förklaras som motdrag till USAs Continmentpolitik.

Fanns det tex. en omslagspunkt där väst och öst med sina olika ekonomiska system och världsåskådningar, gjorde upp om en "separatfred"? Jalta? Efter Kubakrisen?

[Wooster]

Att efter VK2 bestämma sig för att ett försvarskrig aldrig mer skall föras på Sovjetisk jord är ju en ganska logisk slutledning efter att ha offrat 20 miljoner medborgare. Under kalla kriget låg man ju större delen av tiden efter väst teknologiskt och då fanns ju bara atomvapenhot och stötarmeer att ta till som försvarsåtgärder eftersom grannländerna i intressesfären/buffertzonen hela tiden uppvaktades av och bearbetades att närma sig väst. Vad säger ni som vet mer?

Ska inte påstå att jag vet mer - men du hittade väl just själv svaret på din fråga. Den sovjetiska doktrinen byggde på att driva striden utanför eget territorium, och i och med det följer också antagandet att man knappast sätter andra länders neutralitet före den principen. Sålunda, om Sverige skulle hamna i vägen för Sovjetunionens intressen i en större konflikt så fanns en överhängande risk för att vi skulle bli invaderade.

[Dûrion Annûndil]

Ja det är ju ingen tvekan om att Sovjet utvecklat anfallsplaner och kapacitet för "Motanfall Europa" eller "Skandinavien" men detta är ju naturligt ur den aspekten att Strategic Air Command samtidigt gjorde långdistansflygningar in över hela Sovjets hjärta och planlade för "Mutual Destruction" doktrinen på tex. 50-talet.

Det här blir ju lite hönan och ägget. SAC:s spionage började ju för att man ville ta reda på om Sovjet planerade ett anfall.

Det jag efterlyser är mer fakta kring den politiska hotbilden och den politiska viljan att ha samma offensiva ambitioner.

Vad menar du med "samma offensiva ambitioner"?

Men i övrigt, Sovjetunionens invasionsplaner för Sverige var ju beroende av utvecklingen av det Kalla kriget i övrigt, de skulle inte sättas i verket annat än att ett krig mot Väst-blocket blev verklighet. Så länge som Väst och Öst höll fred behövde vi alltså inte oroa oss. Men i brist på tankeläsning kan politiker inte veta vad grannen planerar, och därför är man misstänksam. Kanske bäst så.

[Hans]

Det här blir ju lite hönan och ägget. SAC:s spionage började ju för att man ville ta reda på om Sovjet planerade ett anfall.

Om just amerikanska underättelseflygningar och rena spionflygningar kan man läsa här: http://www.amazon.com/Any-Means-Necessa ... 0374117470 Jag är halvägs igenom och den är mycket bra, jag tror jag fick tips om boken här.

Dessutom var jänkarna så desperata efter underätteler så de tog till något okonventionella metoder: http://www.amazon.com/Moby-Dick-Project ... 1560980257 Ypperlig läsning.

MVH

Hans

[NIL]

I början av nittiotalet så hade jag förmånen att jobba tillsammans med en major och en övlt ur VDV och båda hade ju varit med under SSSR tiden. Deras hemmaförband var stationerade i Kaunas respektive Pskov och dom var samstämmiga i att det (under sovjettiden) aldrig under övning eller krigsspel förekom scenarion där man gjorde någon insats på skandinavisk mark.

Vad man ruvade på i POL/STRA sfären är kanske en helt annan sak.


Mina två zimbabwiska statsobligationer.

/NIL

[MD650]

. Deras hemmaförband var stationerade i Kaunas respektive Pskov och dom var samstämmiga i att det (under sovjettiden) aldrig under övning eller krigsspel förekom scenarion där man gjorde någon insats på skandinavisk mark.
Mina två zimbabwiska statsobligationer.

/NIL

En av dom torde ha tillhört 76.lldiv i Pskov.
Har fått för mig att 76.lldiv bl.a. hade uppgifter kring Karlstad-trakten.

[Fredrik Andersson]

När jag genomförde min grundutbildning runt 1990 höll ju den gamla världsbilden på att falla samman som vi alla känner till. Stora stygga Warszawapakten föll ihop som ett korthus. Vid något tillfälle när vi hade "försvarsupplysning" som det så fint hette så frågade någon kompanichefen vem som var fienden egentligen. Ingen trodde att varken USA eller någon östnation skulle komma och jäklas. På ren svenska undrade vi varför vi skulle lägga ett år av våra liv om det inte fanns någon potentiell fiende.

Kaptenens svar var helt enkelt att "fienden kommer från öster. Så är det bara. Den enda gången han kommer från andra hållet är om han tar en jäkligt lång omväg." När en av mina kamrater frågade något i stil varför det alltid var "de röda" som var bovarna fick vi bara till svar att "om ni bara visste hälften av vad jag har glömt om ryssarna skulle ni inte fråga så dumt".

Poängen är att den bild som Tuchatjevskij målar upp i sitt inledande inlägg är mig väl bekant. Rysskräcken satt nog djupt i medvetandet hos både civila och militärer långt fram i modern tid. Händelser som DC 3:an, Catalina-affären, Wennrström och Bergling samt givetvis U137 tror jag många tog som en bekräftelse på att Stora Faran väntade där på andra sidan Östersjön. Men frågan är om det ens nu, efter Sovjetunionens fall, går att få fram konkreta, fysiska bevis i form av kartor och planer som visar att man hade planer på ett anfall. Jag säger definitivt inte att det inte finns, bara att det nog är svårt att få fram dem i offentlighetens ljus.

[Axial]

Jag skrev följande inlägg i tråden om polska tavelförsäljare:

I senaste numret (nr 11/2011) av tidsskiften Militär Historia så finns en artikel om det sovjetiska marininfanteriet, skriven av Richard Areschoug. I slutet av artikeln berör författaren huruvida en sovjetisk invasion av Sverige var aktuell eller inte.
Areschoug refererar till en rapport från forskningsgruppen "Försvaret och det kalla kriget" i vilken kommendör Emil Svensson berättar om ett uttalande från amiral Vladimir Bezkorovajnij. Denne beskriver enligt Areschoug "hur Sverige var intressant först då Natos taktiska flyg hotade ett sovjetiskt anfall mot väst genom att flyga över svenskt territorium. Problemet var sedan att om man angrep Sverige skulle Natos och den svenska flottan slås samman."
Enligt författaren så ansåg sig Sovjet inte kunna bägge hoten samtidigt och därmed var en invasion av Sverige inte aktuellt. Tanken var istället, enligt Areschoug, att utöva politiska påtryckningar mot Sverige för att med "hot om anfall" få oss att låta sovjetiskt flyg att flyga över vårat territorium. Om vi inte gick med på det så skulle "luftförsvaret över Mellansverige på ett tidigt stadium slås sönder genom insatser av flyg och Spetnazförband"
(---)

jag klippte bort den sista snutten av inlägget eftersom slutsatsen inte visade sig hålla streck.
Tråden: viewtopic.php?f=22&t=38367&start=165

Det skulle alltså inte förelegat något hot om regelrätt rysk invasion i bemärkelsen att ta över hela landet ända in till sista tallplantan och göra landet till en satellit-stat.

[Valdemar Sappi]

I tråden tas ju även 1800-talet upp, utan att det kommenterats.

Franska flottan gick in i Östersjön och sköt sönder ryska fästningen på Åland. Som ett sätt att få Sverige att gå in i kriget mot Ryssland. Vi hade utan tvekan gått in i Krimkriget, om inte Tsaren överraskande hade erbjudit fred.

Min farfars farfar var svensk minister i först St Petersburg och sedan i Paris, med hemligt kungligt uppdrag att hjälpa kungen dra in Sverige i kriget. Så - svenskt invasionshot mot Ryssland - både enligt många historiker och min egen släkttradition!

Tjänstgjorde som transportledare upp i Norrland en gång i tiden. Fick då veta att jag nog skulle dö som en av de första, då Ryssarna skulle slå först mot transportledningen...